31 mars 2005

The sun and the son

Idag var solen framme. Skrev dokument på kontor. Sen fick jag kasta mig hem halv tre, dottern sjuk. Trodde hon tuppat av i lägenheten.

När man har bråttom hem och tåget segar fram och man inte har nån granne som kan kolla, och bussen står 10 minuter på varje hållplats, då håller man på att gå sönder. Usch. Jag måste få igång cyklarna.
Avbokade kuratorsamtalet från 4:ans buss. Satt på balkongen med dottern, som legat i 2 dygn och knappt kunnat prata eller stå upp, och skrev sen vidare på dokumentationen.

Indisk restaurang med ungarna.
Sen, kan ni tänka, fixade sonen iPoden. Det tog sin tid. Nya usb-drivrutiner med mera, laga filer hit och dit, testa sådär, testa såhär. 2 timmar medan vi åt stod datorn och jobbade och när vi kom tillbaka gick det att få igång den. Synk. Nu kommer det att bli roligare att åka tunnelbana.

Galet husdjur i stan

Skönt att det är en ny dag. Tack för uppmuntrande kommentar.

Sitter med jackan på, ska skynda mot Kista, när plötsligt tuppen sätter igång igen. Antingen har han varit tyst i 6 månader, eller just kommit tillbaka. Kanske är det en helt frigående tupp, som rymt från hönsgården eller annars är ett husdjur. Mitt i stan.
Lantligt är det faktiskt, med katter som drar in råttungar i lägenheten och sånt.

- Den var faktiskt rätt söt... men jag VILL INTE HA DEN HÄR, skriker kattägaren. 7 personer jagat den lille, som slutar i en garderob, inför proffshjälpens ankomst.

Dessbättre inte min katt, min råtta eller min lägenhet. Och tupp som husdjur skulle göra mig... just det, helt galen.

Självcensur x 3

Har skrivit två texter som jag sparade som draft, och ville skriva en tredje, som jag tycker är oskrivbar. Den känns bara som självömkan.
Var så otroligt ledsen hela dan idag.

En refuserad text var bara suckar över alla prylar som inte funkar som de ska, från datorn på jobbet som sinkade mig i timmar till osynkande iPodar och svajiga digitalkameror.
En var ett tappert försök att muntra upp folk med fobier och uppmana till privat olydnad rent allmänt.

Den tredje handlade om svek. Kände mig urledsen på en person som helt slutade höra av sig sen han hörde vad som hänt brodern. Och jag var ledsen på jobbet som räknar bort mig som halvtidssjukskriven, fast jag inte är ett dugg sjukskriven längre, och som lovat 10 tillfällen hos psykolog, som krymte till 3, som sen ändrades till 3 träffar med en kurator, och med första träffen först imorgon, hela 11 veckor efter händelsen. Hade det skett i Thailand istället för i en Stockholmsförort hade stödet kanske varit åtminstone en aning mer engagerat... chefen tyckte jag skulle söka friår "för att slicka såren".
---
Jag ska inte jämföra. Inte klaga. Bara packa ihop mitt projekt och ta semester fortast möjligt.

29 mars 2005

Räddad av Lee + Closer

Besvikelse att solen knappt tittade fram idag. Det var rått och grått.

Lyckades hinna till Åhléns innan de stängde och var en stund medtvingad av dottern till klädavdelningen. Jag blir deprimerad. Vi har nu bestämt att hon får köpa kläder åt mig utan att jag är med. Och att jag aldrig igen vill vara bihang, sällskap eller rådgivare när hon letar kläder. Världens tyngd kommer över mig, kan knappt stå upp. Vill bara gå till heminredningsavdelningen och domna i en säng direkt.

Mina Lee-jeans, men inte på - så smal är jag inte

Känner mig som en fågelskrämma. Allt bara hänger som trasor på mig, förutom skor, Lee-jeans och tajta linnen. Det finns inte ett förfabricerat plagg som utger sig för att vara den storlek som står på. Köptricket är väl att kvinnor ska tro att de är mindre och smalare än de är. Men vi som är korta och smala då? Får vi finnas? Min gamla storlek 36 heter nu 34 och ibland till och med 32 eller xxx small. Dessutom är brallor alltid 5 cm för långa och ärmarna på jackor, kavajer, tröjor och annat hänger ner över fingrarna. Därav fågelskrämme-looken.

Vi skulle hem men bestämde oss plötsligt för bio och fortsatte till Medborgarplatsen. Kom till Biopalatset och hade tur. Filmen Closer (Filmkrönikan, IMDB), började precis och vi hann sätta oss innan filmen började. Väldigt bra, tyckte båda. En del att tänka på efter, men inget direkt att diskutera.

28 mars 2005

Cool ambitionsnivå

Oj, här var nån på min nivå, broadway jungle...

Jag kommer idka privat olydnad och både åka till Hultsfred och Roskilde i år. Och därefter till Mykonos och Ios.

Sådärja lilla länklista

Nu har jag lagt till lite länkar, alldeles själv, till andra bloggar och lite resesiter som jag måste titta på varannan timme.

Jag kommer lägga till fler bloggar när jag lärt känna fler av dem bättre. Många har jag säkert inte upptäckt än, och vissa bloggar finns nämnda på så många andra bloggar att de inte behöver omnämnas ytterligare.
Förresten är det inte så många som hittar coolamorsan, så det kan ju kvitta.

Varningstriangel för webbfällor

Image hosted by Photobucket.com

Kommer nog sätta upp en varningslista med ställen man inte ska besöka, för att de visar en sån arrogans mot läsaren.

Det är fanskap med webbsidor som kodar in sig i ett hörn. Man kommer dit av misstag, av en sökning, eller annat skäl, och ska sen tillbaka, till exempel för att kolla andra sökresultat. Stopp. Man ska tydligen tvingas vara kvar där. Följden blir att man aldrig nånsin mer vill hamna på den webbplatsen.

Varför? Det är stenålder. Som gamla webbplatser med frames där man inte kan länka till separata sidor.

Visst kan man ordna vidarekopplingar från en webbplats till en ny utan att folk fastnar på nya siten. Isch.
---
Det räcker med ett ställe för att jag ska gå i taket.
Dessbättre är de flesta bloggar helt okej.

27 mars 2005

I tagen tack vare espresso habanero

Det måste vara ljuset, eller kaffet, eller mer sömn än vanligt. Kaffet kom in i hushållet igår. Det ska hålla dubbel så hög koffeinhalt som vanligt kaffe, och det säger ju inte mycket. Men nu ska jag pröva ordentligt. Espresso Habanero. Fick jag välja på att bara dricka vin eller bara dricka kaffe skulle det bli kaffe. Om valet skulle stå mellan öl och kaffe skulle jag bli ställd.

Läste just en text om bekräftelsebehov på Mitt aktuellt, och ska snart börja skriva upp lite länkar. Måste bara komma på hur. Har ännu inte kommit ut med mitt bloggande - och har inte kunnat be någon personligen om lite hjälp.

Det blir nog en radda länkar till
1) Andra bloggar som jag inte vill missa att läsa av nån anledning
2) Vädret på semesterorter

Gemensamt: Det händer oftast nåt där - eller är helt enkelt bara bra.

Natal - för jävla grymt

2005-03-27 Avg. tid 23:45 Natal - Endast flyg 2 veckor 1995.

Om jag inte glömt att ställa om till sommartid så hade jag haft en chans att hinna.
Coola tiden här är bara 21.49.

Vevade strimlor och skivad citron

Image hosted by Photobucket.com

93-10
Närvaro fritidshem, 960:-
Närvaro daghem, 1120:-
SIF, månadsavgif 195:-,
DN 398:-
Studielån
Hyra
Ikea
Telia...

Kontoförteckning:
Balanskonto, Saldo -4.552,30
Privatkonto 2607,21
Kapitalkonto 100,00
Sparkonto 20,10

Var det så illa, vevar på...

Skulle vilja ha en öl men vad som bjuds är citron:

Image hosted by Photobucket.com

Dina klipp säger vem du är - eller var

Dottern fått en pyttliten dokumentförstörare med vev, från Mujo på Åhléns, och nu gäller det.
Hiva in räkningar och skit. Veva på.

Har gått igenom högar med gamla kvitton i jakten på det försvunna kvittot på min trasiga Canon ixus, men hittar allt utom det, och inte heller kvittot på den andra kassa kameran. Båda cirka året gamla, kanske mer, kanske mindre. Har slängt massor av papper och tidskrifter, idag igen. Höll på med det i förrgår också. Och dan innan det.

Hittade en bunt klipp från 1980. Ordentligt urklippta. Vad tänkte jag på. Vad gjorde jag då?
Pluggade idéhistoria, tror jag. Jobbade med ungdomar på på ungdomsgårdarna i Bandhagen, Hagsätra, Rågsved. Just det. Höll på med läderhantverk, gjorde film, fixade mörkrum...

Trodde tydligen att jag skulle studera, kanske forska. Kvinnofrågor, arbetslivsfrågor, konflikter och våldet mellan grupper i samhället, skolfrågor, bild. Nu åker dom. Klippen alltså.

Upplopp på Södermalm

Inte långt ifrån: DN: Upplopp på Södermalm. Aftonbladet: Polis i natt: Jag skjuter: webbtv.
Det var nog en bra idé att stanna hemma igår.

Vad jag än kunnat hitta på igår hade jag varit tvungen att passera korsningen Ringvägen/Hornsgatan där Dubliner South ligger. Några av ungdomarna härhemma fick påringningar på mobilen från oroliga mammor, som ville veta var de var. Och i efterhand förstod jag att de brölande ynlingarna ute i Tantolunden antagligen hörde till dom som lyckats smita från piketerna.

Ibland tar jag en öl på Dubliners south. Har man riktig otur kommer det en drös från nån bandymatchpaus. Annars är där mest en och annan engelsman eller irländare och deras tjejer. Folk sitter med en bok i baren, sippar på guiness och lyssnar på sångare från hemtrakterna. Att det skulle vara Hammarbyarna stampub stämmer inte. Ölen är helt enkelt för dyr för det. En paint kostar ungefär 50 kronor, och vilken fyllehungrande huligan har tid att vänta 10 minuter på att en Staropramen ska bli färdig, när man kan få en ful-öl för 19 spänn på Götgatan.

Det enda jag behöver nu

Jag hänger inte riktigt med vad som händer i världen just nu, mer än vädret.

Har mina bookmarks: Kollar 10-dagarsprognoserna på lite olika orter: Till exempel London, Barcelona, Aten, Phuket, Ko Samui, Goa, Montego Bay, och Cancun. Kollar in fler ställen än så. Bäst verkar det faktiskt vara i Hurghada. Och kolla in Sharm el Sheik. Lovely.

Se här:

Image hosted by Photobucket.com
27 mars - 4 april

Det enda jag behöver nu är inte extremt bra, som ovan, utan bara lite vindstilla och 20-25 grader och sol och dottern i säkert förvar i en solstol bredvid. Hittade nån gång en site där man kunde önska väder och få reda på var det är så just nu. Undrar om den finns kvar.
---


2005-03-27 Avg. tid 09:45
Mexico - Endast flyg
2 veckor
2995
Så det är väl bara att plocka in bikinin pass och ett kort och dra??

26 mars 2005

skratt efter 11 - okej?

Man blir paranoid faktiskt. Beskuren.
Sitter kärringen och väntar in att vi ska låta? Är de mörklagda fönstren en fälla. Klockan är 23:04. Påskafton.

Erkänner sexpack

Köpte ett sexpack igår. Ägg alltså. Till andra.

Äggen gick åt. Erkänner: åt ett själv faktiskt. Så om jag inte publicerar nåt på två-tre dar så vet ni att det berodde på ägget.

Vår lilla eftermiddagssallad växte nämligen. Det blev ett gående bord, som det heter, med hemgjord inlagd sill, potatis, tomatsallad på jättegoda riktiga tomater, avokadosallad, färska räkor, goda ostar, bröd, flera sorters öl, påskmust, vischy noveau förstås, folköl, Urquell från bolaget och det vin som folk tog med sig. Och kaffe. Vid sju begav sig gamlingarna hemåt och ungdomarna rasade in.

Mitt fina vin är kvar. Snygg flaska:

Image hosted by Photobucket.com

Vet inte vad jag ska göra. Dottern med kompisar kommer hålla till här, och jag vågar inte gå ut, utifall grannen skulle få för sig att anmäla igen. Har ringt på tre gånger hitills, och ringde nyss för att säga att dottern har födelsedag, och höra av sig om vi stör. Men hur ska jag veta om hon är hemma om hon varken svarar på telefon eller öppnar när man ringer på. Och nu kom tre killar också. 6 tjejer och 3 killar i rummet ovanför grannens sovrum...

25 mars 2005

Ägg ägg ägg

Temat är visst ägg. Många äter ägg hela året. Kokar, steker, blandar i pannkakssmet. Ser dagligen äggköpare. 6-pack, storpack. Och så kommer påsken och det blir fullkomlig ägghysteri, som om vi bara fick äta ägg just på påsken.

Jag hör till de stackare som inte får äta ägg. Har bestämt det själv eftersom jag har gallstensläggning och inte vill hamna på akuten igen och tappa vikt och bara få äta frukt- och grönsakssoppor i veckor. Går på rådet att utesluta ägg, grön paprika och äpplen. Värst är tydligen grön paprika, som var en av mina basråvaror tidigare.

Vi har skojat lite och bjudit in till födelsedagseftermiddagsfika imorgon. Ingen middag den här gången. Dom tror visst att dom ska få kaffe och kanellängd!!! Efter 20 år med barnens födelsedagar och inte ett enda kafferep så tror dom vi plötsligt ska ha bullkalas. Vad besvikna dom kommer bli. Det blir en sallad med räkor och avokado, gott bröd och jättegott vin som kostade skjortan.

Nu ska jag gå till Vi. Det låter ju helt galet...

28 grader i solen och snö

Vi har en mirakelbalkong. Känns absurt skönt att sitta i linne och fika utomhus. Har faktor 10 i ansiktet och faktor 2 på resten.

Lyckan ett bubbelbadkar

Det är dags för mig att sova. Länge. Hur länge som helst.
Take care out there. Det är långfredag med fullmåne nu.

Jag gillar att läsa olika personers bloggar och och helst läsa nya texter varje dag, men ibland hamnar man i stickspår. Börjar tänka på saker man inte VILL tänka på. Till exempel det här med badrumstrenden.

Paren lockas investera några 20-tusingar för att skapa lite mys. Inget fel med det. Men det är klart att det finns pengar på att få lite olyckliga par eller familjer att tro att de ska få till det bara dom fixar rätt miljö för det, nu när allas kök redan är tip-top. Vem vet, lusten till den där torrbollen kanske kommer tillbaka. Man har ju barn. Eller ska försöka få några. Eller få ett till.

Jag har blivit lite mer lättsam. Behöver inte investeringar i bubbelpool för att bli glad. Ibland är det skönt att vara så enkel. Hur som helst. Behöver i alla fall inte mäta, inte beställa, inte älta hur den andra vill ha det, hur jag vill ha det.... och sen ha en gemensam avbetalning på badrummet i 5 år.

Jag säger som barnen: Är det svårrrrt eller???

24 mars 2005

För många galna - help me!

Jag hänger ju mer eller mindre vid Fridhemsplan där jag jämt väntar på Akalla-linjen mot Kista eller 4:ans buss åt endera hållet. Skulle inte klara på dessa astråkiga longörer i tillvaron utan att ha kameran med mig.

Vissa saker får mig att rysa och det är SEKTER. Och folk som snöat in helt i nån lära, vad nu rörelsen eller kretsen väljer att kalla sig. De har ofta samma fina kärleksbudskap och fångar in folk i kris. Sen kommer reglerna.
Sekter är dom.

Har sagt åt mina närmsta att om jag fastnar nån sektskit, lova att sätta en avprogrammerare på mig. Direkt. Frita mig från galenskapen! Att man själv säger att man är lycklig med sin nya gemenskap... nejnej. NEJ!

Helt normalt vänta-kör, vanliga (ovåldsamma?) killar:
Image hosted by Photobucket.com

Sen ser jag anslagstavlan, där nån grymt klistrat över musikaffischerna för nåt viktigare än musik:
Image hosted by Photobucket.com

Help me! Journalisternas - och läsarnas - verkliga mardröm:
Image hosted by Photobucket.com
Vill nån läsa rubbet har jag det högupplöst... ;-)

Grannen gömmer sig

Hon sitter där bakom sin neddragna persienner och lyssnar.

Jag har ringt på två gånger idag, men hon öppnar inte. Var hemma hela dan och tog emot flyttlass, men hon går inte ut. Det är generationen som aldrig har tänt om de är ute, så jag vet att hon är hemma och persiennvinkeln i köket ändrades lite under också. Jag ogillar verkligen persienner.

Är mer holländsk av mig. Gillar stora fönster och fri sikt ut. Hörde att bristen på gardinanvändning i Holland grundar sig i en gammal borgerlig tradition där man genom att inte skyla sig visar att man inte har något att dölja... jo, jag vet att det kanske också handlade om att visa vad man hade i rummet man skyltade mot gatan. Jag förstår bara inte att folk inte släpper in ljuset.

Idag ville jag bara veta varför hon ringer till störningsjouren utan att först höra av sig direkt till oss om vi stör. Som hon lovat.

Jag stack in ett litet brev till henne inatt. cc: hyresvärden. Har inte skickat mailet än, bara skrivit det, och stoppat en utskrift av det i hennes brevlåda. Om hon inte är talbar under påskhelgen åker brevet vidare från utkast till värden.

Tack ni som kommenterade föregående text. Jag och barnen har nog haft max-otur med grannar. Vi håller verkligen igen här. Spelar aldrig högt. Har inga riktiga fester nånsin. Tassar runt i raggsockorna.
Grannarna på förra stället var HELT galna. När gubben skrek in i brevlådan
- Jag ska slå ihjäl er era jävla skitungar!
och vi dessutom hade så många vittnen eftersom dottern fyllde 10 eller nåt och både mormor och morfar och farmor och farfar var där, så var det rätt läge att ringa polisen direkt efter månader av hot, ofta på telefon och direkt till ungarna.

Höll på att glömma det inte oväsentliga i sammanhanget: att karln dunkade i dörren med baseballträ vid tillfället. Hotet blev påtågligt, inte bara en galen pensionär.

Om damen under jobbar eller inte, är utplacerad genom allmännyttan eller är sjuk är förstås betydelselöst, om man är okej mot grannarna. Skrev lite dumt i förra texten. Men det är terror för mig som heltidsarbetande och ensamstående att veta att man har en granne som jobbar stenhårt på att bli störd, och som sitter hemma och trycker hela dagarna och lyssnar, och speciellt mycket om jag går ut en kväll för att träffa folk. Jag KAN INTE vara hemma hela tiden.

Störningjouren här, grannen vill bli av med oss

Störningsjouren kom vid midnatt. Vi stör. Jag och min dotter.
Känns så jävla tungt.

Vi fixade i lägenheten ikväll när jag kommit hem från jobbet. En massa saker skulle ut. En garderob baxas från ett förråd till hallen, bokhyllor tömmas, kassar med kläder hämtas och ett rum frigöras för ett flyttlass som kommer från brorsans lägenhet imorgon.

Känns tillräckligt tungt att ha gått igenom hans lägenhet, stressande att den behövde tömmas helt nu, utan att man haft tillräckligt med tid att gå igenom i lugn och ro. Morsan sliter där och röjer och röjer, och jag tar nu emot saker som ska gås igenom och lite möbler.

När möbelrockaden härhemma var klar vid 7-tiden städade vi och baxade runt med kassar och prylar, dammsög och torkade av. Då ringer de på, Störningsjouren.

För första gången nånsin kommer störningsjouren hit när jag är hemma.

Min granne, en kvinna i 60-årsåldern, brukar ringa när jag är bortrest och dottern bor hos pappan. Ibland ringer hon så fort hon ser att jag går hemifrån.

Förra december en fredagkväll vid halv 10 ringde hon på mobilen när jag var i London. Hon sa att det var party i lägenheten - igen, världens liv. Du måste göra nånting, sa hon.
Jag fick uppgiven panik. Vill inte bli av med hyreskontraktet. Ringde direkt till sonen som kom till lägenheten efter 5 minuter. Han ringde tillbaka och sa att inte en människa var här, eller verkade ha varit här nyligen. Det var helt taget ur luften. Kanske var det fest någon annanstan i kåken.

Dottern var på då kafé sen timmar tillbaka. Hade över huvud taget inte varit i lägenheten, utan bodde hos pappan.

Härom månaden var jag ute med vänner på restaurang. Höll kontakt med dottern som träffade polare från Avesta som var i stan. Vid 11 ringde hon och frågade om det var okej att ta hem lite folk, ingen fest eller så, men 5-6 personer. Jag tycker förstås att det är bättre att de är hemma istället för att dra omkring utomhus mitt i vintern.

- Du vet hur känslig grannen är, sa jag, och jag kommer hem om en stund.
- Visst, sa hon, jag vet. Det är lugnt. Vi är lugna.

Nån timme senare var jag hemma och då hade grannen hunnit klaga igen.
Klockan var midnatt ungefär och nån hade spelat gitarr, akustisk. Annars bara prat, ungdomar som snackar och skrattar och stökar i köket.

Så snart står väl Coola morsan på gatan...

Vet ni. Hon har till och med klagat på att dottern knackar på tangentbord på natten.
Damen, som har två sovrum och ett vardagsrum till helt eget förfogande, tyckte att dottern och jag skulle byta rum, så att hon slapp ha dottern ovanför sitt sovrum.
Jag föreslog att hon skulle ta sovrummet under mitt rum istället, men hon sa att då blir hon så störd av dagisbarnen som går på gångvägen nedanför fönstret åt det hållet.

Jag FATTAR INTE varför överkänsliga pensionärer flyttar in till stan och bosätter sig i ett av de barntätaste områdena på Söder. Varför?

Jag har blivit för bostadssegregration. Skapa gärna särboende för dom som inte tål barn och ungdomar och vanligt sällskapsliv och lite musik. Varför frivilligt bo på nedre botten vid en gård med lekredskap om man inte tål ljud? Varför bo i stan, som så många vill, om man älskar tystnad och hatar trafik?

Så ensamstående morsan med egen inkomst åker kanske ut.

Bidragstanten med egen tre och krav på absolut tystnad får bo kvar och fortsätta att terrorisera andra barnfamiljer.

23 mars 2005

Mars-lycka om juni

Mary J Blige, Hultsfred 2004
Mary J Blige

Som somliga vet finns ett favoritband här i huset, Mars Volta. Som kommer till Hultsfredsfestivalen i år. Besvikelsen var ju stor att de bangade förra året. Glädjen desto större nu. Och inte nog med det: Snoop Dogg och Timbuktu också, och lite Winnerbäck för morsan varje dag...

Va vackert det var ibland...
När solen kommer fram på Hultsfred

Men kissnödigt
När solen kommer fram på Hultsfred

Eller svettigt
När solen kommer fram på Hultsfred

Ska väl lägga ut fler bilder så småningom.

21 mars 2005

Club sandwich med frieri

På söndagkvällen var det dags. Äta bör man. Sprang till närmsta pub och beställde in käk.

Bredvid satt en kvinna och hängde med håret så att man inte såg ansiktet. Hon var rätt full och lyfte inte huvudet en enda gång, pratade lågt och släpigt och satt med händerna över ett korsord. En nyträffad mansperson lutade sig framåt för att höra vad hon sa. Själv talade han klart och tydlig.

Hon lovade honom jobb. Hade tydligen liten firma. Hon pratade och pratade. Han lyssnade.
- Det ok för mig, sa han. Jag ställer upp. 4 timmar om dan, mer om det behövs. Jag tar det.
Hon fortsatte älta detaljer och han surnade till:
- Om du ringer imorgon och minns det här kan du väl ta alla detaljerna då, sa han. Du kommer ju inte minnas vad du sagt.

Hon fortsatte ändå att lägga ut texten och hängde med hela kroppen.
- Ska du jobba imorgon eller tänker du ligga hemma och sova ruset av dig? avbröt han. Jobbar du verkligen eller brukar du ta såna här bleckor på kvällarna?

Hon bytte tema. Krånglade på sig jackan med stort besvär. Ville gå vidare till nåt annat ställe. Ut och dansa. Kanske Engelen. Men huvudet hängde och hon blev bara sittande.
- Du kommer inte klara det, sa han. Du kommer inte in. Jag går hellre ut med dig en fredag- eller lördagkväll, men ikväll följer jag inte med.

Sen började han komma ikapp henne. Jag hörde bara honom, hon mumlade och fnittrade och började luta sig mot honom. Plötsligt hörde jag honom köra igång det tunga artelleriet:
- Du är ju så jävla söt...
- Du är den perfekta kvinnan, whatsoever...
- Märker du inte att jag suttit här och kåtat på dig hela kvällen?

Missade resten för en kille kom fram till mig:
- Ska vi gifta oss?
- Hur lång betänketid har jag? svarade jag. Är det för att vi äter på samma lunchrestaurang?
- Precis. En halvtimme, sa han och gick.

Undrade om han skulle minnas det imorgon.
Söndagkväll på Söder.

Femman, v.11 om mobilsignaler med mera

1. Vilken mobilsignal har du just nu?
Nova Flash, högsta volym, vibration. Alarmsignalen är Moonstar, nåt småorientaliskt. Har prövat mig fram till vad jag reagerar på.

2. Vilken bakgrundsbild, alternativt logga, har du pa mobilen?
Har inte SETT den på länge. Bilden en utsikt från klipporna på Antiparos.

3. Vilken skrivbordsbild har du pa datorn?
Image hosted by Photobucket.com
Mycket lugnande. Pröva!

4. Vilken skarmslackare pa datorn har du, alternativt hade du senaste, alternativt varfor har du ingen?
Små flygande prickar mot svart bakgrund. Password kör snabbt igång, för säkerhets skull.

5. Hur tankte du nar du valde allt ovanstaende?
Det förklarade jag visst.

20 mars 2005

Va fa an 2

Defragmenterade disken, tog bort iTunes, ominstallerade. Anslöt iPoden. Ruta dyker upp.
iTunes: iTunes.exe - Timout från enhet
Angiven I/0-ågärd på \Device\Harddisk5\DR10 slutfördes inte innan dess tidsgräns hade överskridits.
Vilken tidsgräns? Obegripligt.

Va fa an

Gjorde ett nytt försök att få igång Ipoden och en liten ruta kommer upp:
Filen eller katalogen \iPod Control\iTunes\iTunesPrefs är skadad och kan därför inte läsas. Kör programmet CHKDSK.
Vad för program??? Har alla CHKDSK? Eller har jag råkat ta tidsmaskinen tillbaka till datorlivet a la dos 1988?

Hello goodbye luv!

Läste häromdagen ut Svek av Karin Alvetegen. Störttät roman. Smart påkommen intrig, välskriven, spännande. Den sätter parsamhetens ensamhet på sin spets. Tvingade kollegan att ta över boken. Läs, läs! Skitbra.

Kastade mig in i ny bok. Nån Dahl. Första kapitlet gick bra. Men redan i andra kapitlet fastnade jag i språköknen. De 8 personerna presenterades snarare som attributbärare än personer och var väldigt mycket kritvita eller svarta. Dessvärre bokstavligen också. Men boken kom bort nånstans i sängen. Jag har inget tålamod och för många täcken och kuddar.

Får blogga lite istället.

Kom på att jag körde lite redan 1998-99, då jag hade en hemsida där jag skrev lite varje dag och hade det senaste högst upp, precis som de nyhetssiter jag jag jobbade med då. Upptäckte efter ett år att det pinsamt nog fanns en enda anledning till att jag hade sidan, och det var för att killen jag dumptats av skulle kunna följa mitt otroligt spännande liv utan honom. Och han läste faktiskt. Men min motivation till det hela falnade, dessbättre.

Min senaste kärlek kan säga Hej-hej och hejdå på svenska. That's it. Han har dessutom varken dator eller mailadress. Nyligen skaffade han ett nytt hett intresse: motorcyklar. Kommit i den mansåldern alltså! Och jag bloggar på helt säkert, eller hur!
---
Tyvärr inte blivit ett dugg kär en enda gång på ett helt år. När jag storskilde mig för en massa år sen blev jag kär i stup i kvarten.

Coola morsan fått ett alias

Det är på Västerbron jag håller till, tydligen. Kunde lika gärna döpa om mig till Eva Västerbro. Vesterbro får det bli. Gillar Köpenhamn. Evelina Vesterbro. Lägg det namnet på minnet när bloggen dyker upp ;-)

Det blir Västerbron om man ska fram och tillbaka till Kista varje dag på vardagarna och fram och tillbaka till Vällingby på helgerna.

Idag var det fint väder och de små svarta prickarna var ute och gick på isen igen.

Image hosted by Photobucket.com
Image hosted by Photobucket.com

Jag känner mig bortkopplad, instängd. Skulle hellre vara ute och cykla.

19 mars 2005

Kul att flyga med litet plan

Image hosted by Photobucket.com
2004. Pytteplanet från Aten har just fällt ned landningshjulen. Landning på Paros om nån minut.

Har sen länge bokat och betalt julittrippen till Grekland.
Stockholm-Aten 7.30-11.50 + Aten-Paros 14.00-14.40.
Hyfsad klaff. Smått lycka att inte behöva åka buss och båt.
Nu ringde Olympic Airlines från Köpenhamn. Tiden för Parosflyget är ändrad till 12.00 eller 18.00. Inte precis klaff längre, även om Atens nya flygplats är superb när det gäller att snabbt kunna byta från utrikes till inrikes.

Får fjärilar i magen. Det var så kul att flyga till Paros förra sommaren. Litet plan, och väldigt blåsigt. Såpass att till och med de stora flygbåtarna ställdes in.

Naxosflyget går 12.25. Har man en chans att hinna om Stockholmsflyget landar i tid? Mykonosflyget går 15.10.
Det kanske är till Mykonos jag ska istället. Kul.

Om tre månader är det snart juli. För tre månader sen var det 19 januari. Konstigt det där.

18 mars 2005

Inte drutta i onödan

Att det inte blir något riktigt bra stuk på bloggen beror nog på att jag skapade den i ett krisläge, och inte är ur den, krisen alltså. Vaknar varje morgon med ett ryck och tror att jag har kommit på nåt väldigt viktigt. Men det blir inte mer än ett konstaterande att jag glömt lösningen. Igen.

Hade tänkt vara bortrest halva vintern och göra nåt uppbyggligt, ta mig en nystart, få tillbaka krafterna. Men så blev det inte. Är livrädd att föräldrarna ska klappa ihop och bli jättesjuka av sorg, att syrran ska få panik ensam därnere i Thailand, och att mina barn mår sämre än de visar.

På tunnelbanan plågade jag mig igenom nöjesdelarna i Metro och City. Blir så frustrerad. Vill gå ut och lyssna på bra musik och dansa, men efter den här dystervintern och allt som hänt är jag sliten. Det står tatuerat P R O B L E M i pannan på mig, och jag tror inte att jag nånsin jag kommer ha det riktigt bra nån gång mer. Att jag skulle träffa en ny partner ser jag som totalt omöjligt.

På hemvägen i Kista gick jag sådär konstigt som alla andra som inte vill hamna på akuten med brutna fötter. Ett försiktigt steg i taget och lite framåtlutat. Det var slask mitt på dan, men framåt kvällen ishalt på ogrusade gångar och trappor. Min mors aktiva arbetsliv fick ett abrupt slut lite för tidigt med en isfläck och 32 skruvar i foten. Läkningen gick bra, men när skruvarna togs bort slog sjukhussjukan till i såren.

Så se upp därute. Drutta inte omkull i onödan!

Coolt pixelpetande

Har nu vågat mig på att peta lite pixlar hit och dit i koden. Lite grann sådär. Fått texterna lite mer separerade från varandra och lyckades få bort rutan runt sidhuvudet och ersatte med en "dotted line" under sidhuvudet istället.
Ser lite bättre ut i mina ögon.

När jag vågar berätta om bloggen för D. ska jag be henne om riktig stylesheethjälp.Lite löjligt, för hon vet nog det mesta om mig, förutom just bloggen...

Det går inte att få hjälp

På nyheterna säger de nu att mannen, som hotade att tända eld på sig själv på en psykmottagning i Årsta nu omhändertagits av... POLISEN.
Är det verkligen så svårt att begripa att mannen behöver hjälp?

Gång på gång avvisas folk från psykmottagningar för att de inte verkar tillräckligt sjuka för att få hjälp. Är de så friska att de själva kan ta sig till en akut kan de ju inte vara tillräckligt sjuka...

Pinsamt slöhjärnad

Surr-surr, skak-skak, grrrr-grrrr. Mobilen alltså. (Blir alltid lika rädd.)

- Hej är du där? säger kollegan
- Mm, svarar jag.
- Bra, säger hon och lägger på.

Det är klart jag är här, tänker slöhjärnan.

Sen går det upp för mig att jag nog hörde fel. Hon frågade om jag var "här", alltså där, där på jobbet, många mil härifrån.

Missade mötet klockan 11. Ren black-out. Jag ska inte syssla med annat än enklare hushållsarbete på förmiddagarna.

Vägra omyndigförklaras!

Idag föll vintern ihop. Grått, slaskigt, slemmigt. Molnen över Riddarfjärden grät, och bildade stora dystra fläckar på isen.

Läste Citys förstasida: "20-årsgräns på krogen föreslås"
Sådär lägom till min dotters 18-årsdag, om dryga året, kommer bergis åldersgränsen på krogen bli 20. Hon kommer att bli galen.
Jag håller fullständigt med dem som anser att myndig ska betraktas som myndig i alla bemärkelser. Jag skäms över det här skenheliga och töntiga landet. Folk kommer supa ihjäl sig hemma på billig sprit i ren trots.

Blir lika arg som när de krympte uteserveringarna förra våren så att det var omöjligt att hitta en plats på nån enda uteservering fina dagar. Inte ens på sommaren ska svenskarna kunna vardagsnjuta på kontinentalt vis.

Grinade till filmen Crazy/Beautiful. Tre snyftattacker.

17 mars 2005

Jag vill veta mer helt enkelt

Man ska bara vara sig själv. När jag försökte stajla till det hela i förra texten keffade min blogg ihop. Får svårligen igång blogger, och spara går knappt.

Apropå spara så slösade jag vilt igår. Krognotan gick på 2400. Inte så mycket för fem kanske, men det var ytterligare både före och efter maten. Till exempel på Gondolen, och på Kellys, och så taxin hem. Nu gäller det att INTE tappa kvittot.

Kom hem och såg bitar av Trainspotting. Har aldrig lyckats se filmen i sin helhet. Jag får göra ett nytt försök. Vad jag skulle vilja veta är hur utbrett heroinmissbruket är i Sverige. Det är så tabubelagt. Är det sant att man kan använda heroin i åratal utan att någon i omgivningen märker det? Ingenstans hittar jag rena fakta. Bara skit, bara lösa påståenden. Bruket av rökheroin har ökat kraftigt de senaste åren står det, år från år, och samma texter på alla webbplatser om droger. Jag vill ha fakta.

Samma sak med pälsängrar. Man hittar ingen tillförligtlig information, till exempel om hur de bor, om de är aktiva hela året, om både larverna och baggarna käkar ull, hur de förökar sig, och vad det käkar om favoritmaten saknas. Flyger baggarna då istället in till grannen eller kravlar baggar och larver via trossbottnar vidare till bättre jaktmarker? Äggen, hur ser dom ut, och överlever ängrarna en natt på balkongen när det är -5 grader. Jag vill också veta om de från år till år anses bli fler, eller om ängermängden är konstant.

Hittar en ullfilt som är angripen. Undrar då varför där inte finns några ängrar kvar och inte ens spår av dom. Varför stannade de inte kvar och åt upp hela filten? Där fanns ju käk för hela släkten...

16 mars 2005

Coola morsan blir style-blogg

Image hosted by Photobucket.com
Cool mother turns pink

Dagens prestationer:

  • Körde igång en tvätt och en disk före jobbet, och tre tvättare efter jobbet
  • Jobbade fem timmar och var allmänt behjälplig med sånt sånt som egentligen inte rör mig i ryggen
  • Köpte svart patron till skrivaren och kan äntligen skriva ut igen
  • Motstod att köpa en dokumentförstörare för 498 kronor på Clas Ohlson.
  • OBS! OBS! Följde rådet från en kollega att gå direkt till H&M på hemvägen och köpa ett hårt rosa solglasögonsfodral, så att jag inte förstör fler solbrillor. Jag köpte till och med 2 fodral + ytterligare 2 par billiga solglasögon.
  • Lyckades installera ett nytt program så att jag äntligen kan komma åt alla raw-bilder. Dottern ställer jämt om även min kamera på raw, av nån anledning.
  • Har dessutom lagat middag bara åt dottern nu på kvällen.

Ganska nöjd. Nu ska jag läsa Svek. En rysare i relationslögner.

15 mars 2005

Jumpa på isflak skulle va kul

Det var lite av krisnatt. Kände mig bedrövligt ensam. Somnade så sent att jag fick allt 4 timmar senare än jag tänkt idag.

Jag var alltså på väg till jobbet när dagen var som ljusast. Från 4:an på Västerbron såg jag de där hundägarna, som alltid verkar lediga, promenera i stigar på den snöklädda isen. Så ska man kurera deppighet: gå på vatten i största möjliga ljus.

En gång gick jag på Årstaviken just när våren kom. Det kändes som dova stötar under fötterna och isen knakade. Minns att det var en dröm som barn att få jumpa på isflak. Men det var två regler man hade:
- Inte ta emot godis eller pengar av fula gubbar.
- Inte jumpa på isflak.

Första regeln struntade man i. Det var en del fyllgubbar i Vasaparken som brukade bjussa på lite godis. Man visste att de var snälla.
Andra regeln hade ingen betydelse. Man var dösäker på att det inte fanns nån sjö under isen i parken. Detta kompenserade vi genom att:

- Ha kull på taket
- Ha cykelrally runt kvarteret vid Odenplan
- Klättra på murarna mellan innergårdarna och planka in där man inte fick va
- Smita in i okända portar och ringa på hos okända och springa
- Undersöka alla tillgängliga garage, källare och vindar
- Åka i okända läbbiga och knirkande gallerhissar
- Leka hiss-stopp. Det gällde att trycka på nödstopp precis vid en viss linje mellan våningarna.

Till slut satt hissen fast och man fick vänta på hjälp.
Det var helt okej att vara barn i stan.

Nu ska jag backa

Nä, nu ska jag göra en backup på alla bilder. Rubbet. Får panik.

14 mars 2005

Va trött jag blir

på prylar som inte funkar!
Finns det nån stödförening för oss teknikoffer?
För folk som inte har nån finurlig fixare och trixare hemma.

Byt till Mac, säger folk lite skadeglatt. Du som bara ska skriva, hålla på med bilder och musik.

Jahajaha, men nu är det är PC jag har. Och den är från augusti. Med virusskydd och automatiska uppdateringar och licenser på allt.

Ska det redan vara dags att formatera om hela skiten, eller köpa nytt?
Man är såå lurad.

Var funkar grunkan inte?

Istället för att synka med datorn raderades allt från Ipoden ikväll. Den är helt tom nu. Installera om, eller formatera om Ipoden går inte. Installationsfilen trasig, eller vad det är.

Antagligen var det när jag tog bort det där jäkla ACDSee från datorn igår, regelrätt borttag, så gav väl ACDSee igen. Det där programmet har ställt till jävla mycket trassel och försökt ta över allt.

Men tvättmaskinen funkar i alla fall. Peppar peppar. Det är tydligen tvätt jag ska syssla med.

Tror inte att små apparater är min grej.

13 mars 2005

Till Thailand om några timmar

Om några timmar åker syrran till Thailand. Och jag är den som är nervös.
Jag har köpt tvättmaskin istället, som kommer imorgon. När syrran är framme hos danskarna i Kata imorgon kväll stoppar jag kanske in första tvätten i nya maskinen.
Så olika det kan vara.

Igår såg vi Melodifestivalen, förstås. Några tittar, andra är mest sällskap. Det bästa var After Dark-showen, som jag hoppas se reprisen av. Efterråt körde vi DVD-kareoke på Melodifestivalen 2004... Söner gjorde E-type mycket bra, 4 gånger i sträck. Syrran gjorde Lena Ph 8 gånger, även det mycket bra.
Stackars grannar.

Som om inget jobb gjorts

Image hosted by Photobucket.com

Nu har jag baxat den gamla tvättmaskinen åt sidan en bit för att kunna göra rent under.
Det var ingen rolig syn. Fy fan. Såg ut som sot, blandat med nåt mögelliknande vitt skum, ihop med gummisnoddar, tändare, tuggummi, papperstussar.

Nu tar jag hela badrummet. Suckar, pustar, svär. Konstruktionen av badrum kan inte ha gjorts av logiska hygieniker i alla fall. Man borde till exempel lätt kunna duscha av toan, men så långt når inte slangen. Doseringen på golvet är sisådär. Vattnet rinner inte direkt mot avloppet. Överallt går rör som det är svårt att komma åt. Jag är liten och vig. Hur fan gör storvuxna när de ska krypa omkring bakom toan?

badrum

Snart ser det helt naturligt okej ut. Alla städandes dilemma. När det stora jobbet är klart ser det ut som inget jobb gjorts.
Och fortfarande är jag inte klar under badkaret. Har hitills bara fått loss fronten.

12 mars 2005

Ett halvår på mig

Visst längtar jag till Thailand...

Image hosted by Photobucket.com

men jag skulle inte orka åka dit nu. På bilden solar min låtsas-x på Ko Lantha. Mars 2003. Bra minnen, trots allt. Jag var ju så kär.

Det är däremot inte kul att tänka på Phi-Phi island, där det då såg ut såhär:

Image hosted by Photobucket.com

Men det var inte dit jag ville komma. Jag letade efter en bild på min stulna cykel.

Och tänkte egentligen bara skriva om det här med att gå omkring med för mycket hemligheter, eller snarare hur dumt det är att ha för mycket i det dolda.

Helt plötsligt har jag fått dubbelt så mycket att reda upp. Min ambition nu är att jag ska ha rett upp i mina gamla papper, och alla foton och sånt, innan jag åker iväg någonstans.
Det är ett rätt stort projekt. Jag har kanske 10000 bilder och flyttlådor fulla med gamla anteckningar och Ica-kassar fulla med dagböcker och ett 2x4-metersförråd som det inte går in en pryl till i. Det är för mycket att ta reda på om nåt skulle hända.

Och dessutom ska jag ha en fungerande fotoblogg och rätt utrustning innan jag reser. Den optimala mobila packningen. Tanken nu är ett friår från september.

En av de fyra borta

Här är mina fyra cyklar.

Den vita mustangen. 5 växlar, trög i starten men snabb fan när man kommit igång.
Den röda kroonen. Inte cykel längre, bara den trögaste av de tre växlarna funkar. Brukar ha den i Kista för att cykla mellan centrum och kontor.
Silver-Hamatzun. 18-växlad hybridsak. Rostig efter utomhusliv i åratal, året runt.
Den gröna peugoten. As-snabb smaldäckad äckelmintgrön 12-växlad "klassiker", som det brukar kallas. Dubbelt så snabbt som de andra. Men kedjan är av. En cykelhandlare på Kungsholmen har lovat att fixa till den. Snobbaffärerna vägrar. De vill byta ut hela cykeln, trots att det bara är kedjan som behöver fixas.

Image hosted by Photobucket.com

Idag hade jag behövt Hamatzun, min gamla citybike, men var tvungen att ta vita mustangen istället. Väglaget var rätt moddigt och bilisterna tog ingen större hänsyn än vanligt. Ingen alls alltså. Jag fattar inte hur de vågar. Köra ihjäl nån är ingen hit.

Egentligen vintercyklar jag bara på Hamatzun men någon plockade den från Medborgarplatsen i höstas. Hur en låst och prydligt parkerad cykel kan bli "upphittad" är ett mysterium för mig. Hur gör de för att det ska låta trovärdigt när de lämnar in cykeln på hittegodset?
- Eh, hittade den här. Om ingen hör av sig på tre månader är den min va??

Så om ni ser den, hojta till! Jag kan också bara "hitta" den, lämna in till polisen och få den efter tre månader. Jag vet att även om jag har ramnumret på kvittot så kan jag betrakta cykeln som förverkad.

Det var lite väl kallt för cykling, men jag hann köpa tvättmaskinen i alla fall. Kommer på måndag förmiddag.

Nä nu blir det cykling

Ungarna skrattar åt mig

Har börjat upptäcka att dottern tycker att jag är riktigt rolig. Det har kommit det senaste halvåret. Hon verkar uppskatta mina konstiga vändningar och våra diskussioner. Tidigare tyckte hon nog bara att jag var pinsam, förutom min musiksmak, som alltid varit uppskattad, om än hånad.

Jag var själv i sån konflikt med min mor under tonårstiden att jag aldrig kunde vara hemma. Var i plugget, hos kompisar, bodde hos snubbar, jobbade i helgerna och reste i Europa på somrarna. I tredje ring "flyttade" jag hemifrån. Fick hela 100 spänn och tog sakerna på tunnelbanan.

Inser , hur knasigt livet än gestaltat sig, att jag faktiskt lagar taco-middag med ungarna en fredagkväll, och båda är hemma frivilligt hela kvällen. Sonen gick hem till sig först efter 2.

Det slår mig att det att det kanske inte är jag som håller kollen på dom, utan dom som vaktar mig... ;-)

11 mars 2005

Åttatusensjuhundratrettio kronor

8730 kronor för den här tvättmaskinen inklusive leverans, installation och borttransport av den gamla på måndag.

Vi har inga rena kläder kvar!

Nätet är bra att handla på, men jag och L, också en cool morsa, är lite lojala våra lokala handlare. Man vill ju inte att butikerna ska gå i konkurs, så att man själv ska behöva strula ut på äckliga bussar och bli deprimerad långt därute ut i ytterförorterna köpcenter.

Alltså. Man kollar all info på nätet, sen går man ut och köper prylen på Hornsgatan ändå, pekar ut nåt, och dom kör hem prylen, ställer in kanalerna, eller vad det är, och det blir en tusing dyrare. Typ. Men det är det väl värt.

Köpte diskmaskinen på Rabattvaruhuset, som definitivt inte har nån nätbutik. På deras hemsida går det inte ens att uttolka veckans kampanjerbjudande. Man ser bara att det verkar dyrt.

Avgörande är tidsfaktorn, leveranstiden.
- Är ni säkra på att ni kör hem den IDAG?
- Visst, visst, inget problem.
Så sonen bestämmer pryl, jag langar upp kortet, och resten sköter butiken. Vi har ju inga rena kläder kvar här!

(Minns plötsligt en kollega som hade en vuxen son boende hemma. Han jobbade och hade egen lön och skötte allt så bra så. En dag hade hon hittat en påse i en hörna nere i tvättstugan i huset där de bodde. Där låg 56 sprillans nya tröjor, använda kanske en gång, aldrig tvättade. Killen köpte nytt istället för att tvätta. Sött på nåt sätt va!)

En del coola kvinnor kan det där

Såg coolchiqs sida idag. Kände visst släktskap. Vem av oss som är kusinen från landet kan man ju undra! ;-) Coolchiq kan i alla fall allt det där som Coola morsan inte har en susning om.

Jag kan inte shoppa. Prylinköp sköts via ombud, som min son. Det är en iPod, du ska ha, säger han. Och jag langar fram mitt eurocard, betala senare blir bra.

Ni förstår vilken vånda det är när jag nu måste skaffa en ny tvättmaskin också. Min rådgivare är så kvalitetsmedveten. Maskinen kommer att kosta runt 8000 och dottern tjatar om att vi ska ha torktumlare också. Annars kan det va, säger hon. 16ooo, hejdå. Ingen resa i vår.

Tack och lov är vitvarorna sorterade efter funktion. Tvättmaskiner där, diskmaskiner där, spisar där. Busenkelt egentligen. Logiskt.

Jag är däremot fullständigt vilsen på Åhléns sminkavdelning, där de delat in utbudet efter märke. Hur ska jag ens kunna börja någonstans. Om jag tappat mitt enda läppstift vill jag gå till skylten LÄPPSTIFT, där de helst ska vara färgsorterade. Jag vill inte gå till 20 olika butiker i butiken och försöka komma fram till vad som är läppstift. Dessutom kan jag inte franska, och förstår inte om det är badolja, hudkräm, parfym eller sminkborttagning i hyllorna.

Jag passar.

10 mars 2005

Dagen efter

Igår var antiklimax. Jag är helt slut idag.
Mycket vin blev det också efter att vi kom tillbaka efter begravningen och minnesstunden. Minns två glas vin, men det kanske blev 4-5. För mycket för mig i alla fall, var hur trött som helst. Vet knappt hur jag kom hem från farsan på eftermiddagen, men somnade direkt när jag kom hem, tuppade av. På senkvällen var jag uppe och stökade igen.
Funderar på om det är vettigt att ha en blogg. Kanske utlämnar jag mig för mycket, fastän den känns så ytligt.

Läs inte andra bloggen, tack!

Idag går saker bara inte så bra.
Jag har skapat en blogg jag inte vill ha, utöver denna, så om ni ser den andra: Läs inte, finns inget där. Vill ha funktionaliteten, med kategorier. Skulle testa Bloggi, men det var inte meningen att publicera.

Så till den här sidan. Vill inte att högerkolumnens arkiv och senaste här ska ha det där stora fula typsnittet, som dessutom är understruket. Vill att länkar i själva texten ska vara understrukna innan de är besökta, men alla andra länkar blev understrukna istället. Frustrerande när inte mallen passar en och man är för korkad för att förstå kod.

Lyckats ta bort understrykningarna i alla fall.

När det gäller storebror och kameror

Är storasyrra. Har aldrig haft nån storebror eller beskyddare. Skulle nån gång kanske behöva en. Men det är bara att glömma.

Allt skitsnack om personlig integritet. Vad handlar det om? Hade det funnits kameror hade vi vetat varför brorsan dog, vad som egentligen hände. Hade det funnits kameror hade det kanske aldrig hänt.
Vad vill folk skydda? Att de är skitstövlar när ingen ser? Vad skyddar du?

Jag tror att man inte ska göra nånting, inte ens på datorn, i sin ensamhet, som man inte kan stå för. Plötsligt dör man knall och fall, och folk man inte berättat nåt för nånsin ska plötsligt gå igenom hela ens hem och varenda anteckning. Tänk på det ni. Om du lever dubbelliv, tänk efter lite ... Sluta med det som är skit NU.

Å andra sidan finns nog en och som vill bli hörd, egentligen. Hållå, vill ni läsa mina funderingar, varsågod, passwordet är bla-ha-bla-ha. Snälla läs om mitt liv! Nähe. Ingen vill. Tänkt om nån ens var så intresserad! Det där med integritet är dubbelt.

Att det finns bevakningskameror är i alla fall superbt om man är brottsoffer.

Och grunkan funkar

Utan hjälp. Ipod 1771 låtar. Nåt sånt.

9 mars 2005

Beautiful day

Brorsan begravdes idag. Sorgligt som ni förstår. Han var bara 44 och alla ville ha honom kvar. Familjen, barndomsvännerna, polarna, kollegorna.
Vädrets makter var med oss: Soligt, vindstilla, -6 grader. Inte mulet, blåsigt och regn.

Jättemycket folk. Litet kapell och häftig musik. Hål i marken. Man fattar ju inte. Vi var där så tidigt att vi visste lite innan var han ska ligga. För dom flesta var det nog den första jordbegravningen. När stunden i kapellet var över till Wild is the wind så bar de först ut blommorna, sen kistan, ut till platsen, och vi fick följa efter, och ta avsked vid kistan där nere i hålet. Som på film, ni vet.

Jag tror inte att jag fattar ändå.

8 veckor blir en halv natt

Begravning senare idag. Ska upp 7. Inte kan man sova. Det är till att ha solbrillorna på i morgon. Och ingen mascara.

8 mars 2005

Idag har shoppat till

Har idag köpt en helt okvinnlig pryl som jag ska försöka sätta ihop.
Tro vad ni vill. Rapport kommer.

Detta samtidigt som tvättmaskinen gav upp, så nu måste jag fram och tillbaka till tvättstugan. Det är inte riktigt min grej. Maskinen har hållt i 16-17 år fastän den körts hårt i barnfamilj. Inte illa utan en enda reparation, antar jag.
---
Rapport 02:00: Det gick inte så bra, med grunkan alltså. Osynk.

8 barn och 22 barnbarn

8 mars betyder för mig min farmors födelsedag. Hon födde 8 barn. Fick 22 barnbarn. När hon var i 90-årsåldern klagade hon över sina knän och tyckte att alla där hon bodde var så gamla. Hon gillade det goda livet, och glömde aldrig någon. 22 barnbarn och hennes barn med respektive fick alla julklappar och födelsedagspresenter. Det var alltid festkänsla omkring henne, som hon skapade.

- Var det inte jobbigt att föda 8 barn på 13 år?
- Äsch, sa hon.

- Farfar då, delade ni på nåt därhemma?
- Farfar! Jo, en gång, kom han faktiskt nästan in i köket. Det var julaftonskväll och jag hade ordnat allt, och stod med kaoset. Han lutade sig mot köksdörren, såg lite pilsk ut, svajade till och sa: "Hur går det här då...?" Sen gick han bara tillbaka ut och satte sig i fåtöljen igen.
Men han var bra på många andra sätt, förstås.

Jag är feminist i praktiken, men jag hör inte till den fjärdedel, som enligt en färsk sifo-undersökning, skulle kunna tänka sig att rösta på ett feministiskt parti. Jag har tillräckligt svårt att rösta som det är och röstar mer ideologiskt, men med mycket stor tvekan varje gång.

Jag skulle rösta på ett parti som gör det busenkelt att starta småföretag, så att alla som inte passar in i storskaliga företag, skulle kunna skapa sina egna jobb och utvidga och anställa sina arbetlösa vänner. Till exempel.
Det där gamla ordet empowerment var fint. Vart tog det vägen? Det är det som dagis och skola skulle syssla med. Hjälpa de unga att förstå sitt värde, och ge dem verktyg att klara sig i tillvaron. Vem sjutton vill vara offer? Finns det nån?

6 mars 2005

Premiär på balkongen

Första balkongsittningen för i år! Aah, solen. Jacka och raggsockor räcker. One love: Solen.
Beautiful day.

"Div Heroes" och Svek

Oj, hittade en cd med 12 versioner av Heroes... 12 stycken! Då hinner jag nog somna innan den sista tonar ut...
Har en känsla av att det är måndag imorgon - men jag har ju fel. Tack och lov. Imorgon är det pubträff på eftermiddagen. Trevligt. Gott folk och London Pride till frukost.
---
Spår 11 nu. Inte somnar jag. Ska börja läsa Svek av Karin Alvtegen, köpt i Pressbyrån häromdan. Passande tema. Min egen bok ska handla om precis samma... kanske.
Två kvällar har jag somnat med boken på magen innan jag ens hunnit öppna den. Nytt försök alltså.

Planer lagda på is, och låtarna på iTunes

Hm.

Istället för resa ska jag fixa saker först. Göra en lista.
Eftersom Håkan, ni vet Håkan, ska spela den 1 april så går det inte att resa innan i vilket fall. Inte om dottern ska följa med vill säga.

Undrar om iTunes orkar med alla skivor jag matar in nu? Undrar om det finns nån övre gräns. Vad är det här då.. 10cc, T-rex (fattar inte varför jag tänker mellanöl och flakmoppar så snart jag hör en T-rex-låt??)
Måste nog vara alla Pink Floyd här, alla Yes, alla Jethro Tull och alla Gentle Giant. Men ingen Zappa. Ingen Bowie. Bara en Stones. Konstigt.

Det var ett tag sen jag hörde Black and Blue med Stones. När den kom var jag ensam i världen om att gilla skivan. Blev mobbad. Just det, 1976 ser jag. Det är klart, då var det så jävla tillknäppt i Sverige och jag övertygar dottern om att hon inte missade nåt på musikfronten i alla fall. Inte som 16-17-åring. Jag flydde till England och gick på discon. Musikscenen i Stockholm var astråkig och senproggig. Folk som var tusen år äldre än en själv satt med långa skägg och benen i kors, och hade rätt, oavsett om de var hippisar eller kpml(r):are. Isch.

Och nu nästa Stonesplatta. Bridges to Babylon. När man hör gitarren gnälla i första låten så känner jag mig hemma. Flip the switch... precis just så skulle jag lira om jag var rockgitarrist! ;-) eller annars är jag bara sönderpräglad av Stones.

5 mars 2005

Inne på Phi-Phi-hjälparnas hemsida

Såg att Stiftelsen Thailands övärld förutom bidrag söker bilder till en bok om Phi-Phi island. Började leta i i arkiven. Har rätt mycket bilder, som vanligt. Folk fattar inte vad man tar på, men det kan visa sig.

Arbetet de gör verkar vettigt: Att använda sin projektledningserfarenhet till att bidra med återuppbyggnaden av en by i Thailand som drabbats hårt av katastrofen, på alla sätt. Med bra mål och personligt engagemang.

Det är när man funderar på vad man verkligen, i praktiken är hyfsat bra på, och skulle kunna bidra med, som självförtroendet verkligen dalar. Vad kan man egentligen? Jag som inte ens kan sätta i en sladd rätt, slå en knop eller köra bil. Och när man inte kan laga hyfsat god mat eller vårda sjuka på rätt sätt heller...

Det tål att tänka på.

Åk bara åk

Förslag:
050309 Dominikanska Republiken TICKETS BY APOLLO T/R EF 3998 3998
4 tusen för två veckor alltså. En tusenlapp mer med rum. Bra pris till Västindien, minst sagt. En timme till Jamaica, om man så vill.

Istället: 9 mars. Begravning.

Nästan två månader har gått. Polisutredningen är inte ens stängd än. Det kan dröja flera veckor till.

Är man dotter, ensam morsa och ensam storasyrra så är man. Försöker reda upp i obegripliga ordningar, mår illa av allt gammalt som sjuder upp, hamnar som diplomaten mellan föräldrarna. Dessutom finns här ett mysterium att lösa - men någon snäll Snoken finns det däremot inte. De som bryr sig är knäcka själva. Vaknar varje morgon och har drömt ihop nya lösningar. Hur det gick till.

"Akta dig bara för att rota för mycket", säger några. "Man vet aldrig."

Man sätter inte igång och wallraffar själv, helt oproffsigt.

4 mars 2005

Fredagsprogrammet

Dagens program som ledig
"Eva, du måste börja leva...", sjunger Håkan Hellström. Vilken fiiin text!

Just det, dagens:
- Virusscanning på hemmadatorn. Total. Pågår. Jobbet smittsamt.
- Gå till grovsoprummet med 4-5 kassar.

- Lunch på närmsta Thaiställe, som morot för att göra det föregående.

- Febrig dotter behöver film. Måste hyras.

- Fredagstrött syster behöver vin ikväll. Måste köpas.

- Tvätt (pågår, inget extra jobb - har tvättmaskin hemma)
- Handla mat.
- Laga lite käk.
- Musiklirande och inlägg på hårddisk.

500 cd att lyssna igenom.... inte dumt. Just nu som sagt, Håkan Hellström.

Det blir säkert jättefint


Till våren nån gång, kanske. (Det är alltså på buskar på bilden)

Fredagfyran v9 -05: Om sig själv

1. Hur känner du för Fredagsfyran - är det kul att hålla på eller känns det bara som ett meningslöst tvång?
Aldrig som ett tvång. Bra ibland att fundera på nåt som man kanske inte skulle funderat på annars.

2. Är det någonting i Fredagsfyrans upplägg som du saknar (funktioner, utseende, interaktivitet etc)?
Enkelt och bra.

3. Borde Fredagsfyran i efterhand uppmärksamma vilka som har svarat på tidigare veckors frågor och länka till "svaren"?
Det är en bra idé. Ett enkelt forum kunde kopplas till listningen, så kan diskussionglada fortsätta.

4. Har du något eget förslag på en Fredagsfyra?
Har bara sett oskyldigta ämnen hittills. Kanske mer kontroversiella ämnen?

En kamp om tiden

Nu gäller det att röja snabbt, en kamp om tiden för snöröjarna att få undan så mycket snö som möjligt innan den hinner töa bort om några dar.

Ordentligt sparat och klart för runda arkivet

Har varit i samlingarna idag. Och inte mina egna precis. Försökt vara sådär organiserad som jag inte är kring egna papper och prylar. Satt lappar på saker, försökt bedöma vad som är viktigt eller oviktigt eller värdefullt för någon.

Funderat på vad andra skulle tycka om man själv var den som helt plötsligt dog en vanlig vardag på väg till jobbet, utan att ha gallrat, ordnat och fixat innan? Jag hade för sjutton över 100 flyttkartonger när jag flyttade för 4-5 år sen och har runt 20 ouppackade och ett rent kaos i mina gömmor. Vad skulle dom hitta och slänga, och vad skulle dom inte hitta, men slänga ändå?

Lite panik får man. När man tänker efter.
Dags att börja slänga. Man kan börja med gamla räkningar och urgamla deklarationer till exempel, och köra nån papperstuggare. Varken man själv eller andra vill se eländet ändå en enda gång till.

Vi är dåliga på att ge bekräftelse.

Håll med. Man läser alla dessa bloggar. Inga kommentarer. Vaddå, tycker ingen nånting? Frågor, berättelser, synpunkter... Nej, ingen kommentar.

Tonåringarna skriker om uppmärksamhet. Vuxna lyfter inte ens på ögonlocket från skärmen. Man har viktigare saker att sköta. Uppdatera excelfiler. Räkna kassan. Betala räkningar gå ut med soporna. Drömma om nya bilen. Träna och bli smalare och vackrare.

Man frågar på jobbet: Vad tycker ni, är det här bra eller dåligt, vill ni ändra på något, några nya idéer? Helt dött. No comments. I små detaljer har folk möjligen nån åsikt, men först när det är för sent att vara med att påverka nånting. När det är klart.
Det är lustigt med ett samhällsklimat där 90% är observatörer, ytterst få är ute och rör sig bland folk, ytterst få agerar eller reagerar. Gör nåt. Säger nåt. Visar nåt.

Och detta säger jag inte för att nästan ingen reagerar på min månadsgamla blogg...
Jag är så van vid stumma människor ändå. Därute såval som härinne. Eller om det nu är tvärtom.

3 mars 2005

Nejmen där är den ju


De två favoriterna. Startklara. Ibland ser man inte det framför ögonen.
Behövde den stora idag.

Stora kabinväskan fått fötter

Har en rätt stor kabinväska som nu bara försvunnit. Hade den sist när jag var i London i augusti. Lagom storlek för att släpa med sig 4-5 par skor och alla favoritkläder. Och dator. Och kameror.
Mina väskor brukar stå framme och startberedda, men nu är den här på vift. Lånat ut den har jag inte.

När det gäller bagage finns många åsikter och också rent travellerförakt kring stora packningar och speciellt stora resväskor, men det där är larv, tycker jag.

Var och en får släpa på precis vilka väskor de vill. Det är egentligen ingen större skillnad på en jättestor kabinväska på hjul och en jättestor ryggsäck, såna där som kanadensarna brukar ha, förutom att resenären bär den senare på ryggen. Lika mycket prylar behöver dom ha med sig på resan.
Man ser små tunna tjejer som håller på att sprängas under sina helvetesryggsäckar. De orkar helt enkelt inte röra sig. Varenda promenad en plåga. Kabinväskeföraren behöver inte fresta på ryggen, men får problem i trappor på båtar eller när de måste vada i land eller ta sig fram på sandstränder. Men ska man bara från flygplats till flygplats och direkt till hotell tycker jag kabinväskan att föredra. Och så har man en liten ryggsäck för småtripperna.

Inte bra för mig

att kolla sista-minuten-resorna:
6 Mar Cancun Endast Flyg -- 4595
Eller hur. Det är billigt som fan. Fritidsresor, 2 veckor. Jag vill till Playa del Carmen och det NU. Skulle kunna börja packa medetsamma och vara klar om en kvart.

Bilden: Färgsprak 2

Ren glädjeyra. En bild till före sängdags.

Barnen har skulder därinne så jag går själv inte gärna in.

2 mars 2005

Bilden: Färgsprak


Närmsta videobutikens färgsprakande skyltning igår.
Vad glad jag är att jag kan langa upp bilder igen. Tack Johnny!

Han verkar inte ha mått bra

den där Edvard Munch... Ser affischen på stan. Ensamhet, plågsam självbespegling.
Jag skulle må mycket illa av att stå och frysa naken i en ateljé och titta på mig själv i timmar.
.... så måste jag ut och söka alla svar själv, som vanligt....

och finner att utställningsaffischen utgår från bilden Självporträtt i helvetet, som jag fann på webbplatsen omkonst.

Vad gör du med böckerna?

Inne på böcker igen.
Läste en gång en deckare, eller vad man ska kalla det, som var så utstuderat äcklig att jag la av läsandet. För att försäkra mig om att ingen skulle läsa den förpassades den till pappersinsamlingen sönderklippt.
Men nu till min fundering, som kanske har ett självklart svar för andra.
Om du får 100 fint inbundna böcker med ett religiöst budskap som du varken vill fördjupa dig i, ha som referensmaterial eller föra vidare, vad gör du då i praktiken med böckerna?

1 mars 2005

Host host jobb jobb

Har visst varit immun mot förkylningar i månader, men nu förstår jag vad tröttheten berodde på. Idag halsont och helt obefogad hosta, ont i lederna.
Dagens tema enbart annars bara jobb, jobb, jobb. 12 timmar minst med lunch framför datorn. Lansering imorgon.
Såg förresten ett hyfsat soffbord nyss. Exakt rätt mått i alla fall, men i dyraste laget, kanske? Är det snyggt? Om man tänker bort parketten alltså.