30 juni 2009

Bildlöst på grund av litet rån

Det är lite pinsamt att ytterligare en kamera får läggas till listan på före dettor. Blev utsatt för en mindre attack i Barcelona, och blev avplockad både kameramobil och kamera. Inget annat, faktiskt. Blir man av men pengar och kort brukar det krångla till ordentligt.

Vet inte hur jag ska göra. Försöker få mina saker att se icke stöldbegärliga ut, men problemet är att jag använder kameran och har den framme. Två dagars bilder och filmer är alltså borta.

En svensk tjej i kön på polisstationen hade blivit av med sin laptop när hon satt och jobbade, och viftade på polisstationen med pappren hon antagligen suttit och jobbat med vid datorn. Vips, borta!
Vanliga Barca-bor hade blivit av med plånboken i fickan, nån kvinna med sin handväska. Alltför många, pustade polisen som tog emot anmälan. Med vetskap om polare som blivit av med allt efter slag i huvudet och avsvimning så var väl mina gentlemannatjuvar, om de nu låtit mig behålla minneskorten.

Metoderna skiftar ju, men ofta jobbar tjuvarna i gäng, där en eller flera bökar och stökar, så att man tappar koncentrationen. Råkade ut för good and bad-metoden. Först fällde den elaka med nån slags krokben, sen hjälpte den snälla mig upp och frågade hur det var, hur det gått.. Efter at ha tackat för hjälpen märkte jag att kameran var borta. Och stroppen där mobilen suttit i dinglade tom.

Mobilen som jag fotat med i reserv, nej, inte ens den har jag nu.

29 juni 2009

Pressa bli snygg

Jag när en idé om den perfekta solbrännan. Då man blir jämt brun över hela kroppen och inte har några märken efter "badkläder". Badar gör man väl helst utan, eller??

Har skrotat den. Inte minst för att nakenbadarstränderna inte alltid är så himla roliga för ensam tjejresenär. I övrigt för att jag hellre sitter i skuggan och har det bra om det är jättevarmt. Och blåser det sitter jag framför allt där det är lä.

Den perfekta brännan gör en själv till typ grillkyckling som ska snurra runt och få jämn stekning.
Hur man än försöker med till exempel faktor 20-50 i ansiktet, 6:an på axlar, 4:a på armarna och knäna, inget på underarmarna och 2:an på seneftermiddagen, så ger jag ofta upp efter en liten halvtimme i solen. Om det är riktigt hett går jag mest omkring i vattenbrynet (i Grekland alltså) och hoppar i vågorna. Sen ligger jag i solen mellan 7 och 8 på kvällen och inser att jag gör helt rätt, som inte blir brun, men är på beachen de bästa timmarna.

28 juni 2009

Riktigt väder

Härligt härligt med riktigt riktigt bra väder. När det är att sitta i skuggan som gäller, och solande kräver sina faktorer och avsvalkande bad. Beter mig som att det här klimatet är normalt och kommer fortsätta, och glädjer mig med alla som inte skulle haft råd att resa nånstans och äntligen får sommaren gratis.

Ska till akutvårdcentralen och kolla luftrör och skrubbsår. Men först ska getingen ut ur rummet.

27 juni 2009

Musik är livet

Det finns inget som kan förena folk som musik och ännu mer när man upplever musik kollektivt på olika sätt. Vi tiger, sliter, lyssnar bara ensamna inneslutna i lurar, skriver och läser ihjäl oss, tror jag.

Det är Michael Jackson-feber vilket sätter några saker på ända. Musiken i ens liv stannar kvar, medan gamla partners lika gärna kunde ha varit en roman som man faktiskt inte vill läsa en gång till. Bra musik lever kvar. Personligheter kommer man ihåg. Mesar och opportunister glömmer man.

Tror att Michael Jacksons musik lätt får symbolisera det bästa stunderna i livet, inlevelsen, festen, dansen, rytmen, tonårskänslorna, det folk gör när man inte arbetar och sliter och och gör rätt för sig och gör nytta och möjligen efter ett mycket slit väl ska kunna unna sig nåt jäkla inköp som kompensation. Hans historia både fantastisk och tragisk, och jag tror att de tragiska delarna är det folk har mest egen erfarenhet ifrån och kan relatera till, mer än framgångarna.
Men många är förstås opportunister. Hakar på det som gäller.

Frågan från många runtomkring är förstås: Vad kunde vi gjort innan? Varför visade vi inte hur vi kände och stöttade mer? Varför fegade vi ur så? Och vad är viktigast?
Men det är skitsvårt att bryta in och veta vad som är rätta medicinen för någon annan.

Läs även andra bloggar om ,

26 juni 2009

25, 25 och Michael Jackson ur livet 25:e juni

Det luktar bränt från grannarnas grillar och inte en människa hänger på facebook, eller verkar finnas längre. Det gäller att passa på att ha det bra innan man går samma öde till mötes som stackars Michael Jackson, som bara dör sådär. Alldeles för känd alldeles för tidigt.

Det är 25/25. 25 inne, 25 ute. 25 igår.

25:e juni var dan då Michael Jackson dog. Inte en nyhetskanal kommer ha den sedvanliga sommartorkan på ett tag. Dokumentärer man redan sett kommer väl gå i repris och CNN och såna kanaler vinner så på sin bildmässighet och extremt snabba research och kommentarer ihop med onlinebevakningen via alla dittan-dattan-medier och diverse observatörer.
Det kändes helt absurt. Livet är absurt, och man kan vara glad om nån enda människa förstår sig på en. Känd som okänd.

Som vi säger här, OM jag skulle dö så.. som om det vore en fråga om om, och inte om när. Och frågan är vad lycka är och what money can buy. Eller vad som i alla fall är ett ok liv.

Har själv aningen av lunginflammationskänning ihop med internetabstinens efter en vecka utan uppkoppling och tar det lite balkonglugnt bara. De första fem semesterdagarna har jag varit sjuk, och ävenså veckan innan, då jag jobbade.

När jag kom hem från Ryanair-Girona->Vasteras igår efter idogt kånkande upp och ner för tunnelbanetrappor och sista-minuten-komma-till-flyget-svetteri i Barcelona så sprutade det hett från badrumhandfatskranen, och vattnet gick inte att stänga av. Akutrörmokaren kom vid 1-tiden kanske, sen kunde jag börja pusta ut, och då meddelade dottern att Michael Jackson dött av hjärtstillestånd eller hjärtinfarkt.

Det finns väl inte någon som INTE har nån relation till Michael Jackson-låtar och alla videor som alla sett hundratals gånger, tror ungarna hade alla skivor som kom ut där på 90-talet, medan jag själv tillhör den förlorade generationen, som liksom MJ börjar droppa av för tidigt kanske.

Läs även andra bloggar om ,

18 juni 2009

Midsommarstopp i trafiken


Tjena hoppas du och ni har det great i bcn. Verkar stopp i trafiken mot västeråsflygplatsen av alla midsommarfirare som ska ut från stan. Bussföraren björn trodde för en stund sen att vi inte skulle hinna med flyget, men kör nu en omväg på småvägar, med hjälp av nån som kan vägarna någorlunda. Och ösregnar gör det. Om man onlinecheckat in ett bagage gäller väl inte samma regel att inte planet får flyga förrän väskägaren boardat. De som tog flygbussen för en tidigare flight missade planet, meddelas. Ryanair väntade inte in.

17 juni 2009

Onsdag finns inte, men golv gör det


Mobilen kan inte stava till vare sig onsdag ordlista. Msekgstb blir det. Som man pratar i framtiden kanske. Krypterat från maktens ögon och öron. En kollega pratade om en norm. En orm, en enorm orm, tänkte jag då. Kändes bättre så. Skitnormer. Nästa Hallonbergen.

Pimpat kameran med silverring


Tack m för hjälpen med att till sist ha en liten kamera med nästan allt på. Rem, linslock och rem som Håller reda på det jäkla locket.

Lite är alltid en början


Lilla sovrummet efter tisdagens arbete, men de hann också med en halv hall.

12 juni 2009

Litet rum med fint golv uthyres


Golvspacklet över hålet är under torkning och golvet ska läggas på tisdag. Vi får se.

Golvet i lilla rummet


Blev inte finare. Bara fulare. Under plast cement under cement el gummi limm underjorden.

10 juni 2009

14 kvm klara


Nu finns plank under kyl och frys. Köket ser ut som ett potentiellt dansgolv. Så det går väl framåt, rad för rad. Ett golv är ändå bara ett underlag att ha sitt kaos ovanpå.

Jag har inte kontroll hemma eftersom jag är hemifrån så mycket. Saker försvinner. Lånenissarna är vilda. Skulle vilja klona mig. En blek kopia kunde spana, speja på kontor och spela rollen som följsam lönearbetare, medan den andra kunde stanna hemma börja bygga på något alternativt koncept. Ett där folk som vill samma slutar söka jobb var för sig och istället slår sig ihop och skapar något meningsfullt utan diktat.

En och en var för sig ger ingen rolig gemenskap och blir mest bara enmansslit och ingen lön för mödan, ungefär som i vården fast man valt sig själv som enda slav. Alla behöver ett meningsfullt sammanhang och det löser sig inte automatiskt med en anställning, även om ekonomin tryggas ett litet tag.