Alrid för sent att ge upp

Chansen eller risken att bli hittad finns närmast inte. Inte heller att någon skulle vara intresserad av att avlyssna eller spionera på en. Inte på mig.

Folk hittar varandra på facebook, linkedin och andra sociala tjänster. Jag gör det inte. Är man född på 50-talet och tidigare verkar bara ett fåtal gamla polare och vänner ha hittat till datorn, och använda sig av internet.

När alla dessa jämnåriga bekanta och polare och före detta vänner från barndom och skolår fyllde 50 förra och förrförra året var jag inte på ett enda kalas, utom mitt eget hysteriska bubbelparty, som några tack och lov kom på. Egentligen var det väl mer ett sätt för mig själv att inse att passerat är passerat, och att läget är som det är: Att det aldrig är för sent att ge upp.

(T-shirtbilden vet jag inte vad den kommer från, men ger namnet på fotografen om jag hittar det)