Känns lite trist att inte ha kommit ut med sin blogg. Det är jävligt o-coolt, tycker jag. Förtjänar inte mitt namn.
Jag kan till exempel inte göra såna saker som att länka mitt bloggflöde till jaiku eller till min officiella facebooksida. Funderar på att åtminstone slå ihop facebookssidorna, men på den privata ligger bloggen. Absurt att ha hälften av kontakterna på ena sidan eller hälften på andra. Känner ju inga speciellt bra ändå.
Att blogga mer öppet skulle inget förändra, eftersom min blogg inte rör upp något.
Vet inte varför jag tycker det så obehagligt att tänka mig till exempel vissa chefer läser bloggen - även om jag varken anger var jag jobbar eller skriver om jobbet. Klagar ju mest på att jag måste åka till förorten fram och tillbaka, nåt jag är så trött på att jag blir deprimerad när jag tänker på det. Min väg till jobbet är så jävla ful och ett sånt slöseri med tid. Jag vill jobba mobilt och på distans och bara åka till jobbet för förbokade möten med människor där man gör något ihop.
Antagligen har de, cheferna, full koll hur som helst, men vill inte avslöja att de vet allt, eftersom det inte är fullt acceptera att spionera på anställdas privatliv. Eller annars har de inte alls det, för att de inte är intresserade av medarbetarnas privatliv. Vem vet.
Fast nu har jag semester några dar till. Tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar