Så har man verkligen varit på och i Slussens alla regioner. Djupresearch. Inte bara se, utan göra också. Flyt, Helenas satellit, strömminslåda, svartklubb i gången, djurgårdsfärja, Tabac, Debaser, Kolingsborg, McDonalds..
Igår var jag i Pride park och gjorde precis som jag inte tänkt. Det blev en helkväll och helnatt ute, inte bara att strosa omkring lite, säga hej hej, och gå hem.
Träffade Gaborella och H som jag var båtgranne med en massa år, och jag visste inte att de kände varandra. Sånt är kul. Hamnade sen ofelbart med ett sjungande partargäng till ABBA-liret. Övertalades sen med till Kolingsborg på tjejfest med mouseclub och miss gay sweden, som Mr Gay Sweden 2007 skriver om här.
Resten censur. Trodde jag skulle ta en hamburgare på hemvägen. Men det blev lite mer än så, och hamburgaren ligger kvar i kylskåpet.
Andra bloggar om: Pride, europride, gay, miss gay pride, mr gay pride, slussen, kolingsborg, g
Visar inlägg med etikett gay. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gay. Visa alla inlägg
31 juli 2008
30 juli 2008
Temat för veckan: att komma ut
Pride har dragit igång och det är viktigt att komma ut och stå för vem man är och bidra till att toleransen ökar, steg för steg. Ju fler som visar sig öppna för olika livsstilar, desto trevligare för alla, resonerar jag.
Alla vill bli accepterade som de är.
Gayfolk är ju en heterogen skara, men kan på Pride ändå mötas eller mingla sida vid sida, trots olikheterna. Man kan ha en gemenskap över gränserna, och folk utanför känner sig just utanför. Men så länge orättvisorna finns måste gayrörelsen köra på, liksom kampen för verklig jämställdhet, ändå tills det inte spelar någon som helst roll med vem och hur man vill leva.
Heterosexuella kan kanske tyckas åka snålskjuts på festligheterna, men vi är nog en och annan som kämpar mot normerna på vårt sätt, genom att inte leva enligt regelboken, och får betala med att ständigt bli ifrågasatta och inte anses "ha nåt liv".
Jag bryter mot reglerna när jag går ut där jag inte får finnas. Attityden är att man ska dra sig undan och vilja ha tråkigt om man är singel i min ålder, och man ska skaffa husliga och kulturella intressen som man aldrig haft tidigare, och byta musiksmak. Man får möjligen nätdejta och sköta det par om par lite diskret och till slut kanske man "hittar nån".
Man har alltså bara ren "tur" om man träffar nån som vill ha en. Om någon intresserar sig är det "bara för att de vill ha en erfaren", inte för att man är en person som någon annan kanske kan tycka om. Jag möts av diskret förakt, medan ungdomar tycker jag är cool, bara jag inte visar mig med dom, förstås.
Men jag vill inte ha vem som helst och jag kommer aldrig falla för creedence clearwater revival.
Det finns ju en massa plågsamma barriärer mellan mans- och kvinnokulturerna också, och det är mängder av oskrivna regler för vad man får och inte får, tabun och krav.
Efter en tur på stan: Alla dessa självupptagna par.. vill de verkligen ha det så?
Vill de sitta där ensamma? tänker jag, fast det sannolikt är jag som uppfattas mer "ensam", även om jag ofta tänker mig som "fri" eller "ledig" eller "oberoende".
Passion är en sak, men den här vardagssymbiosen - är det de som de flesta vill ha, och varför?
Kanske bara jag som inte fattar vad kärlek är..
Andra bloggar om: eurpride, hetero, kärlek, gay, Pride, män, kvinnor
Alla vill bli accepterade som de är.
Gayfolk är ju en heterogen skara, men kan på Pride ändå mötas eller mingla sida vid sida, trots olikheterna. Man kan ha en gemenskap över gränserna, och folk utanför känner sig just utanför. Men så länge orättvisorna finns måste gayrörelsen köra på, liksom kampen för verklig jämställdhet, ändå tills det inte spelar någon som helst roll med vem och hur man vill leva.
Heterosexuella kan kanske tyckas åka snålskjuts på festligheterna, men vi är nog en och annan som kämpar mot normerna på vårt sätt, genom att inte leva enligt regelboken, och får betala med att ständigt bli ifrågasatta och inte anses "ha nåt liv".
Jag bryter mot reglerna när jag går ut där jag inte får finnas. Attityden är att man ska dra sig undan och vilja ha tråkigt om man är singel i min ålder, och man ska skaffa husliga och kulturella intressen som man aldrig haft tidigare, och byta musiksmak. Man får möjligen nätdejta och sköta det par om par lite diskret och till slut kanske man "hittar nån".
Man har alltså bara ren "tur" om man träffar nån som vill ha en. Om någon intresserar sig är det "bara för att de vill ha en erfaren", inte för att man är en person som någon annan kanske kan tycka om. Jag möts av diskret förakt, medan ungdomar tycker jag är cool, bara jag inte visar mig med dom, förstås.
Men jag vill inte ha vem som helst och jag kommer aldrig falla för creedence clearwater revival.
Det finns ju en massa plågsamma barriärer mellan mans- och kvinnokulturerna också, och det är mängder av oskrivna regler för vad man får och inte får, tabun och krav.
Efter en tur på stan: Alla dessa självupptagna par.. vill de verkligen ha det så?
Vill de sitta där ensamma? tänker jag, fast det sannolikt är jag som uppfattas mer "ensam", även om jag ofta tänker mig som "fri" eller "ledig" eller "oberoende".
Passion är en sak, men den här vardagssymbiosen - är det de som de flesta vill ha, och varför?
Kanske bara jag som inte fattar vad kärlek är..
Andra bloggar om: eurpride, hetero, kärlek, gay, Pride, män, kvinnor
Inte bara gayvänlig
Vi hyr ut ett av våra rum till ett par tjejer nu under Pride. Jag hyr mycket hellre ut till entusiastiska festivaldeltagare än folk som bara skulle störas av festligheterna i Pride Park intill. Tjejerna var först att svara på annonsen och verkade väldigt trevliga.
- Ni är gay också väl, frågade en av dem på telefon.
- Nej, sa jag, och lade till lite om att vi är "gayvänliga" i största allmänhet.
Det är klart att man är gayvänlig om man är vänlig i övrigt. Dom som attackerar andra för att de väljer en annan livsstil eller förhållningssätt än de själva är störda och förvridna. De borde koncentrera sig på sina egna liv istället för att attackera och förstöra för andra.
För mig spelar det absolut ingen roll vad folk "är", så länge de är toleranta, och jag skulle också vilja komma ut, på mitt sätt. Jag är mer åt relationsanarkisthållet. Tycker inte att nån ska tvingas till nåt mot sin vilja, och kärnan i alltihop, den åtrådda eller påbjudna parsamheten, är vår kultur, men kanske allas vår natur.
Alla har rätt att vara som de är, tycker jag. Leva singelliv utan hån, samkönat, tvåkönat, parsamt, i tripplar, kvadrutter eller flock...
Våld, tvång och övergrepp, liksom tvångssex och övergreppssex gör mig ursinnig. Det är förakt och det är kriminellt.
Anser att det nu är vanliga schyssta svennars uppgift att se till att deras killpolare inte beter sig som svin, och att män börjar uppfostra varandra till tolerans, för det är bara polare till svinen som har en chans att veta vad kompisen har i sinnet och hur de behandlar kvinnor och folk omkring och vad vill ha krig mot.
Det verkar vara många homomäns stora skräck: att nån skulle tro att de inte är hetero. Jaha, och varför då? Vad är kruxet?
Om de äcklas av tanken, varför tänka på det?
Varför inte göra sin egen grej istället och hålla sig till det?
De tillgängliga heterokvinnorna blir inte färre för att bögarna kommer ut. Rent teoretiskt är det kanske så att manlig och kvinnlig sexualitet egentligen mår allra bäst av att vara samkönad. Killar vet vad killar vill ha, och likaså vet kvinnor. Men så lätt är det ju inte. Alla vill inte ha samma.
En del gayfientliga är kanske snarare sexfientliga, och avundssjuka på att andra har fräckheten att ta sig rätten att leva ut sin sexualitet, speciellt om man kommer från en sträng och puritansk bakgrund där sexualiteten är svärtad med synd och skam.
Själv tycker jag bäst om att vara med någon där vi inte har fasta roller utan kan göra olika, lite hipp som happ. Jag vill inte jämföra killar och killar, men jag föredrar när vi funkar ungefär likadant och är roligt, inte prestation. När vi rör oss ute tillsammans, en kille och jag, glor folk, och tror att han är "en sån där" och att jag är "en sån där". Och troligen är det så. Vi är såna båda två fast vi ser väldigt olika ut.
Känner annars fler gaytjejer än killar, när jag tänker efter. En av tjejerna berättade att hon ofta hör frågan rakt ut från svenska män:
- Hur kan du vara lesbisk, du som är så snygg? Du kan ju få vilken man du vill..
Dom har ju inte förstått nånting.
De tror seriöst att man konverterar till homosexualitet för att man misslyckas med det motsatta könet. Jag kan inte konvertera, trots att jag inte faller för män som bara breddar ut sig och står i vägen, som inte kan dansa, som bara pratar med kvinnor om de har avsikter, och ofta är stockkonservativa och programmerade när det gäller synen på kvinnor och sex. Allt är inlärt. Fast de är ofräscha som fan själva ska tjejer vara som små nyponknoppar.
Nej. Det går inte. Dags att gå ut.
Andra bloggar om: Pride, Europride,
livsstil, gay, män
hatbrott
- Ni är gay också väl, frågade en av dem på telefon.
- Nej, sa jag, och lade till lite om att vi är "gayvänliga" i största allmänhet.
Det är klart att man är gayvänlig om man är vänlig i övrigt. Dom som attackerar andra för att de väljer en annan livsstil eller förhållningssätt än de själva är störda och förvridna. De borde koncentrera sig på sina egna liv istället för att attackera och förstöra för andra.
För mig spelar det absolut ingen roll vad folk "är", så länge de är toleranta, och jag skulle också vilja komma ut, på mitt sätt. Jag är mer åt relationsanarkisthållet. Tycker inte att nån ska tvingas till nåt mot sin vilja, och kärnan i alltihop, den åtrådda eller påbjudna parsamheten, är vår kultur, men kanske allas vår natur.
Alla har rätt att vara som de är, tycker jag. Leva singelliv utan hån, samkönat, tvåkönat, parsamt, i tripplar, kvadrutter eller flock...
Våld, tvång och övergrepp, liksom tvångssex och övergreppssex gör mig ursinnig. Det är förakt och det är kriminellt.
Anser att det nu är vanliga schyssta svennars uppgift att se till att deras killpolare inte beter sig som svin, och att män börjar uppfostra varandra till tolerans, för det är bara polare till svinen som har en chans att veta vad kompisen har i sinnet och hur de behandlar kvinnor och folk omkring och vad vill ha krig mot.
Det verkar vara många homomäns stora skräck: att nån skulle tro att de inte är hetero. Jaha, och varför då? Vad är kruxet?
Om de äcklas av tanken, varför tänka på det?
Varför inte göra sin egen grej istället och hålla sig till det?
De tillgängliga heterokvinnorna blir inte färre för att bögarna kommer ut. Rent teoretiskt är det kanske så att manlig och kvinnlig sexualitet egentligen mår allra bäst av att vara samkönad. Killar vet vad killar vill ha, och likaså vet kvinnor. Men så lätt är det ju inte. Alla vill inte ha samma.
En del gayfientliga är kanske snarare sexfientliga, och avundssjuka på att andra har fräckheten att ta sig rätten att leva ut sin sexualitet, speciellt om man kommer från en sträng och puritansk bakgrund där sexualiteten är svärtad med synd och skam.
Själv tycker jag bäst om att vara med någon där vi inte har fasta roller utan kan göra olika, lite hipp som happ. Jag vill inte jämföra killar och killar, men jag föredrar när vi funkar ungefär likadant och är roligt, inte prestation. När vi rör oss ute tillsammans, en kille och jag, glor folk, och tror att han är "en sån där" och att jag är "en sån där". Och troligen är det så. Vi är såna båda två fast vi ser väldigt olika ut.
Känner annars fler gaytjejer än killar, när jag tänker efter. En av tjejerna berättade att hon ofta hör frågan rakt ut från svenska män:
- Hur kan du vara lesbisk, du som är så snygg? Du kan ju få vilken man du vill..
Dom har ju inte förstått nånting.
De tror seriöst att man konverterar till homosexualitet för att man misslyckas med det motsatta könet. Jag kan inte konvertera, trots att jag inte faller för män som bara breddar ut sig och står i vägen, som inte kan dansa, som bara pratar med kvinnor om de har avsikter, och ofta är stockkonservativa och programmerade när det gäller synen på kvinnor och sex. Allt är inlärt. Fast de är ofräscha som fan själva ska tjejer vara som små nyponknoppar.
Nej. Det går inte. Dags att gå ut.
Andra bloggar om: Pride, Europride,
livsstil, gay, män
hatbrott
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)