Skulle ha gått till Mosebacke på Raw Fusion ikväll tänkte jag. Men det började för tidigt. Redan klockan nio. Därinne är folk redan i gasen och det enda som skulle kunna hända är att jag hamnar i en lång kö med andra eftersläntrare.
Tidigare idag skulle dottern gått på Håkan Hellström. Det började också alldeles för tidigt. Redan klockan fem. Hon missade det, men verkade vara nöjd ändå, fastän hon älskar Håkan.
Vi har en sån harmoni härhemma ibland, hon och jag. Jag tror det är balkongens fel. Man hamnar där. Sitter och läser, fikar, lyssnar på radio. Bläddrar i nåt, skriver, pratar två timmar i telefon igen, och kollar vinden i träden. Med rätt solbrillor kan till och med de värsta regnmolnen över Tantolunden se häftiga ut, men det fastnar inte direkt på bild. Så går solen i moln och man går in. Sen kommer den fram igen och man börjar om med det man höll på med innan. Mirakelbalkongen.
Fick sms från det så kallade x-et i London. Alex heter han. Han skriver att han kommer sakna mig där. Faktum är att jag saknar honom ordentligt mycket. Så jag skrev samma tillbaka förstås. Utan några som helst under- eller övertoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar