Utan farligt örtte på Röda båten

Idag fastnade jag på Röda båten i början på cykelturen. Kom inte så långt som till Re:Orient-köret i city som planerat. Satt invirad i två filtar och läste en bok i palmen. Två timmar blev rätt kallt för fötterna i trådtunna sandaler, men halvtimmen före solnedgång lättade molnen och det gick bara inte att slita sig. Och sen längtade jag bara hem.


Läste ur Syster min av Barbara Voors och drack ställets sista flasköl.


Beundrade ljuset och fick som synes vara ensam om upplevelsen.

Dessförinnan hade jag käkat lunch med mor och syster hemma hos syrran. Dom tyckte jag verkade trött. I och för sig var jag ute en runda igårkväll och tog två öl på Eken, och pratade med en ledsen kille som berättade om sitt diskbråck och en glad tjej från Göteborg som var i stan för Pavarottikonserten. Mycket blurr om höga C blev det. Men inte var jag vare sig outsövd eller bakis idag.

Insåg hos systern att jag inte var trött, utan uttråkad. Orkar inte höra samma saker om och om igen, den hundrade reprisen. Jag behöver ny luft. Komma ut och iväg på riktigt.

När jag bröt sa modern:
- Men erunte klok, skaru cykla... du kommer bara köra ihjäl dig.
Till syrran sa hon:
- Men dricker du verkligen örtte? Det som är så himla farligt....

Somliga kan alltid ge just den där lilla kommentaren man behöver på vägen.