Usch vad irriterad jag är.
Man hör ofta riktigt töntiga tjejer snacka om nördiga killar. Underförstått: det är inte såna dom vill ha. De vill ha Brad Pitt, liksom, men en som pratar bra svenska, är ren och snygg, har snälla föräldrar och årskort på S.A.T.S., ja eller typ tränar regelbundet i alla fall.
Ju längre jag bor här i landet, desto svårare är det att stå ut med det sociala klimatet i Sverige. Jag står väl ut om jag får resa bort ofta, men härhemma lider jag av att se så många tonårstjejerna gå under i det kvinnliga grupptrycket, underblåst av tjejtidningar och dokusåporna, som de här hoppetossorna frossar i och följer blint. Fast själva ser de sig som fria och självständiga.
Värst skada gör de som nyutexaminerade lärare i grundskolan, för de har själva aldrig haft några problem hemma eller skolan. Puberteten slapp de också, antar jag.
När min morfar var ung på slutet av 20-talet var det Härligt Friska vindar i landet och Flaggorna Fladdrade stolt under höga skyar. Man skulle vara blond och sund, atletisk, målinriktad och sparsam. Investera i framtiden. Ordning och reda på torpet. Allt indelat i ordentliga fack, och ingen fick överskrida några som helst gränser, utom möjligen i krig.
Vindarna blåser lika friskt över Sverige idag och det är inte sunt. Jag efterlyser det rätta ordet för de här blanka, sportiga och pedantiskt välordnade och jätteduktiga tjejerna, som sätter normen för hur alla tjejer ska vara för att inte bli utfrysta eller utmobbade i plugget eller på jobbet.
2 av 10 tonårstjejer mår riktigt illa, och många ramlar utanför. Det är alldeles för många. Men varifrån kommer kraven?
---
Läs gärna Alexandra Pascalidous kolumn i Metro 10 maj: Våga debattera silikonläpparna
Träffsäkert.
Man hör ofta riktigt töntiga tjejer snacka om nördiga killar. Underförstått: det är inte såna dom vill ha. De vill ha Brad Pitt, liksom, men en som pratar bra svenska, är ren och snygg, har snälla föräldrar och årskort på S.A.T.S., ja eller typ tränar regelbundet i alla fall.
Ju längre jag bor här i landet, desto svårare är det att stå ut med det sociala klimatet i Sverige. Jag står väl ut om jag får resa bort ofta, men härhemma lider jag av att se så många tonårstjejerna gå under i det kvinnliga grupptrycket, underblåst av tjejtidningar och dokusåporna, som de här hoppetossorna frossar i och följer blint. Fast själva ser de sig som fria och självständiga.
Värst skada gör de som nyutexaminerade lärare i grundskolan, för de har själva aldrig haft några problem hemma eller skolan. Puberteten slapp de också, antar jag.
När min morfar var ung på slutet av 20-talet var det Härligt Friska vindar i landet och Flaggorna Fladdrade stolt under höga skyar. Man skulle vara blond och sund, atletisk, målinriktad och sparsam. Investera i framtiden. Ordning och reda på torpet. Allt indelat i ordentliga fack, och ingen fick överskrida några som helst gränser, utom möjligen i krig.
Vindarna blåser lika friskt över Sverige idag och det är inte sunt. Jag efterlyser det rätta ordet för de här blanka, sportiga och pedantiskt välordnade och jätteduktiga tjejerna, som sätter normen för hur alla tjejer ska vara för att inte bli utfrysta eller utmobbade i plugget eller på jobbet.
2 av 10 tonårstjejer mår riktigt illa, och många ramlar utanför. Det är alldeles för många. Men varifrån kommer kraven?
---
Läs gärna Alexandra Pascalidous kolumn i Metro 10 maj: Våga debattera silikonläpparna
Träffsäkert.
Ja, mycket irriterande.
SvaraRaderaIbland kan det vara äldre kvinnor som hejar på och uppmuntrar, men det är säkert inte hela svaret.
Hehehe, jag gillar dig Coola morsan och dina bloggar och brukar ha ett leende på läpparna varje gång jag lämnar din sida därför är detta svårt för mig att skriva:
SvaraRaderaVarje gång jag hör hur någon är överargad över någon trend efterlyses det alltid av personen att "dom som sätter trenden" börjar tänka om. Varför inte sätta trenden själv?
Vi människor formar varandra, det är inte reklamen som formar oss. Reklam ger oss bara ideer, människor runtomkting oss ger oss möjligheter och mod att forma ideerna efter behov.
Jag skulle vara glad om fler vågade gå sin egen väg istället för att flocka ihop sig, och nära sin självkänsla genom att trycka ner andra.
SvaraRaderaJag ser inte duktighetmani som en trend utan som en underström i kulturarvet, där det första man får lära sig är att du inte duger om du inte...
För övrigt formas vi väl av allt möjligt, men kanske framför allt hur vi blir bemötta och behandlade av andra under uppväxten.
Medierna har sin del i ansvaret för den panik många unga befinner sig idag, även om de mer använder trenderna än skapar dem.
Jag ville mer uttrycka hur trött och förbannad jag är på vardagstyranneriet av vi-som-är-rätt-och-ni-som-är-fel-mentalitet, som gör vardagen så oerhört trist för många, både i skolan och på jobbet.
Jag tycker för övrigt att det är bra med mothugg. Det är lätt att svamla till sig.
Vet inte men känns det inte som att vi mer och mer glider ifrån ansvar mot och för varandra, blir ensamma och stöttade av staten. på gott och ont, vi behöver ingen som kan hålla ordning och reda och vi får mer tid att bara ta de goda och bara tänka på oss själva. vist är det trevligt att ha en snygg flick/pojkvän och när prestation och lyhördhet knappast behövs längre är det de enda som intreserar endel.
SvaraRaderaUngefär som att tonåren förskjuts mycket längre fram i livet, på gymnasiet och dessförinnan förundras många över tjejernas val av killar (och vise versa?) för att mobbarna och tjuvarna alltid håller sig med minst en flicka... (ordning behövs inte)
Jag bitter? nej aldrig! ;)
En förklaring är alla sårbara minifamiljer och ensamboende idag. De naturliga mötena med många i olika åldrar uteblir i mångt och mycket.
SvaraRaderaParen är med paren, singlar söker singlar, många lever för jobbet, och ungar klumpas ihop årskullsvis, oavsett vilka de är och hur mogna de är.
Isoleringen gör kanske att det sociala livet blir lite av en kamp om att få rätt position och relationer, som en slags egendom man bevakar behhårt.
Återkommer till ämnet.. som väl inte var där det började.