Sverige förbjuder till och med det ofarliga

DN debatt: I trygghetens Sverige ska det ofarliga förbjudas

Tål att fundera igenom. Observera att inlägget är skrivet av en överläkare i psykiatri, inte av nån vanlig irriterad-på-stämningen-i-Sverige-bloggare (som jag). Äpplen och päron blandas friskt, från cykelhjälmstvång på lekande barn till trygghetinpackade flyktingar. Avslutningsvis skriver han:

Landet och dess invånare behöver skaffa sig lagom stora risker, lagom mycket konkurrens, för tryggheten är meningslösheten. Vi blir därmed alla förlorare. Såsom en heroinist lärt sig älska sin drog har vi förvandlats till trygghetsnarkomaner. Det är dags att bekämpa vårt missbruk.

Han vänder sig alltså till oss alla, men ger han ett enda förslag till lösning? Går det att bota en trygghetsnarkoman med en uppmaning om om att bli lagom o-feg, eller måste vi alla vända oss till psykvården för att få kognitiv beteendeterapi?