Läste Annicas blogg om civilkurage.
I all hast:
Det ena att bekymra sig för är våldet i sig och orsakerna till det, det andra är följderna. Inte bara för offer och anhöriga, men för oss alla. Rädslan är perfekt grogrund för nyrekryteringen till kriminella gäng och kretsar. Var farlig och du inte bara tar makten, du ges makten av alla som flyr undan, som inte vill se, inte bli inblandade, inte veta.
Det allvarliga är att rädslan blir en ond cirkel, som spelar de kriminella i händerna. Självklart tänker de flesta att de skulle ingripa om de såg någon bli attackerad, men om man inte är ute behöver man aldrig bli inblandad. Och ser man ändå nåt man inte borde ha sett vågar man kanske inte vittna, eftersom man har sina anhöriga att beskydda.
Egentligen borde jag inte skriva det här, men jag tror att bristen på vittnen till vad som hände till exempel min bror är att de som vet eller sett inte vågar berätta, av rädsla för att råka illa ut själva.
Det är ren terror. Så nära oss alla.
Ett litet steg som alla skulle kunna ta är att göra sig själv synlig en liten längre stund än vanligt varje dag. Gå lite långsammare, stanna upp om nåt händer (både trevligt och otrevligt), öppna ögonen, se andra, prata om vad som händer, och ta plats.
Nu har jag mailat!
SvaraRaderaJag kan inte låta bli att undra över hur din bror dog. Av dagens inlägg förstår jag att det var något med våld?
SvaraRaderaJag har funderat rätt mycket på sådant där, om att ingripa eller inte.
När Anna Lindh blev knivstucken vet jag att killarna på min karateklubb var väldigt chockade över att galningen fick stå där ifred och hugga medan ingen ingrep.
mvh
Chadie
Chadie: Svarar via mail istället.
SvaraRadera/como
Chadie: Inte hittar jag nåt sätt att maila dig. Du kan om du vill ge mig din mailadress på coolamorsan (på) yahoo.se
SvaraRaderaTar man plats bör man även vara beredd på det ena och det andra. Antagligen bli halvt ihjälslagen själv eller slå halvt ihjäl någon annan om det nu skulle gå vidare från ordtjafts till våld. Avstår man från våld får man ta risken att få läppen sprucken, kanske tom mördad för att senare hamna i på nyheterna.
SvaraRaderaMan måste använda huvudet när det väl gäller. Två flugor i en smäll bör det inte heller bli, det räcker ju med ett offer. Att retirera är inte fegs, det är bara ett strategiskt val i kriget som aldrig kommer att ta slut och offer får man alltid räkna med. Ibland kanske man får byta ut sin tand för någon annans liv. Life is like a game (och proteser finns ju alltid). Synd bara att man aldrig vet vad och hur hög insatsen är.
Intressant blog morsan, det fick mig att fundera...
"Att retirera är inte fegs"
SvaraRaderaInser att det kan misstolkas grovt. Jag menar att man kan hojta till för att sedan springa ifrån platsen för att kunna ringa polisen om man anser att man inte själv kan ingripa fysiskt.
oh jesus...
SvaraRaderafegs = fegt
Kan inte helt hålla med mjb. Bor själv i ett område med mycket våld och droger. Man ser en hel del som man inte hade velat se. Märker dock att väldigt ofta handlar man och ingriper rent insinktivt, och hinner inte fundera på vad för konsekvenser det har på mig och min familj. Man agerar på studs, ofta med en riktig adrenalin-skjuts efteråt. Detta är dock sånt våld man ser på gatan varje dag, inte gäng som gaddar i hop sig och använder hot och terror för att få som de vill.
SvaraRadera