Pride har dragit igång och det är viktigt att komma ut och stå för vem man är och bidra till att toleransen ökar, steg för steg. Ju fler som visar sig öppna för olika livsstilar, desto trevligare för alla, resonerar jag.
Alla vill bli accepterade som de är.
Gayfolk är ju en heterogen skara, men kan på Pride ändå mötas eller mingla sida vid sida, trots olikheterna. Man kan ha en gemenskap över gränserna, och folk utanför känner sig just utanför. Men så länge orättvisorna finns måste gayrörelsen köra på, liksom kampen för verklig jämställdhet, ändå tills det inte spelar någon som helst roll med vem och hur man vill leva.
Heterosexuella kan kanske tyckas åka snålskjuts på festligheterna, men vi är nog en och annan som kämpar mot normerna på vårt sätt, genom att inte leva enligt regelboken, och får betala med att ständigt bli ifrågasatta och inte anses "ha nåt liv".
Jag bryter mot reglerna när jag går ut där jag inte får finnas. Attityden är att man ska dra sig undan och vilja ha tråkigt om man är singel i min ålder, och man ska skaffa husliga och kulturella intressen som man aldrig haft tidigare, och byta musiksmak. Man får möjligen nätdejta och sköta det par om par lite diskret och till slut kanske man "hittar nån".
Man har alltså bara ren "tur" om man träffar nån som vill ha en. Om någon intresserar sig är det "bara för att de vill ha en erfaren", inte för att man är en person som någon annan kanske kan tycka om. Jag möts av diskret förakt, medan ungdomar tycker jag är cool, bara jag inte visar mig med dom, förstås.
Men jag vill inte ha vem som helst och jag kommer aldrig falla för creedence clearwater revival.
Det finns ju en massa plågsamma barriärer mellan mans- och kvinnokulturerna också, och det är mängder av oskrivna regler för vad man får och inte får, tabun och krav.
Efter en tur på stan: Alla dessa självupptagna par.. vill de verkligen ha det så?
Vill de sitta där ensamma? tänker jag, fast det sannolikt är jag som uppfattas mer "ensam", även om jag ofta tänker mig som "fri" eller "ledig" eller "oberoende".
Passion är en sak, men den här vardagssymbiosen - är det de som de flesta vill ha, och varför?
Kanske bara jag som inte fattar vad kärlek är..
Andra bloggar om: eurpride, hetero, kärlek, gay, Pride, män, kvinnor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar