En blå mustang

Idag på lunchen ska jag antagligen köpa en blå mustang från 70-talet, med luft i däcken. Kommer vinna en halvtimme-timme om dan på att cykla inom arbetsområdet. Hade inte tänkt mig nåt blått... men det kan kanske passa i Kista.
---
2 timmar senare:

Med luft, lyse och allt för 300 spänn. Sadeln ser lite larvigt stöddig ut, men vad kan man begära?

Kommit av mig

Helt kommit av mig idag. Sov inget i natt, och har bara slumrat lite 2-3 timmar på förmiddagen.
Nu är det lugnt i alla fall. Man funderar på hur länge man ska hålla ihop, hur mycket tålamod man måste ha, och om barnen alltid måste göra alla misstag själva.
17-åringar borde inte kunna komma in på ställena runt Stureplan. En rysare, när man vet vad det rör sig för typer där...

Fullmånens fel

2.02 verkar den ha varit som fullast. Såg häftig ut där bakom träden, men det hade varit stökigt på stan, sa taxiföraren, och yra människor hade sprungit ut rakt i gatan framför bilarna, helt livsfarligt. Mitt hjärta slår fortfarande helt fel. För snabbt. Dricker ramlösa. Lyssnar. Hör varenda knäpp. Aj. Det var tidningen som donkade in.
Lugnt och fint. Tänk om det vore så.

Tog bort texten med de 11 ungdomarna

Bara så att ni vet. Den kändes fel.

Efter strul med dottern nyss kändes det fel att ha frid-och-fröjd-texten kvar i bloggen. Ena kvällen är allt så lugnt, nästa kväll är man hyper-orolig-morsa-som-åker-ner-på-stan-med-taxi-och-hämtar-klockan-4.

Är upp och ner. Vågar inte gå och lägga mig.

Från marknaden

Kantareller


Äpplen


Fallfrukt

Fått svar

Hej! Jag har en gammal Crescent med luft i som går bra. 300:-
mvh urban

Perfekt. Snart har jag fem cyklar igen. Den minst stöldbegärliga ska stå i Kista utanför café corner. En står hos stadigt hos syrran, och jag har gett den till henne. Fast hon cyklar inte, säger hon. Peugoterna har båda punka efter misshandel vid station och busshållplats. Den vita Monarken använder jag ju dagligen inne i stan.

Satt in annons

Stockholm: Köpes
Kategori: Cyklar

Damcykel i bruksskick / Kista
Damcykel i cyklingsbart skick och med fungerande lås och luft i däcken köpes i Kista. Ge förslag. Jag är trött på de oändliga promenaderna mellan kontorshusen i Kistaområdet.
Maila mig eller sms:a till

Hoppas köpa en på torget på måndag.

Svampar i skog och park

Å, vilken härlig dag. Som gjort för att gå ut i skog och mark och plocka svamp.
Jag brukar plocka min på Mariahallen eller få en pyts av moderns egenplockade från Hässelby Strand. Idag hoppas jag på hitta kantareller vid Hornstulls Strand.

Härligt att vara ute en härlig dag. Men Prippsen kan man i alla fall gärna lämna därhän både före och efter det man fyllt 18 år. Smakar illa. Inte undra på, förresten, att man kan få en viss Ted Gärdestadlåt på hjärnan [bloggtext] nu när den deras senaste reklamfilm körs på i det oändliga svalor som lovar vackert väder.

Barnen har alltid trackaserat mig för att det står HÄSSELBY i mitt pass. Jag försöker förklara att jag inte är född där, att mina föräldrar bara bodde där när jag föddes.

- Nej, du är född i Hässelby, säger dom. Det står ju i passet.
- Jag föddes faktiskt på Södersjukhuset, precis som ni, säger jag. Jag föddes på sjukhus. Inte hemma.
- Du är från Hässelby. Punkt slut.

Varken AA för mor eller FF för dottern

Orkade varken följa med som nybliven "anhörig" på tjej-AA-möte eller laga middag för en nyvaknad när jag kom hem på fredagkvällen. Dottern stod och fixade sig som att hon skulle ut nånstans.

- Ska du iväg nånstans, frågade jag
- Nej.
- Det ser ut så.
- Jaha.

Bättre snack med henne skulle man med fördel kunna ha lite senare. Vid två-tre på natten pratar hon desto mer:
- Bla-bla-bla... bla-bla-bla
- (gäsp)... mmm... (gäsp)... men... (gäsp)... jag måste verkligen gå och lägga mig nu, säger jag. Kan vi inte snacka om det där imorgon istället? Jo... ja, jo... men... men jag kan kolla på det imorron...

För två timmar sen kom 4-5 ungdomar hit. Nu är de oräkneliga, för det är så mörkt i vardagsrummet där de väl ser på film. De verkar inte bry sig om att jag är hemma. Vilket jag uppskattar. Hellre att de är här än ute.

Och jag har ju mitt eget rum med allt jag behöver utom espressomaskin och dusch. Här kan jag till exempel se på tv eller läsa romaner, sitta och chatta eller planerara spännande dejter och skriva bloggar, utan att röra mig en endaste millimeter ut i världen. Och vill jag verkligen ut kan jag kravla ut genom fönstret till balkongen utan att passera jyttret i vardagsrummet.
Hoppas bara de inte spiller ner mattan, som fortfarande ligger där halvutrullad i sin skönhet.

Imorgon tänkte jag vara pigg och cykla ner till Streetan vid Hornstull. Det är mathelg där och jag har ett litet hopp om att kunna plocka kantareller. Sen kan man börja funder på riktig middag.

DN får ge sig...

Ja, jag har DN. Den dimper ner när jag håller på och somna. DONK. Sen hör man DONK-DONK, donk.. donk. Mer intryck än så gör den inte.

Dagens största nyhet: Billström får svårt att hålla vallöften.

Är det en nyhet? Finns omvärlden för DN? Först på sidan 20 börjar "VÄRLDEN".

Jag vill inte ha Stockholms lokalpolitik på DN:s förstasida. Det är rent torrsim. Det är bra att politiken och politikerna granskas, men det lokala passar bäst i en lokal tidning eller bilaga, som verkligen borde satsa på granskning med engagemang och med öppen debatt.

Efter åtta månaders bloggskrivande

Har nu skrivit i den här bloggen i snart åtta månader. Som jag antyder i presentationen till höger drog jag igång den i nån slags chocktillstånd, av sorg, för att få styrfart.

Först kom tsunamin och två veckor efter dog brorsan på öppen gata i en stockholmförort, mitt i morgonrusningen vid en pendeltågstation. Blev antagligen ihjälslagen. Vi vet inte vad som hände. Polisen sökte vittnen i området i två veckor, Efterlyst hade reportage som inte gav några tips. I åtta veckor pågick mordutredningen, sen lades den ned. Inte ett enda vittne hade trätt fram.

I backspegeln har bloggen haft stor betydelse som ventil. Tron att någon läser, kanske lyssnar. Folk drog sig undan när de fick veta vad som hänt. Jobbet ville bara ha bort mig från de synliga, det räckte kanske med de på jobbet som råkat ut för förluster av anhöriga i tsunamin. Bloggen blev min terapi.

Vet inte om min ton har förändrats sen i januari. Jag mår i alla fall bättre nu, men fortsätter nog att blogga ändå.

Såhär roligt tycker jag det är

med tipspromenad:


Fotar hellre fiskar. Det är en utmaning eftersom de rör sig hela tiden...

Kände mig lite liten, som den i mitten.

Ett 80-tal personer gjorde Stairways 2 heaven, trapp-racet. Sprang i trapporna, 32 våningar upp i det där huset, som ni ser skymta i bakgrunden:


Och från bildskärmarna i bottenvåningen kunde vi se resultatet från husets tak:


Vet inte om det är så nyttigt att springa i trappor.

Före och efter

Före, enligt matt-tvättarna:


Efter, enligt mig. Har inte hunnit rulla ut den i sin helhet än.


Nu kan jag lämna mattan därhän tror jag.
Nästa tvätt får dottern stå för själv. Hon har fått mattan. Hon äger den och får ta hand om den själv.

Mattan levererad

- Nu är den vit i alla fall, sa gubbarna, när de bar in den. Vad hade ni gjort?
- Lång historia, sa jag.

De berättade att de alltid fotar mattorna de tar in. Dom lovade att skicka bilden!

M a t t - t v ä t t

Mattvätt. Matt-tvätt. Irriterande ord. För många t.
Snart kommer leveransen från matt-tvätteriet. En benvit berbermatta. Från Marocko alltå. 2485 kronor kostar tvätten.

Matt-vett är vad vi borde ha haft. Inte bli magsjuk på den. Inte spilla hel julmust på den. Inte droppa stearin just där, inte låta kaninen ha party på den, osv osv. Nu är det tredje gången Callerts tar hand om den på bara fyra år.

Ringde nyss för att försöka få mattan lite tidigare idag och mannen pratade om min matta som den vore en personlighet som de räddat från att bli "rufs-hög".
"Ja, du vet, här i Sverige är berberna inte så vanliga." "Har du köpt den därnere [i Marocko] eller?"

Hade ingen lust att säga att min far en gång köpte den på NK. Och att vi fick den eftersom barnen som små älskade att hålla sig på mattan. Just den mattan.


Mattan i oktober 2004. Fläckarna går inte bort. Och det var före jul det...

Como-status i septembers mitt

Senast var det såhär, och nu mitt-september ser det ut som följer. Ingen frågar, så det kanske är just därför jag måste skriva.

Civilstånd: Fortfarande oförändrat fri. Oväntad ointresserad av förändring. Provade en dejtingsajt några dar. Vet inte varför det tråkar ut mig så snabbt. Formen, formulären, de ändlösa presentationerna, och kanske bilderna. Deras bästa.. På Londonfronten ett sms då och då, som senast häromdan: "Just 2 let u know am still thinking of u". Jaha. Bra att veta.

Familjeliv: Den inneboende är tyst som en mus, och dottern likaså, för hon har varit hos sin pappa en vecka. Har räknat ut att dottern förfogar över 38 kvadratmeter, inneboenden över 34 och jag 40. Rättså rättvist.

Arbetsliv: 80%. 6 timmar om dan eller 4 dar i veckan. Vill hellre få det till 6 timmar om dan 4 dar i veckan men det blir 64% det... men jag har total koll, kanske tack vare min palm-pilot. I högsta hugg. Med dystra relationsdeckare (som får mig att tycka att saker ändå är rätt ok), do-it-listor, skriverier... och alarm.

Resplaner: London calling... som vanligt. 12 månader utan nu. Snart 13. Köpt biljett. Barcelona i november blir det kanske också. Har inte berättat för dottern att hon också är inbokad på Barcelonatrippen...

Bloggeriet: Höll på att fastna i fix- och trixarträsket i helgen, men när jag justerat de mindre blessyrerna lugnade jag ner mig. Mobil fotoblogg är nästa grej, men det lär dröja. Har inte ens en vettig kamera just nu. Den kan vara i ett paket från Aten, men lika gärna vara borta för gott.

Behövs kanske fler kategorier? Vad saknas?

Skönhet och förfall: Lite solbränna kvar, that's all. Mitt ynka smink och mina kläder är nog ointressant för flertalet. Ser ut som jag kommer direkt från Hultsfred varje dag. Gamla skinnjackans fel.

Nöjen och uteliv: Inte precis lattjo-lajbans och rajtan-tajtan just nu. Sparar mig. Håller mig. Gillar ju inte halvmessyrer och det är precis vad det blir här i Stockholm när halva gänget håglöst står ute på gatan och fryser. Och resten struttar omkring som vore det kontorsfika eller Friskis & Svettis istället för krog eller klubb eller pub.

Vänner: Stockholmsvännerna ligger i lä, i chock kanske, för mycket tråkigt har hänt. Verkar ha mina bästa vänner långt bort just nu. De närmsta tyr sig till varandra och pratar problem.

Sådärja, nu börjar jag på ny kula. Ny dag imorgon, ju. Och nu. Dags för bad.
Nu kom jag på vad som saknas...

Dagens tower

Utan Kistas science tower skulle Kista knappt finnas på kartan. Ni fårstår läget när det enda snygga man ser under en dag är ett högt kontorshus.


18.38 Återigen på hemväg. Tornet har sina sidor. Ibland lite inramat.





Ibland får tornet dock konkurrens av riktiga fulingar, som brunklossen här.

Kapitulation

Vädret fått fnatt. Rena november. Polarkläder nästa. Spelar ingen roll om man ser ut som ett hus eller en astronaut.

Slutprasslat på balkongen

Tyckte visst rätt många soliga dagar under sommaren att det var utmärkt att ha de olästa tidningarna på balkongen. Högen växte och växte. Men nu är det ett jävla liv därute. Ojämt högprassel med vindarna.

Just do it, heter det ju. Det är dags. Oläst må förbli oläst.

Ska nu läsa ut Frimanssons Godnatt min älskade, som bara blir alltmer bisarr, men dock lite mer spännande mot slutet. Förstår var det lär sluta. En historia där inget blir bra för nån. Alla är förlorare eller offer, som förlorat någon.

Dagens Kista science tower

19.30 Oskarp och lite obetydlig i blåa timmen från Kista perrong.

Pigg på väg att bli bråkig

Och jag har otroligt bråttom till jobbet. Börjar ett.
Med klaff cykel-buss-tunnelbana kanske jag hinner lunch.

Sen ska jag skriva - och bråka - och skriva igen.
Folk gillar inte att deras budskap skrivs på ett kort och begripligt sätt. Det förringar deras enorma insatser, som bäst låter sig beskrivs i 20-sidiga dokument.

- Det är för generellt, säger killen.
- Men det står precis vad du berättade för mig var det allra viktigaste
- Ja, men det där vet väl folk redan
- Är du säker på det?
- Nä.
- Kan du inte vara mer specifik då. Berätta exakt vad som ska ske, när det börjar, vilka som berörs.
- Nja.. nje.. Äsch vi kan nog strunta i det här...

Det är honom jag ska jaga. Och bråka med.
---
Behövde inte bråka. Han fick böja sig och kläcka ur sig. Sen ska jag hjälpa honom att få ordning på resten av informationen, även om han inte har lust till det.

Varken pigger eller glader

Är det så här man blir av hemmaliv? Av att jobba och sova och va lagom. Man borde åtminstone vara lagom pigg och glad.
Har till och med börjat äta frukost på mornarna för att hålla gallstenarna stången. Inte äta för lite och för sällan, eller för mycket och för fett.
Fil, flingor, rårörda lingon. Kaffe.. kaffe... mer kaffe kanske?

Ögonen vill in i drömmen igen. Vill inte se allt det fula varje dag.
Får pigga upp mig med en uppgift: Fota Kista science tower, igen. Den byggnaden är omöjligt att få skärpa på med en simpel digitalkamera. Har tagit hundratals bilder men inte en enda är bra. Här är en från igårkväll på hemvägen. Suddig förstås. Men gårdagens höjdpunkt, trots allt.


Nu på torsdag är det trapprace i Kista science tower. Då är det stafett upp och ner för trapporna. Har anmält mig. Som supporter.

Dagens känsla

13.00 Lite olustig sådär. Hamnat fel på kartan. Instängd. Satt på plats.


20.00. Lite olustigt sådär. Hamnat fel på kartan. Instängd. Sist på plats.

Läser och suckar djupt på bussen

Jag läser bok efter bok i min palm-pilot. Vissa sidor är njutbara i språket, men sen kommer suckarnas dalar. Jag förstår precis varför jag bara är periodare på svenska romaner.

Blandar inte ihop ihop författarna, även om de skriver likartat, men den bok jag läser nu, God natt min älskade av Inger Frimansson, är bra så rörig. Fram och tillbaka i tiden med ett gäng ytterst isolerade personer, ryckta ur tiden, insnöade i sig själva, som får sina vägar korsade av misstag. Så dystert, så mörkt och eländigt, beroende, svek och död, efter liv med utstötthet som röd tråd.

Innan det svalde jag Syster min av Barbara Voors, där man tyvärr fick skumma igenom alltför många sidor med akademiskt feministbabbel för att komma handlingen på spåren igen. Dessförinnan läste jag De nakna kvinnornas ö, också Frimansson, och långt tillbaka i tiden, för några veckor sen, Svart resa av Kerstin Thorvall, som var rena mörkret. Männen var i och för sig svarta, men verkade helt normala, medan huvudpersonen var en stollig vit kvinna i hysterisk jakt efter att få en afrikansk själ och upphöjelse, på en väg kantad av bedrövligt lealöst mottagna påsättningar, som inte fick nån närmare förklaring.

Nu fick jag ur mig detta. Bokvetare, kommentera gärna. Jag vet att jag är negativ idag.
Ge jättegärna tips på några nutida romaner som har något positivt, finurligt och kanske till och med roande att berätta.

Leve kärleken - men Fi fan för harem

Fi, snart ett minne blott, eller?
Kan ett gäng högljudda maktstrebrar från olika gebit, med vitt åtskilda åsikter, målgrupper och hjärtefrågor verkligen kunna ena sig och skapa någon trovärdighet?

Men förslaget på samlevnadsbalk är intressant. Där tycker jag att de visar lite roligt nytänk. Fi vill avskaffa äktenskapet:

”Fi kräver att äktenskapsbalken och partnerskapslagen ersätts med en ny samlevnadsbalk där två eller fler personer som lever ihop och kan antas ha gemensam ekonomi och gemensamt ägande skall kunna ingå samlevnad.”

Kul! Let's go harem. Eller?

Tanken är att två eller fler ska få samleva utan att staten lägger sig i hur, till exempel de samlevandes sexuella läggning. Man ska ha samma lagstiftade samlevnadsrättigheter och skyldigheter. Men tydligen inte om man är en man och flera kvinnor som vill leva ihop. Är en kvinna och flera män mer godkänt? Eller måste man vara jämna par, lika många män som kvinnor i gruppen, alternativt helt enkönade konstellationer?

FI kanske verkligen är förkortningen för fniss...

Sverige förbjuder till och med det ofarliga

DN debatt: I trygghetens Sverige ska det ofarliga förbjudas

Tål att fundera igenom. Observera att inlägget är skrivet av en överläkare i psykiatri, inte av nån vanlig irriterad-på-stämningen-i-Sverige-bloggare (som jag). Äpplen och päron blandas friskt, från cykelhjälmstvång på lekande barn till trygghetinpackade flyktingar. Avslutningsvis skriver han:

Landet och dess invånare behöver skaffa sig lagom stora risker, lagom mycket konkurrens, för tryggheten är meningslösheten. Vi blir därmed alla förlorare. Såsom en heroinist lärt sig älska sin drog har vi förvandlats till trygghetsnarkomaner. Det är dags att bekämpa vårt missbruk.

Han vänder sig alltså till oss alla, men ger han ett enda förslag till lösning? Går det att bota en trygghetsnarkoman med en uppmaning om om att bli lagom o-feg, eller måste vi alla vända oss till psykvården för att få kognitiv beteendeterapi?

Skulle bara säga att...

att det är väldigt kul att läsa bloggar på natten. Mycket roligare än att till exempel ta ur diskmaskinen, tvätta av speglar och städa badrummet, men det har jag också gjort. Nu efter midnatt alltså.

Sen vi fick en inneboende är det extremt mycket mer ordning just på badrummet. Man blir nästan snöblind. För att överdriva lite. Man får släcka helt och tända ett stearinljus istället.

Gör allt för att slippa inse att det är måndaguppstigning om några timmar.

Pang! Plötsligt händer det.

Inte bara pank utan jätte-pank!

Svenska staten går nu in i nätpokerbusinessen. Wow, vilken stat vi har va. Vill vara med och dela på kakan när folk super och röker ihjäl sig, och nu också när de spelar bort allt de lånat ihop, i hopp om att bli rika.

Och vi kvinnor slipper ju männen också. Slipper vara rädda på gator och torg. Vi vet var de håller hus och vad de gör, de där tysta varelserna som står blixstilla och stirrar mot skärmen i spelbutiken eller sitter fästade hemma på nätet. Lugnt och fint.

För den som bor ihop eller är gift med en spelare så gäller det: Ta järnkollen på gemensamma ekonomin och lånen. Den spelande tror sig alltid kunna vinna tillbaka sina förluster och mörkar in i det sista.

Så här skriver Ladbrokes.com, Unibet och expekt.com i gemensam annons idag:



Dom är arga på staten och Svenska spel, vilket kan förstås, och logiken är bedövande: En reglerad och konkurrensutsatt spelmarknad är enda sättet att närma sig en marknad där konsumenten, den spelberoende och samhället blir vinnaren.

Jag som trodde att vinnarna alltid är spelbolagen... och förloraren den som spelar.

Diverse lördagsgodis

Tänk om man skulle göra så varje kväll. Rörigt värre när man inte koncentrerar utan somnar och vaknar i en helt annan film.
Har minimodifierat bloggen idag och också tagit bort och lagt till lite länkar, vilket sätter bokstavsordningssorterandet på prov, och ger mig lite samvetskval över länkurvalet.

Var ute en sväng för att handla på Konsum och köpa hämtkäk på indiern Ellora. Utanför stötte jag ihop med en "kund", som var lite överförfriskad. Verkade nyskild och lite lost. Polarna hade redan gått hem fastän klockan bara var 10 på lördagkvällen. Det är väl den vägen det går. Först uppbyggnad med fru, barn, bil, hus och karriär, och sen det nya och ovana varannanveckaslivet, när man märker att vännerna inte alls har det som man själv, eller aldrig är lediga just när man själv har de där barnlediga veckorna.

Egentligen håller jag på och lyssnar igenom mitt iTunes-bibliotek och rankar irriterande låtar med en 1:a, och dom ska sen raderas. Bara låtar med betyg 4 eller 5 ska få följa med in i iPoden, tänkte jag. 2176 låter står det att jag har och att de tar 6 dygn 6 timmar och 50 minuter att lyssna igenom.

Kanalkrockar

Nu går väl videobandarna varma i stugorna. Vad ska man välja i familjen när Expedition Robinson, Desperate housewifes och filmen Sprängaren börjar samtidigt en lördagkväll. Själv bandar jag DH och har Robinson på i bakgrunden. Redan ett mobbingoffer i varje grupp. De som ifrågasätter, och inte går med på självutnämda ledares idéer.

[bloggerfråga] Ändra ordning i arkivet?

I högerspalten finns bloggens ARKIV, som genereras automatiskt.
Jag tycker att arkivet, liksom textflödet, ska ligga med den mest aktuella överst.
Jag vill alltså ha nuvarande månad, september 2005 högst upp i arkivlistan, följt av augusti 2005 osv. bakåt i tiden.
Någon som har en ett råd och kanske en kodsnutt över?
---
Tack Erik, verkar fixat nu.
Har också ändrat så att sektionsrubrikerna i högerspalten är lite större och datumstämpeln över textrubrikerna mindre, och lite marginaler här och där. Saker som kanske bara jag ser.

Jippi, det är lördag

Måste få förtydliga att jag inte är en person som flyr. Gillar lite extas hit och dit, men det är bara temporära utflykter. Jag är alltid med. Flyttar bara mitt centrum runt lite, och skulle trivas bäst med att ha fyra-fem olikartade hemorter.

Jag trivs verkligen inte så bra här i landet, men inser att jag skulle få problem med försörjningen utomlands. Däremot trivs jag jättebra hemma i lägenheten. Och det är därför jag är glad att det är lördag och inte behöver resa till Kista.

Folk dras inte som en magnet till mig och vill locka in mig i deras business, hur bra jag än skulle kunna vara på både det ena och andra. Jag ser för spetsig ut, tror jag.

Har märkt att jag blir bättre mottagen om jag klär mig i vitt. Då ser jag mycket snällare ut antagligen. Har också fått en lodrätt (koncentrations)rynka mellan ögonbrynen som gör att folk tycker att jag ser arg och missnöjd ut fastän jag är HELT AVSLAPPNAD och inte är ens irriterad. Den måste nog också tas bort om jag ska klara mig.

Sen så...

Skynda fynda

Mitt enkla fredagskvällsnöje: Sov i soffan efter jobbet, flyttade till sängen. Vaknade vid midnatt och beställde resor. Det är svårt att motstå 330-kronors till Barcelona...

PAYMENT DETAILS
*********4.00 SEK Adult
*******500.00 SEK Taxes,Fees & Charges
*******164.00 SEK Aviation / WCHR Levy
*******668.00 SEK Total Paid
Flyg 5 dar Barcelona för två. November. Måste praktisera spanskan. Dottern och jag igen.
---
Och så en till då, till London, själv:
PAYMENT DETAILS
*******300.00 SEK Adult
*******330.00 SEK Taxes,Fees & Charges
********82.00 SEK Aviation / WCHR Levy
*******712.00 SEK Total Paid
Inte lika billigt, men jag fick lägga till 300 för att flyga hem på kvällen istället för i ottan.

Flick- och pojkbad i skärgården

Ska dom verkligen bada? säger fotbadande tjejerna .


Ska en ska alla, säger killarna.


Återsamling. Dags att gå upp på land och torka fötterna.

Överintag av frisk luft etc.

- 2 kaffe (hemma)
- sushilunch (vid Gullmarsplan)
- kitkat (i kajaken)
- 2 kaffe igen och macka (på raststranden)
- 1 öl (på badstranden)
- 1 drink med vodka och lingon, 2 svamppiroger, jordnötter (på verandan)
Samt i stugan:
- 4-5 kräftor, räkor, sallad, majonnäs, paj, 1 öl, 1 snaps
- förbjudna ostar, 1 cider
- glass, vit choklad, hallon, kaffe
- 1 öl.

Yes, that's it. Jag lovar, det kunde ha blivit mer. Tror jag fått nog för idag. 12 timmar med jobbet ute i friska luften på landet. Om jag klarar morgondagen utan gallstensanfall kan jag nog friskförklara mig.
Har just kommit hem - långt i förtid. Halva gänget är kvar därute.
Är verkligen kaffesugen men tror det skulle kunna vara droppen...

Falskt invaggad i 20 grader och sol

Har trott på en lång brittsommar som invänjning till hösten. Cyklar, står ut ute, klonkar hit och dit i tunna sandaler och har kavajen över armen.

På hemvägen kom regnet. Ett rejält snedvridet hällregn över fulaste delen av Hornsgatan. Blev inregnad på BGs uteservering och slapp i alla fall bli genomdränkt.

Tidigare under onsdagen anmälde jag mig till en aktivitet i skärgården. Som är nu på torsdag. Ångrar mig... Senast jag var ute i skärgården kunde man vara utomhus bara korta stunder och då såg det ut såhär:



Och så den jäkla Apollons sms ikväll. Han skriver att han blev trött på Aten och tar tio dar på norra Kreta istället. Bara sådär. Jag kan mycket väl tänka mig Rethymnon eller Chania just nu. Eller till och med Kalamaki.

Såja, ny dag, och nytt språk

Har härmed anmält mig till nybörjarkurs i spanska. Onsdagkvällar. Lagom studietakt. Förra gången valde jag instensivkurs, och hade inte en chans att hinna läxorna. Efterråt lektionerna kan man ju svänga förbi la isla och praktisera fraser...

Dagens känsla

Som om en bild skulle kunna ersätta ord...

Nortons fel som vanligt?

Nån som kan lista ut om det är något gemensamt med att följande inte funkar på min dator. Vanlig windows xp, har inte mixtrat till nåt konstigt, men
- Webbradion funkar inte längre, startar inte
- Firefox är installerat, startar, men hittar inte internet

Lite irriterande en annars så fin dag. Har hittat JAlbum på nätet och snart ska jag väl ha albumsskaparproblemet löst. Köpte ju en coolamorsan-domän som väl nån gång ska komma till användning..

Fint att inte få plats

Har hittat ny plats för metern med LP-skivor som vinglade i högar bredvid tv:n i vardagsrummet, men stövlar och skor blir husvilla. Plockade några album och skivspelaren är nu igång. Funkar perfekt. En rätt gammal stabil variant, med inbyggd förstärkare.

Att få plats för både egna och plöstligt också andras saker kräver stuveritalanger jag saknar. Nu är det hela havet stormar här. Alltid nån eller nåt som blir utan plats och får ligga framme och känna sig viktiga ett tag.

Det fina är alltså att inte få plats. Då märks man mest.

Utan farligt örtte på Röda båten

Idag fastnade jag på Röda båten i början på cykelturen. Kom inte så långt som till Re:Orient-köret i city som planerat. Satt invirad i två filtar och läste en bok i palmen. Två timmar blev rätt kallt för fötterna i trådtunna sandaler, men halvtimmen före solnedgång lättade molnen och det gick bara inte att slita sig. Och sen längtade jag bara hem.


Läste ur Syster min av Barbara Voors och drack ställets sista flasköl.


Beundrade ljuset och fick som synes vara ensam om upplevelsen.

Dessförinnan hade jag käkat lunch med mor och syster hemma hos syrran. Dom tyckte jag verkade trött. I och för sig var jag ute en runda igårkväll och tog två öl på Eken, och pratade med en ledsen kille som berättade om sitt diskbråck och en glad tjej från Göteborg som var i stan för Pavarottikonserten. Mycket blurr om höga C blev det. Men inte var jag vare sig outsövd eller bakis idag.

Insåg hos systern att jag inte var trött, utan uttråkad. Orkar inte höra samma saker om och om igen, den hundrade reprisen. Jag behöver ny luft. Komma ut och iväg på riktigt.

När jag bröt sa modern:
- Men erunte klok, skaru cykla... du kommer bara köra ihjäl dig.
Till syrran sa hon:
- Men dricker du verkligen örtte? Det som är så himla farligt....

Somliga kan alltid ge just den där lilla kommentaren man behöver på vägen.

Stockholm bara larvigt

Ekens uteservering, fredag kväll. Man får röka på terassen men inte
ihop med någon dryck. Inte ens cola. Vakterna ser till att ingen tar
ut sitt glas. Icke-rökarna är precis lika irriterade som rökarna över
att inte få sitta ute när det är sommarkväll. Tio tomma bord.
---

Stockholm har blivit kallt, sjöng Orup för en massa år sen.
Men nu har Stockholm också blivit larvigt.
Jag kan ju tänka mig hur extremt larvigt det måste vara i småstäderna, när inte ens huvudstaden längre känns som stad.

Visst är Stockholm rent och iskallt, och man kan promenera i timmar utan att möta en själ, och solen sticker i ögonen och vi får kisa-mot-solen-rynkor istället för skrattrynkor.

Jag kan inte annat än skämmas över stan. Över de politiker vi tydligen valt att ha.
De är ufon som tycker att alla måste gå och lägga sig tidigt och hålla sig inomhus. Alla ska göra likadant. Det stör mig nåt otroligt.

Vi är inte ens betrodda att få sitta ute på uteserveringar på sommarkvällarna. Och på vintern är de inte ens tillåtna. Bilister får dundra runt på gator alla tider på dygnet. Men att folk sitter på ett fik och pratar är för störande... Störande för vem?

Människor på gator och torg, det är det som är stad för mig.

Cyklade igår en ganska stor sväng genom stan. Sommarnatt. Inget folk ute. Inte en uteservering någonstans. Folktom fredagkväll i sommarstockholm. Folk blir infösta. Båtarna på Söder Mälarstrand med sina stora fina serveringsdäck ute på Riddarfjärden. Stängda.
Mörkt, tomt. OK, vackert. Jävla tavla bara. Vid Slussen ser man dom, rökarna. Där rökarna samlas kan man förstå att innanför dörren finns nåt.

Allt utom sportaktiviteter ska tydligen göras inomhus och bakom stängda dörrar i det här landet.

Himlen är oskyldigt blå

Ensam.

Tror jag. Hur vet man - utan att rycka upp dörrar?

Dörrar kan ge en uppsjö av symbolik. Såg nån dansk dramaserie halvsovande i soffan måndags, och den äldre mannen sa till den yngre:
- Man kan inte hålla alla dörrar på glänt.
Nej, man klarar inte att ha en fot i varje rum. Man går sönder till slut. Man kan ta ett rum i taget, gå in, och faktiskt också gå ut.

Sen vi fick en inneboende i söndags sen har det blivit så tyst hemma. Dottern tar hänsyn till henne, en fem år äldre tjej som just börjat plugga i Stockholm, och hon som flyttat in är tyst som en mus. Hon vet ju inte om jag är en hagga eller inte. Inte än...

Jag skriver lappar som:
"Du/ni får givetvis använda köket och sitta där och fika osv och använda badrummet även om vi är hemma"

Sitter så ensam hemma i en fyra och kan spela hur dålig musik jag vill. Hörde nåt från Tantogården och såg på nätet att det är Noice som spelar. Tydligen har två medlemmar i bandet dött ganska unga. På den enas begravning hade de spelat "Himlen är oskyldigt blå", precis som på brorsans. Så sorgligt. Och samma tidiga 60-talsgeneration förstås, som så lätt hamnade i diverse virrvarr.

Det räcker med att läsa låttiteln för att jag ska börja gråta.

Orka orkanen Katrina

Har inte orkat eller kunnat ta in orkanens Katrinas härjningar i USA. Förstår nu. På jobbet har vi inte ens tillåtelse att lyssna på radio. Allt som strömmar från världen är avstängt.

En vanföreställning måste vara att USA bättre än andra klarar av att hantera katastrofer. Lätt att tro med de enorma resurser de faktiskt har, till exempel till att föra krig år efter år, årtionde efter årtionde, så länge jag levt. Kanske lättare att inse att det finns en stor och fattig majoritet i USA som inte har mer än vad som ryms i några rum, och ingen som helst besparingar eller trygghet. Och så the Freivald syndrom på det. Politiker som måste se allt med sina alldeles egna små trötta ögon.

- They are not refugees, säger en svart och mycket förbannad svart politiker i rutan..
- They are americans. --- --- Give me a break!
Just det. Folk är inte lika mycket värda att rädda, eller hur.


Hade aldeles glömt att jag har tv på rummet, så nu är CNN på, rapporterande från London. Man blir förvirrad. Ena dan orkan, nästa dag plötsligt pilgrimspanikkatastrof (igen), fast nu i Bagdad. Stackars alla pilgrimer världen över. Livets kanske enda och så efterlängtade resa i en barbarisk trängsel.

Enkel skyddad tillvaro är vad man har. På sätt och vis. Min balkong har söderläge och när det stormar som mest från norr och väst är vi skyddade. Träden faller söderut eller österrut. Däremot ligger husen bredvid det som en gång var sjö: Zinkens damm. Husen är byggda högst två meter över Mälaren.

Man ska bo uppe på bergknallar. Det sjönära är fint när det är lugnt, men inte speciellt säkert.

Gamla bilder: Bara ett exempel

Här är ett exempel på vilken typ av bilder jag tog med gamla Spotmaticen. Svartvita kopior som jag försöker scanna så bra det går. Det här är Tjecko (Fransesco), som jag var mycket kär i. Ios torg 1977. Observera berlinaren i bakgrunden.



Det tar längre tid än man har tid med.

Här är en polare, Jean-Fransois från Paris. De som varit på Ios nu vet hur otroligt olivträdet växt. Här var det bara barnet.



Har lovat en kaféägare på Ios att lägga ut mina gamla Ios-bilderna på nätet och ska göra en sida så småningom.
Och här är jag själv. Vaddå just hemkommen från Indien...

Bilder på väg fram

Idag åker min borttappade väska med post från Aten.

Hoppas att minneskortet från kameran med de 150 bilderna från semesterns första vecka är intakt. Saker är bara saker, även om det är irriterande när de går sönder. Men bilder är inte "saker". Alla som blivit av med filmrullar vet att en tom ersättningsfilm inte kan kompensera förlusten.

Har projekt på gång att rädda bilder. Som denna som jag scannat och dammfläcksretuscherat:


Vy från Gondolen 1968. Klicka för större.

Jag har buntar av gamla bilder som ligger och bleknar bort i lådorna. Tusentals dia. En hel flyttkartong med broderns bilder och album. Och svartvita bilder från 20- och 30-talet som morsan tror hon slängde när mormor och morfars lägenhet tömdes. Det finns att göra.

Har bestämt mig att inte distansplugga. Jag är så himla förnuftig. Fattar att jag inte kan jobba 80% och plugga på heltid, och samtidigt hinna... skriva, ...och va med barnen, träffa vänner, och... resa... och få ordning på bilder, och... Jag älskar att ha gott om tid, inte tvärtom.

Nu ska jag på ultraljud. Hoppas de inte hittar nåt kufiskt därinne. Besöket föranleder i alla fall en hemmadag och arbete på distans. Jag åker inte fram och tillbaka till Kista, och sen dit och hem en gång till. Det skulle ju ta fyra timmar.

Avlösning i traseriet

Igår fick dotterns dator ett nytt strömaggregat. Det som poffade sönder. Datorn brummade igång med nytt liv. Pust. Allt data kvar. 800 kronor kostade det, allt som allt, inklusive hembesöket.

- Nu gör du en backup, sa jag.
- Mmm. (Orka...!!!)

Och jag orkar inte tjata. Förra gången satt en polare till mig här 20 timmar och räddade data och åtgärdade den värsta virushärden han sett med ominstallationer i många omgångar. Sen gjorde hon ändå ingen backup efter det.

Igår la kaffebryggaren av. Maskinen går inte igång.
Idag la vattenkokaren av. Kokade upp pastavatten. Sen ajöss med den. Glödlampor går i ett. Man tror att proppen har gått, men så är det inte. Pjoff, pjoff. Bort-bort.
Tillbaka till medeltiden. Mörker i hallen, mörker över spisen.

Fick sitta med blogstafettexten mycket längre än jag tänkt. Den pjoffade bort när jag precis gjort slutjusteringar och några rättningar och skulle publicera om. Pjoff. Det är tungt att skriva om något man var klar och rätt nöjd med, och veta att man inte alls kommer hitta samma ord igen.
Jag vet att det är stavfel i texten på nåt ställe. Men nu vågar jag inte röra nånting.

Jaga drömmen eller finna sig tillrätta i tryggheten?

Av nån anledning raderades allt jag skrivit i mitt bidrag till Blogstafetten och kvar
blev bara några avslutande ord och en bit av inledningen.
Jag kom på att jag har den text jag ursprungligen publicerade i mailen. Det var innan jag hunnit stryka ner. Jag försöker reparera och komma ihåg... Om jag blir diskad blir jag.
Såja. Here it is, mitt sargade bidrag i Bloggstafetten.


Om jag var din terapeut och fick frågan av dig skulle jag bergis humla nåt om att drömmarna är drivkraften till förändring. Svammel-svammel. För vad vet jag om andra människor och deras längtan? Nästan ingenting. Vet knappt vad jag själv vill.

Någon hojtar därborta. Påstår att frågan speglar ett lyxproblem. Först mat på bordet och en snäll stat, sen kan man börja prata om drömmar och skit. Drömmar är förresten inget mystiskt, bara hjärnan som städar. Varje natt ska den stackaren sortera intryck och skapa nån logik, och lösa trådar kan knytas ihop lite hur som helst. Därav alla konstigheter.
Och dagdrömmar är ju som droger, bara en usel flykt från verkligheten.

Men när det nu är jag som har makten över ämnen, med rätten att snurra. Och jag börjar gärna med att vända på frågan. Så nu lyder den såhär:

Finna sig tillrätta i drömmen eller jaga tryggheten?

Nu börjar det likna verklighet. Jag tror det är vanligare att fastna i drömmar än att jaga dem, och att finna sig tillrätta i tryggheten förutsätter att man har hittat nåt sånt, men de flesta jagar fortfarande efter lyckan.

En del bygger bo i sina drömmar och stannar hellre vid korkeken. Man kan omge sig med fiktiva människor i roman efter roman utan att hamna i fängelse, och man kan ha förhållande med varenda snygging i tv-rutan utan att bli inblandad och ansvarig för nåt. Andra är därute och hetsar i studier och på jobb, för att nån gång få goda livet där alla är vänner, där det är rent, glatt och snyggt, och barnen så lyckade att Nanny-akuten skulle klappa händerna av förtjusning. De inte bara suktar, de jagar.

Som om dom skulle stå ut. Till slut börjar bosättaren klättra på väggarna och vill bara iväg.

Få skulle vilja välja mellan att bara stanna hemma eller bara jaga runt. För dagens konsument är det snarare lite av varje varje dag. Se bara på en typisk shoppingbloggare, en hybrid av samlare och jägare. Varenda dag är man ute och letar drömuppfyllese i hyllorna, drar hem fångsten till trygga boet, där varorna vägs, mäts och fotograferas. Och redan nästa dag är det dags igen.

Vad vet jag. Jag tror att det är ytterst mänskligt både vilja ha trygghet och att drömma sig loss.

---
Fick ämnet av Per med bloggen axbom och lämnar vidare till Agnes, som ska få ett ämne av mig.

Natt-sms från Hellas

Precis när jag skrivit om grejorna jag blev av med (föregående text) plingade ett sms in från Panayotis. På fredag skickar han sakerna, skriver han, och vill ha adressen bekräftad. När man talar om trollen.
Nä, nu märker jag att jag försöker dra igång nåt jäkla maratonnattbloggande istället för att sova.
Typiskt. Det är nu tiden börjar skena iväg.

Mitt nya resesällskap

Jag blev ju av med både mobil, klocka, kamera och palm-pilot i Grekland och blev lite tidlös. Efter ett par dar köpte jag Peter för 4 euro inklusive batteri. Sen bilden togs har jag ändrat till väckningen till klockan 7.

Fem i tolv är i sista minuten

23.55 visar klockan på datorn.
Alla andra klockor visar nåt annat. Peter, min skrikiga lilla reseväckarklocka från Ios, svek mig häromdan. Han hade sackat mer än en timme under natten, och jag försov mig.

Imorgon får jag inte komma sent. Har en deadline i form av en presentation som ska hållas klockan 10. Måste ha en agenda, en demo, en powerpointpresentation och dokumentation att dela ut. Powerpointen saknas. Lagade curry och såg på Lost istället. Börjar jag med bilderna nu kommer jag varva upp och inte komma isäng förrän 3 i natt och sen ligga där sömnlös.

Får försöka förlita mig på Peter, på mobillarmet, på palm-larmet och telefonväckningen.

Inser också att jag har deadline i Blogstafetten. Stoppdatum 1 september. Imorgon alltså. Så typiskt mig att vara ute väldigt tidigt och göra nästan allt klart, och sen slappna av för mycket.

Ett par glas och sjukskriva sig igen

Några saker känns så viktiga just nu.

1) Att vännen lyckas ta emot och få rätt behandling för alkoholproblemen, och kommer på fötter

2) Att inte andra runtomkring dras ner i olika självdestruktiva träsk, och vara mer uppmärksam på tidiga signaler, och ta de aningar man har mer på allvar.

3) Att inte själv hamna där. Blir nästan panisk rädd för plötsligt upptäcka att jag sitter på pottkanten och helst av allt tar ett glas vin och sjukskriver mig alt. redan har tagit ett glas vin eller två och alltså måste sjukskriva mig... Vännens kollaps gör att jag och andra runtomkring drar ner konsumtionen till nästan noll, när det egentligen handlar om att det är HON som ska lyckas göra det.

Så mina tankar är aningen alkoholfixerade just nu. Jävla bag-in-box-elände. Liten skvätt hit och en liten dit. Bara nyttigt för cirkulationen, eller hur!

Tänk att bo i Kista Galleria

Flytta till Kista, dottern och jag. Dela ett rum inneboende hos nån. 3000 kr.
Mat 2x70 kronor om dan på Food Court. Jätteportioner libanesiskt till exempel. 4200 kronor i månaden. Ingen matlagning. Doggy-bag med resterna hem att ha till frukost.

Hon kunde gå på Kunskapsskolan eller Kista gymnasium eller jobba i nån av butikerna, och jag skulle bara ha 3 minuter till jobbet och kunde gå upp till heltid, easy-peacy, och ändå ha mer fritid över. 7200 plus kaffet, te och mobiler ger kanske 9000 i utgifter.

Då skulle vi faktiskt kunna ha över 10000 kronor i månaden kvar till ren shopping i Kistagallerian. Föreslog att vi skulle flytta till Kista när hon och jag åt middag där ikväll efter mitt jobb. Det föll inte alls i god jord, men jag glömde visst att nämna shoppingpotentialen...

Nu är det höst här

Om någon timme drar karnevalsdag två igång. Den vildare dan. Första dan är mer barntillåten, childrens day. Mitt så kallade x ska jobba på karnevalen idag, berättade han igårkväll. Dirigera tåget i en viss korsning på Westbourne Park Road, som förra året, och se till att det inte blir kaos, trängsel, panik.
Det var faktiskt lite praktiskt. Jag visste precis var han var, men han visste inte var jag höll hus. Jag väntar med spänning på att få en ny bild från hans mobil.

Fastän det nu är 15 grader kan jag med fog påstå att det är höst. Tröja räcker inte, jacka måste på. Däremot kan strumpor vänta ännu några grader. 8-9 grader är väl gränsen va?

Både samlare och jägare

Ska nu ta mitt pick och pack, dvs palm-piloten och några anteckningar, och sätta mig nere vid Årstaviken och titta på folket som besöker Street market. Som ni vet shoppar jag inte gärna, och får mest magont av marknadsplatser.

Har just läst lite på nätet om människans förflutna som jägare och samlare, och undrar varför man förutsätter att det bara var männen som jagade och att kvinnorna stod för samlandet. Kan det inte ha varit så att de unga och starka jagade och de äldre och de yngsta samlade. Låter ju smartare.

Jag gör i alla fall både och. Jagar upplevelser och samlar intryck.


I den tomma soffan sitter jag. Egentligen. Palm-piloten glömde jag förstås och fick fota lite istället.

Direkt från carnevalen...

Straight from the carneval:



Alex tar faktiskt INTE så bra bilder.
Ni såg ju den förra här...

Jag sms:ade tillbaka: Thank you. Please send a picture of you too.

Bara en liten bekännelse

En liten bekännelse innan jag TVINGAR mig ut:

Jag är redan färdig med mitt bidrag till bloggstafetten. Nästan innan jag fick ämnet - om jag får överdriva lite.
Om det är nåt jag inte lider av så ofta så är det skrivkramp. Tur att det mesta hamnar i palm-piloten, ska ni veta.

Däremot måste texten kortas till hälften och få lite mer struktur.

Känns just nu bra att INTE vara i London på ett kasst hotell, och kanske ha ett gammalt x över eller under sig. Freedom! Nu ska jag ringa taxi.

Vi som eftersläntrar för mycket

Skulle ha gått till Mosebacke på Raw Fusion ikväll tänkte jag. Men det började för tidigt. Redan klockan nio. Därinne är folk redan i gasen och det enda som skulle kunna hända är att jag hamnar i en lång kö med andra eftersläntrare.

Tidigare idag skulle dottern gått på Håkan Hellström. Det började också alldeles för tidigt. Redan klockan fem. Hon missade det, men verkade vara nöjd ändå, fastän hon älskar Håkan.

Vi har en sån harmoni härhemma ibland, hon och jag. Jag tror det är balkongens fel. Man hamnar där. Sitter och läser, fikar, lyssnar på radio. Bläddrar i nåt, skriver, pratar två timmar i telefon igen, och kollar vinden i träden. Med rätt solbrillor kan till och med de värsta regnmolnen över Tantolunden se häftiga ut, men det fastnar inte direkt på bild. Så går solen i moln och man går in. Sen kommer den fram igen och man börjar om med det man höll på med innan. Mirakelbalkongen.

Fick sms från det så kallade x-et i London. Alex heter han. Han skriver att han kommer sakna mig där. Faktum är att jag saknar honom ordentligt mycket. Så jag skrev samma tillbaka förstås. Utan några som helst under- eller övertoner.

Gullig cancellation policy

Har bott på många kassa och klaustrofobiskt dystra hotellrum i London.



Det sämsta låg vid Russell Square och kostade då hela 50 pund för ett litet hål en halvtrappa ned. Den delade toan låg TRE TRAPPOR UPP. Uppför en trång liten trappa med flagnande heltäckningsmatta, och toan var alltid upptagen. Skitkul mitt i natten.
Numera får man mer hotell för pengarna.

Idag skulle jag ha prövat ett nytt ställe, Westminster Hotel, ett kvarter från Westbourne Grove och början av karnevalsområdet. 44-46 pund natten skulle det ha kostat.

I alla fall hade de som tur var en väldigt trevlig avbokningspolicy:

Cancellation: before 12:00 noon on date of arrival

Har just avbokat. Höll på att glömma just den detaljen.
Nu kan jag sova vidare.

Hielp...

Visste att det var nåt jag (nästan) glömt. Väldigt snart är det min tur i Bloggstafetten. Gick precis in och kollade och tänka sig, axbom har precis levererat, och jag står på tur att få ett ämne. Skulle gärna ha velat haft just det ämnet, eftersom jag just nu funderar mycket på hemlighållandets problematik.

Vi får se.

Så nu har jag nåt att göra i helgen istället för att drunkna i musik och lalla omkring med Red Stripes och tro att jag är en carribbean wooman.

Last call from London

Flyget går 15.30 imorgon och jag åker inte med. Känns trist, men det går bara inte. Möjligen kan jag få en psykknäpp imorgon - men då riskerar jag att få sparken.

Det så kallade x-et ringde nyss, och han verkar både besviken (och lite lättad) över att jag inte kommer. Förstår precis. Jag känner detsamma.
Nu kan han jobba och inte känna sig tvingad att partaja med mig i dagarna två. Men ändå är det lite av en tradition att åtminstone tillbringa en del tid ihop på karnevalen, och fortsätta dansa loss efter. Jag får ryck av abstinens, men det får gå. Gå över.

MÅSTE jobba måndag-tisdag. Jag kommer inte ifrån det. Har inga semesterdagar kvar och ett nytt uppdrag som börjar nästa vecka. En dag kan man vara borta om man jobbar 80%, men inte två. Jag har helt enkelt fel jobb som inte kan jobba mobilt direkt från karnevalen.

Vill ha en lite applåd

En applåd skulle inte sitta dumt. För tro det om ni vill, men jag säger som det är:
Jag har skaffat lånekort på biblioteket. Jag hängde på låset i morse och fick det direkt. Så nu är palm-piloten nytankad med romaner.
Känns lite grymt att radera två utlästa böcker, som jag gjorde nyss, men läst är läst.

150% beläggning

Hej hopp och så var den roliga sommaren över.

Tillbaka till jobbet för att jobba 80% och så har jag 150% beläggning, som det ser ut. Beläggning är ett av de fulaste orden jag vet. Antingen är det bara äckel i lager, eller annars för lite eller för mycket (småäckligt) jobb.

Ett uppdrag på heltid och ett på halvtid. Måste reda ut det där snarast. Jag som ska till London och allt. Eller inte alls. Whatever. Allt verkar lite otajmat dessa dagar.

Jag pratar tre timmar i telefon med en och två timmar med en annan. Jag som inte ens gillar att prata i telefon. När det ringer stånkar jag inombords eller skriker

Neeeeeej, faaaan....., inte nu igen, kan inte du svara, snälla....

men är man ensam hemma finns ingen att ropa på som kan ta telefonen.

Annat idag:

- Hyresgästen har ställt sina två papperskassar i rummet och stuckit till en faster.
- Jag har fått en CD-skiva med 30 lektioner i grekiska och ska nu lära mig lite mer än Efcharistå, poly kala och kalinichta..

London calling again...

Och hur artar sig London så, kanske nån undrar. I alla fall undrar jag och går in på min vädersajt. Blir det regn över Notting Hill Carneval eller inte? Här är 10-dygnsprognosen. Ser ut som det har varit hitills på karnevalsdagarna. Växlande molnighet under söndag-måndag och över 20 grader. Perfekt.

Karnevalsfestandet pågår under söndag 28:e och måndag den 29:e augusti. Har varit där tre år i rad. I år kan bli det fjärde. Har abstinens. Gillar när marken rör sig av basgångar. Sound-systems i varje gathörn. Varje gata har sitt sound systems och vissa gator flera. Folk från hela världen, party-party. Det var där jag krockade med det så kallade x-et i ett gathörn för 3 år sen.

Nyss ringde han.

Sällsamt ljus ikväll

Skymningsljuset sällsamt idag. Den näst sista sommarkvällen för i år kanske.

Jag stortrivs hemma när ljuset faller på ett visst sätt. Alla fönster och dörrar står öppna. Ahhh.
Men till det passar inte tysk death metal eller vad det är jag hör från radion.
Bort-bort!

Idag forsätter Lost. Serien som är så tillvänjande, som alla säger. Man måste bara se den. Bandaren är på.

Syrran skulle ha kommit vid fem. Kom inte. Väninnan skulle ha kommit över. Kom inte. Fick sms nu. Sonen skulle ha hjälpt till att forsla grejor och han och polare få middag. Blir imorgon istället. Imorgon!! Visst-visst. Det är bara det att jag jobbar i Kista imorgon och på kvällen kommer hyresgästen att flytta in.

Har lite krux med mängden av prylar härhemma nu när 15-20 kvm av bostaden ska hyras ut. Tar bit för bit. Brorsans CD-samling fick plats i höga travar på en låg bokhylla utanför badrummet, men var ska jag ha LP-samlingen? Och skivspelaren? Hittade en liten tv som inte funkade och skulle till skroten. Fick igång den och ställde den inne hos mig. Har varit lyckligt tv-befriad i mitt sovrum, men nu är det köööört. Nu ska jag somna till tv:n som alla andra.

Hittade dessutom en video, en dvd och två gamla diaprojektorer med så kallad övertoningsenhet, en hel kollektion med den klassiska musikens historia på cd, och mängder av seriealbum. Allt ska upp. 200 kassettband, dator, skärm, skrivare, täcken, videoband, skooor.
Tänk vad några extra kubik förvaringsutrymme i en lägenhet kan sluka...

Status augusti

SLUTET-AV-AUGUSTI-STATUS

Civilstånd: Oförändrat fri. Funderar på att annonsera. Fast... jag vet inte. Lite för trasslig-krasslig är jag. Det värsta tänkbara i parsamhetsgenren just nu skulle vara att behöva gå på en dejt. Det så kallade X-et i London bjöd in mig för några veckor sen, men nu är det helt tyst på Londonfronten. Kanske bäst så. Vill inte kära ner mig igen egentligen. Risk finns ju.

Familjeliv: Den hemmaboende tonåringen har börjat bo en vecka i månaden hos sin pappa efter två år här hos mig på i stort sett heltid. Ska hyra ut ett av rummen hemma från torsdag och framåt. Synd bara att man sett Ensam ung dom söker...

Jobb: Våren knagglade sig fram, kunde vara sjukskriven, men trodde det var bättre att jobba på ändå. Gick ner till halvtid i juni. Går upp till 80% nu. 6 timmar om dan eller 4 dar i veckan. Just fått nytt projektjobb som börjar den 26:e. Misslyckades alltså inte helt i vintas och våras eftersom jag fått nya uppdrag av samma gäng.

Studier: Vafan. Egentligen vill jag hellre plugga än jobba just nu. Har aldrig pluggat på heltid, bara jobbat i ett svep (och pluggat lite på sidan av) sen jag var 20. Men vad vill jag med det?
Komplettera så att de lösa universitetståtarna till slut blir 120, så att jag kan läsa de där roliga kurserna som alltid kräver 120 poäng? Just precis. Men hur kul är det att utbilda sig färdigt till nåt man jobbat med i över 20 år? Astråkigt helt enkelt. Läggs ned.
Men jag är helt inne på att lära mig grekiska och spanska. Ska skaffa mp3:or och e-böcker och möjligen anmäla mig till kvällskurs i grekiska. Har anmält mig till en distanskurs som jag ämnar läsa inför tänkt långresa, om det nu finns plats på kursen.

Med palm-piloten i högsta hugg läser jag nu mer än dubbelt så mycket som innan och är näranog på g att skaffa lånekort på biblioteket.

Resplaner: London calling.. Åker kanske på lördag, om vädret vill, om nya hyresgästen är snäll, om dottern sköter sig, om, om om. Har musikabstinens, dansabstinens, ha-kul-abstinens, sitta-ifred-och-skriva-abstinens. Börjar plantera hos dottern att jag kan komma att vara bortrest från januari till och med mars. Måste stanna hösten i stan och reda ut saker. Och jobba. Sen så kanske.

Annat som jag förstås måste göra i höst är att fixa till bloggen med design, kategorier och bilder, men jag vill inte fastna i fix- och trix-träsket. Men man kanske måste för att kunna baxa den dit man vill och kunna snygg-blogga mobilt med bilder och hela köret...

Och dottern går ut

Dottern sticker ut ungefär när "vi" ska laga middag.
Börjar se ett mönster. Hon kommer bli mager. Ska nu se till att det finns ordentlig lagad mat när hon kommer hem istället. Det är inte så himla kul att laga vegetariskt, tycker jag. Fantasin tryter, när jag själv så slappt håller mig vid liv på blåbärssoppa, knäckebröd, rostbiff och avokados.

Pratat en halvtimme med M från Southampton. Som kommer hit för att slippa England, för att slippa sin hemstad "dullville". Vi får se hur det går här. Svenska män är så otroligt snygga, tycker hon. Hm...

När hon ska hit ska jag dit

Nån skriver om sin väninna i en spalt i nån av gratistidningarna.
Det skulle jag också kunna göra. Men det skulle mest handla om min dramatiska syster det, och det gör jag bara inte. Hon skymtar fram ändå här i bloggen, kanske som en av väninnorna.

Men nu är det så att en annan av "väninnorna" kommer till Sverige idag. Ordet väninna har aldrig legat rätt i min mun, men jag skriver väninna så att alla förstår att det inte är en kompis vilken som helst, utan en av de långvariga tjejkompisarna, såna som finns med en i livet, fastän man kanske inte träffas så ofta.

Det är så typiskt med en närmast astrologisk dubbelgångare som hon är, att hon är på väg hit till Stockholm nu, när jag i stort sett är på väg dit, till England. Träffade henne -99 när jag var på intensivkurs i Engelska på bondvischan utanför Winchester. Hon är min lärare i engelska. Vidare älskar hon Sverige och jag England.

Nu ringde hon!

Inte visa att man är ensam

Löpsedlar om hur man förbättrar det sexuella samlivet med sin partner är knappast lockbete när man inte har någon partner. Det kan ju inte bli mer ointressant.

Att över huvud taget träffa någon man faller för och kan passa ihop med är ju det svåra. Och att lyckas hålla modet uppe även om man blir behandlad som luft.

Om jag inte kan gå ut och improvisera där det går att träffa nya människor vet jag inte hur det ska gå till, om jag nu inte ska släppa ner den där krukan på nye grannens terass eller sätta in en annons. Den stora majoriteten singlar verkar ju hellre sitta inne och fabulera och chatta med okända via datorn än att faktiskt prata med nya personer därute. Därute vill man ju inte visa att man är ensam.

Torrt som fnöske är det

Har en känsla av att min blogg har blivit tråkig att läsa.

Kanske känns det så för att jag tiger om så mycket. Vill inte lämna ut andra. Men eftersom man sitter i ett nät av relationer så gäller det att alltid vara försiktig, så att andra inte tar skada av det man berättar om.

Mitt liv är rätt torrt just nu. Torrt som fnöske. Tänd på, och brasan skulle brinna ut på nolltid.
Men det kanske mest är att jag har varit lite sjuk på sistone och missar allt jag vill göra. Allt är helt otajmat. Och som vanligt blir andra huvudpersonerna, med alla sina dramer och problem.

Umgås med personer som excellerar i att vara dramatiska och ständigt skojiga eller nojiga - eller helt under isen. Märker att ingen bryr sig om MIG. Det är speciellt när man är sjuk och utslagen det märks mest. Det är både en sorg och en stor frihet - om man kan lyckas ta det på rätt sätt...

Inga fria händer just idag

Fria händer har man inte när matinköpet krävde sex kassar. Fick kämpa som en galning för att ta mig till cykeln, och cykeln ville helst vägra.

Det är första dan på två veckor jag inte mår illa och då är det förstås dags att köpa hem lite mat. Är vrålhungrig. Har inte fått i mig nåt ordentligt på länge.
Var inte ensam om mastodontinhandlingar. Det är visst allmän mumselimumshelg med kräftor och annat förbjudet för en gallsteniker, eller vad man nu kallar oss.

Det mest förbjudna är dock... MUSSLOR. Inte de där mjäkiga konserverade, utan de färska som är kokade i vin och vitlök.

Undrar om man har lite mer fria händer när barnen flyttat hemifrån?
Enkla saker som jag njuter av finns inget gehör för i lilla familjen. Hos 17-åringen alltså. Det suras. Få idéer faller i god jord, och jag vill bara att hon ska hitta något att göra som får henne att känna mening och hopp framåt.

Skulle själv vilja börja på nya kula, resa bort, pröva att bo på ett annat ställe. Göra sånt som JAG gillar och fundera över allt som hänt det senaste året.

Men kanske inte just idag. Just idag är Stockholm suveränt fint.
Och om en vecka flyttar nya hyresgästen in. Hon kanske kommer få bo här själv...

Blivit e-boksläsande handdatorfreak

Igår eller i förrgår hände det. Jag laddade ner en e-bok i palm-piloten och en läsare som hette Mobipocket. Sen blev det några böcker till. Det passar mig ju utmärkt att ha några på gång samtidigt och jag märkte också att det var hur lätt som helst att läsa lite här, och lite där. På akuten, i kön på apoteket, dötid.
Och man kunde "highlighta" stycken, lägga in bokmärken och anteckningar. Perfekt. Jag har inte mycket till över för att släpa runt på stora böcker, och på resorna är det bara hur bra som helst.

Undrar om det finns nåt bra utbud av nyare böcker på nätet att ladda ner?

Inte tillräckligt akut

Akuten. Fick vänta en halvtimme på att bli inskriven. Sen en kvart på att bli småscannad på temp, puls och blodtryck. Efter 10 minuter låg jag på en brits i rum 27. Läkaren klämde, en sköterska tappade blod. Sen domnade jag bort nån timme tills proverna var klara. Har mått sämre och fått vänta otroligt mycket längre.

Doktorn sa:
- Leverproverna var bra, så vi måste avvakta ultraljudet och det är stängt nu, men om du vill läggas in får du.

Klart jag inte vill läggas in! Var ändå beredd på att bli akut inlagd och opererad, men slipper jag så är jag ju på. För två år sen tjatade jag till mig utskrivning eftersom jag skulle till Grekland och redan missat första semesterveckan där.

- Ok, vi skriver väl ut dig då, men om du kommer hit med samma besvär en gång till tar vi gallblåsan.

Nu fick jag "rätt" medicin istället, förhoppningsvis.

7 månader utan

Efter förra texten kom dom. Spam-kommentererna. Har varit lyckligt förskonad från det under de första 7 månaderna. Tröttsamt.

Akuten nästa

Gallstensanfallen avtar inte, tvärtom. Mår pytonilla och har ont. Inte många minuter per dag är utan värk, ryggvärk som strålar uppåt nacken och ger migränartad huvudvärk. Så om en stund bär det av till akuten på Södersjukhuset.
Ser inte fram emot det.
---
OBS! Klicka inte på de av kommentererna som är spam.

Scanna vanor

Måste scanna mig själv. Tänk om jag inte märker att jag börjar spåra ur. Jag skulle inte vilja avstå öl. Hur många enheter får jag i mig egentligen?

Fredag 3
Lördag 5
Söndag -
Måndag -
Tisdag -
Onsdag -
Torsdag -
Fredag 2
Lördag 4
Söndag -
Måndag 1
Tisdag -

Ser ju hyfsat bra ut. Kanske. Kanske ljuger jag för er...
I lördags kanske det var 5.
Kanske har jag en bag-in-box som jag tullar på pytte då och då.

Det är ju synd att man låter det gå så långt att man måste lägga av HELT med alkohol och inte kan ta just den där goda ölen på puben, njuta ett glas vin eller fyra till maten. Att det spårar ur: att man dricker upp sin hela livsranson på några galna år, och sen får lägga av helt.
Har redan läst boken Anhörig. Man får akta sig för att anpassa sig själv till den som har problemen.

Skilja sig från spriten

När suget efter alkhol är större än allt vett inför morgondagen börjar man gå över gränsen. Hälla i sig 10 glas vin på söndagnatten innan man börjar jobba, och tro att man är nykter när man går till jobbet, fast alla ser att nåt är vingligt och mycket fel.

Hände i förrgår. Jobbet agerade direkt. Och åtgärderna sattes in idag. Det är ju en stor skilsmässa som måste till. Sorgen att mista sin "bästa" vän. Sin partner, glädje och tröst.

Har nämnt det tidigare om missbruk. Att det är när man inte själv längre är herre över situationen och längre kan välja själv som bruk övergår till missbruk, och det kan gälla spel, sprit, droger, kärlek... och själv blir man stående där och ser nåt "normalt" som under ytan blivit till misär.

Hon dricker aldrig mycket ute på lokal. Sippar långsamt på nåt. Men desto mer hemma tydligen. Förstod inte häromveckan när hon sa att det blivit så mycket festande på sistone. "Va? Men du har ju bara suttit hemma!" Men nu förstår jag varför hemmalivet gått före så mycket annat.

Man förstår paniken

- Att inte få luft och förstå att planet är utom kontroll
- Att det brinner i vagnen inne i tunneln och det inte går att komma ut
- Att vara instängd under däck när båten sjunker
- Att kasta sig ut från lågorna uppe i en skyskrapa

Och så vidare. Fy fan.
Ingen idé att spekulera i vad som är värst och hur lång plågan är.

Satt en gång i en gammal äcklig jumbojet i storm över Atlanten på en niotimmarsflygning mellan Barbados och Oslo. 4 timmar satt personalen fastspänd i mörkret medan planet kastades omkring. Ibland föll det handlöst, ibland kändes det som vi flög baklänges, och så upp, och så ner i vågdalarna igen. Man hann tänka igenom en hel del.
De flesta passagerarna hade hunnit somna och slapp både ångesten och rädslan och kaptenens förklaring:

- Jag har stigit så högt det bara går för att undvika stormen men det lyckades inte... all servering upphör, kontakta personal enbart i nödläge.

När kabinen tändes igen vaknade folk och undrade hur långt det var kvar på flygning, om det skulle bli mat snart igen och...

Sol nästan jämt

Avundsjuk behöver man inte vara bara för att somliga har sol. Och det helt gratis. Det här är 10-dagarsprognosen för Ios i Grekland. Vädret är stabilt bra. Inte en enda värmebölja på hela sommaren.

Dagens gnällspikande

Idag kommer några för att titta på rummet jag ska hyra ut.

Känner att det skulle vara riktigt kul att ha pensionat. Gå hemma och stöka och böka. Slippa åka till Kista. Kanske jag skulle försöka byta byta lägenheten mot en RIKTIGT STOR våning och hyra ut 4-5 rum. Tvätta ett gäng lakan varje dag istället. En baggis. Förresten skulle dottern kunna sköta det själv.
Hyran kan ju vara sådär 10 tusen. 4 hyresgäster som betalar 3 tusen var gör att hela den ruljansen blir självgående inklusive el och telefon.

Själv kostar jag nästan inget i drift. 50 spänn om dan i mat kanske. Och jag har allt jag behöver i prylväg. Behöver inte mer kläder, inte fler saker eller tjänster. Ingenting alls. Jag har ingen som helst drivkraft att jobba och tjäna pengar för att bara bo och glo på diverse skärmar och längta till helgen. Det enda jag saknar är en partner, och det lär man inte skaffa på jobbet i alla fall.

Känner inte längre att jag måste bli duktig på jobbet och få bekräftelse. Har redan misslyckat katastrofalt med arbetslivet. Har inte en susning till chans att syssla med det jag är bra på ändå. Ett tag tyckte jag att det var kul att jobba. Varje uppdrag var en ny utmaning och jag lärde mig nytt hela tiden och drev stora projekt. Det är ett skämt hur det blivit. Hoppetossorna har fullständigt tagit över. Folk som bara vill lyckas men som skiter i vad de sysslar med och dränker in allt med självändamålsenlighet.

Arbetslivet är bara skittråkigt och en plåga. Jag tråkas b-o-k-s-t-a-v-l-i-g-e-n ihjäl. Jag blir sjuk. Jag är inte lat och slö. Jag har hur mycket energi som helst när jag tycker nåt är kul och är med och driver saker. Jag måste säga upp mig, finns ingen annan utväg.

En idé är att hälsa på bartenderbrudarna på Isla Margarita. Tre tjejer, överåriga som jag, som drog iväg förra hösten, kom hem en vecka i våras och sålde allt, och nu har pensionat och bar på ön.

All the madmen

Som tur är finns Bowie. När irritationen över hemuler och varmkorvar igår rullar in så hjälper Bowie bra.

Men när jag hör Wild is the wind från begravningen kommer allt tillbaka. Precis sju månader sen han krossades mot asfalten i vårt torra rena askalla och äckligt sjuka skenheliga Sverige, där de flesta nog inte fattar att den iskalla kriminaliteten finns här och nu, en halv millimeter bort. Mycket närmre än vi tror och i de lugnaste vattnen.

Man kan bo här, men man måste inte tycka om det.

Dårhus Zinken

Midnattsloppet: "Samba - Asfalt - Hetta - Fest - 10 km"

Det går inte att komma ifrån. När man kommer från det egna hemmets totalnormala vidder och kommer ut på gatorna vid Zinkensdamm under målgången för Midnattsloppet så blir det uppenbart att jag kommer från en annan planet, eller att Jorden invaderats av absoluta aliens. Vad gör dom?? Vafan sysslar dom med...

Massa tjockisar som promenerar i horder med lappar på sig.
Står och Stretchar. Som det naturligaste i världen.



Dessutom jävligt sura. Glöm det där med Samba, hetta och fest. Granskog utbytt mot Asfalt och 10 km för en kväll. Ett segregerat Sverige med fri asfalt och varmkorv i utbudet. Lokala publiken asfull på totalinhägnade pubuteserveringar. Löparna höga som berg av sig själva allena. JAG JAG JAG. Jag och min kropp är ett. Jag springer, jag är.
Några procents humor hade varit väldigt ok att behålla.

- Men fattar du inte, sa jag till en av funktionärerna. Jag bor här. Jag ska dit bort. Nej, jag tänker inte gå tillbaka (200 meter) och vända cykeln. Ring på polisen du... Gör det.

Ettrigt löpande på Zinken

Vinna vinna eller bara motionsspringa och singeltävla med sig själv? Midnattsloppet pågår.

Jag vet inte hur löpare tänker. Jag löpte när jag var 12-13. Folk tyckte jag var galen.
På kvällen gick jag helt enkelt hemifrån och sen bara SPRANG jag omkring. Jag var tvungen.

Folk som såg mig trodde jag var helt galen. Nu är halva befolkningen i det där stadiet.

Polarna är på Black & Brown, Mariatorget. Jag är här vid Zinkensdamm. Start- och målgång. Ska pallra mig ut och testa vad nya kameran pallar. Inte ens den värsta samban kan egentligen locka mig ut i regnet... Ett tag trodde jag arrangörerna blivit galet nytänkande, men det var det årliga ELDKVARN på Tantogården, förstås. Jag är inte säker. Kollade DN på stan. Sökte allt på Södermalm idag/ikväll. Inget Eldkvarn och definitivt kom inte Midnattsloppet upp.

Skulle ha sökt jobbet som redaktör där innan ens siten skapades... men jag hade inte tillräckliga meriter. Man skulle vara utbildad journalist - i botten, som det heter. Som om det skulle göra någon bättre lämpad. Det visar ju bara att personen var plugghäst och fick femmor i alla ämnen i gymnasiet.

Låtsas vara frisk

Mellan anfallen är jag helt enkelt FRISK.
Jag tror det kommer klinga ut. Klingar det inte ut måste jag opereras. Gallblåsa bort.

Får ingen medicin mot smärtan, men man är van. Om det är nåt läkare INTE gör är det att skriva ut medicin. Dom vill ju inte att man ska bli läkemedelsmissbrukare. Snällt tänkt. Ont gör det, men bara ibland. Var tredje anfall tar jag ett piller. Har 1 piller kvar av dyrköpta 5.

Läkaren sa: Voltaren. Jag sa: Jag tål inte Voltaren, hela systemet pajar ihop, jag får ont precis överallt, magen, bröstet...
- Då så, sa läkaren. Då blir det inget.

Det finns visst två smärtstillande mot gallsten. Voltaren och Spasmofen. Voltaren är rena häxgiftet med massor av biverkningar, och Spasmofen är knarkklassat. Man domnar till en stund, slipper värken i många timmar, och efter nån vecka eller två är man frisk.

Nu bokar jag om min Londonbiljett.

Son i hamn

Väckte sonen. Han är i hamn. Åkte med polarna från Aten halv fyra i morse efter att ha legat omkring och väntat på Syntagma i 22 timmar. Ungdomar verkar alltid välja de absolut sämsta ställena att vänta på. De tränar på vuxenlivets arbete kanske: Konsten att ha tråkigt i en ful miljö, timme efter timme, år efter år.

Varför inte åka upp till en poolbar på nåt av hotellen med utsikt över hela Aten?
Varför inte käka lite gott och sova några timmar i parken uppe i Plaka?
Varför inte ta dagen nere på nån av badanläggningarna vid Atens strandpromenad, där tusen panshisar slow-motion-simmar i vattnet med sina fina vita badmössor?

Jag frågade inte varför.

Börja om från början: PICT0001.jpg

Här är bild 1, 11, 17, 21 och 29. Uppvärmning...


Utsikt över kolonilotter och den röda kabeln i vardagsrummet.


Vad jag råkade se under gallstensanfall på Brännkyrkagatan.


Anfall över och en plats i solen för fredagsöl.

Back to normal

Har varit lite frånvarande här. Semesterlivet har inte släppt taget.
Vaddå ringa, sms:a, fota, blogga, surfa...

Närmar mig sen igår med stormsteg det moderna livet.
- Börjar hänga med i nyheterna.
- Börjar fundera på att åka till London, trots allt.
- Börjar städa för uthyrning av ett rum eftersom jag har visningar imorgon.
- Inser att jag måste börja jobba och måste bli frisk till måndag.

Men framför allt har min ibufen-indränkta hjärnas ynka krafter nästan uteslutande jobbat på att jag MÅSTE HA EN KAMERA NUUUU. Det var igår det.


Blev trött på blocket.se och gick ner till Expert på Hornsgatan. Kände på några kamerer och bestämde mig snabbt för en liten snabb sak. Har mina invändningar mot färgbalansen i Konica Minoltas småkameror men tog en Dimage X61 i alla fall. Back to normal!

Väska på drift i Grekland

Skulle radera mailen som fastnat i spam-folder i gmail. Markerade alla. Konstiga mail hamnar där automatiskt, en jävla massa skit. Markera alla, radera. Nästa sida... och där fick jag syn på något, och jag hann precis hålla mig från delete-knappen:

Lost bag in Ios-Greece

Mail från någon Panagyotis. Han och en kompis hade hittat väskan två-tre dar efter det att den försvann. Allt kvar. Verkar det som. I nästan tre veckor har han haft sakerna. Någonstans i Grekland.

Är det ok om vi postar sakerna i slutet av augusti när vi kommer hem från semestern? sms:ade han.

Inte städa och inte äta gott

Pridedagarn gick snabbt. Idag är det avslutning på Gröna Lund, men inget mer festande för mig. Håller på att bli sjuk.

Började projekt städning inför uthyrning av ett rum. Drog ut en låda och fick ryggskott. Samtidigt tilltog huvudvärken som strålade från ryggen och uppåt huvudet och illamåendet blev allt värre. Ryggskottet är ändå ok, men jag vet precis vad pytonillamåendet betyder: Grus irriterar i gallgången. Försöker självkurera med papaverin som finns kvar hemma. Används före 11/2007. Ypperligt hållbara piller uppenbarligen.

Har haft gallstensanfall tidigare. Det här är ett förstadium, som kan urarta till anfall om gruset börjar täppa till, och det är inte kul. Sist, för två år sen, låg jag inne på SÖS i 4-5 dar i operationsberedskapsläge och fick spasmofen mot smärtorna, och magrade och magrade. Var hungrig som en galning men fick inte äta. Gick ner illavarslande 7-8 kilo under några veckor och fick sen kämpa mig upp till normalvikt, vilket är skitsvårt om man inte får äta något som är fett. Pojkvännen ville inte ha mig mer. Ville ha mer kvinna, lite mer att ta i, sa han. Och det gjorde mig inte precis gladare.

Så nu gäller det. Ingen som helst paprika, whatsoever. Bye bye thaifood. Fettsnålt. Inget med äpple i, totalt äggförbud, försiktigt med skaldjur. Inga goda ostar. Med mera med mera. Lite småtrist, men framför allt är det typiskt att bli sjuk helgen innan man ska börja jobba efter semestern.

Bajamajamingel i Prideparken

Föregående text föranleddes av den helt galna planeringen av Pride Park i år. Det är nån slags vriden utvecklingstanke som gör att nya planerare river gamla säkra kort för att vingla upp nya konstruktioner. Allt för att komma med nåt nytt, istället för att vidareutveckla vinnande koncept. Som jag skulle göra.

I parken har man i år lagt alla toaletter på ett och samma ställe. Förra året kunde man nå en bajamaja från varsomhelst på området. De fanns toaletter lite varstans. Men i år, så måste man tränga sig igenom hela publikhavet alternativt restaurangområdet för att nå bajamajaområdet.

Hur jävla kul är det att gå på dass?

- Hur kommer man till to-orna, det är ju omöjligt? gnällde jag till närmsta person i trängseln.
- Det är inte lätt men jag kan köra dig dig, sa killen och styrde mig genom folkhopen. Jag är steward, sa han. Brukar du åka med SAS?
- Nej, det är lite olika, sa jag.
- Du vet, sa han, hur kul är det tror du, att köra den där vagnen fram och tillbaka och säga "tea? tea? more tea? coffee? coffee? more coffee?

Hur jävla bra idé är det att ragga i mörkret utanför en bajamaja?
Somliga gillar nog hela idén. Och så in på bajamajan och dra på..

Jag tror att den som planerat området tänkt sig bajamajaområdet som mingelplats. Det fanns ingen belysning och man fick rycka i varje dörr för att se om det var ledigt. "Aja baja, det är upptaget!" Omöjligt att se om det var röd- eller grönskyltat i mörkret.

Förra året fanns serveringar av olika slag. Barhäng. Solstolshäng. Mini-diskotek. Schysst upphöjd champagne-bar med utsikt mot scenen och olika typer av restauranger.
I år var serveringarna mastodontvarianter i en enda röra, som under Vattenfestivalen, när den började spåra ut.

Äsch. Ska inte klaga. Det viktigaste är att kunna träffa folk, men man borde alltid göra det så bra och enkelt där en stor mängd människor ska navigera från det ena till det andra på oanade sätt.

När jag blir stor

Nu vet jag vad jag skulle vilja bli när jag blir stor. Festivalorganisatör. Logistiken för den perfekta festplatsen. Skulle verkligen vara skitkul.

Kan också tänka mig att designa nya flygplatser med mera.
Nån som kan ge mig jobb direkt - eller måste jag verkligen utbilda mig först?

Lite sliten

Pride tar på krafterna.
Två kvällar i rad i parken. Och sista pengarna går upp i rök. Är det verkligen bara början av augusti fortfarande?

Spender-rekordet slogs dock av paret I & H igår. Först inträde 2x300 kronor, mat och vin 200, sen champagne för kanske 500, och därpå inköp av varsitt par märkessolbrillor i Synsam-tältet för 2000 kronor var. Musiken på scenen missade de helt. 5300 för en halvkväll! Resten av natten var de här och vi drack Baily's och åt spagetti och morötter efter bratwurstarna på hitvägen.

Man mår som man förtjänar.

Äntligen blir Tant*lunden Pride Park

Nu invigs Pride Park!

En kvart har gått av programmet och musiken kommer vara igång fram till söndag.
De flesta gamlingarna omkring har nog passat på att stav-vandra till Vadstena just denna vecka - men för mig är oväsendet mycket välkommet. Jag slipper tassa omkring. Tanten under kan knappast klaga på MIG just nu.

Sen kommer man stöta på alla gaypolare de närmsta dagarna från land och rike. Skitkul helt enkelt.

...och alla omkring, dom märker ingenting, det gör ont...
...gör ont, gör ont...

Nya grejor - hela bortalistan

Saker tar sin tid.
Det är enkelt att tappa bort, men kneprigt att hitta nya likadana saker.

Igår lyckades jag få tag i ny mobil men den gick inte att ringa till. Men det fixade sig. Köpte också en begagnad palm pilot på blocket och fick över allt data från före semestern. Är mycket nöjd. Nya grejorna är storsnäppet bättre än de gamla.

Dessvärre har jag INGEN KAMERA än. Två trasiga härhemma. That's it. Båda lyckas ta en bild när man slår på, och lägger sen av i två dar. Det är ungefär som min energi när det gäller att lönearbeta. En dag kräver två dagars vila...

Jag klantade alltså bort följande dag 6 i Grekland:
- digitalkameran med 150 bilder i
- palm-piloten
- mobilen
- allt smink
- fickkniven
- ficklampan
- nycklarna
- enda tröjan
- sjalen

och skorna.

Det ni...

Från vild strand till modern ödslighet

Tillbaka från
4 dar på Mykonos
1 dag på Antiparos i väntan på Ios-båten
13 dar på Ios och
3 avslutande dar på Antiparos.

Igår var en helt underbart perfekt dag på campingstranden och plötsligt är man hemma igen.

Höll på att missa båt och flyg i morse, som vanligt. Jag tycks bli alltmer oproffsig på att resa ju mer jag gör det. Skulle ta färjan från Antiparos kl 6.45 för att hinna med flyget från Paros 7.35. 6.35 blev jag väckt av våldsamt bankande på dörren. Resesällskapet hade märkt att jag inte dykt upp vid färjan. 10 minuter hade jag på mig att packa och springa. Hysteriskt. Jag hade bestämt mig för att inte sova, men hade somnat ändå. Bara vila lite..

Har nu tagit igen lite av tre veckors internetbrist. Suttit vid datorn några timmar. Tv:n skvalar som bot mot ödsligheten.

Tillbaka efter sms-befriad semester

Är nu tillbaka efter tre veckor i Grekland. Och det blev verkligen semester från det mesta. Blev av med väskan en kväll och den innehöll bland annat mobilen, kameran och palm-piloten. Korkat att släpa med sig så mycket saker, men jag räknade inte med att bli bestulen. Det borde jag gjort. Blev i alla fall inte av med pass och pengar.
Å andra sidan, när man väl blivit av med alla värdesaker är det inte mycket man måste vakta över längre.

För första gången har jag alltså haft riktig semester. Inget sms:ande, inget fotande, inget skrivande, inget läsande. Hade i början abstinens av sms-bristen, men behövde inte heller bli irriterad på att skriva till folk som ändå inte svarar. Att inte kunna fota var ännu lite värre, men det gick det med och det var väldigt avkopplande att bara leva i nuet utan att behöva dokumentera någonting.