Varken AA för mor eller FF för dottern

Orkade varken följa med som nybliven "anhörig" på tjej-AA-möte eller laga middag för en nyvaknad när jag kom hem på fredagkvällen. Dottern stod och fixade sig som att hon skulle ut nånstans.

- Ska du iväg nånstans, frågade jag
- Nej.
- Det ser ut så.
- Jaha.

Bättre snack med henne skulle man med fördel kunna ha lite senare. Vid två-tre på natten pratar hon desto mer:
- Bla-bla-bla... bla-bla-bla
- (gäsp)... mmm... (gäsp)... men... (gäsp)... jag måste verkligen gå och lägga mig nu, säger jag. Kan vi inte snacka om det där imorgon istället? Jo... ja, jo... men... men jag kan kolla på det imorron...

För två timmar sen kom 4-5 ungdomar hit. Nu är de oräkneliga, för det är så mörkt i vardagsrummet där de väl ser på film. De verkar inte bry sig om att jag är hemma. Vilket jag uppskattar. Hellre att de är här än ute.

Och jag har ju mitt eget rum med allt jag behöver utom espressomaskin och dusch. Här kan jag till exempel se på tv eller läsa romaner, sitta och chatta eller planerara spännande dejter och skriva bloggar, utan att röra mig en endaste millimeter ut i världen. Och vill jag verkligen ut kan jag kravla ut genom fönstret till balkongen utan att passera jyttret i vardagsrummet.
Hoppas bara de inte spiller ner mattan, som fortfarande ligger där halvutrullad i sin skönhet.

Imorgon tänkte jag vara pigg och cykla ner till Streetan vid Hornstull. Det är mathelg där och jag har ett litet hopp om att kunna plocka kantareller. Sen kan man börja funder på riktig middag.