16 augusti 2005

Man förstår paniken

- Att inte få luft och förstå att planet är utom kontroll
- Att det brinner i vagnen inne i tunneln och det inte går att komma ut
- Att vara instängd under däck när båten sjunker
- Att kasta sig ut från lågorna uppe i en skyskrapa

Och så vidare. Fy fan.
Ingen idé att spekulera i vad som är värst och hur lång plågan är.

Satt en gång i en gammal äcklig jumbojet i storm över Atlanten på en niotimmarsflygning mellan Barbados och Oslo. 4 timmar satt personalen fastspänd i mörkret medan planet kastades omkring. Ibland föll det handlöst, ibland kändes det som vi flög baklänges, och så upp, och så ner i vågdalarna igen. Man hann tänka igenom en hel del.
De flesta passagerarna hade hunnit somna och slapp både ångesten och rädslan och kaptenens förklaring:

- Jag har stigit så högt det bara går för att undvika stormen men det lyckades inte... all servering upphör, kontakta personal enbart i nödläge.

När kabinen tändes igen vaknade folk och undrade hur långt det var kvar på flygning, om det skulle bli mat snart igen och...

2 kommentarer:

  1. Fy f-n, nu vill jag ännu mindre flyga på semester, får bli en tågluff med lillsonen istället...*s*

    SvaraRadera
  2. Å nej, ville inte öka på flygrädslan. Det sägs att det ändå är det säkraste sättet att resa. Vägarna är mycket farligare.

    Och sommar, sol och öl a la Pripps. Hur vansinnigt farligt är det inte med fulla semesterfirare runt i båtarna?

    SvaraRadera