Systern och pastorn till Grekland

Om nån vet vem jag är vet de också vem min syster är, och en del vem pastorn är. Träffade dom båda ikväll och vi åt på den goda kinesen nere vid Hornsgatan/Bergsunds strand ikväll.

Alla tycks vara på väg till Grekland, i två olika sjok. Och många är redan där. Ett gäng åker bara till Ios, varenda sommar, ett annat bara till Antiparos, och så finns det några nissar och nissor som huvudsakligen åker till den ena men också besöker den andra. Jag hör till dom som gillar Ios bäst, men hälsar på hos Antiparosfolket då och då, och tycker att 2-3 dagar, kanske 4, räcker. Jag gillar att vara lite anonym och ifred då och då, och det går det inte att vara på Antiparos. Huvudgatan på Anti är som en slowmotionartad catwalk med en slö men granskande publik utmed hela vägen från hamnen upp till torget, och någon annan väg finns inte. På Ios finns fler ingångar, fler genvägar, kringelkrokar, smitvägar och hideaways, och en riktig playa med vatten som blir djupt.

Förutom på Ios och Antiparos har jag varit mycket lite på Folegandros, Kos, Amorgos, Kalymnos, Hydra och Skopelos, och lite mer på Paros, Naxos, Santorini, Koufinissi, Kreta, Mykonos, Spetses, Zakynthos och Skiathos.

En greklandsvistelse var jag så rädd att hjärnan skulle skrumpna av hettan (och annat mojs) att jag lusläste Greklandskartan på stranden varje dag och lärde mig alla ögrupper och de 99 största öarna. Minns nu kanske bara trettio av öarna, och hittar inte kartan.

Det verkar oundvikligt med en sommar utan Grekland. Det blir kanske Ios i september.. och träffa (heavy) metal-heart mama, som är en slags släkting.

Andra bloggar om: Ios, Antiparos

Inlärt eller genetiskt betingat

Mylapotas beach på Ios 28 juli 2006.

Apropå manligt och kvinnligt. I alla fall beter sig tjejerna och killarna väldigt olika på beachen. Tjejerna bara ligger och killarna bara står. Grekiskorna i förgrunden verkar måttligt intresserade av strandtennisproffsen framför sig.

Ios: Utsikt från rummet på Katerina

Från terassen på Katerina mot berget vid Milapotastrandens södra ände.


Härligt att vakna på rätt plats.

Utsikten de första två veckorna på Ios. Bodde verkligen superbt för bara 10 euro natten. Ägaren sa att nästa år kommer de inte ha några billiga rum längre. Alla rum kommer ha egen toa och dusch, och kosta därefter. Jag hoppas förstås att de inte får till det.

Kjempekul på Ios

Kjempetrevlig norska

Håller på att ladda upp en del av sommarens greklandsbilder. Har själv väldigt kul när jag gör det. Här är en av norskorna från Ios i somras.

Trappgränderna överallt

I byn Chora på Ios går man upp och ner i trappor hela tiden. Varje trappsteg har sin egen personlighet och inget steg likt något annat. Det gäller att ha huvudet på skaft.

Vilket jag inte hade. Pratade med någon och flög i gatan. Det var ungefär här, fast på natten.

Dunderbula på Ios

Hade inte världens tursammaste semester men får vara glad ändå. Jag är ju hemma nu. Egna sängen känns som ett paradis, så som den bara gör efter en hård resa.

Förutom att det blåste hela tiden och var svinkallt första veckan så fick jag redan sjätte dan en ordentlig smäll i huvudet. Och det var vindens fel. En liten sladdrig plastpåse blåste in under klacken i bytrappgränden och jag föll baklänges på bananskalsvis. Bang. Bakhuvud mot sten. Blod. Ispåse och sen eskort till bydoktorn.
- Ok, sa doktorn. Du verkar helt ok. Inte sprucket, inget ska sys, du pratar klart, minns fallet, har ingen yrsel och ser bra.

Han sa inte att jag ser bra ut, men nästa dag sa jag till polarna att doktorn var riktigt snygg. Så nåt hade nog hänt därinne i alla fall. I huvudet alltså.

Bulan blev stor som en tennisboll. "Fint" tyckte sjuksköterskeväninnan när hon kollade såret under nån vecka. Det är nog bara sjuksköterskor som tycker att sår kan se fina ut. Får se vad vårdcentralen säger imorgon.

(Om ni tycker att jag efter semester börjat skriva konstiga saker så vet ni nu varför)

Tillbaka från blåshålet Ios

Det blåste så mycket i Grekland i år att jag åkte hem lite i förväg. Därför är jag redan här igen.

- The wind make you depressed, sa Nikos på restaurangen Seven Eleven på Ios.
- It makes me mad, påstod jag. Sen fick jag ett anfall på plats.
- Only panic, lugnade Nikos. Not dangerous. Try to eat your food.

Nikos berättade att det inte blåst så hårt och ihållande i juli på 22 år. Andra drog till med 50 år. Blåste ordentligt gjorde det i alla fall.
Skönt att vara hemma och pusta ut.

Men kite-surfarna på Pounda beach på Paros var nöjda.

Insikter om utsikter

Söder Mälarstrand en septemberkväll. Två gäster och en servitör.


Milapota beach på Ios en julikväll. Helt underbart, men extremt ensamt. Vad håller folk hus under dygnets bästa timme?

Inser att jag väljer att vara ute när alla andra väljer att vara inne. Såväl härhemma som därborta. Måste kanske ändra stil...

Äntligen fredag äntligen hemma!

Jag vill inte bort, jag vill hem. Så är det.

Så är det nästan alltid när jag är hemma i Sverige. Jag förstår alla som vill hem eller ha ett hem. Men jag längtar bort också.

Det är stämningen jag inte gillar här. Därute. Igår var jag ute i hösten med cykeln på väg till bion. Härligt, vackert, superbt att cykla, men inte en människa ute, förutom ett halvungt fyllepar som slogs i skuggan av 7-11 på Medborgarplatsen. På bion var vi kanske sex-sju personer. Efter filmen såg vi lustiga damer lunka omkring. En gick inne i Söderhallarna och letade gratistidningar och såg min dotter och skrek: JÖSSES. JÖSSES.

Jop.

När jag är utomlands är man ute nästan hela tiden, man lever sitt liv ute, och bara lite hemma på rummet. Men här!!!! Det känns som en ytterdörr som är såå trög. Man får ta i, anstränga sig, kämpa, försöka ta sig ut i det. Folk kämpar i timmar för att se ut så att de vågar gå ut. Ungdomarna grundar för att bli i form, och vuxna med för den delen. Man måste alltså förbereda sig noga innan utträdet på gator och torg och veta sitt syfte: bara ut och handla, shopping, åka till jobbet, festa, gå till doktorn, hälsa på bekanta, och anpassa sig till vilka dom är...

I Grekland i somras (på Ios) slappade jag nåt otroligt. Satt vi på takterassen däruppe i byn i timmar på kvällen, vi hyresgäster och grekiska familjen. Alla höll med, det var härligt.

K från Sverige, som bott hos familjen i kanske 15 år, sommar efter sommar, fick nog till slut och intruducerad bord och stolar på familjens otroliga torka-tvätt-terass, och nu sitter familjen där morgon som kväll: Mamma och pappa, mormor, ungarna med sina kompisar, gästerna.

Urgamla mormor älskar den där tiden på dygnet när solen just gått ner och hon hasar ut barfota och sätter sig på stolen med benen lutade mot det låga terassräcket med kjolen fladdrande kring vaderna, och insuper utsikten och havet, med nåt lite gott att tugga på. Hur många pensionärer har det så här, som dagligen träffar alla nära och kära, och dessutom nya knasiga ungdomar nästan varje dag, som de kan skvallra om...

Idag fick jag fotot från Panagyotis, som skickade paketet. Hjälte nummer två. Det var just i närheten av den där takterassen han hittade väskan.

Gamla bilder: Bara ett exempel

Här är ett exempel på vilken typ av bilder jag tog med gamla Spotmaticen. Svartvita kopior som jag försöker scanna så bra det går. Det här är Tjecko (Fransesco), som jag var mycket kär i. Ios torg 1977. Observera berlinaren i bakgrunden.



Det tar längre tid än man har tid med.

Här är en polare, Jean-Fransois från Paris. De som varit på Ios nu vet hur otroligt olivträdet växt. Här var det bara barnet.



Har lovat en kaféägare på Ios att lägga ut mina gamla Ios-bilderna på nätet och ska göra en sida så småningom.
Och här är jag själv. Vaddå just hemkommen från Indien...

Sol nästan jämt

Avundsjuk behöver man inte vara bara för att somliga har sol. Och det helt gratis. Det här är 10-dagarsprognosen för Ios i Grekland. Vädret är stabilt bra. Inte en enda värmebölja på hela sommaren.

Väska på drift i Grekland

Skulle radera mailen som fastnat i spam-folder i gmail. Markerade alla. Konstiga mail hamnar där automatiskt, en jävla massa skit. Markera alla, radera. Nästa sida... och där fick jag syn på något, och jag hann precis hålla mig från delete-knappen:

Lost bag in Ios-Greece

Mail från någon Panagyotis. Han och en kompis hade hittat väskan två-tre dar efter det att den försvann. Allt kvar. Verkar det som. I nästan tre veckor har han haft sakerna. Någonstans i Grekland.

Är det ok om vi postar sakerna i slutet av augusti när vi kommer hem från semestern? sms:ade han.

Från vild strand till modern ödslighet

Tillbaka från
4 dar på Mykonos
1 dag på Antiparos i väntan på Ios-båten
13 dar på Ios och
3 avslutande dar på Antiparos.

Igår var en helt underbart perfekt dag på campingstranden och plötsligt är man hemma igen.

Höll på att missa båt och flyg i morse, som vanligt. Jag tycks bli alltmer oproffsig på att resa ju mer jag gör det. Skulle ta färjan från Antiparos kl 6.45 för att hinna med flyget från Paros 7.35. 6.35 blev jag väckt av våldsamt bankande på dörren. Resesällskapet hade märkt att jag inte dykt upp vid färjan. 10 minuter hade jag på mig att packa och springa. Hysteriskt. Jag hade bestämt mig för att inte sova, men hade somnat ändå. Bara vila lite..

Har nu tagit igen lite av tre veckors internetbrist. Suttit vid datorn några timmar. Tv:n skvalar som bot mot ödsligheten.

Cool ambitionsnivå

Oj, här var nån på min nivå, broadway jungle...

Jag kommer idka privat olydnad och både åka till Hultsfred och Roskilde i år. Och därefter till Mykonos och Ios.