Bajamajamingel i Prideparken

Föregående text föranleddes av den helt galna planeringen av Pride Park i år. Det är nån slags vriden utvecklingstanke som gör att nya planerare river gamla säkra kort för att vingla upp nya konstruktioner. Allt för att komma med nåt nytt, istället för att vidareutveckla vinnande koncept. Som jag skulle göra.

I parken har man i år lagt alla toaletter på ett och samma ställe. Förra året kunde man nå en bajamaja från varsomhelst på området. De fanns toaletter lite varstans. Men i år, så måste man tränga sig igenom hela publikhavet alternativt restaurangområdet för att nå bajamajaområdet.

Hur jävla kul är det att gå på dass?

- Hur kommer man till to-orna, det är ju omöjligt? gnällde jag till närmsta person i trängseln.
- Det är inte lätt men jag kan köra dig dig, sa killen och styrde mig genom folkhopen. Jag är steward, sa han. Brukar du åka med SAS?
- Nej, det är lite olika, sa jag.
- Du vet, sa han, hur kul är det tror du, att köra den där vagnen fram och tillbaka och säga "tea? tea? more tea? coffee? coffee? more coffee?

Hur jävla bra idé är det att ragga i mörkret utanför en bajamaja?
Somliga gillar nog hela idén. Och så in på bajamajan och dra på..

Jag tror att den som planerat området tänkt sig bajamajaområdet som mingelplats. Det fanns ingen belysning och man fick rycka i varje dörr för att se om det var ledigt. "Aja baja, det är upptaget!" Omöjligt att se om det var röd- eller grönskyltat i mörkret.

Förra året fanns serveringar av olika slag. Barhäng. Solstolshäng. Mini-diskotek. Schysst upphöjd champagne-bar med utsikt mot scenen och olika typer av restauranger.
I år var serveringarna mastodontvarianter i en enda röra, som under Vattenfestivalen, när den började spåra ut.

Äsch. Ska inte klaga. Det viktigaste är att kunna träffa folk, men man borde alltid göra det så bra och enkelt där en stor mängd människor ska navigera från det ena till det andra på oanade sätt.