Ett halvår på mig

Visst längtar jag till Thailand...



men jag skulle inte orka åka dit nu. På bilden solar min låtsas-x på Ko Lantha. Mars 2003. Bra minnen, trots allt. Jag var ju så kär.

Det är däremot inte kul att tänka på Phi-Phi island, där det då såg ut såhär:



Men det var inte dit jag ville komma. Jag letade efter en bild på min stulna cykel.

Och tänkte egentligen bara skriva om det här med att gå omkring med för mycket hemligheter, eller snarare hur dumt det är att ha för mycket i det dolda.

Helt plötsligt har jag fått dubbelt så mycket att reda upp. Min ambition nu är att jag ska ha rett upp i mina gamla papper, och alla foton och sånt, innan jag åker iväg någonstans.
Det är ett rätt stort projekt. Jag har kanske 10000 bilder och flyttlådor fulla med gamla anteckningar och Ica-kassar fulla med dagböcker och ett 2x4-metersförråd som det inte går in en pryl till i. Det är för mycket att ta reda på om nåt skulle hända.

Och dessutom ska jag ha en fungerande fotoblogg och rätt utrustning innan jag reser. Den optimala mobila packningen. Tanken nu är ett friår från september.