Tyckte visst rätt många soliga dagar under sommaren att det var utmärkt att ha de olästa tidningarna på balkongen. Högen växte och växte. Men nu är det ett jävla liv därute. Ojämt högprassel med vindarna.
Just do it, heter det ju. Det är dags. Oläst må förbli oläst.
Ska nu läsa ut Frimanssons Godnatt min älskade, som bara blir alltmer bisarr, men dock lite mer spännande mot slutet. Förstår var det lär sluta. En historia där inget blir bra för nån. Alla är förlorare eller offer, som förlorat någon.
Jag avskyr böcker som slutar dåligt för alla, det hjälper inte ett dugg om det är välskrivet och spännande medan det pågår, slutar det för illa så finns det ju inget hopp och inte ger det nån energi heller.
SvaraRaderaAntagligen därför jag är ett deckarfreak för där finns alltid trösten i att det reder ut sig till slut, vi får i allafall nån slags förklaring till all ondska. Man kan liksom låta sig falla ner i historien, vada runt i dyngan och veta att det hela tiden finns nån att hålla i handen. Jag är alltså en mkt feg bokläsare.
Skönt så.
"AP"