Jag är skitförbannad på vädret. Det gör absolut ingenting bättre. Vädret bidrar inte till att några dörrar öppnas.
Att folk tvingas vara instängda med varandra året om gör inte förutsättningarna bättre. Folk har mat för dagen och mer därtill, men många familjer är i social nöd och i en en kris som inte märks på ytan. De vuxna träffar för få andra vuxna och har för få att dela vardag och fest med, och djupt därinne i familjen fräter man sönder varandra.
En sak är väl kanske att man en viss period av livet är engagerad i att först hitta nån, sen bygga bo och familj med den stora motivationen att det är för barnens väl och ve, och man satsar på det materiella och jobbet för barnens skull. För att till exempel ha pengar till en bra bomiljö, så att barnen får det tryggt och fint hemma och klarar skolan, så att de sen kan bli självständiga, flytta ut och göra samma sak själva. Studera, gå ut skolan, vänta på att bli 18, bli nåt, leva livet lite, hitta en riktning i arbetslivet och sen skaffa familj och barn, som...
Det är mycket som är för barnens skull. Utan att vara det. Och allt detta kräver så mycket vuxenslit att det rakt inte blir mycket tid över till att vara med barnen. Eller andra heller för den delen. Hur kan nånsin vår sociala verklighet motivera ungdomar till att bli vuxna, när de ser hur de vuxna omkring sig lever?
Jag pratade med en ung amerikanska i rätt många timmar häromdagen. Hon kom hit som turist för nio år sen för att släktforska uppe i Norrland. Men träffade också en svensk kille och blev kär.
Vilket öde för en glad och utåtriktad amerikanska att kära ner sig i en sur och socialt handikappad svenne, och dessutom bli med barn.
De gifte sig, lånade till hus och till en ombyggnad som aldrig blir klar. Han är deprimerad, har gett upp, pallar inget. Jobbar knappt och vill inte ha hjälp att komma på fötter. Hon är den som både jobbar och tar hand om barnen och försöker rädda förhållandet och familjen. Men han ligger bara hemma och har tappat lusten till allt och påstår att allt är hennes fel, att det är hennes fel att han mår så dåligt.
Hon vågar inte skilja sig, för barnens skull, och han vill inte göra nåt åt förhållandet. Han tycker det kvittar om de skiljer sig eller inte. Delad vårdnad, tja så blir det ju. Men vilken möjlighet har hon att bosätta sig på annan ort eller återvända hem? Vem kan avgöra vad som är bäst för barnen i ett sånt här fall?
Utan att ta parti, undrar jag varför det så lätt blir så att man tar sig rätten att förstöra livsglädjen för sin partner, och vad är vitsen att hålla ihop i par om det inte partnerskapet inte gör livet ENKLARE och BÄTTRE än att vara ensam?
Och barnen då, hur har dom det i en sån här familj, där tungsinnet och uppgivenheten ligger som en grå matta över allt?
Jag vet vad jag ska göra mer än att försöka lyssna mer och locka ut henne. Hon är bara en av alla olyckliga jag träffar nästan varje dag. Just hon springer också för att hinna hämta ungarna på dagis, fastän pappan är hemma hela dan. Två 30-åringar med två dagisbarn. På ytan så supernormalt. Bara dörren är stängd så.
30 maj 2005
29 maj 2005
Stanna på rummet i Amsterdam?
Ah, har nu bokat rum för tredje natten i Amsterdam, lyxat till lite... här
115 euro (istället för 300) för twin superior room. Söndag special. Man ska ha ett bra ställe att bo efter en fredag och lördag i städernas stad. Nu återstår bara att hitta nånstans att bo dag ett och två.
--
Och nu har jag bokat för de två första nätterna också, som jag måste avbeställa om jag hittar nåt billigare. Så här står det i bokningen, och jag undrar om det är värt 4000 spänn. Måste väl sitta och blogga och vara effektiv och lyxig av bara helvete om det ska vara värt pengarna...
115 euro (istället för 300) för twin superior room. Söndag special. Man ska ha ett bra ställe att bo efter en fredag och lördag i städernas stad. Nu återstår bara att hitta nånstans att bo dag ett och två.
--
Och nu har jag bokat för de två första nätterna också, som jag måste avbeställa om jag hittar nåt billigare. Så här står det i bokningen, och jag undrar om det är värt 4000 spänn. Måste väl sitta och blogga och vara effektiv och lyxig av bara helvete om det ska vara värt pengarna...
Room facilities:
Spacious comtemporary styled deluxe rooms with one large bed or two seperate beds. The room is equiped with all modern facilities such as a private bathroom, hairdryer, telephone, cable television, radio and Pay-tv channels.
Besides this many extra facilities such as a large business desk, free highspeed internet connection (VPn supported/laptop connect), coffee & tea making facilities, trouserpress, shaving/make-up mirror, rain forest shower and trendy bathroom guest amenities. Furhtermore guests are offered an extended check-out untill 14.00hr. If you cannot take up your booking, the latest time you may cancel it, is till
24 hrs before the day of arrival.
Ingen som helst koll
Efter givande timmar på Bloggforum och några till med småmingel på Östergök, kommer jag från regniga och ödelagda östermalmstator ner på en fullständigt surrealistiskt smockfull tunnelbaneperrong, med folk från ingenstans precis överallt. Tåget som kommer in fullastat som i värsta rusningstrafik och det är svårt att komma på.
Hade syrran på mobilen och sa:
- Fattar ingenting, verkar som hela Lidingö ska in till Stureplan ikväll.
Myntet föll ner först nån timme senare. Pling. Någon nämde konserten och regnet. Och jag förstod att jag mött publiken från Kent-konserten på väg tillbaka mot stan. Hur kan man tro att femtontusen lidingöbor plötsligt fått för sig att åka kommunalt in till Stureplan... när det faktiskt finns taxi.
Det får bli nya tag i morgon.
Hade syrran på mobilen och sa:
- Fattar ingenting, verkar som hela Lidingö ska in till Stureplan ikväll.
Myntet föll ner först nån timme senare. Pling. Någon nämde konserten och regnet. Och jag förstod att jag mött publiken från Kent-konserten på väg tillbaka mot stan. Hur kan man tro att femtontusen lidingöbor plötsligt fått för sig att åka kommunalt in till Stureplan... när det faktiskt finns taxi.
Det får bli nya tag i morgon.
28 maj 2005
Amsterdamhotell i webbträsket
Försöker hitta ett bra hotell i Amsterdam. Jag har jättelåga krav. Mysigt, inte för trångt, egen dusch, gärna stora fönster och finfin kanalutsikt. Kaffekokare på rummet, bra säng, inte vid Dam helst, utan gärna vid Leidseplein eller utmed västra delen av Singel ner mot Spuit. Tar gärna emot tips.
Har haft turen att vara där på konferens de senast gångerna och bodde URLYXIGT. Hörnrum 18 våningar upp på Hotel Okura... och mina tre nätter där skulle nu kosta 265 Euro per natt. Nätta 795 Euro. Renaissance Hotel var inte så illa heller, och betala själv behövde man inte alls, nej.
Som tonåring var det tvärtom. Har nog aldrig bott så illa som i Amsterdam. Bed-bugs var standard på vandrarhemmen och lågvattenmärket var nog när jag bodde i en ockuperad rivningskåk på Prinsengraacht men en kille som visade sig gå på kokain med mera dygnet runt.
Nåt som är väldigt jobbigt på nätet är hotellbokningssiterna. Dom är så äckliga att man blir sjuk. Söker man information om en ort kommer alla dessa fulingar upp, den ena värre än den andra.
Och när man verkligen söker hotell är det svårt att hitta de de där siterna som erbjuder de lägsta priserna på exakt samma hotell. Man får också akta sig för dom som tar depositionsavgift och kräver direktbetalning. Bra hotellsiter bokar man bara på. Betalar gör man efter vistelsen, och avbokning ska kunna göras fram till ett dygn före vistelsen.
Typiskt att fastna i hotellträsket när man borde vila upp sig till Bloggforum imorgon...
Har haft turen att vara där på konferens de senast gångerna och bodde URLYXIGT. Hörnrum 18 våningar upp på Hotel Okura... och mina tre nätter där skulle nu kosta 265 Euro per natt. Nätta 795 Euro. Renaissance Hotel var inte så illa heller, och betala själv behövde man inte alls, nej.
Som tonåring var det tvärtom. Har nog aldrig bott så illa som i Amsterdam. Bed-bugs var standard på vandrarhemmen och lågvattenmärket var nog när jag bodde i en ockuperad rivningskåk på Prinsengraacht men en kille som visade sig gå på kokain med mera dygnet runt.
Nåt som är väldigt jobbigt på nätet är hotellbokningssiterna. Dom är så äckliga att man blir sjuk. Söker man information om en ort kommer alla dessa fulingar upp, den ena värre än den andra.
Och när man verkligen söker hotell är det svårt att hitta de de där siterna som erbjuder de lägsta priserna på exakt samma hotell. Man får också akta sig för dom som tar depositionsavgift och kräver direktbetalning. Bra hotellsiter bokar man bara på. Betalar gör man efter vistelsen, och avbokning ska kunna göras fram till ett dygn före vistelsen.
Typiskt att fastna i hotellträsket när man borde vila upp sig till Bloggforum imorgon...
27 maj 2005
Coola morsan goes coffeehouse
Sådärja.
Äntligen fredag och halvtiden är beviljad liksom julisemestern.
X-et har förstås inte skickat nån Londonbiljett. Vilket måste åtgärdas. Ska precis trycka till på boka-resa-knappen...
Det blev... Amsterdam, om en vecka. Vad ståndaktig jag är! Inget hotell bokat än, men det ger sig. Kan tänkas att jag kommer bjuda på ett och annat från hemska rökhålor och skumma musikbarer. Det är tycker åtminstone jag är roligare än tulpaner.
Nu ska jag köpa en hopfällbar lättviktsstol med mugghållare, för nu blir det det mobila kaféet som gäller för mig. Mitt eget, att ha med på cykeln, så jag kan sitta skönt på rätt plats i kvällssolen. Men det finns bergis regler mot att sitta på medtagen stol.
Äntligen fredag och halvtiden är beviljad liksom julisemestern.
X-et har förstås inte skickat nån Londonbiljett. Vilket måste åtgärdas. Ska precis trycka till på boka-resa-knappen...
Det blev... Amsterdam, om en vecka. Vad ståndaktig jag är! Inget hotell bokat än, men det ger sig. Kan tänkas att jag kommer bjuda på ett och annat från hemska rökhålor och skumma musikbarer. Det är tycker åtminstone jag är roligare än tulpaner.
Nu ska jag köpa en hopfällbar lättviktsstol med mugghållare, för nu blir det det mobila kaféet som gäller för mig. Mitt eget, att ha med på cykeln, så jag kan sitta skönt på rätt plats i kvällssolen. Men det finns bergis regler mot att sitta på medtagen stol.
Som andra fast kvinna
Hur den genomsnittlig bloggaren respektive bloggläsaren är finns redovisat på bloggen Media Culpa. Som vanligt är det skönt att känns sig lite udda, men det är inte mycket som skiljer mig från genomsnittsbloggmannen egentligen. Förutom att jag är kvinna, och kanske lite mer än 26-35, och anonym, eller låtsas vara. Bloggar för att jag gillar att skriva, gillar mediet, och ibland har något jag vill berätta eller bara få ur mig.
Det nästan anonyma har sina komplikationer, för det räcker för en person som känner till mig på jobbet eller privat, att läsa några få texter, så förstår de att det är jag. Jag skulle vilja vara helt anonym så att jag kunde skriva helt öppet om det verkligt knepiga i livet runtomkring. När jag har som mest att skriva om förblir det oftast bara formulerat tankarna.
Testeri testera
Testar gmail och härmed också hur det går att skicka en liten text till bloggen från mailen. Klockan är 11:50 ungerfär 27 maj.
Ser fram emot bloggforum imorgon.
Ser fram emot bloggforum imorgon.
26 maj 2005
Vem bevakar dig och vem bevakar du?
"Det finns bara en sak i världen som är värre än att folk pratar om en och det är att de inte pratar om en", som Oscar Wilde så klokt uttryckte det.
Tål att tänka på i här i landet lagom där ankdammen är full men fler och fler vill synas och tror att synlighet genom medierna är att finnas.
Vem bevakar egentligen vem och vad, och framför allt varför? Medierna är vana att sätta agendan för vad som ska vara viktigt för alla och värt publicitet. Men de anställda innehållsproducenterna har ständigt trassel med lojaliteten, för innehållet ska helst vara både sant, aktuellt och storsäljande. Tappar man sin publik förlorar företaget pengar, och det egna jobbet är i fara.
Och plötsligt ploppar det upp små bloggare överallt av alla de slag, som skriver precis vad de vill och publicerar över nätet blixtsnabbt. Utan chefer, utan krångliga publiceringsverktyg och godkännandeprocesser. Fy fan.
Som gjort för lite rundgång alltså. Plask-plask när bloggarna bevakar medierna som bevakar bloggarna som bevakar mediebloggarna som...
Eller vad tror du?
Tål att tänka på i här i landet lagom där ankdammen är full men fler och fler vill synas och tror att synlighet genom medierna är att finnas.
Vem bevakar egentligen vem och vad, och framför allt varför? Medierna är vana att sätta agendan för vad som ska vara viktigt för alla och värt publicitet. Men de anställda innehållsproducenterna har ständigt trassel med lojaliteten, för innehållet ska helst vara både sant, aktuellt och storsäljande. Tappar man sin publik förlorar företaget pengar, och det egna jobbet är i fara.
Och plötsligt ploppar det upp små bloggare överallt av alla de slag, som skriver precis vad de vill och publicerar över nätet blixtsnabbt. Utan chefer, utan krångliga publiceringsverktyg och godkännandeprocesser. Fy fan.
Som gjort för lite rundgång alltså. Plask-plask när bloggarna bevakar medierna som bevakar bloggarna som bevakar mediebloggarna som...
Eller vad tror du?
Läsa-frågor i natten...
Fick läsaläsaläsa-frågor bollade till mig från Monica på Mitt aktuellt som tidigare fått dem och svarat vrålsnabbt. Och jag är ju väldigt artig ibland, och gör nu detta istället för att till exempel se Oz. Obervera att jag passar vidare till Sandra, Sadsmile, Angela, Mamselemamsan och Mickey J Barczyk som får göra samma om de skulle känna för det.
Så till frågorna:
Antal böcker jag äger
Langar oftast vidare böcker jag gillar, och de andra blir kvar i hyllorna. 25 hyllplan x cirka 22 böcker ger kanske 550, men då är ett hundratal nyanlända (och tyvärr ärvda) konstböcker som jag inte orkat titta i. Två flyttkartonger barn- och ungdomsböcker i förrådet. Och många kassar med ovisst innehåll.
Senaste boken jag köpte
Anhörig av Katerina Janoush. Köpte den i måndags och avslutar den kanske ikväll.
Senaste boken jag läste
Svek av Karin Alvtegen. Också en riktig relationsrysare. Håller sen en månad tillbaka på med Håkan Nessers Fallet G. Har kört fast precis som storyn, som stapplar betänkligt mot slutet, utan en enda intressant kvinna någonstans. Bara gubbs.
Fem böcker som betyder mycket för mig
Jag är osäker på om jag läst nån bok tre gånger men en bok läste jag en tid flera gånger om dagen: The concise planetary ephemeris fro 1950 to 2000 a.d. at midnight. Planetställningar...
Bland romanerna väljer jag några jag råkar minnas just nu, utan att leta i hyllorna och ångra mig:
- Lotta flyttar hemifrån, Astrid Lindgren (första boken jag läste, som måtte ha präglat mig djupt ;-)
- Fem-böckerna av Enid Blyton (som jag slukade utan att äta något)
- Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverge av Wilhelm Moberg
- Sagan om ringen-serien, Tolkien (tre dagars flykt under grymt utegångsförbud)
- Brott och straff, Fjodor Dostojevskij
Be fem personer själv skriva om sina böcker
Det var det svåraste... Jag har ju ingen koll på vilka som fått frågan eller om de jag för vidare till råkar läsa min blogg den närmsta tiden, eller når såhär långt ner på sidan. (Förresten lägger jag länkarna däruppe också.)
Försöker i alla fall med:
Sandra
Sadsmile
Angela
Mamselemamsan och
Mickey J Barczyk
Gd nite!
Så till frågorna:
Antal böcker jag äger
Langar oftast vidare böcker jag gillar, och de andra blir kvar i hyllorna. 25 hyllplan x cirka 22 böcker ger kanske 550, men då är ett hundratal nyanlända (och tyvärr ärvda) konstböcker som jag inte orkat titta i. Två flyttkartonger barn- och ungdomsböcker i förrådet. Och många kassar med ovisst innehåll.
Senaste boken jag köpte
Anhörig av Katerina Janoush. Köpte den i måndags och avslutar den kanske ikväll.
Senaste boken jag läste
Svek av Karin Alvtegen. Också en riktig relationsrysare. Håller sen en månad tillbaka på med Håkan Nessers Fallet G. Har kört fast precis som storyn, som stapplar betänkligt mot slutet, utan en enda intressant kvinna någonstans. Bara gubbs.
Fem böcker som betyder mycket för mig
Jag är osäker på om jag läst nån bok tre gånger men en bok läste jag en tid flera gånger om dagen: The concise planetary ephemeris fro 1950 to 2000 a.d. at midnight. Planetställningar...
Bland romanerna väljer jag några jag råkar minnas just nu, utan att leta i hyllorna och ångra mig:
- Lotta flyttar hemifrån, Astrid Lindgren (första boken jag läste, som måtte ha präglat mig djupt ;-)
- Fem-böckerna av Enid Blyton (som jag slukade utan att äta något)
- Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverge av Wilhelm Moberg
- Sagan om ringen-serien, Tolkien (tre dagars flykt under grymt utegångsförbud)
- Brott och straff, Fjodor Dostojevskij
Be fem personer själv skriva om sina böcker
Det var det svåraste... Jag har ju ingen koll på vilka som fått frågan eller om de jag för vidare till råkar läsa min blogg den närmsta tiden, eller når såhär långt ner på sidan. (Förresten lägger jag länkarna däruppe också.)
Försöker i alla fall med:
Sandra
Sadsmile
Angela
Mamselemamsan och
Mickey J Barczyk
Gd nite!
25 maj 2005
Öppet köp tre gånger om dan
Inledde idag en ny era i mitt shoppingfattiga liv. Jag ska inte passera skyltfönster och tycka att allt är fult. Jag ska tänka normalt: "å va fint, å va snyggt". Och gå IN i affären.
Jag går alltså in i en klädaffär, plockar några plagg som ser ut att vara fina, struntar i prislappen. Kollar bara att det står S nånstans och går sen direkt till kassan och betalar. Böka i provrum skippar jag. Man blir så irriterad på typen där i spegeln som tappar alla mynt på golvet och inte hittar mobilen när det ringer och...
Har förresten aldrig förstått mig på provrum med en halvlängds gardin framför båset. Kanske ok för långa personer - men när man är kort som jag och tappar allt på golvet och måste krypa omkring kunde man lika gärna vara utan gardinen helt och hållet. Gör ju knappt nån skillnad.
Om sakerna inte passar hemma passar de inte ute heller. Det är bara att lämna tillbaka eller byta nästa dag, och så har man lurat in sig i klädeskarusellen. Passerar ändå igenom Kista galleria tre gånger om dan, och kläder väger nästan inget jämfört med alla pappershögar som jag ändå släpar fram och tillbaka.
Undrar om jag lyckas lura mig själv till detta? Tänk om man slår över i motsatsen och blir beroende av att köpa nya kläder hela tiden för att att må bra?
Jag går alltså in i en klädaffär, plockar några plagg som ser ut att vara fina, struntar i prislappen. Kollar bara att det står S nånstans och går sen direkt till kassan och betalar. Böka i provrum skippar jag. Man blir så irriterad på typen där i spegeln som tappar alla mynt på golvet och inte hittar mobilen när det ringer och...
Har förresten aldrig förstått mig på provrum med en halvlängds gardin framför båset. Kanske ok för långa personer - men när man är kort som jag och tappar allt på golvet och måste krypa omkring kunde man lika gärna vara utan gardinen helt och hållet. Gör ju knappt nån skillnad.
Om sakerna inte passar hemma passar de inte ute heller. Det är bara att lämna tillbaka eller byta nästa dag, och så har man lurat in sig i klädeskarusellen. Passerar ändå igenom Kista galleria tre gånger om dan, och kläder väger nästan inget jämfört med alla pappershögar som jag ändå släpar fram och tillbaka.
Undrar om jag lyckas lura mig själv till detta? Tänk om man slår över i motsatsen och blir beroende av att köpa nya kläder hela tiden för att att må bra?
Icke debiterbar intern tid administration
Just så. Låter det inte fint? Det är vad jag skulle kunna hålla på med just nu, om jag var på jobbet. Men det är jag inte. Jag fin-skolkar.
Men egentligen inte. Tar igen tiden i eftermiddag och i kväll. Det är egentligen hederligt gammalt beting jag sysslar med. Uppdrag - utförande - lämning före deadline.
Sitter jag en hel förmiddag på jobbet och icke-debiterar blir varken jag eller företaget gladare, även om de ser att jag fysiskt sitter där, och därför tror att jag jobbar.
Om jag debiterar 100%, dvs arbetar 7,5 timmar per dag som en kund betalar för, blir arbetsgivaren desto gladare vid månadens slut. Och om jag får göra mina åtminstone 7 timmar per dag när jag är pigg och glad blir resultatet bättre.
Punkt slut.
Jag ska ta ett bad, hitta nåt att sätta på mig, väcka dottern och sen käka en god thailunch på Tigern. SEN är jag redo att resa till jobbet och jobba till midnatt - om så skulle behövas.
Men egentligen inte. Tar igen tiden i eftermiddag och i kväll. Det är egentligen hederligt gammalt beting jag sysslar med. Uppdrag - utförande - lämning före deadline.
Sitter jag en hel förmiddag på jobbet och icke-debiterar blir varken jag eller företaget gladare, även om de ser att jag fysiskt sitter där, och därför tror att jag jobbar.
Om jag debiterar 100%, dvs arbetar 7,5 timmar per dag som en kund betalar för, blir arbetsgivaren desto gladare vid månadens slut. Och om jag får göra mina åtminstone 7 timmar per dag när jag är pigg och glad blir resultatet bättre.
Punkt slut.
Jag ska ta ett bad, hitta nåt att sätta på mig, väcka dottern och sen käka en god thailunch på Tigern. SEN är jag redo att resa till jobbet och jobba till midnatt - om så skulle behövas.
Hur man blir monsterbloggare
Bloggexperter!
De här viktiga förkortningarna som för vissa är så självklara... och för andra inte, kan man väl få en förklaring till på Bloggforum 2.0?
I vilket av blocken har man en chans att lära sig hur ens blogg, åtminstone tekniskt, blir ett fullfjädrat kommunikationsmonster?
De här viktiga förkortningarna som för vissa är så självklara... och för andra inte, kan man väl få en förklaring till på Bloggforum 2.0?
I vilket av blocken har man en chans att lära sig hur ens blogg, åtminstone tekniskt, blir ett fullfjädrat kommunikationsmonster?
En kvarts kvalitetstid
Min väderkoll på morgonen är snabb och bedräglig.
Sover utan gardiner och det första jag gör är att kasta ett öga ut över parken:
Solen skiner, himlen är blå och träden vinkar lite lojt med bladen.
Medan kaffebryggaren går igång kollar jag balkongen. Solen värmer ena sittplatsen och det känns som början på en härligt dag.
Men i köket i norr visar termometern på 13. Och prognosen för eftermiddagen är "Växlande molnighet och en del regnskurar"
En kvarts kvalitativ tid, ungefär.
Sen dags att packa ihop för att sitta på buss och t-bana och gå oändliga hangarlängor i en timme för att sätta sig i ett grått kontorslandskap.
Det är sjukt.
Solen går i många moln.
Sover utan gardiner och det första jag gör är att kasta ett öga ut över parken:
Solen skiner, himlen är blå och träden vinkar lite lojt med bladen.
Medan kaffebryggaren går igång kollar jag balkongen. Solen värmer ena sittplatsen och det känns som början på en härligt dag.
Men i köket i norr visar termometern på 13. Och prognosen för eftermiddagen är "Växlande molnighet och en del regnskurar"
En kvarts kvalitativ tid, ungefär.
Sen dags att packa ihop för att sitta på buss och t-bana och gå oändliga hangarlängor i en timme för att sätta sig i ett grått kontorslandskap.
Det är sjukt.
Solen går i många moln.
Två öl och en blajartikel om sommarvädret
Kommer inte hinna pröva alla pubar före rökstoppet. Jobbar för mycket. Hinner knappt vare sig blogga, städa eller resesurfa. Idag besökte jag i alla fall Bull & Bear vid Östermalmstorgs T-banestation på Birger Jarlsgatan. Gick dit för att de är en av de få pubarna som serverar London Pride. Prövade också en riktigt god öl som hette Krusovice, tjeckisk lager.
Bra pubmiljö efter jobbet innan det blivit för mycket folk i farten. Nån lite bedagad man glor hela tiden, men man får överse. 63 kronor för en pint är dyrt, en extra tia för läget kanske.
Lånade en Expressen och såg rubriken Kanonsommar - unik progros för vädret i juni, juli & agusti. Inne i (pappers)tidningen toppades sidan med rubriken Värmen kommer! Kolla här. Man har hört det till leda: Värmen kommer! Hela somrarna ibland.
Så även om utfallet kommer visa sig bli en halvgrad varmare i snitt, till exempel 16 grader i istället för 15,5 gör det ingen sommar - och minst av allt någon värmebölja.
Men jag hoppas innerligt att det blir en varm juli för alla julilediga, för förra året dränktes industrisemestern i regn.
Fick en minnesbild, eller många snarare, av just gråväder, kylslagenhet och regn. Minns att jag gled omkring som en glad delfin i grunda trygga vatten på en vågribbad fin sandbotten och var lycklig. Men man skrek långt bortifrån... Kom upp nu det är för kallt! Nu får det räcka! Du har varit i alldeles för länge... Nu kommer du upp!
Delfinen låtsades inte höra utan gled ut och bort och lite fram och tillbaka. De vuxna stod där med sina tjocka jackor och stampade med gummistövlar och gjorde åkerbrasor och längtade bara in i stugan igen.
Svensk sommar.
Känner igen det där vi vuxna håller på med. När man själv fryser säger man åt ungarna att klä på sig mer, och när man själv är trött tycker man att det är dags för ungarna att lägga sig.
Som nu.
Bra pubmiljö efter jobbet innan det blivit för mycket folk i farten. Nån lite bedagad man glor hela tiden, men man får överse. 63 kronor för en pint är dyrt, en extra tia för läget kanske.
Lånade en Expressen och såg rubriken Kanonsommar - unik progros för vädret i juni, juli & agusti. Inne i (pappers)tidningen toppades sidan med rubriken Värmen kommer! Kolla här. Man har hört det till leda: Värmen kommer! Hela somrarna ibland.
Så även om utfallet kommer visa sig bli en halvgrad varmare i snitt, till exempel 16 grader i istället för 15,5 gör det ingen sommar - och minst av allt någon värmebölja.
Men jag hoppas innerligt att det blir en varm juli för alla julilediga, för förra året dränktes industrisemestern i regn.
Fick en minnesbild, eller många snarare, av just gråväder, kylslagenhet och regn. Minns att jag gled omkring som en glad delfin i grunda trygga vatten på en vågribbad fin sandbotten och var lycklig. Men man skrek långt bortifrån... Kom upp nu det är för kallt! Nu får det räcka! Du har varit i alldeles för länge... Nu kommer du upp!
Delfinen låtsades inte höra utan gled ut och bort och lite fram och tillbaka. De vuxna stod där med sina tjocka jackor och stampade med gummistövlar och gjorde åkerbrasor och längtade bara in i stugan igen.
Svensk sommar.
Känner igen det där vi vuxna håller på med. När man själv fryser säger man åt ungarna att klä på sig mer, och när man själv är trött tycker man att det är dags för ungarna att lägga sig.
Som nu.
24 maj 2005
4:a bytes mot 3 lägenheter tack
Har gett mig in i bostadsbytargebitet igen.
Många gör som jag: Hänger på Björns bostadsbytare i åratal, lite periodvis sådär.
Vi ligger liksom där och lurpassar lite, och när nåt riktigt intressant rektangelbyte äntligen dyker upp blir man jätteoptemist en vecka innan bytet glider en ur händerna igen.
Andra bostadsbytare blir lättirriterade på att man inte vill byta direkt, men alla har inte bråttom. Hellre långsamt och rätt än snabbt och fel... eller vad nu Dick Harrison brukar säga...
Jag gjorde nåt dumt tidigare. Eller snällt tänkt snarare. Lovade sonen att jag skulle (försöka) byta vår 4:a mot en 3:a + en 1:a (så småningom). Nu är det som ett löfte, och jag sitter med för stor lya, så det börjar bli dags, men hur vanligt är det att just 3+1-kombinationer vill flytta ihop?
Oftast har de som vill flytta ihop två 1:or eller en 1:a och en 2:a.
Idag såg jag ett byte som skulle innebära min 4:a mot en 2,5:a på Söder, en 1,5:a på Kungsholmen samt en liten 2:a i Lund. - Jag vill ha den i Lund, skrek dottern, den kan man nog byta mot en 1:a i Köpenhamn och... Och jag tänkte bara Ojdå.
Många gör som jag: Hänger på Björns bostadsbytare i åratal, lite periodvis sådär.
Vi ligger liksom där och lurpassar lite, och när nåt riktigt intressant rektangelbyte äntligen dyker upp blir man jätteoptemist en vecka innan bytet glider en ur händerna igen.
Andra bostadsbytare blir lättirriterade på att man inte vill byta direkt, men alla har inte bråttom. Hellre långsamt och rätt än snabbt och fel... eller vad nu Dick Harrison brukar säga...
Jag gjorde nåt dumt tidigare. Eller snällt tänkt snarare. Lovade sonen att jag skulle (försöka) byta vår 4:a mot en 3:a + en 1:a (så småningom). Nu är det som ett löfte, och jag sitter med för stor lya, så det börjar bli dags, men hur vanligt är det att just 3+1-kombinationer vill flytta ihop?
Oftast har de som vill flytta ihop två 1:or eller en 1:a och en 2:a.
Idag såg jag ett byte som skulle innebära min 4:a mot en 2,5:a på Söder, en 1,5:a på Kungsholmen samt en liten 2:a i Lund. - Jag vill ha den i Lund, skrek dottern, den kan man nog byta mot en 1:a i Köpenhamn och... Och jag tänkte bara Ojdå.
23 maj 2005
Rakning inför rökstopp
Nu börjar snart sista veckan med rökning tillåten ute på restauranger, kaféer och pubar. Det är väl lite fel att kalla nerrökta ställen för oaser, men det är så de få rökningstillåtna ställena har fungerat för rökare, som tvingats ut i kylan överallt, när de flesta kaféer blivit rökfria och till och med rökrummen sanerats bort på arbetsplatserna.
Annan stank kommer, enligt erfarenheter i Norge och Irland, upp till ytan istället, och vi får väl se. Eller snarare känna vad det kan vara. Ett tips till alla kroniskt svettstinkande män är att åtminstone 'once in a lifetime' raka av allt håret i armhålorna och börja på ny kula. Nytt helt fräscht och oklibbigt armhålshår kommer att växa ut snabbt som fan.
Det kommer också antagligen ligga något nevrotiskt i stämningen, när folk springer in och ut hela tiden. Anti-rökarna kommer fortsätta att avundas de sociala rökarna, som så lätt fortsätter att slå sig i slang med varandra, fast det nu händer på rökrutan utanför ställena istället. Och turister kommer undra över de konstiga bulliga överläpparna, och stirra på de äckliga faten som står överallt: spottkopparna. Snuff-trays.
Jag tror att bar-hoppandet kommer att öka. Rökarna tar en enhet per ställe och röker mellan vattenhålen. Köerna till klubbar kommer försvinna helt, för de klarar inte att hantera både köer och alla som ska in och ut och röka. Dörrvakterna kommer gradvis ersättas av insmajlande inkastare.
- Kom in kom in, två drinkar för priset av en, happy hour hela natten... Snälla... gå inte...
Annan stank kommer, enligt erfarenheter i Norge och Irland, upp till ytan istället, och vi får väl se. Eller snarare känna vad det kan vara. Ett tips till alla kroniskt svettstinkande män är att åtminstone 'once in a lifetime' raka av allt håret i armhålorna och börja på ny kula. Nytt helt fräscht och oklibbigt armhålshår kommer att växa ut snabbt som fan.
Det kommer också antagligen ligga något nevrotiskt i stämningen, när folk springer in och ut hela tiden. Anti-rökarna kommer fortsätta att avundas de sociala rökarna, som så lätt fortsätter att slå sig i slang med varandra, fast det nu händer på rökrutan utanför ställena istället. Och turister kommer undra över de konstiga bulliga överläpparna, och stirra på de äckliga faten som står överallt: spottkopparna. Snuff-trays.
Jag tror att bar-hoppandet kommer att öka. Rökarna tar en enhet per ställe och röker mellan vattenhålen. Köerna till klubbar kommer försvinna helt, för de klarar inte att hantera både köer och alla som ska in och ut och röka. Dörrvakterna kommer gradvis ersättas av insmajlande inkastare.
- Kom in kom in, två drinkar för priset av en, happy hour hela natten... Snälla... gå inte...
22 maj 2005
Pubtipset: Reta en stammis på Black & Brown
Sista beställningen.
Black & Brown Inn, Hornsgatan 50, vid Mariatorget på Södermalm, Stockholm. Öppet till 1.
En rätt liten och insutten pub, som i pubguider får rätt goda omdömen. Men ibland vänder jag en bit in i lokalen med ett Åh, nej och går ut direkt. Stället präglas av stammisar som sitter på rad längst inne i puben där bardisken gör en krök. Ställ dig där och du kommer garanterat att märkas - och få en reaktion. Barborden bredvid är helt okej att flytta vidare till när du retats färdigt.
Aftonbladets pubguide:
"Fatöl: 21 st, bl a Bohemia, Jever, Diebels, Kwak, Uppsala Kloster, Lundgrens Lager.
Prisex: 49 kr pinten, svensk lager billigare.
Omdöme: Väl insutten hörnpub med lång skinnsoffa, mycket trä och trevlig bardisk. Äkta söderbor, avspänd stämning, många bra bira, effektiv personal i lagom ingrodd miljö."
Stockholm Pub Guide:
"Black and Brown Inn is another very British type of pub. It is, in many ways, the typical corner boozer. The bottled selection is from Britain, the USA, Belgium and the Czech Republic. In the Södermalm district, not that far from Akkurat and Oliver Twist."
Alltomstockholm.se skriver lite mer ingående om puben här bland annat uttrycker de sig på spiken: "B & B har ett stort antal stamgäster, turligt nog brukar inte alla vara där samtidigt."
Där bardisken kröker sig längst in i lokalen sitter ofta stammisarna på rad.
Filmsnutten "Lucy in the ska-aj" borttagen på begäran.
Jag hör inte till stammisarna. Har bara gått dit nån gång då och då de senaste 10-12-20 åren, och blir numera igenkänd, till exempel av barntendern M, som direkt frågar om jag vill ha en Lundgrens Lager.
Vi, några tjejkompisar och jag, och många andra med oss, klarar helt enkelt inte stammiskraven, och förblir stolta icke-stammisar. För att kvala in ska man nog vara där varje dag, eller flera dar i veckan i alla fall, och helst vara bouleintresserad, Mariabergsmurvel, musiker, bokhandlare, politiker eller liknande. Och vara en man, inte att förglömma. En stammis här kallar sig stolt för stammis och blir tydligen inbjuden till BB:s kräftskiva en gång om året. Man kan ju tänka sig. Brännvin på moset, eller hur man ska uttrycka det.
Men alla är givetvis välkomna till puben och ta vilka platser de vill. Gör det! Ställ dig på stammisarnas platser... och du kommer märkas. Som Alltomstockholm skrev är stämningen beroende av att inte för många stammisar är där samtidigt, men jag tycker att det är bäst om de inte heller är för få. Det blir alldeles för obullrigt om bara normala besökare skulle vara där. Och stamgästerna uppskattar säkert omväxlingen när lite nytt folk kommer in och stör.
Tidigare texter i serien:
Hornsgatan goes thai
Hornsgatan för alla
(efterredigerad, ölpriserna stämmer inte längre, och Lundgrens lager finns inte längre på kran och inte heller London Pride, öppet till 11 på söndagar, till 1 övriga veckodagar)
Nu flyttar vi till Grekland
Såg Eurovision song contest med goda vänner. Fyra tjejer och en kille. Bara fem pers men ändå var kacklet så högt att man knappt hörde nåt av låtarna. En av tjejerna var så ledsen över att Las Vegas inte vann att hon nästan grät. Vuxen människa. Egentligen tyckte hon inte om låten, förklarade hon grumligt, men ändå... stackarn, stackan. Han var värd att vinna...
Grekland skulle vinna och vann, och vi kom fram till att vi flyttar ner. Nu gör vi det. Malaka. Vi kan ju redan språket. Tikanis? Kala. Parakalå, parakalå.
Förra sommaren var helt vansinnig därnere, med hybris som vibrerade till clubmixar av förra årets grekiska bidrag, OS var i antågande och självförtroendet hade inte blivit sämre efter fotbollsframgångarna.
Nu är det bara matsedeln de behöver ändra i Grekland.
Grannlandet Turkiet kan det där med mat och hur man t ex kan lägga upp en rätt på ett läckert sätt. Du får allt, säger kyparna när det försöker locka in en på restaurange. Du får allt! Precis allt. Och det stämmer. Lite sallad, lite bakad potatis, en hög grönsaker, ris, kött eller fisk och mängder med persilja och basilika, och frukt och kaffe på det, som ingår i priset. Men i Grekland ska varje sak ligga separat olika tallrikar, vilket gör att man som ensamresenär får välja: Bara sallad - eller bara moussakaeländet. Lite sallad, några tomater, lite lök och oliver ihop med en huvudrätt finns inte. Allt ska beställas separat. 50 oliver, en hel tallrik tomater, en hel tallrik grönsallad. Mat för fyra, fast man bara är en.
Nu är det dags att cykla ner till streetan vid Hornstull och se om jag kan köpa nåt skoj. En flummig schal kanske. Kan jag behöva.
Grekland skulle vinna och vann, och vi kom fram till att vi flyttar ner. Nu gör vi det. Malaka. Vi kan ju redan språket. Tikanis? Kala. Parakalå, parakalå.
Förra sommaren var helt vansinnig därnere, med hybris som vibrerade till clubmixar av förra årets grekiska bidrag, OS var i antågande och självförtroendet hade inte blivit sämre efter fotbollsframgångarna.
Nu är det bara matsedeln de behöver ändra i Grekland.
Grannlandet Turkiet kan det där med mat och hur man t ex kan lägga upp en rätt på ett läckert sätt. Du får allt, säger kyparna när det försöker locka in en på restaurange. Du får allt! Precis allt. Och det stämmer. Lite sallad, lite bakad potatis, en hög grönsaker, ris, kött eller fisk och mängder med persilja och basilika, och frukt och kaffe på det, som ingår i priset. Men i Grekland ska varje sak ligga separat olika tallrikar, vilket gör att man som ensamresenär får välja: Bara sallad - eller bara moussakaeländet. Lite sallad, några tomater, lite lök och oliver ihop med en huvudrätt finns inte. Allt ska beställas separat. 50 oliver, en hel tallrik tomater, en hel tallrik grönsallad. Mat för fyra, fast man bara är en.
Nu är det dags att cykla ner till streetan vid Hornstull och se om jag kan köpa nåt skoj. En flummig schal kanske. Kan jag behöva.
21 maj 2005
Kallt och blåst från alla håll, regn
Syrran sa att hon hört väderkillan på tv4 uttrycka väderläget ungefär såhär:
- Man kan inte räkna med annat i ett land så nära nordpolen
Man får ju inse och acceptera var vi befinner oss. Köpa en riktigt varm fleece-tröja som går ner över baken och har luva. På det en varm vindskyddad jacka. Behålla vinterbootsen på. Ta med paraply och sittunderlag. Bikini, flip-flops och solbrillor i väskan... om utifall. Kanske, kanske. Nån gång nästan varje sommar händer det!
- Man kan inte räkna med annat i ett land så nära nordpolen
Man får ju inse och acceptera var vi befinner oss. Köpa en riktigt varm fleece-tröja som går ner över baken och har luva. På det en varm vindskyddad jacka. Behålla vinterbootsen på. Ta med paraply och sittunderlag. Bikini, flip-flops och solbrillor i väskan... om utifall. Kanske, kanske. Nån gång nästan varje sommar händer det!
Jag är... fullständigt missanpassad
Det mest irriterande i min livsföring just nu är att jag:
Inga tjejpolare som vill gå ut på nya ställen, ingen som vill resa, ingen som vill hitta på saker spontant, inga frihetsälskande män i sikte, ingen som lockas av mina projektidéer, eller bara vill gå ut och dansa en kväll eller åka till Västindien. Omringad av tråkbollar på jobbet som tiger och suckar, och rusar iväg hem till sina sambosar och småttingar, och så asjobbiga grannar.
Jag har anpassat mig alldeles för mycket, vilket betyder att jag är helt missanpassad, och inskruvad i ett hörn.
Det är lätt att man bäddar illa när man är ung. Åtminstone gjorde jag det. Blev kär i en person som inte alls ville leva på samma sätt som jag, och jag hade inte kraften att ta mig ur. Sa till dottern igår:
- Jag skulle ha skitit i att han (pappan) avskydde att resa och inte gillade att träffa folk. Jag skulle ha stuckit iväg ändå, och inte varit så äckel-lojal och gått med på att tillbringa all ledig tid med honom, eller honom och hans dotter på kvällar, helger och semestrar...
Och det var innan vi fick egna barn det. Jag hann få ett drygt år mellan gymnasieslut och debuten som gummimorsa. Det var dumt. Man ska inte anpassa sig för att vara snäll, för att man idiotiskt tror att denne ska må bättre av att man lägger ner sig själv.
Hans dotter, som nu är över 30, har världen bästa morsa (som jag fortfarande umgås med), så jag behövdes verkligen inte på det sättet. Det var HAN som inte ville vara "ensam" med barn, och sen inte stod ut med att låta mig göra saker på egen hand, av ren och skär svartsjuka.
Nu vet man att nyblivna ensamma pappor i regel är de som raggar hetast på stan, och försöker locka med plånboksbilder av sina prinsar och prinsessor, vill bjuda på middag, och ofta är helt desperata på att få nytt sällskap och nån som kan vara hemma med dom, och laga mat och se på tv, och vara med och betala bilen, och sen vara barnvakt när han tränar/jobbar över/går ut med grabbarna... och som kan hjälpa att hämta på dagis och...
Ja allt det där som gör att det sociala livet i Sverige blir så tråkigt:
Man är bara hemma. Eller bara ute. Hemmamänniskorna engångsgästspelar hysteriskt i utelivet i olika typer av kollektiv, medan utemänniskorna gruppar ihop sig, som cyniska stammisar.
De flesta man möter är alltså kategorin bara ute, och längtar efter en någon som kan komma och rädda hem dem. En liten andel är nyligen separerade och är ute och raggar - för att få nån att vara hemma med igen.
Det är en fälla: Alla vill egentligen bara hem.
Men som sagt. Jag är ju lite missanpassad.
Som gillar omväxling.
fortfarande bor i Sverige och fryser, men inte lyckas ta mig härifrån
är väderfixerad och beroende av bra och varmt väder för att må bra
avskyr fula miljöer, tråkiga kontor och bökiga kollektivtrafikresor
är ensam om allt, ledsamt som härligt, och inte träffar folk som vill samma
Inga tjejpolare som vill gå ut på nya ställen, ingen som vill resa, ingen som vill hitta på saker spontant, inga frihetsälskande män i sikte, ingen som lockas av mina projektidéer, eller bara vill gå ut och dansa en kväll eller åka till Västindien. Omringad av tråkbollar på jobbet som tiger och suckar, och rusar iväg hem till sina sambosar och småttingar, och så asjobbiga grannar.
Jag har anpassat mig alldeles för mycket, vilket betyder att jag är helt missanpassad, och inskruvad i ett hörn.
Det är lätt att man bäddar illa när man är ung. Åtminstone gjorde jag det. Blev kär i en person som inte alls ville leva på samma sätt som jag, och jag hade inte kraften att ta mig ur. Sa till dottern igår:
- Jag skulle ha skitit i att han (pappan) avskydde att resa och inte gillade att träffa folk. Jag skulle ha stuckit iväg ändå, och inte varit så äckel-lojal och gått med på att tillbringa all ledig tid med honom, eller honom och hans dotter på kvällar, helger och semestrar...
Och det var innan vi fick egna barn det. Jag hann få ett drygt år mellan gymnasieslut och debuten som gummimorsa. Det var dumt. Man ska inte anpassa sig för att vara snäll, för att man idiotiskt tror att denne ska må bättre av att man lägger ner sig själv.
Hans dotter, som nu är över 30, har världen bästa morsa (som jag fortfarande umgås med), så jag behövdes verkligen inte på det sättet. Det var HAN som inte ville vara "ensam" med barn, och sen inte stod ut med att låta mig göra saker på egen hand, av ren och skär svartsjuka.
Nu vet man att nyblivna ensamma pappor i regel är de som raggar hetast på stan, och försöker locka med plånboksbilder av sina prinsar och prinsessor, vill bjuda på middag, och ofta är helt desperata på att få nytt sällskap och nån som kan vara hemma med dom, och laga mat och se på tv, och vara med och betala bilen, och sen vara barnvakt när han tränar/jobbar över/går ut med grabbarna... och som kan hjälpa att hämta på dagis och...
Ja allt det där som gör att det sociala livet i Sverige blir så tråkigt:
Man är bara hemma. Eller bara ute. Hemmamänniskorna engångsgästspelar hysteriskt i utelivet i olika typer av kollektiv, medan utemänniskorna gruppar ihop sig, som cyniska stammisar.
De flesta man möter är alltså kategorin bara ute, och längtar efter en någon som kan komma och rädda hem dem. En liten andel är nyligen separerade och är ute och raggar - för att få nån att vara hemma med igen.
Det är en fälla: Alla vill egentligen bara hem.
Men som sagt. Jag är ju lite missanpassad.
Som gillar omväxling.
Dagens rätt: tandkräm med schampo
Det är bara att konstatera:
Någon i hushållet äter tandkräm, och häller i sig schampo. Finns ingen annan förklaring. En tub tandkräm, som räcker en månad för mig på resa, tar slut på fem dar härhemma. Detsamma med schampo, duschtvål och balsam.
Någon tycker också att alla handdukar bör ligga i en blöt hög på golvet dekorerade med topz och tussar.
Ett badrum per person är ingen dum idé. Var lite förbluffad en gång på Mallis när varenda sovrum i huset var utrustat med eget badrum. Nu förstår jag.
20 maj 2005
Morgonbad i Zinken
Nu är morgonbadet upphällt.
Ser ut att bli hyfsat helgväder i Stockholm.
Längtar redan hem, fast jag inte gått hemifrån.
Ser ut att bli hyfsat helgväder i Stockholm.
Längtar redan hem, fast jag inte gått hemifrån.
19 maj 2005
Om tonåringen får välja
Jag fick inte se European song contest-semifinalen. Tur att man har tonåring i huset. Istället såg vi den brittiska tv-serien Mitt liv som film, avsnitt 3, Top Gun. Seriestarten av The 4400står på inspelning. Tänkte spara på hög och göra en Heimat, dvs en långsittning. Ta två-tre avsnitt i stöten nån deppig gråsvart natt.
Har bestämt mig för att lägga mig tidigt. Lätt att säga när klockan inte ens är 11 och man fortfarande är i efter-jobbet-slappar-fasen och Oz inte börjat än.
Nej, lite självdiciplin och 3-4 sömntabletter är allt som skulle behövas...
Har bestämt mig för att lägga mig tidigt. Lätt att säga när klockan inte ens är 11 och man fortfarande är i efter-jobbet-slappar-fasen och Oz inte börjat än.
Nej, lite självdiciplin och 3-4 sömntabletter är allt som skulle behövas...
X-et köper biljett
Mitt i maten, som vanligt, fast i middagen den här gången:
Fick veta det mesta om hur hans moppe strulat i Londontrafiken idag. Very interesting. Och han undrade om jag inte ska komma över snart.
- Hiii, how are you?
Fick veta det mesta om hur hans moppe strulat i Londontrafiken idag. Very interesting. Och han undrade om jag inte ska komma över snart.
- I'm going to buy you tickets.Den spännande fortsättningen följer...
Missat Mr Catra med mera
Missat: Ons 18/5 21:30 Mr Catra, Mosebacke. Här i Stockholm.
Skrev en text i februari om att åka till Rio de Janeiro, och så missar jag när Mr Catra är här. Han måste ha blivit rumsren.
Jag behöver en intelligent agent, som kan sovra och tipsa. Jag missar precis allting fastän jag prenumerar på alla evenemangsguider, där det jag är intresserad av drunknar i mängden.
Undrar också vad som hänt med DN På Stan. Blivit mat- och konstguide? TVÅ egna kategorier bara: Konst och Krog. Alltomstockholm.se har sju:
Restaurang & Bar, Nattliv & konserter, Scen & Kultur, Sport & Fritid, Turist & Hotell, Skärgård.
Prövar så Stockholms officiella besöksguidesom stoltserar med språkversioner. Konstigt nog, om man tittar på förstasidan på respektive språk, så har man anpassat urvalet, så de olika språkversionerna är innehållsmässigt olika. Och den ryska versionen har inte ens några bilder. Nej, det där skulle jag vilja ta itu med. Mycket väl dolt hittar jag Välkommen till "Min guide" och närmare bestämt Sök evenamang, som härmed ska testas. Får återkomma.
Skrev en text i februari om att åka till Rio de Janeiro, och så missar jag när Mr Catra är här. Han måste ha blivit rumsren.
Jag behöver en intelligent agent, som kan sovra och tipsa. Jag missar precis allting fastän jag prenumerar på alla evenemangsguider, där det jag är intresserad av drunknar i mängden.
Undrar också vad som hänt med DN På Stan. Blivit mat- och konstguide? TVÅ egna kategorier bara: Konst och Krog. Alltomstockholm.se har sju:
Restaurang & Bar, Nattliv & konserter, Scen & Kultur, Sport & Fritid, Turist & Hotell, Skärgård.
Prövar så Stockholms officiella besöksguidesom stoltserar med språkversioner. Konstigt nog, om man tittar på förstasidan på respektive språk, så har man anpassat urvalet, så de olika språkversionerna är innehållsmässigt olika. Och den ryska versionen har inte ens några bilder. Nej, det där skulle jag vilja ta itu med. Mycket väl dolt hittar jag Välkommen till "Min guide" och närmare bestämt Sök evenamang, som härmed ska testas. Får återkomma.
Natt igen efter rak dag
Varit trött och rak.
Friår är ingen vettig väg, om man inte har en partner som försörjer en - eller har en väldigt bra plan. Har ingetdera.
Har idag planterat att jag går ner till 60% i juni (3 dar i veckan, alternativt knappa 5 timmar om dan), inga detaljer om morgonarbete eller inte. Vore dumt.
Semester i juli.
Söker kanske friårsledighet från augusti - förutsatt att jag hittar på nåt vettigt sätt att ta vara på friåret, vilket kräver tjänstledigheten i juni.
Tänk att man ska vara så jävla förnuftig jämt...
Friår är ingen vettig väg, om man inte har en partner som försörjer en - eller har en väldigt bra plan. Har ingetdera.
Har idag planterat att jag går ner till 60% i juni (3 dar i veckan, alternativt knappa 5 timmar om dan), inga detaljer om morgonarbete eller inte. Vore dumt.
Semester i juli.
Söker kanske friårsledighet från augusti - förutsatt att jag hittar på nåt vettigt sätt att ta vara på friåret, vilket kräver tjänstledigheten i juni.
Tänk att man ska vara så jävla förnuftig jämt...
18 maj 2005
Kvinnor får inte vara kvinnor, som män får vara män
DN 17/5: "Unga kvinnor i karriären hårt drabbade av stressen"
SvD 18/5: Unga kvinnor jobbar ofta tills de stupar
Bara en kommentar till artiklarna ovan:
Män som satsar på och vill utvecklas i jobbet är fullt normala män. Män helt enkelt. En sån man kallas inte "karriärsman". En kvinna som satsat på utbildning och sen på att den ska användas i ett utvecklande jobb kallas alltid "karriärskvinna", som att det skulle handla om en särskild sorts iskalla damer, som är motsatsen till en gullig hemmafru.
Problemen som orsaker utbrändhet är snarare att kvinnorna yrkesarbetar som män, men sen har ytterligare ett arbete att sköta på hemmaplan med huvudansvar för hem och barn. De vilar aldrig.
Duktighetsmanin, som utpekas som en av orsakerna till att en del kvinnor blir utbrända och långtidssjuka, är intressant på flera olika sätt, och värt att återkomma till mer genomtänkt.
Jag tyckte i alla fall att det var lite roligt att de intervjuade kvinnorna i undersökningen var 30-55 och kallas unga. Det var verkligen på tiden...
SvD 18/5: Unga kvinnor jobbar ofta tills de stupar
Bara en kommentar till artiklarna ovan:
Män som satsar på och vill utvecklas i jobbet är fullt normala män. Män helt enkelt. En sån man kallas inte "karriärsman". En kvinna som satsat på utbildning och sen på att den ska användas i ett utvecklande jobb kallas alltid "karriärskvinna", som att det skulle handla om en särskild sorts iskalla damer, som är motsatsen till en gullig hemmafru.
Problemen som orsaker utbrändhet är snarare att kvinnorna yrkesarbetar som män, men sen har ytterligare ett arbete att sköta på hemmaplan med huvudansvar för hem och barn. De vilar aldrig.
Duktighetsmanin, som utpekas som en av orsakerna till att en del kvinnor blir utbrända och långtidssjuka, är intressant på flera olika sätt, och värt att återkomma till mer genomtänkt.
Jag tyckte i alla fall att det var lite roligt att de intervjuade kvinnorna i undersökningen var 30-55 och kallas unga. Det var verkligen på tiden...
Goda beslut på natten
Jag är bra på att fatta beslut just vid den här tiden på natten.
Jag hittar på saker och är inte ett dugg intresserad av att gå och lägga mig. Jag vill vara uppe till 3 och sova till 9. Jag skulle må prima. 6 timmars sömn - på rätt sida av dygnet, och en meter till jobbet.
Imorgon ska jag begära dispans. Jag tar vilka uppdrag som helst bara jag kan jobba hemifrån på förmiddagen. Får jag inte det kommer jag söka tjänstledigt 3 timmar om dagen.
Jag tror ni kan gissa vad det kommer att säga. Att jag kan gå ner så mycket jag vill i tid, men att jag ändå måste börja klockan 9.
Förstår att många tycker det här bara är gnäll. Och det är det. Jag kommer fortsätta att gnälla över onödiga och frihetsaboterande regler.
Jag hittar på saker och är inte ett dugg intresserad av att gå och lägga mig. Jag vill vara uppe till 3 och sova till 9. Jag skulle må prima. 6 timmars sömn - på rätt sida av dygnet, och en meter till jobbet.
Imorgon ska jag begära dispans. Jag tar vilka uppdrag som helst bara jag kan jobba hemifrån på förmiddagen. Får jag inte det kommer jag söka tjänstledigt 3 timmar om dagen.
Jag tror ni kan gissa vad det kommer att säga. Att jag kan gå ner så mycket jag vill i tid, men att jag ändå måste börja klockan 9.
Förstår att många tycker det här bara är gnäll. Och det är det. Jag kommer fortsätta att gnälla över onödiga och frihetsaboterande regler.
17 maj 2005
Du har mail
Filmen You've got mail (imdb), som gick på tv ikväll, måste väl ändå kunna kultförklaras, med sitt oskyldiga mailväxlande i nätrelationernas barndom. Meg Ryan och Tom Hanks till och med chattar.
Fastnade sen i Lost, som är tillvänjande. Man vill se nästa avsnitt direkt. Nu var det avsnitt 14 av 25. Släpar lite efter och får hålla tillgodo med repriserna.
I videoskåpet har jag en massa videoband som rymmer Det andra Heimat, en 13 avsnitt lång tv-film, där varje avsnitt är omkring 2 timmar. 25,5 timmar sammanlagt. Hade filmfrossarkvällar där jag såg några avsnitt i rad. Så skulle jag ha det nu - helt enkelt bli lost.
---
Men det är upp klockan 7 som gäller. Alla alarmen gick igång 7.10 imorse. Först 8 vaknade jag av att mobilalarmet faktiskt inte gav sig, och insåg att det var omöjligt att hinna till morgonmötet kl 9. Vi har nämligen samlingar på jobbet. Precis som på ett jäkla dagis. Alla ska börja samtidigt oavsett hur det passar uppdragen. Och det är inte ens något nån elak chef bestämt eller påtvingat på grund av deadlines - utan bestämt av arbetsgruppen, som alltså satte vår egentliga fria arbetstid eller flextid helt ur spel. Vi var väl 2 av 10 som kämpade emot... stressa hela vägen ut till Kista för 5 minuters möte när 90% av jobbet kan göras varsomhelst. DET tröttar ut mig, inte jobbet.
Fastnade sen i Lost, som är tillvänjande. Man vill se nästa avsnitt direkt. Nu var det avsnitt 14 av 25. Släpar lite efter och får hålla tillgodo med repriserna.
I videoskåpet har jag en massa videoband som rymmer Det andra Heimat, en 13 avsnitt lång tv-film, där varje avsnitt är omkring 2 timmar. 25,5 timmar sammanlagt. Hade filmfrossarkvällar där jag såg några avsnitt i rad. Så skulle jag ha det nu - helt enkelt bli lost.
---
Men det är upp klockan 7 som gäller. Alla alarmen gick igång 7.10 imorse. Först 8 vaknade jag av att mobilalarmet faktiskt inte gav sig, och insåg att det var omöjligt att hinna till morgonmötet kl 9. Vi har nämligen samlingar på jobbet. Precis som på ett jäkla dagis. Alla ska börja samtidigt oavsett hur det passar uppdragen. Och det är inte ens något nån elak chef bestämt eller påtvingat på grund av deadlines - utan bestämt av arbetsgruppen, som alltså satte vår egentliga fria arbetstid eller flextid helt ur spel. Vi var väl 2 av 10 som kämpade emot... stressa hela vägen ut till Kista för 5 minuters möte när 90% av jobbet kan göras varsomhelst. DET tröttar ut mig, inte jobbet.
16 maj 2005
Ledsamma ledare och farliga ledningar
En trög och trött måndag snart slut. Så segt. Mental förbränning. När folk hävt sig upp till "ledare" i karriären händer något konstigt: Deras egen kompetens accelerar från 0-100 över en natt, medan övriga tappar sin i samma takt. Ett socialpsykologisk fenomen.
Billströms ledarstil har ifrågasatts, och visst kan man väl rakt av tycka att det kan räcka med en person per post. Högst. Man kan inte sitta på hur många stolar som helst. Makten i sig är bedrövligt tillvänjande... tyvärr är det så.
Manlig ledarstil är kanske att gadda ihop sig med de andra grabbarna och fatta de viktigaste besluten i bastun, medan kvinnlig är att vilja göra precis allt själv, gno och gno, utan en tillstymmelse till självdistans.
"Mordbranden" i t-banan visade sig vara elfel. Tänkte genast på datorn härhemma som poffade sönder med elsflamma och rök, antagligen på grund av för hög spänning i nätet. Var det datorns fel eller nätleverantörens? Just det blir en fråga för If..
Det var i alla fall för väl att ingen kom till allvarligare skada, men något borde genast göras åt de livsfarliga strömskenorna.
Billströms ledarstil har ifrågasatts, och visst kan man väl rakt av tycka att det kan räcka med en person per post. Högst. Man kan inte sitta på hur många stolar som helst. Makten i sig är bedrövligt tillvänjande... tyvärr är det så.
Manlig ledarstil är kanske att gadda ihop sig med de andra grabbarna och fatta de viktigaste besluten i bastun, medan kvinnlig är att vilja göra precis allt själv, gno och gno, utan en tillstymmelse till självdistans.
"Mordbranden" i t-banan visade sig vara elfel. Tänkte genast på datorn härhemma som poffade sönder med elsflamma och rök, antagligen på grund av för hög spänning i nätet. Var det datorns fel eller nätleverantörens? Just det blir en fråga för If..
Det var i alla fall för väl att ingen kom till allvarligare skada, men något borde genast göras åt de livsfarliga strömskenorna.
15 maj 2005
Min gamla båt sjösätts
Helt otroligt! Min gamla båt ligger ute på Internet!. Tre komma tre ton ålandsk gran. Sisofysarbete. Nu renoverad intill okännlighet, men ändå. Den verkar till och med flyta. Sjökamelen är namnet. Maskot. Måste stanna i klubben.
---
20:10
Jag har nog fel ändå. Kan det verkligen vara samma båt? Så här såg den i alla fall ut då:
Det är inte samma båt. Synd.
---
20:10
Jag har nog fel ändå. Kan det verkligen vara samma båt? Så här såg den i alla fall ut då:
Det är inte samma båt. Synd.
Magically Fiji tropic full spectrum 4
Det är vad jag nu smort in mig i nu. Turkisk solkräm. Så nu luktar jag lika tropiskt som en svensk vaniljglass. Bara så ni vet. Balkongskriverier kräver sitt skydd.
En stor fet geting fick mig att springa in och lägga allergishockmedicinin i kylskåpet, så att dottern skulle kunna hälla i mig. Utifall.
Det slog mig hur farligt det är här i Sverige. Man kan dö av ett getingstick, få hjärnhinneinflammation av fästingar eller bli biten av europas giftigaste huggormar därute i skärgården. Muterade saker. Det kan bli så när man flyttar alla huggormar som hittas till speciella orm-öar. Inget skärgårdsstiftelsen marknadsför precis.
Och i skogarna finns det älg, som när som helst kan skrämma livet ur en eller hoppa ut framför bilen.
Nån sa att det är på Mallorca man ska bo. Ett av de få ställena i världen där det inte finns några farliga djur. Undrar om det kan stämma?
En stor fet geting fick mig att springa in och lägga allergishockmedicinin i kylskåpet, så att dottern skulle kunna hälla i mig. Utifall.
Det slog mig hur farligt det är här i Sverige. Man kan dö av ett getingstick, få hjärnhinneinflammation av fästingar eller bli biten av europas giftigaste huggormar därute i skärgården. Muterade saker. Det kan bli så när man flyttar alla huggormar som hittas till speciella orm-öar. Inget skärgårdsstiftelsen marknadsför precis.
Och i skogarna finns det älg, som när som helst kan skrämma livet ur en eller hoppa ut framför bilen.
Nån sa att det är på Mallorca man ska bo. Ett av de få ställena i världen där det inte finns några farliga djur. Undrar om det kan stämma?
Hornsgatan för alla
Mätt av soppan på Thailändska Tigern drevs jag av ensamhetskänslor vidare österut på Hornsgatan. Borde ha stannat och försökt bli polare med några thailändskor (jag med). Skulle vilja bli ännu bättre på konsten att hänga i timmar utan att göra nåt, och ändå ha kul.
Så. Ensam kille går till Tigerns bar och träffar thailändskor.
Ensam kvinna går till Dubliner Southside (mind the Irish noise) för att träffar engelsmän och irländare. Ha! Trodde man fel. Trehundra ölbyggda killar stirrar på en tv-skärm. Jag tror minsann att det handlade om fotboll, kanske ishocky. Who knows, who cares?
Passerade Ringboms, och slank sen in på FBK, Folkoperans bar och kök. Såg enstaka par som lutade sig mot varandra och bergis diskuterade kulturklimatet. Eftersom baren därnere dessutom saknade bartender gick jag vidare, och trängde mig igenom köerna utanför Hornsgatan 66, som måtte vara otroligt populärt. Unga förhoppningsfullt hoppande killar och tjejer, biffiga dörrvakter, snören. Skönt att inte ha allt det där med barnafödande och sånt framför sig, tänkte jag nöjt när jag räddat mig förbi. (Minns just att jag försökte lura i x-et att Hornsgatan betydde "Horny Street", men han gick inte på det)
En gång i tiden låg anrika restaurang Gropen just där. Det var nog Stockholms billigaste restaurang, där fattiga unga Mullvadsockupanter, musiker och annat pack delade bord med de riktiga söderdekisarna. De gängen flyttade sedemera till mellanvårdsalternativet Lilla Mariapå Mariatorget, som numera är hotell Rivals domäner. Vill man ändå träffa en a-lagare och se en meny med bara pannbiff & lök på, backar man Hornsgatan tillbaka mot Hornstull, till Corso, sista utposten före parkbänken. Vet inte om stället ens kan platsa in på sunkhak.se...
Men nu tänkte jag inte förlora mig i Stockholms kroghistoria, utan förflytta mig närmre nutid. Gårdagskvällen. Jag ville träffa polare och chansade på att någon kunde finnas därinne på Black & Brown. Så nästa (eller nästnästa) text kommer (kanske) att handla om Black & Brown Inn och folket där.
Tidigare text i serien:
Hornsgatan goes thai
Så. Ensam kille går till Tigerns bar och träffar thailändskor.
Ensam kvinna går till Dubliner Southside (mind the Irish noise) för att träffar engelsmän och irländare. Ha! Trodde man fel. Trehundra ölbyggda killar stirrar på en tv-skärm. Jag tror minsann att det handlade om fotboll, kanske ishocky. Who knows, who cares?
Passerade Ringboms, och slank sen in på FBK, Folkoperans bar och kök. Såg enstaka par som lutade sig mot varandra och bergis diskuterade kulturklimatet. Eftersom baren därnere dessutom saknade bartender gick jag vidare, och trängde mig igenom köerna utanför Hornsgatan 66, som måtte vara otroligt populärt. Unga förhoppningsfullt hoppande killar och tjejer, biffiga dörrvakter, snören. Skönt att inte ha allt det där med barnafödande och sånt framför sig, tänkte jag nöjt när jag räddat mig förbi. (Minns just att jag försökte lura i x-et att Hornsgatan betydde "Horny Street", men han gick inte på det)
En gång i tiden låg anrika restaurang Gropen just där. Det var nog Stockholms billigaste restaurang, där fattiga unga Mullvadsockupanter, musiker och annat pack delade bord med de riktiga söderdekisarna. De gängen flyttade sedemera till mellanvårdsalternativet Lilla Mariapå Mariatorget, som numera är hotell Rivals domäner. Vill man ändå träffa en a-lagare och se en meny med bara pannbiff & lök på, backar man Hornsgatan tillbaka mot Hornstull, till Corso, sista utposten före parkbänken. Vet inte om stället ens kan platsa in på sunkhak.se...
Men nu tänkte jag inte förlora mig i Stockholms kroghistoria, utan förflytta mig närmre nutid. Gårdagskvällen. Jag ville träffa polare och chansade på att någon kunde finnas därinne på Black & Brown. Så nästa (eller nästnästa) text kommer (kanske) att handla om Black & Brown Inn och folket där.
Tidigare text i serien:
Hornsgatan goes thai
Horngatan goes Thai
Gårdagkvällen inledde jag på Thailändska Tigern på Hornsgatan. Relativt nyöppnad restaurang med matsalar nere och bar en trappa upp.
- Ska du till baren eller? sa dörrvakten.
- Nej, jag tänkte äta, sa jag.
Det verkade som han pustade ut. Förstod inte varför. Men sen förstod jag.
Baren däruppe är inte bara en bar. Det är en thaibar. Det lät som om världens alla tondöva svenska män och thailändska kvinnor samlats tillsammans för att inleda raggandet med allsångskareoke. "Nu med thai disko!"
Kände mig som en riktigt mislyckad murvel. Borde ha gått upp och insupit stämningen och tagit några bilder, men jag flydde fältet.
I blocket skrev jag bara: Jag passar inte in här.
- Ska du till baren eller? sa dörrvakten.
- Nej, jag tänkte äta, sa jag.
Det verkade som han pustade ut. Förstod inte varför. Men sen förstod jag.
Baren däruppe är inte bara en bar. Det är en thaibar. Det lät som om världens alla tondöva svenska män och thailändska kvinnor samlats tillsammans för att inleda raggandet med allsångskareoke. "Nu med thai disko!"
Kände mig som en riktigt mislyckad murvel. Borde ha gått upp och insupit stämningen och tagit några bilder, men jag flydde fältet.
I blocket skrev jag bara: Jag passar inte in här.
Klibb och klet
Vindarna friskar i på balkongen och jag är i beredskapsläge.
Parasollet kan när som helst lyfta och krascha mot oss, mig och datorn. Parasollet satte jag upp för att kunna läsa på skärmen. Grannarna har hiskeligt fula parasoller, men mitt slår nog de flesta i fulhetsracet. Köpt på Naxos. Både ränder, blommor och löv i rött, blått, gult, orange och grönt.
Det känns att det blev en och annan öl igår. Ögonfransarna är ihopklibbade. Inte av öl men av oavsminkad mascara. Det halsonda minner om en och annan cigarett för mycket, men annars är jag okej. Ingen huvudvärk, inget illamående. Inga dumheter att ångra.
Nu ska jag smörja in mig. Take care out there och använd solskydd. Den nordiska solen är inte nådig.
Parasollet kan när som helst lyfta och krascha mot oss, mig och datorn. Parasollet satte jag upp för att kunna läsa på skärmen. Grannarna har hiskeligt fula parasoller, men mitt slår nog de flesta i fulhetsracet. Köpt på Naxos. Både ränder, blommor och löv i rött, blått, gult, orange och grönt.
Det känns att det blev en och annan öl igår. Ögonfransarna är ihopklibbade. Inte av öl men av oavsminkad mascara. Det halsonda minner om en och annan cigarett för mycket, men annars är jag okej. Ingen huvudvärk, inget illamående. Inga dumheter att ångra.
Nu ska jag smörja in mig. Take care out there och använd solskydd. Den nordiska solen är inte nådig.
14 maj 2005
Let's get retarded...
Let's get retarded... Kul låttitel! Den tar jag. iTunes music store. Pinsamt, tycker nån. Jag vet, jag vet, The Roots är bättre....
Lediga dagar bara flyger bort. Ledigt är kort. Sommarn bara regnar bort.
Ledig får man vara som gammal, eller hur, om man lever då. Vissa gör det, andra inte.
Blir stressad av att redan ha tagit ut två veckors semester. Återstår 4 och sen vinterhalvår igen. Är det riktigt vettigt?
Är det klokt att jag och andra ska tillbringa ungefär 11 timmar om dygnet med lönearbetesrelaterad verksamhet. 55 timmar i veckan. Precis all dagtid måndag till fredag, inomhus, även om solen tittar fram första dan på ett halvår. År efter år. 10 år, 20 år, 30 år, 35 år... 45 år.
Jag har jobbat heltid 27 år.
Vaddå trött? Jag är lyckligt lottad som har ett jobb.
Men jag får akta mig väldigt noga, för om jag slutar eller blir uppsagd kommer jag ALDRIG mer få ett nytt jobb eftersom jag är för "gammal". Däremot kan jag tydligen duga att fortsätta med exakt samma i ytterligare i 18 år till, utan att anses för överårig.
Inte konstigt att arbetsmarknaden är fullständigt låst, med folk som inte trivs där de jobbat för länge, och unga som aldrig kommer in för att folk inte vågar eller har råd att lämna sina fasta anställningar.
Lediga dagar bara flyger bort. Ledigt är kort. Sommarn bara regnar bort.
Ledig får man vara som gammal, eller hur, om man lever då. Vissa gör det, andra inte.
Blir stressad av att redan ha tagit ut två veckors semester. Återstår 4 och sen vinterhalvår igen. Är det riktigt vettigt?
Är det klokt att jag och andra ska tillbringa ungefär 11 timmar om dygnet med lönearbetesrelaterad verksamhet. 55 timmar i veckan. Precis all dagtid måndag till fredag, inomhus, även om solen tittar fram första dan på ett halvår. År efter år. 10 år, 20 år, 30 år, 35 år... 45 år.
Jag har jobbat heltid 27 år.
Vaddå trött? Jag är lyckligt lottad som har ett jobb.
Men jag får akta mig väldigt noga, för om jag slutar eller blir uppsagd kommer jag ALDRIG mer få ett nytt jobb eftersom jag är för "gammal". Däremot kan jag tydligen duga att fortsätta med exakt samma i ytterligare i 18 år till, utan att anses för överårig.
Inte konstigt att arbetsmarknaden är fullständigt låst, med folk som inte trivs där de jobbat för länge, och unga som aldrig kommer in för att folk inte vågar eller har råd att lämna sina fasta anställningar.
X-et bjuder till
Satt och snörvlade över Monica Z och andra, och tappade bort mina texter, när det så kallade x-et ringde. Inledningen var klassisk:
- Hiii, you're home?? Why?
Fredagkväll och hemma alltså. Vilken looser man är va!
I gott och väl två timmar pratade vi, mesta han. Berättade bland annat att han håller på och slutrenoverar sin lägenhet och att jag nästa gång jag kommer till London kan bo där, och förfoga fritt över lägenheten.
Mot slutet av samtalet (koll-)frågade jag:
- Så om du inte använder lägenheten så kan jag alltså bo där?
- Yes, Yes, and also if I'm here...
Hamnade i ett litet bostadsdrama på distans. X-et har sin lägenhet i en hyreskåk i Highbury, och en tjejpolare till honom har en lägenhet i ett hus en bit ifrån, Finsbury Park. Ni vet ett sånt där litet tegelhus, i en lång rad av likadana, med en lägenhet på bottenvåningen och en däruppe, och pytteträdgård på fram- och baksidan.
Hon bor förstås alltid hos nån kille, och hyr ut sin lägenhet och har alltid problem med att den hon hyr ut till överlåter till nån annan, som lämnar över till... som i sin tur tipsar ytterligare 100 polare från Ryssland om att kontakta henne, och dyker upp på musikpuben där hon hänger för att kolla sin x-killes förehavanden.
Istället för att säga att hon redan hyrt ut, snällar hon till sig och säger att hon har en god vän med en lägenhet som står tom, och lämnar ut telefonnumret till mitt så kallade x.
Det slog mig nu att hon kanske bara ger igen. Han tvingade nämligen henne att låna ut sin lägenhet till mig en gång. Hon sa ok,ok,ok. Hon orkade inte tjafsa. Jag kom dit - och fick dela stället med en sydafrikansk kille - som minst sagt blev lite förvånad. Hyresvärdinnan hade visst glömt att han bodde där... Jag uppskattade gästfriheten, men... det är nog bäst att bo på hotell i alla fall!
- Hiii, you're home?? Why?
Fredagkväll och hemma alltså. Vilken looser man är va!
I gott och väl två timmar pratade vi, mesta han. Berättade bland annat att han håller på och slutrenoverar sin lägenhet och att jag nästa gång jag kommer till London kan bo där, och förfoga fritt över lägenheten.
Mot slutet av samtalet (koll-)frågade jag:
- Så om du inte använder lägenheten så kan jag alltså bo där?
- Yes, Yes, and also if I'm here...
Hamnade i ett litet bostadsdrama på distans. X-et har sin lägenhet i en hyreskåk i Highbury, och en tjejpolare till honom har en lägenhet i ett hus en bit ifrån, Finsbury Park. Ni vet ett sånt där litet tegelhus, i en lång rad av likadana, med en lägenhet på bottenvåningen och en däruppe, och pytteträdgård på fram- och baksidan.
Hon bor förstås alltid hos nån kille, och hyr ut sin lägenhet och har alltid problem med att den hon hyr ut till överlåter till nån annan, som lämnar över till... som i sin tur tipsar ytterligare 100 polare från Ryssland om att kontakta henne, och dyker upp på musikpuben där hon hänger för att kolla sin x-killes förehavanden.
Istället för att säga att hon redan hyrt ut, snällar hon till sig och säger att hon har en god vän med en lägenhet som står tom, och lämnar ut telefonnumret till mitt så kallade x.
Det slog mig nu att hon kanske bara ger igen. Han tvingade nämligen henne att låna ut sin lägenhet till mig en gång. Hon sa ok,ok,ok. Hon orkade inte tjafsa. Jag kom dit - och fick dela stället med en sydafrikansk kille - som minst sagt blev lite förvånad. Hyresvärdinnan hade visst glömt att han bodde där... Jag uppskattade gästfriheten, men... det är nog bäst att bo på hotell i alla fall!
11 maj 2005
I all hast om modet att gå långsamt
Läste Annicas blogg om civilkurage.
I all hast:
Det ena att bekymra sig för är våldet i sig och orsakerna till det, det andra är följderna. Inte bara för offer och anhöriga, men för oss alla. Rädslan är perfekt grogrund för nyrekryteringen till kriminella gäng och kretsar. Var farlig och du inte bara tar makten, du ges makten av alla som flyr undan, som inte vill se, inte bli inblandade, inte veta.
Det allvarliga är att rädslan blir en ond cirkel, som spelar de kriminella i händerna. Självklart tänker de flesta att de skulle ingripa om de såg någon bli attackerad, men om man inte är ute behöver man aldrig bli inblandad. Och ser man ändå nåt man inte borde ha sett vågar man kanske inte vittna, eftersom man har sina anhöriga att beskydda.
Egentligen borde jag inte skriva det här, men jag tror att bristen på vittnen till vad som hände till exempel min bror är att de som vet eller sett inte vågar berätta, av rädsla för att råka illa ut själva.
Det är ren terror. Så nära oss alla.
Ett litet steg som alla skulle kunna ta är att göra sig själv synlig en liten längre stund än vanligt varje dag. Gå lite långsammare, stanna upp om nåt händer (både trevligt och otrevligt), öppna ögonen, se andra, prata om vad som händer, och ta plats.
I all hast:
Det ena att bekymra sig för är våldet i sig och orsakerna till det, det andra är följderna. Inte bara för offer och anhöriga, men för oss alla. Rädslan är perfekt grogrund för nyrekryteringen till kriminella gäng och kretsar. Var farlig och du inte bara tar makten, du ges makten av alla som flyr undan, som inte vill se, inte bli inblandade, inte veta.
Det allvarliga är att rädslan blir en ond cirkel, som spelar de kriminella i händerna. Självklart tänker de flesta att de skulle ingripa om de såg någon bli attackerad, men om man inte är ute behöver man aldrig bli inblandad. Och ser man ändå nåt man inte borde ha sett vågar man kanske inte vittna, eftersom man har sina anhöriga att beskydda.
Egentligen borde jag inte skriva det här, men jag tror att bristen på vittnen till vad som hände till exempel min bror är att de som vet eller sett inte vågar berätta, av rädsla för att råka illa ut själva.
Det är ren terror. Så nära oss alla.
Ett litet steg som alla skulle kunna ta är att göra sig själv synlig en liten längre stund än vanligt varje dag. Gå lite långsammare, stanna upp om nåt händer (både trevligt och otrevligt), öppna ögonen, se andra, prata om vad som händer, och ta plats.
Ståplats Slussen
Hur kul blir det att bada i Riddarfjärden i sommar? Det kan man undra efter att ytterligare en död kropp hittats vid Slussen.
Slussen har tydligen blivit det nya stället att dumpa folk på. Man kastar kanske ner dem från Centralbron, eller på vägen från stan vid Söder Mälarstrand, och tycker att platsen lämpar sig bättre än att ordna till en ståplats i Nybroviken.
Obehagligt är det hursomhelst.
På just denna plats såg jag en sommarmorgon på väg till jobbet polisen stå lutad över en nyuppdragen. Jag frös i timmar. Efter det satte man upp stängsel vid kajen utmed den här sträckan.
Slussen har tydligen blivit det nya stället att dumpa folk på. Man kastar kanske ner dem från Centralbron, eller på vägen från stan vid Söder Mälarstrand, och tycker att platsen lämpar sig bättre än att ordna till en ståplats i Nybroviken.
Obehagligt är det hursomhelst.
På just denna plats såg jag en sommarmorgon på väg till jobbet polisen stå lutad över en nyuppdragen. Jag frös i timmar. Efter det satte man upp stängsel vid kajen utmed den här sträckan.
10 maj 2005
Tro på drömmar?
De första månaderna efter brorsans död i januari skrev jag ner mina tankar och grubblerier varje dag, ältade och ältade, fast inte här i bloggen.
Nämnde nån gång att jag på Da Vinci-kod-manér kunde vakna på morgonen och nästan ha nått fram till ledtråden eller lösningen, men inte riktigt ända fram.
När syrran och jag träffades häromkvällen hade vi haft liknande drömmar natten innan om samma person, en person som vi sett på begravningen, men som vi inte känner eller har pratat med. Både kände starkt att han hade med händelsen att göra eller vet vad som hände.
Ruggigt att fyra månader oberoende av varandra få samma person i huvudet.
Nämnde nån gång att jag på Da Vinci-kod-manér kunde vakna på morgonen och nästan ha nått fram till ledtråden eller lösningen, men inte riktigt ända fram.
När syrran och jag träffades häromkvällen hade vi haft liknande drömmar natten innan om samma person, en person som vi sett på begravningen, men som vi inte känner eller har pratat med. Både kände starkt att han hade med händelsen att göra eller vet vad som hände.
Ruggigt att fyra månader oberoende av varandra få samma person i huvudet.
Lite läskigt lätt
Det räckte med att jag fick nog av sladdhärvan och jag drog igång en fullständig lättstyling av mitt sovrum. På med alienglasögona. Se hur fult det var. Hur mycket irriterande högar som låg överallt. Fult. Bort med det, bort med det.
Jag ska visa lite före- och efterbilder sen. 1 timmes jobb kanske.
Att stuva in datorn så att den inte stod i vägen var en del, gömma undan scannern en annan. Vad nöjd jag är.
Badrummet, del av kök och del av vardagsrum fixade jag i helgen. Det konstiga är att om man bara lägger ihop allt av samma sort på en viss plats så blir det otroligt mycket yta över. Böckerna börjar till och med få plats i bokhyllorna.
Scary!
Jag ska visa lite före- och efterbilder sen. 1 timmes jobb kanske.
Att stuva in datorn så att den inte stod i vägen var en del, gömma undan scannern en annan. Vad nöjd jag är.
Badrummet, del av kök och del av vardagsrum fixade jag i helgen. Det konstiga är att om man bara lägger ihop allt av samma sort på en viss plats så blir det otroligt mycket yta över. Böckerna börjar till och med få plats i bokhyllorna.
Scary!
Irritation, adrenalin, action
Jaha, nu är det jag som stänger av datorn. Inget med det. Gör det titt som tätt, men nu är det ormboet därunder som ska väck. Fattar inte att sladdar kan trassla och sno sig runt i varandra som de gör. Smarta inbyggda sladdvindor till vardagsprylar? Nån, snälla, uppfinn!
9 maj 2005
Pedantiska hoppetossor sätter tjejnormen
Usch vad irriterad jag är.
Man hör ofta riktigt töntiga tjejer snacka om nördiga killar. Underförstått: det är inte såna dom vill ha. De vill ha Brad Pitt, liksom, men en som pratar bra svenska, är ren och snygg, har snälla föräldrar och årskort på S.A.T.S., ja eller typ tränar regelbundet i alla fall.
Ju längre jag bor här i landet, desto svårare är det att stå ut med det sociala klimatet i Sverige. Jag står väl ut om jag får resa bort ofta, men härhemma lider jag av att se så många tonårstjejerna gå under i det kvinnliga grupptrycket, underblåst av tjejtidningar och dokusåporna, som de här hoppetossorna frossar i och följer blint. Fast själva ser de sig som fria och självständiga.
Värst skada gör de som nyutexaminerade lärare i grundskolan, för de har själva aldrig haft några problem hemma eller skolan. Puberteten slapp de också, antar jag.
När min morfar var ung på slutet av 20-talet var det Härligt Friska vindar i landet och Flaggorna Fladdrade stolt under höga skyar. Man skulle vara blond och sund, atletisk, målinriktad och sparsam. Investera i framtiden. Ordning och reda på torpet. Allt indelat i ordentliga fack, och ingen fick överskrida några som helst gränser, utom möjligen i krig.
Vindarna blåser lika friskt över Sverige idag och det är inte sunt. Jag efterlyser det rätta ordet för de här blanka, sportiga och pedantiskt välordnade och jätteduktiga tjejerna, som sätter normen för hur alla tjejer ska vara för att inte bli utfrysta eller utmobbade i plugget eller på jobbet.
2 av 10 tonårstjejer mår riktigt illa, och många ramlar utanför. Det är alldeles för många. Men varifrån kommer kraven?
---
Läs gärna Alexandra Pascalidous kolumn i Metro 10 maj: Våga debattera silikonläpparna
Träffsäkert.
Man hör ofta riktigt töntiga tjejer snacka om nördiga killar. Underförstått: det är inte såna dom vill ha. De vill ha Brad Pitt, liksom, men en som pratar bra svenska, är ren och snygg, har snälla föräldrar och årskort på S.A.T.S., ja eller typ tränar regelbundet i alla fall.
Ju längre jag bor här i landet, desto svårare är det att stå ut med det sociala klimatet i Sverige. Jag står väl ut om jag får resa bort ofta, men härhemma lider jag av att se så många tonårstjejerna gå under i det kvinnliga grupptrycket, underblåst av tjejtidningar och dokusåporna, som de här hoppetossorna frossar i och följer blint. Fast själva ser de sig som fria och självständiga.
Värst skada gör de som nyutexaminerade lärare i grundskolan, för de har själva aldrig haft några problem hemma eller skolan. Puberteten slapp de också, antar jag.
När min morfar var ung på slutet av 20-talet var det Härligt Friska vindar i landet och Flaggorna Fladdrade stolt under höga skyar. Man skulle vara blond och sund, atletisk, målinriktad och sparsam. Investera i framtiden. Ordning och reda på torpet. Allt indelat i ordentliga fack, och ingen fick överskrida några som helst gränser, utom möjligen i krig.
Vindarna blåser lika friskt över Sverige idag och det är inte sunt. Jag efterlyser det rätta ordet för de här blanka, sportiga och pedantiskt välordnade och jätteduktiga tjejerna, som sätter normen för hur alla tjejer ska vara för att inte bli utfrysta eller utmobbade i plugget eller på jobbet.
2 av 10 tonårstjejer mår riktigt illa, och många ramlar utanför. Det är alldeles för många. Men varifrån kommer kraven?
---
Läs gärna Alexandra Pascalidous kolumn i Metro 10 maj: Våga debattera silikonläpparna
Träffsäkert.
Man kan tröttna på allt som blir för mycket
Det är synd att hära att folk ger upp sitt nätskrivande. Och man hoppas att det inte går för mycket prestationskrav i allt. Jag skulle aldrig kunna alstra klokheter eller roligheter varenda dag, år efter år. Klart man blir trött.
Tidvis behöver nog de flesta ta ett break ibland. Luta sig tillbaka, ta in vad andra gör istället.
Möjligheten att skriva någorlunda fritt är superb, och det är kul att läsa andras texter och funderingar, men också att hitta saker på nätet man aldrig hade upptäckt utan andras observationer.
Dagspolitik och speciellt plånboksfrågor brukar jag stånka över, så tråkigt, men en del bloggare lyfter upp frågeställningar på ett sätt att man får lust att läsa vidare och fundera till. I dagspressen hade jag inte ens öppnat de bilagorna.
Det tjatas lite här och där om obegripliga och tråkiga bloggar, men självklart är alla inte intresserade av precis samma saker. Och för väl är väl det.
Tidvis behöver nog de flesta ta ett break ibland. Luta sig tillbaka, ta in vad andra gör istället.
Möjligheten att skriva någorlunda fritt är superb, och det är kul att läsa andras texter och funderingar, men också att hitta saker på nätet man aldrig hade upptäckt utan andras observationer.
Dagspolitik och speciellt plånboksfrågor brukar jag stånka över, så tråkigt, men en del bloggare lyfter upp frågeställningar på ett sätt att man får lust att läsa vidare och fundera till. I dagspressen hade jag inte ens öppnat de bilagorna.
Det tjatas lite här och där om obegripliga och tråkiga bloggar, men självklart är alla inte intresserade av precis samma saker. Och för väl är väl det.
Gott gott på Söderkisen
Har haft ätarkväll. Gick på Söderkisen med syrran.
Kan rekommenderas för en stilla afton med jättegod mat. Det var inget problem med bord just idag, men flera gånger tidigare har det varit fullt, så det är bäst att boka bord.
Kan rekommenderas för en stilla afton med jättegod mat. Det var inget problem med bord just idag, men flera gånger tidigare har det varit fullt, så det är bäst att boka bord.
8 maj 2005
X-et tillbaka efter drömresa
Först ringde han på mobilen, mitt i sushin. Och jag tryckte bort honom.
Sen fick jag sms. He wd lv 2 talk, etcetera. Sen fick jag ett till.
Hemma hade han lämnat ett meddelande på telefonsvararen: han var tillbaka och hade saknat mig och var ledsen att han inte hört av sig. Igårkväll ringde det härhemma och jag svarade utan att tänka.
Frågar mig själv varför jag måste skriva om denna man.
Som jag ju kommit över. Men det är inte så lätt.
Han är så rolig att prata med, och jag blir varm och glad och får ett fånigt leende på läpparna när jag hör hans röst - och det var tur att dottern inte var hemma. Hon skulle ha sagt:
- Ha. Du är ju fortfarande kär i honom, det ser jag.
- Nejnej. Inte alls. Det är bara som det ser ut...
Har nämnt honom i bloggen förut men inte skrivit så mycket, bara här och där. Lösenordsskyddat i datorn har jag däremot stoff till en hel jäkla kärleksroman. Helt nerkärad var jag, och blind. Ville inte förstå det uppenbara: att han hade ett förhållande redan, vilket förklarade en massa lögner och konstiga beteenden.
Det är hans tjej som bjudit honom på den drömresa han just kommit tillbaka från. Karnevalen i Rio, Argentina och dykning i Malaysia på hemvägen. 4 månader.
"I can't let her down, she's absolutely the kindest person I know", förklarade han för två år sen när skyarna började skingras lite. Han träffar henne varje lördag då hon bestämmer programmet, som ofta är att ha BBQ i trädgården eller gå på teater. Resten av tiden har han sin frihet i egen lägenhet, och några gånger om året bjuder hon på dykresor. Bahamas, Egypten, St Lucia.
Jaja. Jag kunde nog hålla med honom när han sa:
Folk kan spåra ur, men man märker nånstans lite vemodigt att man har träffat och förlorat en "perfect match". Och jag som faktiskt sprang omkring i London varje sommar när jag var 15, 16, 17 och 18.
Klart jag lekte med tanken på hur det skulle ha varit om han brutit med tjejen. Då hade jag stått där med en notoriskt otrogen och flirtig person, och utöver mina egna också hans fyra tonåringar och bråk med två olika x kring barnen. I somras blev han morfar när hans yngsting, en 17-årig tjej, födde fick sitt första... och han blev som 41-åring morfar också!
Hans tjej räddade mig faktiskt genom att hålla fast vid honom. Hon älskar honom, och han är beroende av just det, och alla hennes omsorger. Men undrar hur det blir när hon närmar sig 30 och kanske vill ha barn och hus och... Huset vill han nog gärna ha i alla fall.
Usch, nu var jag dum igen.
Vad jag bestämde mig för i februari förra året var att ge upp. Jag var trött på honom, och inte minst på mig själv, att jag låtit mig svepas iväg så. Jag var tvungen att gå vidare.
Jag är helt enkelt rädd för - men dessvärre också lockad av - att falla igen.
Sen fick jag sms. He wd lv 2 talk, etcetera. Sen fick jag ett till.
Hemma hade han lämnat ett meddelande på telefonsvararen: han var tillbaka och hade saknat mig och var ledsen att han inte hört av sig. Igårkväll ringde det härhemma och jag svarade utan att tänka.
Frågar mig själv varför jag måste skriva om denna man.
Som jag ju kommit över. Men det är inte så lätt.
Han är så rolig att prata med, och jag blir varm och glad och får ett fånigt leende på läpparna när jag hör hans röst - och det var tur att dottern inte var hemma. Hon skulle ha sagt:
- Ha. Du är ju fortfarande kär i honom, det ser jag.
- Nejnej. Inte alls. Det är bara som det ser ut...
Har nämnt honom i bloggen förut men inte skrivit så mycket, bara här och där. Lösenordsskyddat i datorn har jag däremot stoff till en hel jäkla kärleksroman. Helt nerkärad var jag, och blind. Ville inte förstå det uppenbara: att han hade ett förhållande redan, vilket förklarade en massa lögner och konstiga beteenden.
Det är hans tjej som bjudit honom på den drömresa han just kommit tillbaka från. Karnevalen i Rio, Argentina och dykning i Malaysia på hemvägen. 4 månader.
"I can't let her down, she's absolutely the kindest person I know", förklarade han för två år sen när skyarna började skingras lite. Han träffar henne varje lördag då hon bestämmer programmet, som ofta är att ha BBQ i trädgården eller gå på teater. Resten av tiden har han sin frihet i egen lägenhet, och några gånger om året bjuder hon på dykresor. Bahamas, Egypten, St Lucia.
Jaja. Jag kunde nog hålla med honom när han sa:
"I'd loved to have met you 20 years ago, before I became such a bastard. I would
love to start over and be young with you and have a life and kids with you instead."
Folk kan spåra ur, men man märker nånstans lite vemodigt att man har träffat och förlorat en "perfect match". Och jag som faktiskt sprang omkring i London varje sommar när jag var 15, 16, 17 och 18.
Klart jag lekte med tanken på hur det skulle ha varit om han brutit med tjejen. Då hade jag stått där med en notoriskt otrogen och flirtig person, och utöver mina egna också hans fyra tonåringar och bråk med två olika x kring barnen. I somras blev han morfar när hans yngsting, en 17-årig tjej, födde fick sitt första... och han blev som 41-åring morfar också!
Hans tjej räddade mig faktiskt genom att hålla fast vid honom. Hon älskar honom, och han är beroende av just det, och alla hennes omsorger. Men undrar hur det blir när hon närmar sig 30 och kanske vill ha barn och hus och... Huset vill han nog gärna ha i alla fall.
Usch, nu var jag dum igen.
Vad jag bestämde mig för i februari förra året var att ge upp. Jag var trött på honom, och inte minst på mig själv, att jag låtit mig svepas iväg så. Jag var tvungen att gå vidare.
Jag är helt enkelt rädd för - men dessvärre också lockad av - att falla igen.
Brud eller kebab
Stajlade mitt hem i två timmar men fick nog. Trotsade förkylningen vid midnatt och gick på promenad. Ringde tjejerna, som var på väg hem då, jaha jaha. Ingen uthållighet alls!
Pratade med några högljudda tjejer på Dubliner South och gick sen vidare bort mot Mariatorget och trillade ner på ROCKS. Enklast så. Kände mig ensam och fri i fem minuter. Ungefär som på Hultsfred.
Sen dök B upp. Fick veta att E, P & Co var nånstans i närheten på dansgolvet. De hade haft (eller varit på) nåt releaseparty och var otroligt gulliga som vanligt, men ikväll högst obegripliga.
Dansade med en kille som spanat in mig ett tag. Märkte att han slog lovar och sen var han bara där. Dansade skitbra. Jag fattar inte vilken tur jag har med just det. När de stängde skulle han mot Liljeholmen och jag mot Zinken, så vi slog följe. Men där, i korsningen Hornsgatan-Ringvägen gjorde han ett val. Brud eller kebab. Folkets kebab krävde en u-sväng tillbaka. Vänta, lova att vänta, sa han.
Men man kan inte få både och jämt.
Pratade med några högljudda tjejer på Dubliner South och gick sen vidare bort mot Mariatorget och trillade ner på ROCKS. Enklast så. Kände mig ensam och fri i fem minuter. Ungefär som på Hultsfred.
Sen dök B upp. Fick veta att E, P & Co var nånstans i närheten på dansgolvet. De hade haft (eller varit på) nåt releaseparty och var otroligt gulliga som vanligt, men ikväll högst obegripliga.
Dansade med en kille som spanat in mig ett tag. Märkte att han slog lovar och sen var han bara där. Dansade skitbra. Jag fattar inte vilken tur jag har med just det. När de stängde skulle han mot Liljeholmen och jag mot Zinken, så vi slog följe. Men där, i korsningen Hornsgatan-Ringvägen gjorde han ett val. Brud eller kebab. Folkets kebab krävde en u-sväng tillbaka. Vänta, lova att vänta, sa han.
Men man kan inte få både och jämt.
7 maj 2005
Hemstylister, vår tids piffstädare?
Program som Room Service och Dolce Vita ger en lust att anlita en home stager, en hemstylist, som enkla medel kan förvandla ens håla till ett hem.
Uppgiften är att ge lägenheter ett lyft inför försäljning, så att spekulanterna ska känna "den här älskar jag - precis som den är" och vilja börja bjuda mer. Samma mål med all styling alltså...
Men varför inte stajla hemmet själv!
Så här kommer du igång:
- Sätt på dig alienglasögona. Låtsas att du är hipp och högutbildad med livets goda framför dig. Hur ska bostaden se ut? Vad är fult och distraherer? Finns nåt fint som döljs i röran? Var ska du ha dina bjudningar, ditt dressingroom, dina chillstunder och din kommande partner?
Nästa steg är att:
- Rensa bort allt som står framme och skräpar.
- Börja med kök och badrum och gör ordentligt rent också.
- Ta ner fula gardiner och prydnadssaker, kasta grälla dukar och udda pryttlar. Göm skiv- och tidskriftssamlarna och släng tidningar. Bort bort!
- Analysera sen varför det fortfarande ser anskrämligt ut och varför?
- Byt ut det riktigt fula/störande med nåt billigt och designat från Ikea. Några stilrena stolar, nya enhetliga sängkläder, balla lampor.
- Pynta rätt: Funktion i snygg design är mottot.
- Gör lite mysigt med lyktor, nåt personligt, massor med blockljus, några utvalda blomkvastar, och sist men inte minst:
- Kuddar, kuddar, kuddar. Kuddar, kuddar, kuddar. I soffan, i sängen. Mys-mys.
Om det fortfarande inte ser bra ut, gör som alla som säljer lägenhet: Måla väggarna ljust grå. Passar till allt. Gör extra susen till nymålat rent vitt.
Ser det ut som skit ändå är det nog dags för renovering. Det vill säga: Home make over. Nytt kök, nytt badrum, nya golv och målning av rubbet.
Styling är alltså samma som städning och upp-piffning, medan home make over är en genomgripande renovering. Så enkelt så, men alltid så otroligt svårt för en amatör med för mycket prylar.
Uppgiften är att ge lägenheter ett lyft inför försäljning, så att spekulanterna ska känna "den här älskar jag - precis som den är" och vilja börja bjuda mer. Samma mål med all styling alltså...
Men varför inte stajla hemmet själv!
Så här kommer du igång:
- Sätt på dig alienglasögona. Låtsas att du är hipp och högutbildad med livets goda framför dig. Hur ska bostaden se ut? Vad är fult och distraherer? Finns nåt fint som döljs i röran? Var ska du ha dina bjudningar, ditt dressingroom, dina chillstunder och din kommande partner?
Nästa steg är att:
- Rensa bort allt som står framme och skräpar.
- Börja med kök och badrum och gör ordentligt rent också.
- Ta ner fula gardiner och prydnadssaker, kasta grälla dukar och udda pryttlar. Göm skiv- och tidskriftssamlarna och släng tidningar. Bort bort!
- Analysera sen varför det fortfarande ser anskrämligt ut och varför?
- Byt ut det riktigt fula/störande med nåt billigt och designat från Ikea. Några stilrena stolar, nya enhetliga sängkläder, balla lampor.
- Pynta rätt: Funktion i snygg design är mottot.
- Gör lite mysigt med lyktor, nåt personligt, massor med blockljus, några utvalda blomkvastar, och sist men inte minst:
- Kuddar, kuddar, kuddar. Kuddar, kuddar, kuddar. I soffan, i sängen. Mys-mys.
Om det fortfarande inte ser bra ut, gör som alla som säljer lägenhet: Måla väggarna ljust grå. Passar till allt. Gör extra susen till nymålat rent vitt.
Ser det ut som skit ändå är det nog dags för renovering. Det vill säga: Home make over. Nytt kök, nytt badrum, nya golv och målning av rubbet.
Styling är alltså samma som städning och upp-piffning, medan home make over är en genomgripande renovering. Så enkelt så, men alltid så otroligt svårt för en amatör med för mycket prylar.
Solen skiner över Steetan
Sov rätt länge idag. Till halv tre. Man får passa på att göra ingenting en tonårsledig helg som denna: Inte gå ut och svira, men sova som man hade det.
Trodde att jag missat en solig förmiddag - men det är nu den tittar fram, solen. Det blir balkongen en stund. På med faktor 2...
Street market är ett jättebra intitiativ, och på rätt plats i stan också. Nya Stockholmare kommer att upptäcka att gamla "knivsöder", det vill säga Hornstull, har blivit lite yngre och hippare i journalisternas ögon, men utan att tappa sin genuina sunkighet. Massor av 60-talsbyggen hyser fortfarande billiga hyresrätter, och befolkningen är därmed fortfarande blandad, vilket gör att området mellan Zinkensdamm och Hornstull det är den inkomstsvagaste delen av innerstan. Extra bonus är också läget. Nära parker, vatten och tunnelbana.
Men varför stänga Street Market redan klockan 17? Måste man göra precis som Camden Market i London? Det vanliga: Ingen vill gå hem, alla motas ut och maten slängs.
Här är Street Sensations guide till marknaderna i London som jag brukar skriva ut när jag ska till London.
Trodde att jag missat en solig förmiddag - men det är nu den tittar fram, solen. Det blir balkongen en stund. På med faktor 2...
Street market är ett jättebra intitiativ, och på rätt plats i stan också. Nya Stockholmare kommer att upptäcka att gamla "knivsöder", det vill säga Hornstull, har blivit lite yngre och hippare i journalisternas ögon, men utan att tappa sin genuina sunkighet. Massor av 60-talsbyggen hyser fortfarande billiga hyresrätter, och befolkningen är därmed fortfarande blandad, vilket gör att området mellan Zinkensdamm och Hornstull det är den inkomstsvagaste delen av innerstan. Extra bonus är också läget. Nära parker, vatten och tunnelbana.
Men varför stänga Street Market redan klockan 17? Måste man göra precis som Camden Market i London? Det vanliga: Ingen vill gå hem, alla motas ut och maten slängs.
Här är Street Sensations guide till marknaderna i London som jag brukar skriva ut när jag ska till London.
Nåt om Notting Hill Carneval
Nu fick jag vet, efter idogt surfande, att årets Notting Hill Carneval går av stapel 28-29 augusti. Och Reading festival 26-28 augusti.
Det var en himla tur det, för jag har ju redan köpt Londonbiljetter 25-30 augusti.
Här finns en kalender för musikfester 2005. I England förstås.
Själv skulle jag gärna flytta till Notting Hill bums. Direkt efter förkylningen alltså. Nån därute som vill byta lägenhet och jobb med mig ett tag?
Det var en himla tur det, för jag har ju redan köpt Londonbiljetter 25-30 augusti.
Här finns en kalender för musikfester 2005. I England förstås.
Själv skulle jag gärna flytta till Notting Hill bums. Direkt efter förkylningen alltså. Nån därute som vill byta lägenhet och jobb med mig ett tag?
6 maj 2005
(Bloggeri-design-nybörjar-frågor)
Försöker ändra min blogg.
Passar på när jag ändå inte kan göra mycket annat. Försöker kolla om det är vettigt att byta från Blogger till WorldPress. Med WorldPress blir bloggens utseende ungefär såhär eller ungefär så.
Gillar blogger, men vill kunna kategorisera texter så att jag jag inte behöver "blanda äpplen och päron", som en tjejpolare brukar säga. Som om det vore så illa... Med frukt funkar det ju bra.
Känner inte en enda bloggare jag kan fråga. Jag söker på nätet, men hittar inga arkiv med mallbibliotek eller visualla styleguides där man kan se vad koderna i stylesheets egentligen gör. Kan berätta att jag en gång på högstadiet pryade (=praoade) på Norstedts förlag som blysättare, i brytningstiden innan fotosättningen kom igång. Lärlingskillarna var skitsnygga och spelade P3 hela dagarna, så det var bättre än plugget i alla fall...
Flera år senare beställde jag sättningar i jobbet som originalare och layoutare, när vi gjorde heloriginal på tidningar, bokomslag och annonser på de där gamla ritborden. När datorerna kom gick jag Hultenheims typografikurser, och desktoppade vilt några år och gjorde ochså hela stilmallar för tidningar och sedemera webbplatser, men just nu är jag väck. Får inte ens till en brödtext jag gillar.
Kort sagt: Jag vill jag inte att mina texter ska förlora ytterligare läsvärde på grund av att formen är fel. Söker bra standardmallar. Och kurser för att kunna ändra style sheets.
Nån som har tips? Kommentarer belönas med länk till nya bloggtesten....
Passar på när jag ändå inte kan göra mycket annat. Försöker kolla om det är vettigt att byta från Blogger till WorldPress. Med WorldPress blir bloggens utseende ungefär såhär eller ungefär så.
Gillar blogger, men vill kunna kategorisera texter så att jag jag inte behöver "blanda äpplen och päron", som en tjejpolare brukar säga. Som om det vore så illa... Med frukt funkar det ju bra.
Känner inte en enda bloggare jag kan fråga. Jag söker på nätet, men hittar inga arkiv med mallbibliotek eller visualla styleguides där man kan se vad koderna i stylesheets egentligen gör. Kan berätta att jag en gång på högstadiet pryade (=praoade) på Norstedts förlag som blysättare, i brytningstiden innan fotosättningen kom igång. Lärlingskillarna var skitsnygga och spelade P3 hela dagarna, så det var bättre än plugget i alla fall...
Flera år senare beställde jag sättningar i jobbet som originalare och layoutare, när vi gjorde heloriginal på tidningar, bokomslag och annonser på de där gamla ritborden. När datorerna kom gick jag Hultenheims typografikurser, och desktoppade vilt några år och gjorde ochså hela stilmallar för tidningar och sedemera webbplatser, men just nu är jag väck. Får inte ens till en brödtext jag gillar.
Kort sagt: Jag vill jag inte att mina texter ska förlora ytterligare läsvärde på grund av att formen är fel. Söker bra standardmallar. Och kurser för att kunna ändra style sheets.
Nån som har tips? Kommentarer belönas med länk till nya bloggtesten....
5 maj 2005
050505-dagen slut
Bara 7 liknande datum kvar...
010101 febrig halsflussdag i sängen efter iskall nyårafton med mycket hög feber, men ändå på fest och ute vid 12-slaget för att se fyrverkerierna.
020202 glömd
030303 glömd
040404 glömd
050505 idag
060606
070707
080808
090909
101010
111111
121212
Kommer kanske minnas här dagen, eftersom jag skulle ha åkt till London, och missade både det och att delta i bloggölen. Också lättare att minnas dagar när det går att kolla arkivet.
Sitter och glor på årsöversikten i almanackan och försöker hitta en lösning, eftersom jag inte bör vara i Sverige nästa vinter. Det är ju hemskt att det om bara sex månader är värsta hösten igen, utan någon föräkran om att det blir riktig sommar däremellan. Den senaste vintern tog knäcken på mig. Som 18-19-åring tillbringade jag en vinter i Asien, och nu kan det väl vara dags igen.
Har försökt kurera min förkylning genom allehanda saker idag:
- Suttit i solen på balkongen (försiktigt, och lagom påklädd, utan att sola)
- Ätit vad som fanns hemma, bland annat en påse bilar.
- Druckit te med rom till en bedrövlig hajfilm, Deep Blue Sea, där Stellan Skarsgård var den som åts upp först, medan kocken, LL Cool J, en avlägsen släkting till mig kanske, klarade biffen, eller sushin, kanske man ska säga.
---
01:25 Det luktar brandrök, och jag är lite oroad över kolinilottgänget därnere. Det var inte så länge sen de eldade upp en av sina egan kåkar, av misstag antar jag, och vi i lägenheterna fick skåda en rejäl husbrasa som varade i timmar, mitt i vintern, då de egentligen inte får övernatta. Nu under sommarhalvåret är det fritt fram att bo över och det som oroar är ju att de bara måste sätta igång en brasa så snart de klippt ner eller krattat ihop nåt brännbart, som om de verkligen behövde virket för att laga mat eller hålla värmen. Lite medeltidspervo sådär.
010101 febrig halsflussdag i sängen efter iskall nyårafton med mycket hög feber, men ändå på fest och ute vid 12-slaget för att se fyrverkerierna.
020202 glömd
030303 glömd
040404 glömd
050505 idag
060606
070707
080808
090909
101010
111111
121212
Kommer kanske minnas här dagen, eftersom jag skulle ha åkt till London, och missade både det och att delta i bloggölen. Också lättare att minnas dagar när det går att kolla arkivet.
Sitter och glor på årsöversikten i almanackan och försöker hitta en lösning, eftersom jag inte bör vara i Sverige nästa vinter. Det är ju hemskt att det om bara sex månader är värsta hösten igen, utan någon föräkran om att det blir riktig sommar däremellan. Den senaste vintern tog knäcken på mig. Som 18-19-åring tillbringade jag en vinter i Asien, och nu kan det väl vara dags igen.
Har försökt kurera min förkylning genom allehanda saker idag:
- Suttit i solen på balkongen (försiktigt, och lagom påklädd, utan att sola)
- Ätit vad som fanns hemma, bland annat en påse bilar.
- Druckit te med rom till en bedrövlig hajfilm, Deep Blue Sea, där Stellan Skarsgård var den som åts upp först, medan kocken, LL Cool J, en avlägsen släkting till mig kanske, klarade biffen, eller sushin, kanske man ska säga.
---
01:25 Det luktar brandrök, och jag är lite oroad över kolinilottgänget därnere. Det var inte så länge sen de eldade upp en av sina egan kåkar, av misstag antar jag, och vi i lägenheterna fick skåda en rejäl husbrasa som varade i timmar, mitt i vintern, då de egentligen inte får övernatta. Nu under sommarhalvåret är det fritt fram att bo över och det som oroar är ju att de bara måste sätta igång en brasa så snart de klippt ner eller krattat ihop nåt brännbart, som om de verkligen behövde virket för att laga mat eller hålla värmen. Lite medeltidspervo sådär.
Irriterande By om Slussens framtid
Hade en tjock bibba tidningar på t-banan idag, men hann inte läsa mer än artikeln Varannan vill rädda Slussen av Per Luthander och vidhängande krönika av Ulrika By: Pensionärslobbyn styr byggets framtid.
Luthanders artikel klargör fakta kring planerna och varför något måste göras åt det söndervittrande Slussen, medan Bys spalt är lika onyanserad som mina egna texter brukar vara när jag är som värst. Det är tarvligt att skriva andra på näsan och bunta ihop åsikter generationsvis, med illa dolt förakt för både unga och äldre. Ungefär hälften av Stockholmarna vill behålla Slussens nuvarande utformning, enligt en Temoundersökning, skriver Luthander, medan By påstår att det är en "pensionärslobby som knappt kommer att överleva byggstarten" som utgör proppen, som skiter i hur ungarna ska ha det i framtiden. Och ungdomarna "orkar eller inser inte att de borde bry sig".
Skulle just By veta bättre vad dagens barn och ungdomar vill när de är 30, 40 eller 50 än andra vuxna stockholmare som har sina barns och barnbarns framtid att måna om?
Jag tycker att det är klart att de som levt länge i en miljö är mer fästa vid den än ungdomar, som inte bott i området eller lärt känna platsernas kvaliteter ännu.
Som liten följde jag min farsa på promenader i citys gropar när han fotade hus som skulle rivas. Jag växte upp med grannhus som tömdes, vändes in och ut och jämnades med marken. Rivningskåkar och byggen var våra lekplatser, och armeringsjärn och plaströr förbjuden frukt. Man förstod inte och man vande sig. Från den ena veckan till den andra försvann gårdshus efter gårdhus och tidigare lekplatser var plöstligt labyrinter av byggbodar och ställningar. Självklart ville klasskompisarna som bodde med utedass på gården hellre bo modernt, men rivningarnas omfattning var en katastrof för Stockholms som stad.
Många äldre har sett de gamla Klarakvarteren gå i graven och ersättas med kontorskomplex och p-hus. På malmarna byttes ståtliga men slitna jugendhus ut mot fyrkanter med dötrista små gluggar till fönster. Ett tag var till och med Gamla stan i fara. Att bara riva och bygga nytt är inte självklart i en stad som sargats så hårt som Stockholm, trots att inga bomber fallit här.
Nu går man kanske inte frivilligt genom Gula gången på natten men uppe på Slussen i kvällssolen är det en häftig plats, som för varje år blivit aningen bättre, och alltmer populär, inte minst för de unga, med uteserveringar och nybyggda träkajer mot Mälaren. Min åsikt är att stans kvarvarande fria vyer och kajområden bara inte får byggas igen. Med låg sol året runt och 5-6-våningshus som standard ligger stora delar av Stockholm tyvärr redan i slagskugga nästan jämt.
22 augusti 2004, 17:38:17. Skuggan slår mot Kornhamnstorg tidigare för varje dag.
Ställen med kvällsol och utsikt över vatten är inte så många. När skuggan lagt sig över city och Vasastan, och folk börjar huttra på kaféerna i Kungsan, och solen försvunnit från paradvåningarna och Norr Mälarstrands och Strandvägens kajer så återstår några få stråk och platser som därför blir extra viktiga:
- Några västliga utposter på Långholmens nordsida
- Kajen och båtservingarna på Söder Mälarstrand bort mot Slussen
- Riddarholmskajen
- Mitt på Slussen och en liten del av Kornhamnstorg
- Mosebacketerassen
- Kastellholmens västsida vid af Chapman.
- Galärparken, och tack och lov för turisterna, även Gröna lund.
Det bör kunna tas fram varsamma renoveringsalternativ där det som är bra behålls och det som är kasst eller utslitet byts ut mot något bättre och trevligare, där trafiken leds undan på ett vettigt sätt, så att Stockholmarna får ha några öppna soliga miljöer kvar att vistas i före eller efter jobbet.
Luthanders artikel klargör fakta kring planerna och varför något måste göras åt det söndervittrande Slussen, medan Bys spalt är lika onyanserad som mina egna texter brukar vara när jag är som värst. Det är tarvligt att skriva andra på näsan och bunta ihop åsikter generationsvis, med illa dolt förakt för både unga och äldre. Ungefär hälften av Stockholmarna vill behålla Slussens nuvarande utformning, enligt en Temoundersökning, skriver Luthander, medan By påstår att det är en "pensionärslobby som knappt kommer att överleva byggstarten" som utgör proppen, som skiter i hur ungarna ska ha det i framtiden. Och ungdomarna "orkar eller inser inte att de borde bry sig".
Skulle just By veta bättre vad dagens barn och ungdomar vill när de är 30, 40 eller 50 än andra vuxna stockholmare som har sina barns och barnbarns framtid att måna om?
Jag tycker att det är klart att de som levt länge i en miljö är mer fästa vid den än ungdomar, som inte bott i området eller lärt känna platsernas kvaliteter ännu.
Som liten följde jag min farsa på promenader i citys gropar när han fotade hus som skulle rivas. Jag växte upp med grannhus som tömdes, vändes in och ut och jämnades med marken. Rivningskåkar och byggen var våra lekplatser, och armeringsjärn och plaströr förbjuden frukt. Man förstod inte och man vande sig. Från den ena veckan till den andra försvann gårdshus efter gårdhus och tidigare lekplatser var plöstligt labyrinter av byggbodar och ställningar. Självklart ville klasskompisarna som bodde med utedass på gården hellre bo modernt, men rivningarnas omfattning var en katastrof för Stockholms som stad.
Många äldre har sett de gamla Klarakvarteren gå i graven och ersättas med kontorskomplex och p-hus. På malmarna byttes ståtliga men slitna jugendhus ut mot fyrkanter med dötrista små gluggar till fönster. Ett tag var till och med Gamla stan i fara. Att bara riva och bygga nytt är inte självklart i en stad som sargats så hårt som Stockholm, trots att inga bomber fallit här.
Nu går man kanske inte frivilligt genom Gula gången på natten men uppe på Slussen i kvällssolen är det en häftig plats, som för varje år blivit aningen bättre, och alltmer populär, inte minst för de unga, med uteserveringar och nybyggda träkajer mot Mälaren. Min åsikt är att stans kvarvarande fria vyer och kajområden bara inte får byggas igen. Med låg sol året runt och 5-6-våningshus som standard ligger stora delar av Stockholm tyvärr redan i slagskugga nästan jämt.
22 augusti 2004, 17:38:17. Skuggan slår mot Kornhamnstorg tidigare för varje dag.
Ställen med kvällsol och utsikt över vatten är inte så många. När skuggan lagt sig över city och Vasastan, och folk börjar huttra på kaféerna i Kungsan, och solen försvunnit från paradvåningarna och Norr Mälarstrands och Strandvägens kajer så återstår några få stråk och platser som därför blir extra viktiga:
- Några västliga utposter på Långholmens nordsida
- Kajen och båtservingarna på Söder Mälarstrand bort mot Slussen
- Riddarholmskajen
- Mitt på Slussen och en liten del av Kornhamnstorg
- Mosebacketerassen
- Kastellholmens västsida vid af Chapman.
- Galärparken, och tack och lov för turisterna, även Gröna lund.
Det bör kunna tas fram varsamma renoveringsalternativ där det som är bra behålls och det som är kasst eller utslitet byts ut mot något bättre och trevligare, där trafiken leds undan på ett vettigt sätt, så att Stockholmarna får ha några öppna soliga miljöer kvar att vistas i före eller efter jobbet.
4 maj 2005
Tema grågröndaskigt
Dagens tema går i färgen grågrönt. En färgskala som fullkomligt omger mig. Speciellt en slags blekgrön kulör med tydlig gråkänsla. Såg nyss ett gäng vita frigolitbollar virvelvindsdansa mellan bilarna framför parkeringsdäcken. I bakgrunden Kista Science Center som ett jättedatachip. Överallt grått, gröngrått, pastellgröngrått och mörkgrått.
Rycker upp kameran för att ta en serie tråkbilder, men kameran räddar mig:
"Inget minneskort"
Rycker upp kameran för att ta en serie tråkbilder, men kameran räddar mig:
"Inget minneskort"
Det är de första tonårslediga dagarna i år och jag är inte i London. Jag är inte i Amsterdam eller Barcelona. Dessvärre har jag ett hem i kaos, och jag vill ju inte städa bort de fria dagarna. Städning kan bli en ovana som urartar i missbruk och beroende, där man måste städa mer och mer för att tycka att det känns okej hemma, och samtidigt en ursäkt för att slippa ta itu med annat.
Nu är det bäst att lämna jobbet kvickt, innan de låter bli att fråga mig om jag ska med och ta en öl. Ibland är det lite jobbigt att ha skarp hörsel. Man hör för mycket...
3 maj 2005
Kvällsmums från coop
Äter nämligen stearinljus.
Efter en stund tittar jag förundrat i korgen:
Inser att jag måste vara utsatt från nån slags vodoo från kolonilotterna...
---
Ser nu hur otroligt fula bilderna är.
De kommer inte få ligga kvar i bloggen speciellt länge. Tycker de skämmer ut min blogg!
(Nu tror jag att jag förstår varför)
Förra texten skickade jag genom ett mail till blogger.com. Men texten dök inte upp förrän nu, efter kl 11 på kvällen. 17.17 skickade jag det tydligen.
Publiceringen sker antagligen det klockslaget, men nån USA-tid.
Publiceringen sker antagligen det klockslaget, men nån USA-tid.
Ligga på golvet och dansa
Man behöver rätt musik för att kunna dansa riktigt golvnära. Knäna måste vara ordentligt mjuka. Acid jazz kan gå bra. För mig, som saknar musikexpertis, är det oftast slumpen som avgör vilket musikhav jag hamnar i, men är det rätt vågor trivs jag som fisken.
I helgen blir det ingen Londonresa, tyvärr. Jag vet ett sätt att komma dit, men inget sätt att komma hem i tid. Inga flyg hem förrän på tisdag... och typiskt nog ringer det så kallade x-et också, han från London. Och mitt i lunchen på jobbet.
Jag tryckte bort samtalet och fortsatte med min sushi. Varför skulle jag vilja prata med honom NU??? Beter mig ungefär som den dumpade väninnan i Denise Rudbergs lite smått utskällda Metro-krönika igår.
I helgen blir det ingen Londonresa, tyvärr. Jag vet ett sätt att komma dit, men inget sätt att komma hem i tid. Inga flyg hem förrän på tisdag... och typiskt nog ringer det så kallade x-et också, han från London. Och mitt i lunchen på jobbet.
Jag tryckte bort samtalet och fortsatte med min sushi. Varför skulle jag vilja prata med honom NU??? Beter mig ungefär som den dumpade väninnan i Denise Rudbergs lite smått utskällda Metro-krönika igår.
Liten deklaration i dysterhult
Ett tungt regn föll efter deklarationstimmarna igår. En promenad på Magnus Ladulåsgatan i regnet säger nästan allt.
Ska vi ha det så här tråkigt?
Ska städer få fortsätta att vara så fula?
Ska skatten vara så hög?
Ska gatukorv vara vår enda rätt?
En riktig surputt i regnet. Ni skulle sett minen nån sekund senare när han förstod att han blev fotad.
Söndag: Jackan återförd. Det var jättemyspys på Patricia i när jag hämtade den glömda jackan - och undrar varför ingen rekommenderar mig som medlem på Söndags-Patricia. Nån?
Måndag: Skötsam på jobbet. Kom före klockan 9. Deklarerade på kvällen och det gick jättebra.
Tisdag (idag alltså): Inser att jag räknade 28000 kronor fel till min fördel i deklaration. Måste komplettera.
Summa summarum: En hård måndag tar ut sin rätt. Försov mig. Vaknade 4, 5 och 6 i natt. Men inte klockan 7 eller 8, som planerat. Blinkade till vid 9 och så var klockan 10.
1 maj 2005
Torsdag till tisdag i London
Total for 1 Passenger
Fare Price 228.00 SEK
1 Credit card fee 50.00 SEK
Taxes, Fees & Charges 373.00 SEK
Total Price 651.00 SEK
Då var det bokat en Londonresa i augusti... men det är ju nu jag vill åka.
Får göra ett nytt försök.
Festat bort jackan igen
Sätter mig inte och skriver bloggar när jag droppar in vid 5 efter en natt på stan. Jag hamnade i KÖ på Mosebacketorg. En halvtimme tog det nog, men ingen gav upp. Raw fusion är det bara varannan vecka, eller några gånger om året, för min del.
I gästboken på www.rawfusion.se står det:
Skönt. Då var det inte bara jag som tyckte om musiken alltså. Bra att vara bland knäppisar med samma musiksmak då och då. Men varmt var det. Kändes som varmbad till slut, så jag trillade vidare ner till kajen och köade igen, men för att komma in på båten Patricia. Ett helt gäng vilt gestikulerade döva stod bakom mig i kön och vakten blev disträ och viftade snabbt in mig. Rörigt och mycket folk, men jag behövde dansa lite till, helt enkelt. När jag skulle hem hittade jag inte brickan till garderoben och de hittade förstås inte jackan. Det är så typiskt mig att behöva gå hem i bara linnet...
Det har hänt rätt många gånger. En gång på Spy bar på Birger Jarkgatan, där jag tappade brickan och fick vänta till sista man hade gått hem, och då fanns en jacka kvar, en mycket stor mans skinnjacka, och den ville jag inte ha.
Några dar senare ringde de från Spy Bar och sa att en kille hört av sig om att han fått en alldeles för liten skinnjacka på sig när han gick hem. Dom skrattade gott åt att han inte hade märkt nåt då.
Men den värsta jacktappningen var i London mitt i December för några år sen. Min syrra älskar att berätta hur jag låg på AKA bars golv och dansade med fyra AS-snygga fotbollsspelare och sen söp bort jackan på The End... men riktigt så illa var det inte. Det blev helt enkelt razzia och alla blev utkastade.
Nej, nu måste jag bara åka till London igen.
I gästboken på www.rawfusion.se står det:
D,
2005-05-01 - 13:17
Benji B svängde igår. grymt!
MIMI,
2005-05-01 - 03:33
Tack för att ni finns. Magisk kväll!!
Skönt. Då var det inte bara jag som tyckte om musiken alltså. Bra att vara bland knäppisar med samma musiksmak då och då. Men varmt var det. Kändes som varmbad till slut, så jag trillade vidare ner till kajen och köade igen, men för att komma in på båten Patricia. Ett helt gäng vilt gestikulerade döva stod bakom mig i kön och vakten blev disträ och viftade snabbt in mig. Rörigt och mycket folk, men jag behövde dansa lite till, helt enkelt. När jag skulle hem hittade jag inte brickan till garderoben och de hittade förstås inte jackan. Det är så typiskt mig att behöva gå hem i bara linnet...
Det har hänt rätt många gånger. En gång på Spy bar på Birger Jarkgatan, där jag tappade brickan och fick vänta till sista man hade gått hem, och då fanns en jacka kvar, en mycket stor mans skinnjacka, och den ville jag inte ha.
Några dar senare ringde de från Spy Bar och sa att en kille hört av sig om att han fått en alldeles för liten skinnjacka på sig när han gick hem. Dom skrattade gott åt att han inte hade märkt nåt då.
Men den värsta jacktappningen var i London mitt i December för några år sen. Min syrra älskar att berätta hur jag låg på AKA bars golv och dansade med fyra AS-snygga fotbollsspelare och sen söp bort jackan på The End... men riktigt så illa var det inte. Det blev helt enkelt razzia och alla blev utkastade.
Nej, nu måste jag bara åka till London igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)