Satt och snörvlade över Monica Z och andra, och tappade bort mina texter, när det så kallade x-et ringde. Inledningen var klassisk:
- Hiii, you're home?? Why?
Fredagkväll och hemma alltså. Vilken looser man är va!
I gott och väl två timmar pratade vi, mesta han. Berättade bland annat att han håller på och slutrenoverar sin lägenhet och att jag nästa gång jag kommer till London kan bo där, och förfoga fritt över lägenheten.
Mot slutet av samtalet (koll-)frågade jag:
- Så om du inte använder lägenheten så kan jag alltså bo där?
- Yes, Yes, and also if I'm here...
Hamnade i ett litet bostadsdrama på distans. X-et har sin lägenhet i en hyreskåk i Highbury, och en tjejpolare till honom har en lägenhet i ett hus en bit ifrån, Finsbury Park. Ni vet ett sånt där litet tegelhus, i en lång rad av likadana, med en lägenhet på bottenvåningen och en däruppe, och pytteträdgård på fram- och baksidan.
Hon bor förstås alltid hos nån kille, och hyr ut sin lägenhet och har alltid problem med att den hon hyr ut till överlåter till nån annan, som lämnar över till... som i sin tur tipsar ytterligare 100 polare från Ryssland om att kontakta henne, och dyker upp på musikpuben där hon hänger för att kolla sin x-killes förehavanden.
Istället för att säga att hon redan hyrt ut, snällar hon till sig och säger att hon har en god vän med en lägenhet som står tom, och lämnar ut telefonnumret till mitt så kallade x.
Det slog mig nu att hon kanske bara ger igen. Han tvingade nämligen henne att låna ut sin lägenhet till mig en gång. Hon sa ok,ok,ok. Hon orkade inte tjafsa. Jag kom dit - och fick dela stället med en sydafrikansk kille - som minst sagt blev lite förvånad. Hyresvärdinnan hade visst glömt att han bodde där... Jag uppskattade gästfriheten, men... det är nog bäst att bo på hotell i alla fall!
- Hiii, you're home?? Why?
Fredagkväll och hemma alltså. Vilken looser man är va!
I gott och väl två timmar pratade vi, mesta han. Berättade bland annat att han håller på och slutrenoverar sin lägenhet och att jag nästa gång jag kommer till London kan bo där, och förfoga fritt över lägenheten.
Mot slutet av samtalet (koll-)frågade jag:
- Så om du inte använder lägenheten så kan jag alltså bo där?
- Yes, Yes, and also if I'm here...
Hamnade i ett litet bostadsdrama på distans. X-et har sin lägenhet i en hyreskåk i Highbury, och en tjejpolare till honom har en lägenhet i ett hus en bit ifrån, Finsbury Park. Ni vet ett sånt där litet tegelhus, i en lång rad av likadana, med en lägenhet på bottenvåningen och en däruppe, och pytteträdgård på fram- och baksidan.
Hon bor förstås alltid hos nån kille, och hyr ut sin lägenhet och har alltid problem med att den hon hyr ut till överlåter till nån annan, som lämnar över till... som i sin tur tipsar ytterligare 100 polare från Ryssland om att kontakta henne, och dyker upp på musikpuben där hon hänger för att kolla sin x-killes förehavanden.
Istället för att säga att hon redan hyrt ut, snällar hon till sig och säger att hon har en god vän med en lägenhet som står tom, och lämnar ut telefonnumret till mitt så kallade x.
Det slog mig nu att hon kanske bara ger igen. Han tvingade nämligen henne att låna ut sin lägenhet till mig en gång. Hon sa ok,ok,ok. Hon orkade inte tjafsa. Jag kom dit - och fick dela stället med en sydafrikansk kille - som minst sagt blev lite förvånad. Hyresvärdinnan hade visst glömt att han bodde där... Jag uppskattade gästfriheten, men... det är nog bäst att bo på hotell i alla fall!
Jag skulle vilja säga att det är bäst att bo på hotell av fler anledningar...
SvaraRaderaDet blev lite invecklat det hela, hur kom väninnan med lägenhet egentligen in i resonemanget?
hälsn.
"AP"
De skickar folk på varandras lägenheter. Och jag var en sån. Så menade jag, kanske.
SvaraRaderaVäninnan lovar bort x:ets lägenhet till okända människor, medan han nu försöker hålla stället outhyrt, för att vänner (som jag då) ska kunna bo där. Typ.
Jag brukar föredra hotell i såna här lägen...