Ajöss

Känner panikkänslor över att inte känna mig välkommen någonstans. Det är därför jag gillar stora öppna tillställningar, där mängden folk och individerna i det betyder nåt, inte vem man är där med.

Känner mig nu inte hemma när jag är hemma. Känner mig inte välkommen därute, inte på arbetsmarknaden, inte på musikevenemang i STockholm fast jag vill gå på så många, inte på Pride. Jag hittar inga att göra något annat med, och jag är ingen ensamentreprenör och inte kille. Killar gör saker tillsammans, bygger business ihop. Tjejer är en och en. Är man tjej ska man vara med en kille, och jag känner mest skräck för parsamhet, som stängt in mig så länge.

Jag är inte tillräckligt duktig flicka, inte tillräckligt arbetsam och uppoffrande, inte tillräckligt smart för att göra något som inte redan finns för mycket av. Jag är inte tillräckligt gay, inte tillräckligt svensson, inte tillräckligt snygg och inte intresserad av folkintressena träning, shopping och heminredning. Även om jag var rik skulle det ändå inte räcka till för att duga som sällskap.

Jag tillhör ingen grupp, ingen förening, ingen sekt, inget gäng, inget par, inte ens nåt litet gäng. Har en ålder då allt ska vara klart, men man inget får göra. Man är bara patetisk om man rör sig ute i sociala livet. Karriären ska vara gjord och man ska på 15 år bara fortsätta som att man fortfarande tycker att det är kul att fortsätta göra samma skit år efter år, och så plocka ihop efters sig och ajöss.