Pride Park-besökare på onsdagen.
Bordsgrannen en stund. Jag ser nog likadan ut ungefär, fast utan krona.
Andra bloggar om: Pride, slussen europride, pride park
31 juli 2008
Pride park 2008: Onsdag
Pride Park-besökare på onsdagen.
Andra bloggar om: Pride, slussen europride, pride park
Pride: löpa linan ut
Så har man verkligen varit på och i Slussens alla regioner. Djupresearch. Inte bara se, utan göra också. Flyt, Helenas satellit, strömminslåda, svartklubb i gången, djurgårdsfärja, Tabac, Debaser, Kolingsborg, McDonalds..
Igår var jag i Pride park och gjorde precis som jag inte tänkt. Det blev en helkväll och helnatt ute, inte bara att strosa omkring lite, säga hej hej, och gå hem.
Träffade Gaborella och H som jag var båtgranne med en massa år, och jag visste inte att de kände varandra. Sånt är kul. Hamnade sen ofelbart med ett sjungande partargäng till ABBA-liret. Övertalades sen med till Kolingsborg på tjejfest med mouseclub och miss gay sweden, som Mr Gay Sweden 2007 skriver om här.
Resten censur. Trodde jag skulle ta en hamburgare på hemvägen. Men det blev lite mer än så, och hamburgaren ligger kvar i kylskåpet.
Andra bloggar om: Pride, europride, gay, miss gay pride, mr gay pride, slussen, kolingsborg, g
Igår var jag i Pride park och gjorde precis som jag inte tänkt. Det blev en helkväll och helnatt ute, inte bara att strosa omkring lite, säga hej hej, och gå hem.
Träffade Gaborella och H som jag var båtgranne med en massa år, och jag visste inte att de kände varandra. Sånt är kul. Hamnade sen ofelbart med ett sjungande partargäng till ABBA-liret. Övertalades sen med till Kolingsborg på tjejfest med mouseclub och miss gay sweden, som Mr Gay Sweden 2007 skriver om här.
Resten censur. Trodde jag skulle ta en hamburgare på hemvägen. Men det blev lite mer än så, och hamburgaren ligger kvar i kylskåpet.
Andra bloggar om: Pride, europride, gay, miss gay pride, mr gay pride, slussen, kolingsborg, g
30 juli 2008
Temat för veckan: att komma ut
Pride har dragit igång och det är viktigt att komma ut och stå för vem man är och bidra till att toleransen ökar, steg för steg. Ju fler som visar sig öppna för olika livsstilar, desto trevligare för alla, resonerar jag.
Alla vill bli accepterade som de är.
Gayfolk är ju en heterogen skara, men kan på Pride ändå mötas eller mingla sida vid sida, trots olikheterna. Man kan ha en gemenskap över gränserna, och folk utanför känner sig just utanför. Men så länge orättvisorna finns måste gayrörelsen köra på, liksom kampen för verklig jämställdhet, ändå tills det inte spelar någon som helst roll med vem och hur man vill leva.
Heterosexuella kan kanske tyckas åka snålskjuts på festligheterna, men vi är nog en och annan som kämpar mot normerna på vårt sätt, genom att inte leva enligt regelboken, och får betala med att ständigt bli ifrågasatta och inte anses "ha nåt liv".
Jag bryter mot reglerna när jag går ut där jag inte får finnas. Attityden är att man ska dra sig undan och vilja ha tråkigt om man är singel i min ålder, och man ska skaffa husliga och kulturella intressen som man aldrig haft tidigare, och byta musiksmak. Man får möjligen nätdejta och sköta det par om par lite diskret och till slut kanske man "hittar nån".
Man har alltså bara ren "tur" om man träffar nån som vill ha en. Om någon intresserar sig är det "bara för att de vill ha en erfaren", inte för att man är en person som någon annan kanske kan tycka om. Jag möts av diskret förakt, medan ungdomar tycker jag är cool, bara jag inte visar mig med dom, förstås.
Men jag vill inte ha vem som helst och jag kommer aldrig falla för creedence clearwater revival.
Det finns ju en massa plågsamma barriärer mellan mans- och kvinnokulturerna också, och det är mängder av oskrivna regler för vad man får och inte får, tabun och krav.
Efter en tur på stan: Alla dessa självupptagna par.. vill de verkligen ha det så?
Vill de sitta där ensamma? tänker jag, fast det sannolikt är jag som uppfattas mer "ensam", även om jag ofta tänker mig som "fri" eller "ledig" eller "oberoende".
Passion är en sak, men den här vardagssymbiosen - är det de som de flesta vill ha, och varför?
Kanske bara jag som inte fattar vad kärlek är..
Andra bloggar om: eurpride, hetero, kärlek, gay, Pride, män, kvinnor
Alla vill bli accepterade som de är.
Gayfolk är ju en heterogen skara, men kan på Pride ändå mötas eller mingla sida vid sida, trots olikheterna. Man kan ha en gemenskap över gränserna, och folk utanför känner sig just utanför. Men så länge orättvisorna finns måste gayrörelsen köra på, liksom kampen för verklig jämställdhet, ändå tills det inte spelar någon som helst roll med vem och hur man vill leva.
Heterosexuella kan kanske tyckas åka snålskjuts på festligheterna, men vi är nog en och annan som kämpar mot normerna på vårt sätt, genom att inte leva enligt regelboken, och får betala med att ständigt bli ifrågasatta och inte anses "ha nåt liv".
Jag bryter mot reglerna när jag går ut där jag inte får finnas. Attityden är att man ska dra sig undan och vilja ha tråkigt om man är singel i min ålder, och man ska skaffa husliga och kulturella intressen som man aldrig haft tidigare, och byta musiksmak. Man får möjligen nätdejta och sköta det par om par lite diskret och till slut kanske man "hittar nån".
Man har alltså bara ren "tur" om man träffar nån som vill ha en. Om någon intresserar sig är det "bara för att de vill ha en erfaren", inte för att man är en person som någon annan kanske kan tycka om. Jag möts av diskret förakt, medan ungdomar tycker jag är cool, bara jag inte visar mig med dom, förstås.
Men jag vill inte ha vem som helst och jag kommer aldrig falla för creedence clearwater revival.
Det finns ju en massa plågsamma barriärer mellan mans- och kvinnokulturerna också, och det är mängder av oskrivna regler för vad man får och inte får, tabun och krav.
Efter en tur på stan: Alla dessa självupptagna par.. vill de verkligen ha det så?
Vill de sitta där ensamma? tänker jag, fast det sannolikt är jag som uppfattas mer "ensam", även om jag ofta tänker mig som "fri" eller "ledig" eller "oberoende".
Passion är en sak, men den här vardagssymbiosen - är det de som de flesta vill ha, och varför?
Kanske bara jag som inte fattar vad kärlek är..
Andra bloggar om: eurpride, hetero, kärlek, gay, Pride, män, kvinnor
Inte bara gayvänlig
Vi hyr ut ett av våra rum till ett par tjejer nu under Pride. Jag hyr mycket hellre ut till entusiastiska festivaldeltagare än folk som bara skulle störas av festligheterna i Pride Park intill. Tjejerna var först att svara på annonsen och verkade väldigt trevliga.
- Ni är gay också väl, frågade en av dem på telefon.
- Nej, sa jag, och lade till lite om att vi är "gayvänliga" i största allmänhet.
Det är klart att man är gayvänlig om man är vänlig i övrigt. Dom som attackerar andra för att de väljer en annan livsstil eller förhållningssätt än de själva är störda och förvridna. De borde koncentrera sig på sina egna liv istället för att attackera och förstöra för andra.
För mig spelar det absolut ingen roll vad folk "är", så länge de är toleranta, och jag skulle också vilja komma ut, på mitt sätt. Jag är mer åt relationsanarkisthållet. Tycker inte att nån ska tvingas till nåt mot sin vilja, och kärnan i alltihop, den åtrådda eller påbjudna parsamheten, är vår kultur, men kanske allas vår natur.
Alla har rätt att vara som de är, tycker jag. Leva singelliv utan hån, samkönat, tvåkönat, parsamt, i tripplar, kvadrutter eller flock...
Våld, tvång och övergrepp, liksom tvångssex och övergreppssex gör mig ursinnig. Det är förakt och det är kriminellt.
Anser att det nu är vanliga schyssta svennars uppgift att se till att deras killpolare inte beter sig som svin, och att män börjar uppfostra varandra till tolerans, för det är bara polare till svinen som har en chans att veta vad kompisen har i sinnet och hur de behandlar kvinnor och folk omkring och vad vill ha krig mot.
Det verkar vara många homomäns stora skräck: att nån skulle tro att de inte är hetero. Jaha, och varför då? Vad är kruxet?
Om de äcklas av tanken, varför tänka på det?
Varför inte göra sin egen grej istället och hålla sig till det?
De tillgängliga heterokvinnorna blir inte färre för att bögarna kommer ut. Rent teoretiskt är det kanske så att manlig och kvinnlig sexualitet egentligen mår allra bäst av att vara samkönad. Killar vet vad killar vill ha, och likaså vet kvinnor. Men så lätt är det ju inte. Alla vill inte ha samma.
En del gayfientliga är kanske snarare sexfientliga, och avundssjuka på att andra har fräckheten att ta sig rätten att leva ut sin sexualitet, speciellt om man kommer från en sträng och puritansk bakgrund där sexualiteten är svärtad med synd och skam.
Själv tycker jag bäst om att vara med någon där vi inte har fasta roller utan kan göra olika, lite hipp som happ. Jag vill inte jämföra killar och killar, men jag föredrar när vi funkar ungefär likadant och är roligt, inte prestation. När vi rör oss ute tillsammans, en kille och jag, glor folk, och tror att han är "en sån där" och att jag är "en sån där". Och troligen är det så. Vi är såna båda två fast vi ser väldigt olika ut.
Känner annars fler gaytjejer än killar, när jag tänker efter. En av tjejerna berättade att hon ofta hör frågan rakt ut från svenska män:
- Hur kan du vara lesbisk, du som är så snygg? Du kan ju få vilken man du vill..
Dom har ju inte förstått nånting.
De tror seriöst att man konverterar till homosexualitet för att man misslyckas med det motsatta könet. Jag kan inte konvertera, trots att jag inte faller för män som bara breddar ut sig och står i vägen, som inte kan dansa, som bara pratar med kvinnor om de har avsikter, och ofta är stockkonservativa och programmerade när det gäller synen på kvinnor och sex. Allt är inlärt. Fast de är ofräscha som fan själva ska tjejer vara som små nyponknoppar.
Nej. Det går inte. Dags att gå ut.
Andra bloggar om: Pride, Europride,
livsstil, gay, män
hatbrott
- Ni är gay också väl, frågade en av dem på telefon.
- Nej, sa jag, och lade till lite om att vi är "gayvänliga" i största allmänhet.
Det är klart att man är gayvänlig om man är vänlig i övrigt. Dom som attackerar andra för att de väljer en annan livsstil eller förhållningssätt än de själva är störda och förvridna. De borde koncentrera sig på sina egna liv istället för att attackera och förstöra för andra.
För mig spelar det absolut ingen roll vad folk "är", så länge de är toleranta, och jag skulle också vilja komma ut, på mitt sätt. Jag är mer åt relationsanarkisthållet. Tycker inte att nån ska tvingas till nåt mot sin vilja, och kärnan i alltihop, den åtrådda eller påbjudna parsamheten, är vår kultur, men kanske allas vår natur.
Alla har rätt att vara som de är, tycker jag. Leva singelliv utan hån, samkönat, tvåkönat, parsamt, i tripplar, kvadrutter eller flock...
Våld, tvång och övergrepp, liksom tvångssex och övergreppssex gör mig ursinnig. Det är förakt och det är kriminellt.
Anser att det nu är vanliga schyssta svennars uppgift att se till att deras killpolare inte beter sig som svin, och att män börjar uppfostra varandra till tolerans, för det är bara polare till svinen som har en chans att veta vad kompisen har i sinnet och hur de behandlar kvinnor och folk omkring och vad vill ha krig mot.
Det verkar vara många homomäns stora skräck: att nån skulle tro att de inte är hetero. Jaha, och varför då? Vad är kruxet?
Om de äcklas av tanken, varför tänka på det?
Varför inte göra sin egen grej istället och hålla sig till det?
De tillgängliga heterokvinnorna blir inte färre för att bögarna kommer ut. Rent teoretiskt är det kanske så att manlig och kvinnlig sexualitet egentligen mår allra bäst av att vara samkönad. Killar vet vad killar vill ha, och likaså vet kvinnor. Men så lätt är det ju inte. Alla vill inte ha samma.
En del gayfientliga är kanske snarare sexfientliga, och avundssjuka på att andra har fräckheten att ta sig rätten att leva ut sin sexualitet, speciellt om man kommer från en sträng och puritansk bakgrund där sexualiteten är svärtad med synd och skam.
Själv tycker jag bäst om att vara med någon där vi inte har fasta roller utan kan göra olika, lite hipp som happ. Jag vill inte jämföra killar och killar, men jag föredrar när vi funkar ungefär likadant och är roligt, inte prestation. När vi rör oss ute tillsammans, en kille och jag, glor folk, och tror att han är "en sån där" och att jag är "en sån där". Och troligen är det så. Vi är såna båda två fast vi ser väldigt olika ut.
Känner annars fler gaytjejer än killar, när jag tänker efter. En av tjejerna berättade att hon ofta hör frågan rakt ut från svenska män:
- Hur kan du vara lesbisk, du som är så snygg? Du kan ju få vilken man du vill..
Dom har ju inte förstått nånting.
De tror seriöst att man konverterar till homosexualitet för att man misslyckas med det motsatta könet. Jag kan inte konvertera, trots att jag inte faller för män som bara breddar ut sig och står i vägen, som inte kan dansa, som bara pratar med kvinnor om de har avsikter, och ofta är stockkonservativa och programmerade när det gäller synen på kvinnor och sex. Allt är inlärt. Fast de är ofräscha som fan själva ska tjejer vara som små nyponknoppar.
Nej. Det går inte. Dags att gå ut.
Andra bloggar om: Pride, Europride,
livsstil, gay, män
hatbrott
29 juli 2008
Jävligt o-coolt
Känns lite trist att inte ha kommit ut med sin blogg. Det är jävligt o-coolt, tycker jag. Förtjänar inte mitt namn.
Jag kan till exempel inte göra såna saker som att länka mitt bloggflöde till jaiku eller till min officiella facebooksida. Funderar på att åtminstone slå ihop facebookssidorna, men på den privata ligger bloggen. Absurt att ha hälften av kontakterna på ena sidan eller hälften på andra. Känner ju inga speciellt bra ändå.
Att blogga mer öppet skulle inget förändra, eftersom min blogg inte rör upp något.
Vet inte varför jag tycker det så obehagligt att tänka mig till exempel vissa chefer läser bloggen - även om jag varken anger var jag jobbar eller skriver om jobbet. Klagar ju mest på att jag måste åka till förorten fram och tillbaka, nåt jag är så trött på att jag blir deprimerad när jag tänker på det. Min väg till jobbet är så jävla ful och ett sånt slöseri med tid. Jag vill jobba mobilt och på distans och bara åka till jobbet för förbokade möten med människor där man gör något ihop.
Antagligen har de, cheferna, full koll hur som helst, men vill inte avslöja att de vet allt, eftersom det inte är fullt acceptera att spionera på anställdas privatliv. Eller annars har de inte alls det, för att de inte är intresserade av medarbetarnas privatliv. Vem vet.
Fast nu har jag semester några dar till. Tack och lov.
Jag kan till exempel inte göra såna saker som att länka mitt bloggflöde till jaiku eller till min officiella facebooksida. Funderar på att åtminstone slå ihop facebookssidorna, men på den privata ligger bloggen. Absurt att ha hälften av kontakterna på ena sidan eller hälften på andra. Känner ju inga speciellt bra ändå.
Att blogga mer öppet skulle inget förändra, eftersom min blogg inte rör upp något.
Vet inte varför jag tycker det så obehagligt att tänka mig till exempel vissa chefer läser bloggen - även om jag varken anger var jag jobbar eller skriver om jobbet. Klagar ju mest på att jag måste åka till förorten fram och tillbaka, nåt jag är så trött på att jag blir deprimerad när jag tänker på det. Min väg till jobbet är så jävla ful och ett sånt slöseri med tid. Jag vill jobba mobilt och på distans och bara åka till jobbet för förbokade möten med människor där man gör något ihop.
Antagligen har de, cheferna, full koll hur som helst, men vill inte avslöja att de vet allt, eftersom det inte är fullt acceptera att spionera på anställdas privatliv. Eller annars har de inte alls det, för att de inte är intresserade av medarbetarnas privatliv. Vem vet.
Fast nu har jag semester några dar till. Tack och lov.
27 juli 2008
Skrumphjärnor vid Årstaviken
Kör med ipoden och ser ut över vattnet. Nåt hemulgäng bredvid fick för sig att börja sjunga gullegullan koko. Jag är väldigt tolerant men där går en absolut gräns, ihop med lilla fröken fräken. Skrumphjärnorna invaderar. Idioter. Solen går ner och jag cyklar hemåt. Stockholm är en musikalisk öken om man inte går på klubb.
Bra smak..
Bilden har inget med texten att göra. Ville inte ta bilder på folk.
Chansade på att någon hittade mina 5-euros berlinsolbrillor som jag väl glömde på debaser i fredags. I berlin tappade jag väskan 2 gånger och fick tillbaka. På Jazzfestivalen tappade jag plånboken, som lämnades in - men kläder och sånt återfinns aldrig, hur gamla och slitna de än är. Åtråvärda grejer. 30:åringarna här på debasers uteservering ser ut som tanter. Klart de trånar efter mina kläder..
Europride 1998 ur dagboken
Expressenuppslag 26 juli 1998
Från min dåvarande hemsida, 10 år sen:
"25 juli: I kaféstol vid Korai till 2. Några timmars sömn på Olympic hotell. Smidig morron. Lokalbussen till flygplatsen och ingen väntetid, men flygresan den värsta någonsin. En skrikig barnfamilj framför tillsammans med ett extremt stinkande alkispar bredvid förstörde luftrummet helt. Kärringen spydde efter maten. Skönt att komma ut i luften. Sov på bussen. Cyklade till Tvillingarnas där jag träffade syrran, och lärde känna två killar som läskade sig efter paraden och som drog mig med till Europridegalan på Solliden. Träffade Spetsesvänner med polare. Dansade på Münchenbryggeriet till 5. Sen trött nog att sova efter ett mycket omväxlande dygn.
24 juli: Tyskarna åkte vidare. Stranden till 7 på kvällen. Kom till Heraklion vid 10. Hittade tillbaka till bästa kaféet, checkade in och gick sen ut en sväng.
23 juli: Stranden.
22 juli: Hade klipporna, vågorna och utsikten över havet i väster helt för mig själv.
21 juli: Stranden.
20 juli: Upptäckte Stranden och en rolig bekantskap. Bestämde mig för att stanna hela veckan. Tre jättetrevliga tyska motorcykelkillar hade flyttat in i hotellets andra rum, Matze, Kristoff och Yogi.
19 juli: Klipporna, 100 meter från rummet.
18 juli: Resfeber! Härlig flygresa till Heraklion tidigt på morgonen. Hittade trevliga kafékvarter och ett hotell för hemresenatten, och tog sen första bästa buss till första bästa ställe och tog in på första bästa rum. Matala, liten badort, ett rum med havsutsikt vid hamnpromenaden.
17 juli: Jobbarveckan slut! Krismöte med tjejerna på GSB.
Så gjorde jag då: förde en slags manuell blogg på min hemsida. Det verkar som jag inte förändrats speciellt mycket på 10 år..
Andra bloggar om: resa, resor, Pride, Europride, Skansen, kreta, dagbok, 1998, semester
Europride 2008 invigd
Europrideinvigningen ville jag gå på, men fastnade hemma. Lyckades till slut trassla med mig cykeln på Djurgårdsfärjan och kom in på Skansen lagom för att hinna ta en öl och ett glas rosévin men hörde varken prinsens tal eller nån sång för det var högljutt i det inhängnade barområdet och jag snackade själv med folk som stod bredvid. Läste om vad som sades på Aftonbladet idag istället, Pride firar den svenska synden, och hade velat höra Tiina Rosenberg tala klarspråk om rätten att ha sex som man vill.
För 10 år sen gick paraden från Tanto till Skansen, där avslutningsgalan hölls. På Tvillingarnas träffade jag några killar som tyckte jag absolut skulle följa med dem upp till Skansen, och jag hakade på och köpte taggen fast det var sista dagen på pride. Jag hade precis kommit från Arlanda efter en vecka på Kreta, när jag hörde karnevalsrytmerna och hann ikapp tåget på Strandvägen, och efter Skansen blev det många stenhårda timmar på Münchenbryggeriets dansgolv - och jag var frälst. På såna dansgolv passar jag in, även om andra inte förstår det.
Jag hade då några månader innan blivit dumpad eftersom jag varken kunde tänka mig att flytta ihop eller gifta mig med honom. Det var i alla fall förklaringen jag fick. Men sanningen var nog den att han skaffat sig nya brillor. Optikern i Kista skrattade när jag sa att det fanns risker med att se för bra och berättade hur jag blev av med pojkvän.
Jag tycker att folk ska kunna konstellera sig och ha sex med vem de vill bara det är frivilligt. Heteronormen som Åsiktstorpeden skriver om här sabbar nu inte bara för gayfolk, utan för alla som inte känner sig hemma med den och förtryckta av den livsstil som anses vara normen.
Andra bloggar om: Europride 2008, paraden, Pride, Skansen, Stockholm
För 10 år sen gick paraden från Tanto till Skansen, där avslutningsgalan hölls. På Tvillingarnas träffade jag några killar som tyckte jag absolut skulle följa med dem upp till Skansen, och jag hakade på och köpte taggen fast det var sista dagen på pride. Jag hade precis kommit från Arlanda efter en vecka på Kreta, när jag hörde karnevalsrytmerna och hann ikapp tåget på Strandvägen, och efter Skansen blev det många stenhårda timmar på Münchenbryggeriets dansgolv - och jag var frälst. På såna dansgolv passar jag in, även om andra inte förstår det.
Jag hade då några månader innan blivit dumpad eftersom jag varken kunde tänka mig att flytta ihop eller gifta mig med honom. Det var i alla fall förklaringen jag fick. Men sanningen var nog den att han skaffat sig nya brillor. Optikern i Kista skrattade när jag sa att det fanns risker med att se för bra och berättade hur jag blev av med pojkvän.
Jag tycker att folk ska kunna konstellera sig och ha sex med vem de vill bara det är frivilligt. Heteronormen som Åsiktstorpeden skriver om här sabbar nu inte bara för gayfolk, utan för alla som inte känner sig hemma med den och förtryckta av den livsstil som anses vara normen.
Andra bloggar om: Europride 2008, paraden, Pride, Skansen, Stockholm
26 juli 2008
Sommardag
Fläkten som man brukar frysa av är nu bara skön.
Inne: 27,1 grader.
Ute: 29,4.
På vår mirakelbalkong är det Saharahetta.
Synd att sova bort dan bara. Men man kan inte få lång natt och lång.
Inne: 27,1 grader.
Ute: 29,4.
På vår mirakelbalkong är det Saharahetta.
Synd att sova bort dan bara. Men man kan inte få lång natt och lång.
25 juli 2008
Vatten
En stund vid vattnet, apoteket som bud, en öl med j, tv, lite bok, och nu vatten medan det dunkar in morgontidningar i lägenheterna. Tredje glaset. Tänk om alla hade det så lätt.
Been there done that
Känns som att det är när man inte har småbarn som båtlivet passar bäst. Inte att gå i land när kvällen är som finast och böka och böka. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Och så mycket mat och prylar som ska med och sen tas hem igen. Barnen kommer inte minnas ett smack av det sen, trots ens ansträngningar.
24 juli 2008
Min mutter saknas
Nu har jag bönat och bett och fick till slut hjälp med att pumpa cykeln. Man kan visst köpa de flesta tjänster - men inte de man behöver, som borra pumpa och bära bara lite. Helt naturligt kan man betala för att då lagad mat, hårklippning och massage. Det är skillnad på tjänst och tjänst ju.
Ajöss
Känner panikkänslor över att inte känna mig välkommen någonstans. Det är därför jag gillar stora öppna tillställningar, där mängden folk och individerna i det betyder nåt, inte vem man är där med.
Känner mig nu inte hemma när jag är hemma. Känner mig inte välkommen därute, inte på arbetsmarknaden, inte på musikevenemang i STockholm fast jag vill gå på så många, inte på Pride. Jag hittar inga att göra något annat med, och jag är ingen ensamentreprenör och inte kille. Killar gör saker tillsammans, bygger business ihop. Tjejer är en och en. Är man tjej ska man vara med en kille, och jag känner mest skräck för parsamhet, som stängt in mig så länge.
Jag är inte tillräckligt duktig flicka, inte tillräckligt arbetsam och uppoffrande, inte tillräckligt smart för att göra något som inte redan finns för mycket av. Jag är inte tillräckligt gay, inte tillräckligt svensson, inte tillräckligt snygg och inte intresserad av folkintressena träning, shopping och heminredning. Även om jag var rik skulle det ändå inte räcka till för att duga som sällskap.
Jag tillhör ingen grupp, ingen förening, ingen sekt, inget gäng, inget par, inte ens nåt litet gäng. Har en ålder då allt ska vara klart, men man inget får göra. Man är bara patetisk om man rör sig ute i sociala livet. Karriären ska vara gjord och man ska på 15 år bara fortsätta som att man fortfarande tycker att det är kul att fortsätta göra samma skit år efter år, och så plocka ihop efters sig och ajöss.
Känner mig nu inte hemma när jag är hemma. Känner mig inte välkommen därute, inte på arbetsmarknaden, inte på musikevenemang i STockholm fast jag vill gå på så många, inte på Pride. Jag hittar inga att göra något annat med, och jag är ingen ensamentreprenör och inte kille. Killar gör saker tillsammans, bygger business ihop. Tjejer är en och en. Är man tjej ska man vara med en kille, och jag känner mest skräck för parsamhet, som stängt in mig så länge.
Jag är inte tillräckligt duktig flicka, inte tillräckligt arbetsam och uppoffrande, inte tillräckligt smart för att göra något som inte redan finns för mycket av. Jag är inte tillräckligt gay, inte tillräckligt svensson, inte tillräckligt snygg och inte intresserad av folkintressena träning, shopping och heminredning. Även om jag var rik skulle det ändå inte räcka till för att duga som sällskap.
Jag tillhör ingen grupp, ingen förening, ingen sekt, inget gäng, inget par, inte ens nåt litet gäng. Har en ålder då allt ska vara klart, men man inget får göra. Man är bara patetisk om man rör sig ute i sociala livet. Karriären ska vara gjord och man ska på 15 år bara fortsätta som att man fortfarande tycker att det är kul att fortsätta göra samma skit år efter år, och så plocka ihop efters sig och ajöss.
Alrid för sent att ge upp
Chansen eller risken att bli hittad finns närmast inte. Inte heller att någon skulle vara intresserad av att avlyssna eller spionera på en. Inte på mig.Folk hittar varandra på facebook, linkedin och andra sociala tjänster. Jag gör det inte. Är man född på 50-talet och tidigare verkar bara ett fåtal gamla polare och vänner ha hittat till datorn, och använda sig av internet.
När alla dessa jämnåriga bekanta och polare och före detta vänner från barndom och skolår fyllde 50 förra och förrförra året var jag inte på ett enda kalas, utom mitt eget hysteriska bubbelparty, som några tack och lov kom på. Egentligen var det väl mer ett sätt för mig själv att inse att passerat är passerat, och att läget är som det är: Att det aldrig är för sent att ge upp.
(T-shirtbilden vet jag inte vad den kommer från, men ger namnet på fotografen om jag hittar det)
23 juli 2008
Koppla av utan uppkoppling?
Tänkte koppla av med att köra onlinekurser i Photoshop, nu när jag har tid.
Men det är ogörligt att hitta någonstans i det fria att göra det på, tydligen. Jävla innesittarland . Tråkiga kaféer. Hamburgerrestauranger. Vem vill sitta där och jobba eller distansplugga? Eller åka till andra änden av stan där det visst ska finnas ett mysigt jobbarkafé?
Summasummarum har jag inte råd att skaffa ytterligare en kommunikationsräkning:
Betalar redan nu:
- 693 för kabeltv och bredband
- 600 för fast telefoni
- 500 för jobbmobilens privatsamtal
- 400 för tv-licensen
vilket ger mig som privatperson utgifter på över 2000 kronor i månaden bara för standardkommunikation, som jag ser det. Radio, tv, internet.
"Mobilt bredband" skulle kosta närmare 200 kronor till i månaden. Men nånstans tycker jag att jag med mina tre telekom-abb någonstans skulle kunna ta ut datorn och jobba mot nätet var jag vill.
Vi är så lurade.
Andra bloggar om: internet, livsadministration, ekonomi,
Men det är ogörligt att hitta någonstans i det fria att göra det på, tydligen. Jävla innesittarland . Tråkiga kaféer. Hamburgerrestauranger. Vem vill sitta där och jobba eller distansplugga? Eller åka till andra änden av stan där det visst ska finnas ett mysigt jobbarkafé?
Summasummarum har jag inte råd att skaffa ytterligare en kommunikationsräkning:
Betalar redan nu:
- 693 för kabeltv och bredband
- 600 för fast telefoni
- 500 för jobbmobilens privatsamtal
- 400 för tv-licensen
vilket ger mig som privatperson utgifter på över 2000 kronor i månaden bara för standardkommunikation, som jag ser det. Radio, tv, internet.
"Mobilt bredband" skulle kosta närmare 200 kronor till i månaden. Men nånstans tycker jag att jag med mina tre telekom-abb någonstans skulle kunna ta ut datorn och jobba mot nätet var jag vill.
Vi är så lurade.
Andra bloggar om: internet, livsadministration, ekonomi,
Ute och inne just nu...
Ska kolla den digitala i köket. Känns som det inte är nåt syre inne fast fönstren står öppna. Det är nog för att jag glömmer att andas ibland. Ska också köra igång min superfläkt. Det är lite som att sova för bar himmel ute på havet, fast utan gung.
Min gissning är att det är 16 grader ute och 22 inne.
Kontroll:
Just nu är det 14 grader ute och 22,4 (i mitt kök, som nog är varmare än sovrummet).
Stockholmsvädret 10 dagar framöver, enligt weather.com.
Ser hoppfullt ut. 24-25 grader, inget regn.
Hoppas, hoppas
Andra bloggar om: väder, temperatur, inne, ute
Min gissning är att det är 16 grader ute och 22 inne.
Kontroll:
Just nu är det 14 grader ute och 22,4 (i mitt kök, som nog är varmare än sovrummet).
Stockholmsvädret 10 dagar framöver, enligt weather.com.
Ser hoppfullt ut. 24-25 grader, inget regn.
Hoppas, hoppas
Andra bloggar om: väder, temperatur, inne, ute
22 juli 2008
Djuren invaderar
Kan nu konstatera att bananflugorna kommit tillbaka. Såg de första i köksfönstret när jag gick upp. Sen runt salladsbladen som låg kvar i vasken.
Annars har vi som vanligt Micke gråsparven på besök varje dag. Dottern har tröttnat på att kalla honom Micke och tycker att det räcker med "sparven". En skata kraxade sönder natten, men flög dessbättre vidare. Att kraxa för sig själv är ju inte så kul..
Två flugor har varit här i sommar, men inga myggor eller getingar, vare sig inne eller på balkongen. Fördelen med stad, om man håller sig undan hamburgar- och glasscity (Kungsan) med sina äckliga öppna soptunnor med fiskmåsar och råttor omkring.
Minns besöken hos styvmormor och morfar i Småland som barn och på Öland som småbarnsförälder: detta eviga viftande och smällande efter flugor. Och nätkorgarna man var tvungen att lägga över maten när man satt och åt. Ändå hann flugorna sätta sig på maten innan man stoppade in.
Är det så fortfarande?
Annars har vi som vanligt Micke gråsparven på besök varje dag. Dottern har tröttnat på att kalla honom Micke och tycker att det räcker med "sparven". En skata kraxade sönder natten, men flög dessbättre vidare. Att kraxa för sig själv är ju inte så kul..
Två flugor har varit här i sommar, men inga myggor eller getingar, vare sig inne eller på balkongen. Fördelen med stad, om man håller sig undan hamburgar- och glasscity (Kungsan) med sina äckliga öppna soptunnor med fiskmåsar och råttor omkring.
Minns besöken hos styvmormor och morfar i Småland som barn och på Öland som småbarnsförälder: detta eviga viftande och smällande efter flugor. Och nätkorgarna man var tvungen att lägga över maten när man satt och åt. Ändå hann flugorna sätta sig på maten innan man stoppade in.
Är det så fortfarande?
Budgetvecka och utförsälning
Detta har jag att leva på fram till lön utöver 120 kronor i plånboken:
- ett tredjedels häfte rikskuponger
- en pundsedel och några mindre eurosedlar
- en blomsterhandelkupong på 100 kronor
- ett presentkort på kanske 600 på klädbutiken mango
- ett presentkort på Akademibokhandeln (i Kista av alla ställen) på 300 kronor.
Det blir ju både mat, shopping och kultur det.
Men min nästa lön räcker inte både till hyra och mastercardräkning.
Måste sälja nåt.. men vad?
Läs även andra bloggares åsikter om livsstil, ekonomi
- ett tredjedels häfte rikskuponger
- en pundsedel och några mindre eurosedlar
- en blomsterhandelkupong på 100 kronor
- ett presentkort på kanske 600 på klädbutiken mango
- ett presentkort på Akademibokhandeln (i Kista av alla ställen) på 300 kronor.
Det blir ju både mat, shopping och kultur det.
Men min nästa lön räcker inte både till hyra och mastercardräkning.
Måste sälja nåt.. men vad?
Läs även andra bloggares åsikter om livsstil, ekonomi
Hemmakvälle med queer as folk
Dotter och jag såg två avsnitt av serien queer as folk i femmans pridesatsning. Missa inte, skriver Annika Bryn i sin blogg.
Sen såg vi ett kasst avsnittet av sex and the city där carrie inte gillar att behöva kyssa alison morisette, och inte vågar stå för det, utan smiter iväg. Hon tycker att hon är för gammal för sanning och konsekvens, om hon måste kyssa kvinnor. Men om det nu inte finns anledning att hänga upp sig på vilken läggning någon annan har måste det ju vara helt ok att vara hetero också, och våga avstå från att kyssa tjejer om det känns fel, inte låtsas eller spela vara intresserad för att kanske tro sig bli mer accepterad i vissa gaykretsar.
Löste därefter svenskans svårare sudoku och hinner nog läsa ut boken naiv super innan jag somnar. Har inga problem med.. /och här somnade jag/ ..och nu är det alldeles för tidigt på morgonen efter 5 timmars sömn. Dags för Sovmmorgon.
Läs även andra bloggares åsikter om city, hemmakväll, Pride, queer as folk, sex, tv
21 juli 2008
London förra augusti, bilder återfunna
Originally uploaded by Coola bilder
Det var ett tusental bilder från London plus allt annat i höstas som återfanns idag, slarvigt avladdade på en extern hårddisk utan ordning. Här ett gäng som först när de såg mina moo-kort med andra bilder lät mig fota.
Andra bloggar om: London, Notting Hill Carnival,
Notting Hill,
20 juli 2008
Barbröstade båtkillar on masse
The Annual Atlantis Cruise Extravaganza.
"2000 hot american boys and crew partying with the Stockholm gay-in crowd."
På det här eventet hamnade M och jag efter jazzfestivalen. Vi hade inte en susning om vad det var för kväll. Han ville gå på sin favoklubb i källaren, men vi orkade inte med ett extra inträde efter att först ha betalt 200 i dörren. Trivdes som fisken i vattnet och musiken var otroligt bra. Måste ta reda på vilka som spelade. Men att det var massa båtfolk där märkte jag inget av. Däremot var det mycket få tjejer där, på sin höjd 5 stycken. Man kanske inte ens var välkommen, egentligen.
Europrides avslutningsfest "This is disco" den 2 augusti är i samma lokaler och med samma arrangörer, som verkligen kan sin sak.
Andra bloggar om: klubb, stockholm, musik, Berns, mondaybar
Hit och dit
Jag cyklade dit, åkte taxi hem.
Tog taxi dit, cyklade hem.
Cyklade dit, tog taxi hem.
Åkte t-bana och buss dit. Tog taxi hem.
Så nu står cykeln alltså kvar på Skeppsholmen och jag måste dit och hämta den.
Klumpigt.
Tog taxi dit, cyklade hem.
Cyklade dit, tog taxi hem.
Åkte t-bana och buss dit. Tog taxi hem.
Så nu står cykeln alltså kvar på Skeppsholmen och jag måste dit och hämta den.
Klumpigt.
Jazzfestival dag 4: joan armatrading
På stora scen avslutade joan armatrading storstilat med tryck i liret. Skönt lir men publiken sög, åtminstone där vi stod. Riktiga Surmörtar.
Jazzfestival dag 4: van morrison
En enda bild lyckades jag ta med mobilen innan jag blev stoppad av vakten.
Stämningen under jazzfestivalens sista kväll var mer anspänd än tidigare när horder av van morrison-fans med familjbiljett trängdes framför stora scen. Mittsektionen var avspärrad för vippare, och den sköna närheten till scen som dagarna innan var bortbyggd. Antagligen på grund av alla barn som tvingats dit av sina sura föräldrar var volymen neddragen till närmast samtalsläge. Och vi tappade koncentrationen av bökande ungar som viftade med stora godisklubbor. Vi åtnjöt andra halvan av spelningen nere på bryggan istället för att trängas med svennarna.
Vet att det är svårt för vissa att få barnvakt, men måste man verkligen ha ungarna med i trängseln framför scenen när de uppenbarligen är helt ointresserade av musiken och klättrar på väggarna?
Gratis öronproppar fanns det, så om något borde föräldrarna själva ansvara för att förse ungarna med skydd istället för att den låga volymen sänker en spelning.
Kulturbloggen skriver rakt på sak: Konsten att förstöra en konsert med Van Morrison
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, Van Morrison, Stockholm, musik, Skeppsholmen
19 juli 2008
X-et diggar mig numera
Det så kallade x-et tycker att det är hög tid att komma och hälsa på honom i London, men han får vänta en månad på att dela hotell med mig och göra några Notting Hill Carneval after-partyn ihop - eller vad det nu blir. Han har ringt de senaste dagarna, och först idag svarade jag.
Han gillar mig mer och mer i takt med att jag bryr mig allt mindre. Men flygbiljetten har jag redan köpt och South West Four-biljett också. Träffa honom några dar kan jag möjligen se som lite bonus, eller annars blir vi ovänner igen, som efter Notting Hill 2006, då vi inte pratade på ett år.
Tanken slog mig att det inte skulle förvåna mig om vi kommer bli ihop om typ 15 år och bli ett sånt där slött pensionärspar som sitter vecka efter vecka på nån veranda i Thailand och lyssnar på jammin. Vid det laget har säkert hans flickvän gjort slut med honom för länge länge sen, om hon inte gjort det redan.
Jag frågar inget längre.
Skulle illustrera med en bild men märker att de enda bilder jag har i säkert förvar är de fyra bilder jag langade upp på flickr och publicerade på bloggen. ">i bloggen. 800 bilder bara borta... Trist.
Han gillar mig mer och mer i takt med att jag bryr mig allt mindre. Men flygbiljetten har jag redan köpt och South West Four-biljett också. Träffa honom några dar kan jag möjligen se som lite bonus, eller annars blir vi ovänner igen, som efter Notting Hill 2006, då vi inte pratade på ett år.
Tanken slog mig att det inte skulle förvåna mig om vi kommer bli ihop om typ 15 år och bli ett sånt där slött pensionärspar som sitter vecka efter vecka på nån veranda i Thailand och lyssnar på jammin. Vid det laget har säkert hans flickvän gjort slut med honom för länge länge sen, om hon inte gjort det redan.
Jag frågar inget längre.
Skulle illustrera med en bild men märker att de enda bilder jag har i säkert förvar är de fyra bilder jag langade upp på flickr och publicerade på bloggen. ">i bloggen. 800 bilder bara borta... Trist.
Jazzfestivalen dag 3: Patti Smith
Stockholm Jazzfestival 2008: Patti Smith Originally uploaded by Coola bilder
Så fick man höra Patti Smith live till slut. Läser att hon är född 1946, och att hennes debutalbum Horses släpptes i november 1975. Då var det alltså på Ios sommaren 76 som hennes låtar fick en självklar plats på dansgolven. Man var minst sagt Rod Stewart-trött och välkomnade det nya soundet.
festival, Patti Smith
Tryckt på P1 och hamnar i vandrande skugga
Hej och välkomna till Odla med P1, i kunskapsträdgården (?) där man får titta på praktlila riddarsporrar, med runda knoppar som ser ut som pärlor och stora sjok av nävor.
Nej, det är inte ofta jag råkar ha P1 på. Jag förstår absolut ingenting.
Har bott 8 år med egen rabatt och förundras ibland över att det växer nåt där över huvud taget. Kanske inte rosa ståndare, pastrantior eller linneadöttrar, eller vad det nu kanske skulle kunna vara. Kanske är det bara "ogräs". Just nu ser det mest skrynkligt ut och jag skulle hellre vilja ha ett cykelställ eller en ljugarbänk där.
Gulbladiga smällspireor? Fysokarpossläktet. Lite plymaktiga..
Nä, det är rena grekiskan för mig. Förstår inte vad de pratar om. Platsen är helt enkelt inte den rätta, säger dom. De behöver "vandrande skugga", växterna. Tänk om det var lika tydligt för oss människor att man inte trivs, att det är för torrt eller blött eller skuggigt.
Nej, det är inte ofta jag råkar ha P1 på. Jag förstår absolut ingenting.
Har bott 8 år med egen rabatt och förundras ibland över att det växer nåt där över huvud taget. Kanske inte rosa ståndare, pastrantior eller linneadöttrar, eller vad det nu kanske skulle kunna vara. Kanske är det bara "ogräs". Just nu ser det mest skrynkligt ut och jag skulle hellre vilja ha ett cykelställ eller en ljugarbänk där.
Gulbladiga smällspireor? Fysokarpossläktet. Lite plymaktiga..
Nä, det är rena grekiskan för mig. Förstår inte vad de pratar om. Platsen är helt enkelt inte den rätta, säger dom. De behöver "vandrande skugga", växterna. Tänk om det var lika tydligt för oss människor att man inte trivs, att det är för torrt eller blött eller skuggigt.
18 juli 2008
Jazzfestivalen dag 3: nils petter molvaer group
Vad säger man. Skitbra musik, tycker jag. Folk omkring nästan lite förbryllade över musiken, som var vardagsmuller i mina ögon. I väntan på Patti Smith.
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, folk/people, festival, musik
Jazzfestivalen dag 3: musicmusicmusic
Bra tycker jag. De som vill ha "jazz" får sitt. Vi som vill ha känsla och improvisation får vårt. Lite sång till eller fler musiker på scen framöver blir nog bra.
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, folk/people, festival, musik
Jazzfestivalen dag 3: neurotisk start
Sf jazz collective låter som de har ett rum var, och sen blir för många kockar när de ska fixa ihop nåt gemensamt i köket. Det är just den typen av nervös storbandsjazz som jag inte är riktigt kan ta in mer än som illustration av jobbiga känslor av splittring och urgency utan mål.
Utpumpad
Känner mig utpumpad. Matkassarna var tunga att lyfta från cykeln och allt gör ont. Handleder, knäna, nacken, fötterna, höfterna. Det är cyklandets fel. Att cykla i blåst på en opumpad cykel kräver dubbel kraft. Det är inte roligt.
Har nu haft cykeln i snart ett år. Borde den inte hålla luften lite längre..
Kanske dags att lämna in den för pumpning.
Har nu haft cykeln i snart ett år. Borde den inte hålla luften lite längre..
Kanske dags att lämna in den för pumpning.
Jazzfestivalen dag 1: Festivalbootsen på
DSCF3663 Originally uploaded by Coola bilder
Från festivalens bästa hörna medan nån "pausjazz" hördes från scen. Kanske var det ett band.
Jazzfestivalen dag 1: Mary J Blige sprider ljus
Jazzfestivalen dag 1: Mary J Blige DSCF3679 Originally uploaded by Coola bilder
Detta måste vara publiken sämsta - eller kanske bästa - bild av Mary J Blige. Den är mer en känsla, kan man säga. Det spelar ingen roll om man är vit eller svart och om håret är grönt eller gult.
Jazzfestivalen dag 2: Marit Bergman och stråkar
DSC_5169 Originally uploaded by Coola bilder
Läs mer om spelningarna på Kulturbloggen: Christian Kjellvander, Marit Begman, The Soundtrack of our lives.
Nån, hm, har visst stört Kulturbloggens klipp från Marit Bergmand genom att prata goja.
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, folk/people, festival, musik
Jazzfestivalen dag 2: Efter regn kommer sol
Marit Bergman hann precis avsluta sin spelning. Sen kom ösregn med vindar från väst.
Ett tag kändes det som att molnet parkerat precis ovanför Skeppsholmsscenen, men det släppte och publiken kopplade av och njöt av glittret när solen och musiken tog över igen.
Jag kom precis efter första regnet, när Christian Kjellvander spelade. Såg sen Marit Bergman med stråkkvartett, dundershowen med JazzKamikase och avslutade med Looptroop Rockers.
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, Skeppsholmen, folk, väder, festival, musik
Ett tag kändes det som att molnet parkerat precis ovanför Skeppsholmsscenen, men det släppte och publiken kopplade av och njöt av glittret när solen och musiken tog över igen.
Jag kom precis efter första regnet, när Christian Kjellvander spelade. Såg sen Marit Bergman med stråkkvartett, dundershowen med JazzKamikase och avslutade med Looptroop Rockers.
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, Skeppsholmen, folk, väder, festival, musik
17 juli 2008
Jazzfestivalen dag 2: The soundtrack of our lives
Regnar gör det mellan spelningarna.
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, folk/people, festival, musik
Jazzfestivalen dag 1: Mariestadsflak och östermalmare
Lite fullvuxenkollo över det hela. Stockholmsbloggen sammanfattar kvällen bättre. Såg Tower of Power, missade Nina Ramsby (idiotiskt), och Mary J Blige. Fotade sparsamt.
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, folk/people, festival, musik
16 juli 2008
Jazzfestivalen dag 1: en del har framförhållning och salt
Bredvid folk som planerat och har med sig mat och dryck och filt. En tjej saltar frenetiskt på varje liten fläck och till sist är det högar av vitt pulver som man associerar med något helt annat.
Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, folk/people, festival, musik
Kiosken stängd
Fick gå all the way to hornstull för att hitta ett atg-ombud. Nu har jag min festivalbiljett och kommer inte undan. Oavsett väder. På väg till kista nu. Farligt ställe.
15 juli 2008
Sommarnöje: utomhussex med okända
Tillfälligt sex kommer långt långt ner på min önskelista. Jag gör inget för att få det, för jag vill inte ha det. Det är min torftiga inställning, för dagen i alla fall: att det oftare är roligare så länge det inte blir sex.
That's it.
Annat är det kanske för petter och lotta, som kanske behöver komma över sina skam- och syndkänslor och som är överens om vad de vill göra. Som vill busa till det och göra nåt syndigt på "fel" ställe eller få göra det med en okänd i parken..
Jinge läste i Aftonbladet igår att allt fler ägnar sig åt "dogging", som ska vara en slags arrangerade sexmöten mellan okända: Nyhetstorka leder till mer sex.
Enligt artikeln är det någon som organiserar så att personer som inte känner varandra kan ses och ha sex utomhus nånstans. Och helst verkar de vilja bli sedda också.
Men vad gör man om man blir ihopparad med nån man kommer på att man inte vill ha sex med? Säger man nej tack och beställer en ny via mobilen?
Det är klart man undrar hur folk funkar. Är det bättre att bli sedd av folk som verkligen inte vill se? Det skulle ju annars vara lämpligare att exhibitionister och tittare arrangerade gemensamma mulleaktiviteter.
Ser en bild framför mig från en strand på Skiathos:
Little Banana beach vid ett helt annat tillfälle, och helt andra personer.
Det är en fin naturiststrand som mest befolkas av veteraner och gaypar. Paren går ibland, när det pockar på, snällt upp i skogen bakom, och kommer tillbaka hand i hand och tar ett glas kallt vitt eller en öl tills det är dags igen. Ingen som inte vill behöver se och dom kanske inte heller vill bli sedda.
Jag väljer just den stranden för att slemmiga strandraggare inte vågar sig dit.
En dag när jag kom till Little Banana beach, som stranden kallas, och skulle gå bort till andra änden av den, såg jag att folk framför mig gjorde en ordentlig lov ut i vattnet, tittade mot horisonten, och undvek ett ställe vid strandkanten där det fördes nåt slags oväsen. En utskjutande klippa skymde, så jag såg inte först, men sen förstod jag..
Ett bra så oestetiskt kopulerande par hade ockuperat en del av stranden, så att ingen annan ville eller klarade av att vara i närheten.
Hon var stor som en potatissäck och det såg utom som att hon försökta klämma ihjäl den spensliga karln som låg där under henne nånstans. Några bleka ben kunde man se sticka ut. Umpa-umpa-umpa. Hon satt upp och hoppade på honom med hela tunga kroppen.
Ovackert som fan var det, och folk tittade bort och grimaserade. Sex på paradisstranden, jättesexigt, eller hur..
Troligen hade de sina bästa ögonblick, men det kändes som att de gjorde det på andras bekostnad. Dom ville bli sedda, och hade valt en plats där alla som kom från bussen måste passera. Men ingen ville se på.
Och vi sa, vi som gick förbi, att vi tyckte att det där kunde dom väl kunnat bespara oss. Man vill ju inte tappa lusten för sex heller..
That's it.
Annat är det kanske för petter och lotta, som kanske behöver komma över sina skam- och syndkänslor och som är överens om vad de vill göra. Som vill busa till det och göra nåt syndigt på "fel" ställe eller få göra det med en okänd i parken..
Jinge läste i Aftonbladet igår att allt fler ägnar sig åt "dogging", som ska vara en slags arrangerade sexmöten mellan okända: Nyhetstorka leder till mer sex.
Enligt artikeln är det någon som organiserar så att personer som inte känner varandra kan ses och ha sex utomhus nånstans. Och helst verkar de vilja bli sedda också.
Men vad gör man om man blir ihopparad med nån man kommer på att man inte vill ha sex med? Säger man nej tack och beställer en ny via mobilen?
Det är klart man undrar hur folk funkar. Är det bättre att bli sedd av folk som verkligen inte vill se? Det skulle ju annars vara lämpligare att exhibitionister och tittare arrangerade gemensamma mulleaktiviteter.
Ser en bild framför mig från en strand på Skiathos:
Little Banana beach vid ett helt annat tillfälle, och helt andra personer.
Det är en fin naturiststrand som mest befolkas av veteraner och gaypar. Paren går ibland, när det pockar på, snällt upp i skogen bakom, och kommer tillbaka hand i hand och tar ett glas kallt vitt eller en öl tills det är dags igen. Ingen som inte vill behöver se och dom kanske inte heller vill bli sedda.
Jag väljer just den stranden för att slemmiga strandraggare inte vågar sig dit.
En dag när jag kom till Little Banana beach, som stranden kallas, och skulle gå bort till andra änden av den, såg jag att folk framför mig gjorde en ordentlig lov ut i vattnet, tittade mot horisonten, och undvek ett ställe vid strandkanten där det fördes nåt slags oväsen. En utskjutande klippa skymde, så jag såg inte först, men sen förstod jag..
Ett bra så oestetiskt kopulerande par hade ockuperat en del av stranden, så att ingen annan ville eller klarade av att vara i närheten.
Hon var stor som en potatissäck och det såg utom som att hon försökta klämma ihjäl den spensliga karln som låg där under henne nånstans. Några bleka ben kunde man se sticka ut. Umpa-umpa-umpa. Hon satt upp och hoppade på honom med hela tunga kroppen.
Ovackert som fan var det, och folk tittade bort och grimaserade. Sex på paradisstranden, jättesexigt, eller hur..
Troligen hade de sina bästa ögonblick, men det kändes som att de gjorde det på andras bekostnad. Dom ville bli sedda, och hade valt en plats där alla som kom från bussen måste passera. Men ingen ville se på.
Och vi sa, vi som gick förbi, att vi tyckte att det där kunde dom väl kunnat bespara oss. Man vill ju inte tappa lusten för sex heller..
13 juli 2008
Hur många bloggar läser bloggare?
Går igenom min bloglines-läsare, och fastän jag läser bloggflöden från mobilen så hinner jag absolut inte läsa ikapp alla bloggar jag prenumererar på flöden från.
Undrar hur många andra bloggar som bloggare i allmänhet läser. Själv läser jag definitivt mer än jag skriver, mycket mer.
Hur många bloggar läser du?
Förväntar mig inte precis några svar. Den här bloggen läses nog av 25 personer, lite då och då, och resten hamnar väl här av misstag genom sökningar.
Själv läser jag, trodde jag, ungefär 100 bloggar, och hittar ständigt nya, och gamla som jag helt missat tidigare. Såg att över 31000 bloggar finns registrerade på bloggportalen och på nyligen.se kommer ungefär 5 nya blogginlägg i minuten upp. Sjukt mycket, kan man tycka, men de lär fortsätta att bli fler.
Man får koppla bort det där att man skulle kunna ha nån koll.
Andra bloggar om: bloggar, bloggvärlden, blogosfär,
Undrar hur många andra bloggar som bloggare i allmänhet läser. Själv läser jag definitivt mer än jag skriver, mycket mer.
Hur många bloggar läser du?
Förväntar mig inte precis några svar. Den här bloggen läses nog av 25 personer, lite då och då, och resten hamnar väl här av misstag genom sökningar.
Själv läser jag, trodde jag, ungefär 100 bloggar, och hittar ständigt nya, och gamla som jag helt missat tidigare. Såg att över 31000 bloggar finns registrerade på bloggportalen och på nyligen.se kommer ungefär 5 nya blogginlägg i minuten upp. Sjukt mycket, kan man tycka, men de lär fortsätta att bli fler.
Man får koppla bort det där att man skulle kunna ha nån koll.
Andra bloggar om: bloggar, bloggvärlden, blogosfär,
Lyckad och lycklig
Moderns särbo har en lyckad familj.
Han har fyra döttrar som alla har högskoleutbildningar och "riktiga jobb" och de är vad modern kallar "högt uppsatta". De är också ordentligt gifta med en man var, och har aldrig skiljt sig, och männan är händiga och snälla. Barnbarnen har blivit många och fina och gör vad de ska. Och alla fina familjerna hänger ihop och kör sina bilar och grillar med varandra.
Om jag och min syster var så lyckade och framför allt om min bror fortfarande skulle vara i livet, då skulle min mor kanske vara lycklig.
Hon kan inte se något speciellt lyckat med mig och min syster. Vi har inte gjort vår plikt på ovanstående sätt, och jobben vi har duger inte lika bra som särbons döttrars jobb, och vi är båda singlar. Och varken syrran eller brorsan har barn.
- Du vet, hans flickor är sååå duktiga, säger hon. Och såå ordentliga.
Men är de lyckliga? Är dom lyckligt gifta? Har inte något av alla dess barnbarn något problem?
Jag skulle vara lyckligare om båda mina barn var lyckliga och nöjda med hur de lever och att de har bra vänner och kan leva på sånt de tycker om. Men det är lättare sagt än gjort att styra sitt liv som man önskar ha det. Hur gör man? Varför får man aldrig bestämma själv i början?
Och varför får man inte utbilda sig till precis det man vill? Det är ju helt sjukt hur många som hamnar i fel yrke, på fel ort, i fel lägenhet och med fel folk. Och får livet liksom förfelat.
Hur lycklig blir man då?
Han har fyra döttrar som alla har högskoleutbildningar och "riktiga jobb" och de är vad modern kallar "högt uppsatta". De är också ordentligt gifta med en man var, och har aldrig skiljt sig, och männan är händiga och snälla. Barnbarnen har blivit många och fina och gör vad de ska. Och alla fina familjerna hänger ihop och kör sina bilar och grillar med varandra.
Om jag och min syster var så lyckade och framför allt om min bror fortfarande skulle vara i livet, då skulle min mor kanske vara lycklig.
Hon kan inte se något speciellt lyckat med mig och min syster. Vi har inte gjort vår plikt på ovanstående sätt, och jobben vi har duger inte lika bra som särbons döttrars jobb, och vi är båda singlar. Och varken syrran eller brorsan har barn.
- Du vet, hans flickor är sååå duktiga, säger hon. Och såå ordentliga.
Men är de lyckliga? Är dom lyckligt gifta? Har inte något av alla dess barnbarn något problem?
Jag skulle vara lyckligare om båda mina barn var lyckliga och nöjda med hur de lever och att de har bra vänner och kan leva på sånt de tycker om. Men det är lättare sagt än gjort att styra sitt liv som man önskar ha det. Hur gör man? Varför får man aldrig bestämma själv i början?
Och varför får man inte utbilda sig till precis det man vill? Det är ju helt sjukt hur många som hamnar i fel yrke, på fel ort, i fel lägenhet och med fel folk. Och får livet liksom förfelat.
Hur lycklig blir man då?
Stockholm Jazzathon - marathonjam på Clarion
Stockholmsbloggen ger ett utomordentligt musiktips som jag inte upptäckte förrän nu: Jamma på Clarion - hjälp kända jazzmusiker att slå världsrekord!
Jammet direktsänds på www.stockholmjazzathon.com.
Eventet pågår 11-13 juli, och den 16 juli tar Stockholm jazzfestival vid.
Enligt min 10-dagarsprognos verkar vi också klara oss ifrån regn, och det blir väl i så fall första gången för Skeppsholmsjazzen.
---
Rekordet slogs, förstås.
Andra bloggar om: musik, jazz, Stockholm, jam
Jammet direktsänds på www.stockholmjazzathon.com.
Eventet pågår 11-13 juli, och den 16 juli tar Stockholm jazzfestival vid.
Enligt min 10-dagarsprognos verkar vi också klara oss ifrån regn, och det blir väl i så fall första gången för Skeppsholmsjazzen.
---
Rekordet slogs, förstås.
Andra bloggar om: musik, jazz, Stockholm, jam
Olistigt
På dotters inrådan läser jag (och lyckas jag somna ifrån) Naiv. Super. av Erland Loe. Var riktigt lässugen, men fastnar på det här med listor. Jag skulle behöva några själv.
Jag har kanske nåt fel i huvudet som inte förstår mig på listor, eller hur man får ihop en hel lista. Har inte gjort listor nån gång i fyran-femman då vi rankade killarna i klassen på en tio-i-topp-lista, som de stackars killarna också fick se. Minns att jag inte vågade sätta upp en viss kille i klassen på listan, för alla andra tyckte han var så "snuskig". Jag vågade inte på nåt sätt visa att jag tyckte han var.. vad det nu va..
Huvudpersonen i boken gör listor på allting, till exempel på alla djur han sett, eller vad han skulle måla om han var målare. Jag skulle inte kunna klämma fram en lista ens på mina fem bästa resmål.
Jag skulle vilja ha en lista på alla filmer jag sett eller alla böcker jag har hemma innan jag ger bort dom. Försökte göra en lista på alla skivor jag ärvde så att lämpliga skulle kunna ta över delar av samlingen, men såna inventeringslistor går bara inte att få ihop. Det kräver ett oändligt tålamod.
Däremot gjorde jag en diger packlista för en massa år sen, som gav en packning så stor att man inte kan kunde röra sig en millimeter på själva resan.
Har aldrig haft en vettig packning i hela mitt liv, och som alltid har jag både för mycket och samtidigt för lite med mig. Till exempel bara teknik och massa sladdar och inga skor.
Senaste resan hade jag med en laptop som inte gick att använda, och två kameror, fast jag bara fotade med mobilen. Jag hade också en extramobil med - om jag skulle tappa min vanliga - och det gjorde jag ju inte. Däremot hade jag bara regnboots och flipflops med, vilket inte passade så bra på Ibizaklubbarna.
Så nu ska jag plita ihop en liten lista över vad jag saknat på de senaste resorna:
- dansskor (som är lätta, lätta att gå i och som man ser ok prydlig ut i alla lägen)
- kikare (finns nåt bättre för att verkligen se saker?)
- bra kartor från nätet över de platser man ska till (på plats är de ibland extremt usla)
- rätt solskyddsfaktor av rätt märke i förbrukningsmängdsanpassade småflaskor
- spegel (pytteliten, för sminkning on the fly, vetifan hur man såg ut på resan egentligen)
- cayennepeppar och riktigt örtsalt (till mat som inget smakar)
- tillräckligt med våtservetter
- några skavsårsplåster
Jag har kanske nåt fel i huvudet som inte förstår mig på listor, eller hur man får ihop en hel lista. Har inte gjort listor nån gång i fyran-femman då vi rankade killarna i klassen på en tio-i-topp-lista, som de stackars killarna också fick se. Minns att jag inte vågade sätta upp en viss kille i klassen på listan, för alla andra tyckte han var så "snuskig". Jag vågade inte på nåt sätt visa att jag tyckte han var.. vad det nu va..
Huvudpersonen i boken gör listor på allting, till exempel på alla djur han sett, eller vad han skulle måla om han var målare. Jag skulle inte kunna klämma fram en lista ens på mina fem bästa resmål.
Jag skulle vilja ha en lista på alla filmer jag sett eller alla böcker jag har hemma innan jag ger bort dom. Försökte göra en lista på alla skivor jag ärvde så att lämpliga skulle kunna ta över delar av samlingen, men såna inventeringslistor går bara inte att få ihop. Det kräver ett oändligt tålamod.
Däremot gjorde jag en diger packlista för en massa år sen, som gav en packning så stor att man inte kan kunde röra sig en millimeter på själva resan.
Har aldrig haft en vettig packning i hela mitt liv, och som alltid har jag både för mycket och samtidigt för lite med mig. Till exempel bara teknik och massa sladdar och inga skor.
Senaste resan hade jag med en laptop som inte gick att använda, och två kameror, fast jag bara fotade med mobilen. Jag hade också en extramobil med - om jag skulle tappa min vanliga - och det gjorde jag ju inte. Däremot hade jag bara regnboots och flipflops med, vilket inte passade så bra på Ibizaklubbarna.
Så nu ska jag plita ihop en liten lista över vad jag saknat på de senaste resorna:
- dansskor (som är lätta, lätta att gå i och som man ser ok prydlig ut i alla lägen)
- kikare (finns nåt bättre för att verkligen se saker?)
- bra kartor från nätet över de platser man ska till (på plats är de ibland extremt usla)
- rätt solskyddsfaktor av rätt märke i förbrukningsmängdsanpassade småflaskor
- spegel (pytteliten, för sminkning on the fly, vetifan hur man såg ut på resan egentligen)
- cayennepeppar och riktigt örtsalt (till mat som inget smakar)
- tillräckligt med våtservetter
- några skavsårsplåster
Vackraste flaggan nu uppe
Blev på jävla trött på granntantens balkongutstyrsel. Fulaste parasollet, fula pelagonier och två svenska flaggor på det. Irk.
Gryningsmöte med tidningsbudet
Mötte budet när jag kom hem från Patricia i morse. DN eller Svenskan? frågade han. Svenskan, sa jag. Och jag fick tidningen i handen. På balkongen ligger nu både Svenskan och DN.. . Tackar och tar emot.
Trist med svenska päron
Det är kanske tjänstledigt jag ska ta och faktiskt lära mig spanska och få en dubbelt så stor värld att röra mig i. Avundas folk som fått sin dubbelspråkighet gratis. Så trist att ha två helt svenska päron..
Sommarnatt på båten
Dansade med kille från barcelona och lovade honom att jag ska lära mig spanska och komma och hälsa på när han flyttar hemåt i september.
12 juli 2008
Får dom verkligen?
Undrar vad bloggen Vem i helvete.. skulle säga om trummorna under liljeholmsbron just nu. Jag tror de tränar till nåt karnevalsekipage, och det blir ett riktigt maffigt ljud som hörs cirka 800 meter bort. Men samtidigt så tråkigt för dem att Stockholm inte dansar och ler. Svårt med streetlife när de sommaravklädda i sina linnen fryser tårna av sig och undrar var de kan gå in och värma sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)