Från golvad till golv

Min golvgatavandring. Nu är det ett rum, två golvlister, ett dörrfoder (heter det så?) och fyra dörrar som ska fixas så att sladdar kan gå under när dörren är stängd. Klockan 8 skulle hantisarna vara här.. och allt bli klart. Idag.
Har varit uppe sen tidigt och gjort klart för parkettläggning i sista rummet, men nu slocknar jag nog. Dottern somnade på balkongen. Klimatet som gjort för just detta: att slagga in nånstans.

Bildlöst på grund av litet rån

Det är lite pinsamt att ytterligare en kamera får läggas till listan på före dettor. Blev utsatt för en mindre attack i Barcelona, och blev avplockad både kameramobil och kamera. Inget annat, faktiskt. Blir man av men pengar och kort brukar det krångla till ordentligt.

Vet inte hur jag ska göra. Försöker få mina saker att se icke stöldbegärliga ut, men problemet är att jag använder kameran och har den framme. Två dagars bilder och filmer är alltså borta.

En svensk tjej i kön på polisstationen hade blivit av med sin laptop när hon satt och jobbade, och viftade på polisstationen med pappren hon antagligen suttit och jobbat med vid datorn. Vips, borta!
Vanliga Barca-bor hade blivit av med plånboken i fickan, nån kvinna med sin handväska. Alltför många, pustade polisen som tog emot anmälan. Med vetskap om polare som blivit av med allt efter slag i huvudet och avsvimning så var väl mina gentlemannatjuvar, om de nu låtit mig behålla minneskorten.

Metoderna skiftar ju, men ofta jobbar tjuvarna i gäng, där en eller flera bökar och stökar, så att man tappar koncentrationen. Råkade ut för good and bad-metoden. Först fällde den elaka med nån slags krokben, sen hjälpte den snälla mig upp och frågade hur det var, hur det gått.. Efter at ha tackat för hjälpen märkte jag att kameran var borta. Och stroppen där mobilen suttit i dinglade tom.

Mobilen som jag fotat med i reserv, nej, inte ens den har jag nu.

Pressa bli snygg

Jag när en idé om den perfekta solbrännan. Då man blir jämt brun över hela kroppen och inte har några märken efter "badkläder". Badar gör man väl helst utan, eller??

Har skrotat den. Inte minst för att nakenbadarstränderna inte alltid är så himla roliga för ensam tjejresenär. I övrigt för att jag hellre sitter i skuggan och har det bra om det är jättevarmt. Och blåser det sitter jag framför allt där det är lä.

Den perfekta brännan gör en själv till typ grillkyckling som ska snurra runt och få jämn stekning.
Hur man än försöker med till exempel faktor 20-50 i ansiktet, 6:an på axlar, 4:a på armarna och knäna, inget på underarmarna och 2:an på seneftermiddagen, så ger jag ofta upp efter en liten halvtimme i solen. Om det är riktigt hett går jag mest omkring i vattenbrynet (i Grekland alltså) och hoppar i vågorna. Sen ligger jag i solen mellan 7 och 8 på kvällen och inser att jag gör helt rätt, som inte blir brun, men är på beachen de bästa timmarna.

Riktigt väder

Härligt härligt med riktigt riktigt bra väder. När det är att sitta i skuggan som gäller, och solande kräver sina faktorer och avsvalkande bad. Beter mig som att det här klimatet är normalt och kommer fortsätta, och glädjer mig med alla som inte skulle haft råd att resa nånstans och äntligen får sommaren gratis.

Ska till akutvårdcentralen och kolla luftrör och skrubbsår. Men först ska getingen ut ur rummet.

Musik är livet

Det finns inget som kan förena folk som musik och ännu mer när man upplever musik kollektivt på olika sätt. Vi tiger, sliter, lyssnar bara ensamna inneslutna i lurar, skriver och läser ihjäl oss, tror jag.

Det är Michael Jackson-feber vilket sätter några saker på ända. Musiken i ens liv stannar kvar, medan gamla partners lika gärna kunde ha varit en roman som man faktiskt inte vill läsa en gång till. Bra musik lever kvar. Personligheter kommer man ihåg. Mesar och opportunister glömmer man.

Tror att Michael Jacksons musik lätt får symbolisera det bästa stunderna i livet, inlevelsen, festen, dansen, rytmen, tonårskänslorna, det folk gör när man inte arbetar och sliter och och gör rätt för sig och gör nytta och möjligen efter ett mycket slit väl ska kunna unna sig nåt jäkla inköp som kompensation. Hans historia både fantastisk och tragisk, och jag tror att de tragiska delarna är det folk har mest egen erfarenhet ifrån och kan relatera till, mer än framgångarna.
Men många är förstås opportunister. Hakar på det som gäller.

Frågan från många runtomkring är förstås: Vad kunde vi gjort innan? Varför visade vi inte hur vi kände och stöttade mer? Varför fegade vi ur så? Och vad är viktigast?
Men det är skitsvårt att bryta in och veta vad som är rätta medicinen för någon annan.

Läs även andra bloggar om musik, Michael Jackson

25, 25 och Michael Jackson ur livet 25:e juni

Det luktar bränt från grannarnas grillar och inte en människa hänger på facebook, eller verkar finnas längre. Det gäller att passa på att ha det bra innan man går samma öde till mötes som stackars Michael Jackson, som bara dör sådär. Alldeles för känd alldeles för tidigt.

Det är 25/25. 25 inne, 25 ute. 25 igår.

25:e juni var dan då Michael Jackson dog. Inte en nyhetskanal kommer ha den sedvanliga sommartorkan på ett tag. Dokumentärer man redan sett kommer väl gå i repris och CNN och såna kanaler vinner så på sin bildmässighet och extremt snabba research och kommentarer ihop med onlinebevakningen via alla dittan-dattan-medier och diverse observatörer.
Det kändes helt absurt. Livet är absurt, och man kan vara glad om nån enda människa förstår sig på en. Känd som okänd.

Som vi säger här, OM jag skulle dö så.. som om det vore en fråga om om, och inte om när. Och frågan är vad lycka är och what money can buy. Eller vad som i alla fall är ett ok liv.

Har själv aningen av lunginflammationskänning ihop med internetabstinens efter en vecka utan uppkoppling och tar det lite balkonglugnt bara. De första fem semesterdagarna har jag varit sjuk, och ävenså veckan innan, då jag jobbade.

När jag kom hem från Ryanair-Girona->Vasteras igår efter idogt kånkande upp och ner för tunnelbanetrappor och sista-minuten-komma-till-flyget-svetteri i Barcelona så sprutade det hett från badrumhandfatskranen, och vattnet gick inte att stänga av. Akutrörmokaren kom vid 1-tiden kanske, sen kunde jag börja pusta ut, och då meddelade dottern att Michael Jackson dött av hjärtstillestånd eller hjärtinfarkt.

Det finns väl inte någon som INTE har nån relation till Michael Jackson-låtar och alla videor som alla sett hundratals gånger, tror ungarna hade alla skivor som kom ut där på 90-talet, medan jag själv tillhör den förlorade generationen, som liksom MJ börjar droppa av för tidigt kanske.

Läs även andra bloggar om musik, Michael Jackson

Midsommarstopp i trafiken

Tjena hoppas du och ni har det great i bcn. Verkar stopp i trafiken mot västeråsflygplatsen av alla midsommarfirare som ska ut från stan. Bussföraren björn trodde för en stund sen att vi inte skulle hinna med flyget, men kör nu en omväg på småvägar, med hjälp av nån som kan vägarna någorlunda. Och ösregnar gör det. Om man onlinecheckat in ett bagage gäller väl inte samma regel att inte planet får flyga förrän väskägaren boardat. De som tog flygbussen för en tidigare flight missade planet, meddelas. Ryanair väntade inte in.

Onsdag finns inte, men golv gör det

Mobilen kan inte stava till vare sig onsdag ordlista. Msekgstb blir det. Som man pratar i framtiden kanske. Krypterat från maktens ögon och öron. En kollega pratade om en norm. En orm, en enorm orm, tänkte jag då. Kändes bättre så. Skitnormer. Nästa Hallonbergen.

Pimpat kameran med silverring

Tack m för hjälpen med att till sist ha en liten kamera med nästan allt på. Rem, linslock och rem som Håller reda på det jäkla locket.

Lite är alltid en början

Lilla sovrummet efter tisdagens arbete, men de hann också med en halv hall.

Litet rum med fint golv uthyres

Golvspacklet över hålet är under torkning och golvet ska läggas på tisdag. Vi får se.

Golvet i lilla rummet

Blev inte finare. Bara fulare. Under plast cement under cement el gummi limm underjorden.

Igår på kvällen

22 kvadrat lagda. Rekord på tre dar kanske?

Igår morse

14 kvm klara

Nu finns plank under kyl och frys. Köket ser ut som ett potentiellt dansgolv. Så det går väl framåt, rad för rad. Ett golv är ändå bara ett underlag att ha sitt kaos ovanpå.

Jag har inte kontroll hemma eftersom jag är hemifrån så mycket. Saker försvinner. Lånenissarna är vilda. Skulle vilja klona mig. En blek kopia kunde spana, speja på kontor och spela rollen som följsam lönearbetare, medan den andra kunde stanna hemma börja bygga på något alternativt koncept. Ett där folk som vill samma slutar söka jobb var för sig och istället slår sig ihop och skapar något meningsfullt utan diktat.

En och en var för sig ger ingen rolig gemenskap och blir mest bara enmansslit och ingen lön för mödan, ungefär som i vården fast man valt sig själv som enda slav. Alla behöver ett meningsfullt sammanhang och det löser sig inte automatiskt med en anställning, även om ekonomin tryggas ett litet tag.

Fyra dyra kvadratmeter på plats

70 kvadrat kvar.

Inte torka bara osynkad

Alla prylar som inte synkar ihop och stressad leda av att skriva på liten mobil gör ofta att jag inte kan skriva när jag vill skriva och inte har möjlighet att publicera när jag råkar ha turen att vara uppkopplad med datorn.
Lyckas möjligen skriva facebook-status, som syns högst upp i högerspalten.

Är glad över sol och att det inte blåser och att jag är ledig idag och på måndag och helgen däremellan. Helt fantastish. 5 dagar före galenskaperna sätter igång igen.

Tidigt

Tidigt mot helsinki. Sovit tre timmar, högst. Ska jobba två. Hoppas då sova en timme på plandet..

Mot årsta holmar

Två utslagna på bryggan mot årsta holmar. En på bryggan, en på bänken. Vad de saknar är vatten.

Instängda på södersjukhuset

Tjej klagar på att hon fått vänta i 40 min på sin läkartid. Jag knorrar över för stora plåster i fejan och rakt över näsan, men måste ha de stora plåstren ett dygn.

Odenplanplanar

Är på odenplans läkarmottagning. Tittar ut mot oanvänt torg. Huvudsaken är kanske att nyrens inte bygger bort ytterligare en utsikt till i stan. Inte ett kontor till behövs.

Utsikt över stan

Lite lugnt och vitt över stan. Om jag ska bo nånstans, någon annanstans, ska det vara ovanpå eller bredvid en stor mataffär. Trött på öken. Men man skulle väl tycka att det var jobbigt att gå och handla ändå efter ett tag.

El rabatto aprillo

Min rabatt med diverse okända grönsaker i. Hur får man dit en buske eller litet träd, det är frågan.

Ny smitta: påskharar

När invaderade de där påskhararna som alla hemuler verkar vara ute och jaga. Måste ha missat det helt, men känner instinktivt att jag inte vill ha vare sig påskharar, påsktuppar eller påskligg.

I vilka marker härjar de hararna? Äter man upp dem? Kokar man dem gula? Fyller man dem med ägg?

Och varför säger helt plötslit helt vuxna människor som har två helgdagar ledigt från jobbet att de har "påsklov" fast de inte går i skola eller ens har barn som gör det.
Vuxna har inte "lov", vuxna har ledigt. Och två dagar är aldrig ett lov, ett lov är minst en vecka. Det här är helt enkelt påskhelg.

Det verkar råda allmänt stök i vad man göra olika dagar i påsken. De som alltid fått tjuvstarta med allt som aktiviteter på dagis, verkar totalt ha virrat ihop vad som är vad i påsken och äggar ner precis hela "lovet"...

Jag är i alla fall glad över att vara lite ledig.

Läs även andra bloggares åsikter om hemuler, påskharar, ägg, dagis, påsklov

Trycket är för mycket

Dag Vag på på Fasching 4 april

För första gången på år och dag återbesökte jag Fasching och så gjorde även min Dag Vag-groupiepolare L. Vi står där tålmodigt och väntar på Dimma. Bra band, förstås, bra publik, och Fasching var som vanligt, utöver att F inte syntes till. Bilden är egentligen en film jag misslyckades med att ladda upp och resten av bilderna är i otillgängliga i raw. Inser att jag för vissa typer av bildhanteringsjobb har noll tålamod. Men det kommer mer.
Efter Dag Vag blev det klubben Soul och lite senare taxi raka spåret hem och i säng efter ett något kaotiskt nattmål på Burger King.

Läs även andra bloggares åsikter om klubb, Stockholm, fasching, Dag Vag

Egen kamerahistoria

Min kamerahistoria, innan jag glömmer den..


60-tal

• Lånade hemmets Kodak instamatic ibland, en fyrkantig sak. Hade bland annat med till skolan och tog gruppbilder med. På den tiden var klassfotona bara en karta med foton på en och en med namnet under.
  

70-tal

• Lånade Konica kompaktkamera av modern. Som jag ska få ta över NU.
• Lånade -76 pengar till en Pentax Spotmatic F, ljusmätningen bröt sönder i Indien -77. Hemmaskrot, där originalobjektivet saknas. Varför sitter ett Mamiyaobjektiv på?
  

80-tal

• Köpte under 1980-82 2 st Minox 35 GL, båda stals. Otroligt stöldbegärliga.
• Köpte 1983 en dyr Nikon FE2 på avbetalning. Lånades ut häromåret, den gick sönder och försvann med kameraaffärens konkurs.
  Dottern skriver: ..lånad av mamma. Fick inte ta utanför hemmet. Gjorde ändå. Dog mystiskt.
  

90-tal

• Nån kompaktkamera inköptes som gick sönder mot asfalt på Skansen -94.
  Köpte ny som flög i havet på Paradise beach på Mykonos.
  
• Fujifilm APS, fick en av N eftersom han såg min kamera gå i havet.
  

2000-tal

• När Fujifilm APS gick sönder i Mexico 2002 köpte jag en fixfoto-Canon i Playa del Carmen. Tog skitbra strandbilder. Försvunnen.
  
• Köpte ny Fujifilm APS när jag kom hem, och den funkar visst trots 3 x Hultsfred enligt dottern.
  

• Pentax K1000, present från x, i dotters förvar, och okej enligt henne.
  Dotter skriver: Mamma fått av ex, till min fördel. Fniss. Dock stulen på Hultsfred -07.
  
• Minolta Xt (första digitalkameran), 2003, försvunnen, trasig?
  Dotter: Fick i julklapp -03. Batteriet höll ca en kvart åt gången... blev kidnappad i vitan våren därpå, men det ledde till nåt gott i slutanändan!
  
• 2 st Canon Digital ixus i 4.0 (båda gått sönder, den sista ramlade i marken mitt i en cocacolapöl)
  
  
  

• Canon PowerShot S50 köptes inför Skiathos -04, gick sönder och lagades efter 2 veckor och har sen funkat, men på ett konstigt sätt. Kameran försvann juli -06 med min väska som försvann i Grekland. Hela väskan med kameran i hittades och skickades av upphittarna i paket från Aten.
  
• Konica Minolta X60 5.0, köptes när PowerShoten var på vift (utlånad till syster mars-07)
• Pentax optio wpi waterproof 6.0 köptes inför Thailand-06 (utlånad till son mars-07). Kameran vattenskadades under sonens så kallade "snorkling" i Thailand -08.
  
• Canon Powershot G5, köpt begagnad (utlånad till dotter när hennes G2:a pajade). Nu tillbaka i boet.
  
• Fujifilm Finepix F30 köptes inför Thailand -07. Hängt med till mars -09 då objektivet låstes i utdraget läge. Son försökte laga.
• Nikon d40 inköptes augusti -07 och blev stulen i London Clapham Common i augusti -08.
  
• Nikon d40x. Köpte begagnad av M januari 2009. Känns som kameran som stals kommit tillbaka.
  

Det var visst allt för tillfället, förutom att de flesta foton jag tar till den här bloggen är tagna med en sonyericsson K800i.

Inbundet ska ut. Bunt 1.

Första lasset inbundna ut.
Cynthia Voigt, Karin Fossum, Barbara Vine, Lawrence Norfolk, Elizabeth George, Gunilla Linn, Stephen King, Kirsten Thorup, Joseph Heller.

Andra om: Cynthia Voigt, Karin Fossum, Barbara Vine, Lawrence Norfolk, Elizabeth George, Gunilla Linn, Stephen King, Kirsten Thorup, Joseph Heller

Ö-shchhh-öta-gatan

Jag hör till den liberala och överslätande typen som inte brukar märka ord om jag ändå förstår vad folk försöker säga. Jag rättar inte, men i enstaka fall händer det, speciellt om folk i sär skriver så att det blir obegripligt och fult. Ihopskrivningar och att kunna sätta ihop helt nya ord är det roligaste med svenska språket, så det kan man bidra med att försöka få vidareutveckla, tycker jag, och det gör man bara genom att fortsätta använda särarten, inte genom att avveckla den.

Ibland hamnar man i diskussioner om gatunamn i Stockholm och uttal som inte stämmer med vad besökare eller inflyttare brukar tro.
Dit hör till exempel Nortullsgatan, Surbrunnsgatan, Rörstrandsgatan och Tavastgatan. Jag uttalar dem som jag lärde mig som unge i stan. Därmed inte sagt att de uttalen var annat än lokala för tiden. Har däremot själv valt att aldrig säga Östgötagatan på det sätt man ska, inte ens som barn hos mormor och morfar i Mosebacketakterna, för jag kan inte säga sje-ljud utan att folk tror jag kommer från Norrland eller är upper-upper. Östgötagatan 77 skulle inte vara mitt val av adress precis..

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, gatunamn, Nortullsgatan, Surbrunnsgatan, Rörstrandsgatan, Tavastgatan

Julen kastas ut ut ut

Nu åker den. Våren har passerat 13-gradersgränsen idag.

blåa

blåa rutan, som omväxling.

Matta

Var är den?

Modell bostadsområde

Modell på nytt bostadsområde? Köpcentret till vänster.

Sminkpenna i avloppet

Inte så bra. Tur att man är sån hemmafixare..

Söndagnöje från tvättmaskinen?

Nånstans är det stopp.

River av en dag till fredags öl

27 mars

Det kunde vara ännu fulare. Som det var på dan idag. Jag visste att det skulle bli en sån här vinter i år igen.

100 kartonger i kubik

Hur mång kubik förrådsutrymme behövs om man behöver stuva in 100 flyttkartonger som har måttet 60x38x44 cm? Enkel matematik? Förra gången jag flyttade tog det tre veckor från flyttbeslut/kontraktsskrivning till själva flytten. Jag hann inte gallra, men satte lappar på lådorna i alla fall. Nu är det mest en fråga om att både hinna gallra, renovera och hitta nånstans att flytta.

Hemmets tröga matematik

När vi flyttade in här för snart 10 år sen var det med 115 flyttkartonger.
Om en flyttkartong motsvarar 4 kassar med saker, hur många dagar tar det då att bära ut (och ge bort) lösöret om man lyckas ta med sig en kasse om dagen?
Hur många dagar tar det om man bara lyckas bära ut en kasse varannan dag?

DSC00085

Är det inte lite för mycket gräsmattor här?

Och var är trafiken som kräver ännu fler leder? Lunchtid i kista.

Scary tunnelbana

Oj! Hjärter sex

Den dök upp när jag tänkte typ spader nio.

Vårtecken?

På golvet i kista galleria efter oändligt med tekniskt småtrassel på jobbet. Är halvt slut. Inte helt. Mår bättre än i början av veckan i alla fall. Men det säger ju inte mycket, 'om du förstår vad jag menar', som man säger i kista, efter varje simpelt påstående. Retardos med hybris har sin charm och fyller ut med 'preciiis'.. Fällan är att man själv känner sig obefogat överlägsen.

Väntan är en konst.

Väntan är en konst.

Steg 5 före hornsgatan

Back to reality.

Steg 4

Lite wow. Vad ser man egentligen?

Steg 3

Skarpare än man är vän vid,

Steg 2

Jävla ris va..

Steg 1 idag

Jag läser jag vet

Och jag vet en hel del tack vare mitt eget bloggläsande. Alla skriver inte för alla.

Mörkade priser

Lokala kaffestället kör mörkade priser. Det slår mig att en del nöjer sig med att se folk komma och gå, medan man själv hör till de som kommer och går och ibland aldrig vill komma tillbaka.

Kritviktigt och grusligt tråkigt

Himlen är kritvit och gör sig inte på bild mot kolsvarta och ledsna träd bland snöblafforna. Grus. Tundra. Kråkor. Gråstavar. Klumpskor.

Det är medioker melodifestivalbaksmälla och nu ska överkonsumtionen sonas med grusgång. Så långt från dansstegen på scenen man nånsing kan komma. Varenda folksteg dras i grus. Jag ser dem inte, de bara hörs. Det låter för jävligt.

De osynliga drar sig fram i gruset med sina promenadsgympadojer denna fula dag. Det är hemulerna som är ute. Hur de än tränar går de som stubbar. De springande hemulerna visar hurtighet och styrka, men är lika klumpigt som gångarna. Det är liksom hopplöst kroppslöst det hela.

Nu ska jag ut. Får sätta solbrillor på så att jag slipper det kalla ljuset.

Galoschgatan 95

11 mars på väg mot hornsgatan

Slaskigare för varje steg.