Hela galleriet

Känns som att gå rakt in i en vägg att gå till jobbet med luftrörskatarr och hela iprengalleriet med feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk, halsont och öronsprång. Varken ipren eller ibufen hjälper kan jag säga.

Sitter här håglöst med huvudvärken och stirrar på skärmen för att hitta en utväg.
Kan ju inte banga ett projekt de sista två dagarna före deadline.

Den andra deadlinen har jag koll på eftersom den kan fjärrstyras från sängkanten.

Nattens favoritdryck

Uppkokat vatten som blivit ljummet.
Känns som det allra bästa jag kan tänka mig just nu. Gör minst ont.
Jag är inte så frisk.

Fem rosa blondiner och tolv tuppar

Vilket jäkla spektakel. Big Brother - ankomsten. Tycker att nya programledaren Hanna gjorde ett bra jobb, med lagom distans.
Fem rosaklädda blondiner, en mörk och "mystic" Drama Queen och 12 gläfsande ungtuppar...

Resten lär jag väl missa.

Only lonely with Lonely Planet

Läser min Lonely Planet-Venezuela-bok. Överallt står att man ska vara försiktig efter mörkrets inbrott, och undvika (de roliga) kvarteren om man är tjej eller reser ensam. Det står också att vanliga venuzueliska kvinnorna i och för sig klär sig mycket chict, med tajt, kortkjolat och manikurerat, och älskar att festa, men det bör inte en Lonely Planet-resenärer göra, tycker författaren. Gör inget. Syns inte. Göm dig.

Jag måste nog byte reseguidsleverantör.

Opium och fiender för folket

Är det inte så att makthavare i alla tider, när de ska stävja folket, ser till att det finns en yttre fiende, så att man kan peka utåt och bortåt istället för att folk ska se vad som händer hemma?
Eller att man drogar folket, så att de sysslar med sig själva och navelskådande enbart, istället för att gå ihop och genomföra en förändring?
Känns som gammal skåpmat, men ingen skulle väl kalla vår absurda shoppingmentalitet för en drog.

Vill man ha nåt från IKEA igen?

Förkylningen gör mig på dåligt humör. Jag är instängd i mig själv. Kommer inte ut.
Det är fullständigt stilla. Snubblade på sladden till tv:n som stängdes av, och jag ids inte sätta på igen. I köket står kaffet och kallnar till en radio ingen lyssnar på. Bara morsan är vaken.

Inneboenden ringer från IKEA och frågar om det är OK att köpa skena och draperi att sätta upp (så att hon slipper oss).

- Javisst, säger jag, ...ursäkta...., har ingen röst...
- Säg till om det är nåt du vill ha härifrån, säger hon.
- Det är det säkert, men mitt huvud funkar inte, säger jag.
- Jag är i alla fall här på IKEA hela dan, kommer du på nåt, ring.

Om det är nåt jag inte behöver så är det ytterligare en enda pryl till från IKEA eller någon annan inredningsaffär. Var inne på en häromdan. Åhhh... himlade polaren och tittade trånande på en stenhård designad soffa på rea för bara 34.500.
Jag kanske är inne på helt fel spår när jag tror att man inte skulle bli lyckligare av den...

Jag ska bara göra mig av med saker, inte skaffa nytt. Inte en enda pryl. Möjligen, möljigen byta ut något dåligt mot något som är bättre, och mindre.
Jag är (egentligen) en sann minimalist. Men det ska inte vara kallt och sterilt, utan varmt och gott.

Rätt väg för ungdomarna?

Tänk om ungdomarna idag bara kunde förstå vikten av att utbilda sig rätt.

Inte att gå grundskolan och gymnasiet för att sen få första jobbet på kafé eller som butiksbiträde och kunna flytta hemifrån, utan för att gå vidare till handels- eller teknikutbildningarna. Bli civilingenjör eller ekonom i botten.

Det är såna typer jag träffat i åratal. Unga och gamla, som är nåt sånt i botten. Just det: Dom vet hur man hanterar en systemmodell och älskar excelark, som de producerar några i veckan. För det får de 35000 i ingångslön på ett storföretag och får egen bärbar och mobiltelefonräkningen betald.

Astråkiga jobb i och för sig. Hur kul är det att göra om och kanske förstöra sånt som andra redan gjort bra, men pengarna är väl inte fel. Sen kan man bygga på med en specialitet. Till exempel psykologi eller sociologi, så kan man bli personalchef och styra andras framtid. Eller med nån typ av managementutbildning så att man kan bli product manager eller IT-chef.

Sen hoppar man mellan företagen ett tag för att höja lönen, och till slut kan man bli egen konsult och ta 2000 kronor i timmen. För att man sett till att sakerna man varit med och byggt tidigare är så innihelvete krångliga att bara man själv förstår dem.

Skilda världar

Ser en repris: Zeynos värld, en föreställning på Stockholms stadsteaters scen i Skärholmen. Zeyno är kurd och spelas av kemtvätteriägaren, skådespelaren och ståuppkomikern Nisti Sterk.

Publiken är lite äldre och sitter stum och famlar med händerna vid kaffekopparna medan Nisti håller låda och visar på kulturkrashar och rasism i vardagen. Pensionärerna verkar inte fatta någonting.
- Hänger ni med? frågar hon publiken.

Skulle inte tro det.

Det är sällan man hör pålagda skratt, men här var producenten tydligen tvungen.

Bajen eller Hamas

Mitt i flunsan vinner Hamas. I feberyra känns det precis som Bajen, här vid Zinkensdamm, hade vunnit en serie. Grönt i luften, gröna halsdukar, gruppens glädjetryck.
Motståndarna går bärsärk och är dåliga förlorare. Hur kunde detta ske? Alla trodde ju att andra laget var självklara vinnare.

Inga feberbevis

Drömde, påverkad av pappabloggen, att jag raderat min blogg av misstag. Hade feber igårkväll och inatt. Två ungdomar lät ungefär som tio.

Och jag frös och svettades om vartannat. När febern går upp fryser man och när febern går ner svettas man. Eller om det nu är tvärtom? Självklart var termometern på vift, så jag har inga bevis.

Hup

Visits
Total .......................... 217
Average per Day .................. -
Average Visit Length ............. -
This Week ........................ 0
Page Views
Total .......................... 320
Average per Day .................. -
Average per Visit ................ -
This Week ........................ 0

Ung tjejs skräckresa genom vårdapparaten

Såg ikväll TV3:s reportage i Insider om en ung flickas skräckresa i den svenska vårdapparaten.

Haveri är ordet. En odyssé genom vård- och behandlingssverige, där man INTE inleder med att först ta reda på och reda ut verkliga orsaker till en person problem, och grundligt se till att utesluta att det inte är fysiska eller sociala orsaker först.

Det händer gång på gång. Massor av ungar hamnar i barn- och ungdomspsykiatrin därför att deras föräldrar har problem, eller ger dem problem.

Tjejen tvingades till 30 vårdinrättningar på 5 år, istället för att få en respit från familjen i ett fosterhem, som hon önskat.

Ur takt utan röst

Mina dagar och planering är ur led. Bossen vill att jag inte tar halvtid tjänstledigt i februari för nu finns ett nytt uppdrag, som skulle passa mig "perfekt".

Jag ska ringa en uppdragsgivare och höra mer om det, men har tappat rösten. Pratar jag sätter mycket ond hosta igång och det är bara att inse att stämbanden är ur funktion.

Många har väl haft förkylningar som slår till på ett par timmar. Först lite svid och kittlingar i halsen, sen tilltar under ett par timmar i hög acceleration, och så däckar man. Jag är på tredje dan nu. Och samtliga deadlines i fara.

Två dar före lön

I måndags var det slut på lönekontot. Det hade nått sin limit på minus tio tusen. Med ungefär en femma i 50-öringar åkte jag iväg för att träffa kollegor på lunch.

Ingen fara, tänkte jag. Eurocard och några rikskuponger, det är inte det sämsta. På vägen tappade jag cigaretterna och slirade därför hukande i snömodden iväg till närmsta bankomat för att ta ut lite kontanter.

Kortet spärrat.

Åh. Plötsligt kände jag mig lusig. Inga cigaretter och bara 50-öringar. Och jag märkte min attityd förändras. Kände hur tovan i bakhåret växte, tyckte folk började glo, kände hur hållningen började falla:

- Du har inte en cigarett att sälja?
- Nä.
- Har du en cigarett att sälja?
- Eh.. OK du kan väl få en då.
- Tack, det var snällt. Tack-tack.

Idag kom i alla fall lönen.

Vänninan A på respit

Vänninan A, hon som inte kan få nog av svarta män, skrev sms igårkväll att hon hamnat på ett fint lägenhetshotell på Fuerteventura. När man köpt en ospec sista minuten för 1600 kronor förväntar man sig inte mycket. Så hon var nöjd. Kanske skönt att vila sig från sina 2-3 pojkvänner ett tag också.

Utbudet av unga svarta män inte nog inte det största på Kanarieöarna, men det måste vara skönt att bara få vara i civiliserad utomhustemperatur ett tag.

Det var lite lustigt att hon skrev sms igår precis när jag funderat på henne, och hur olika vi alla är. De män hon umgås med vill ha flera på gång samtidigt, och det vill hon med. Perfect matching, så länge ingen blir kär och vill äga. När någon börjar bli krävande, ledsen och svartsjuk är det slut.

Hennes attityd mot mig var att jag underförstått är likadan.
Men jag är extremt svårflirtad och faller nästan aldrig för någon. Och jag vill inte ha nån man med oanade kraftreserver klängande på mig i timmar. Jag skulle inte vilja navigera mellan diverse flirtar som dyker upp på oländiga tider och i olika grad av fylla, eller träffa någon som efter några veckor eller månader vill förändra en till nån slags hemmaflicka.

Jag är feg.

Riv och slit.... inte

Det kliar i halsen på det där välkända nu-kommer-förkylningen-sättet. Lagom till alla deadlines i dagarna.

Igår fick jag ett sånt där oönskat sms:
- hej du har en tid på tisdag 24/1-16.00 hos tandläkare x.

Typiskt. Hade jag inte fått påminnelsen hade jag ju glömt besöket och haft tid att jobba mer idag.
- Snälla, riv och slit inte, sa jag, jag är känslig, förkylning på gång och... men han är hårdhänt.
Fick stå ut. Hade i alla fall inga hål eller nya problem där.

Roligare publicera direkt

Trötta dagar kan man vara utan resor.

Det enda jag behöver nu, tänkte jag lite roat, är bara ett perfekt hem och en perfekt man, och lite tid. Precis som alla andra. Tiden har jag ju. Ser fram emot att bara jobba halvtid i februari, och kunna koncentrera mig på det roliga projektet. Ett jobbprojekt, som jag kommer kunna sköta varifrån som helst - även om jag råkar vara utomlands.

Tog ikväll itu med en artikel som jag haft liggande i en månad. Såg direkt vad som skulle ändras och skickade iväg det hela på korrläsning. Att låta sina texter vila ett tag är bra. Att publicera direkt däremot så mycket roligare.

Ute å super, kommer du?

Först kom ett samtal från kollegan, han som uppvaktat i 7 år.
Jag försökte vara rak och inte elak, men hur säger man att man inte är intresserad?
- Men det är inget fel på mig, säger han, vad är problemet?
- Du är kompis och kollega, säger jag, vi har ju inte ett förhållande..
- Har vi inte ett förhållande, frågar han, nåt slags förhållande har vi väl?
- Nej, inte så att vi sitter hemma hos dig gosar på tu man hand en lördagkväll, jag vill inte komma över.

Sen kom tre samtal med dolt nummer som jag inte svarade på. Är det viktigt kan den dolda i så fall tala in ett meddelande.
Direkt därpå ringde S.
- Är det du som ringt och inte visat numret? frågar jag.
- Va, äntu klok, du ser ju att det ä jag. Du ser ju dä. (är inte så bra på att härma värmländska)
- Va ä du?
- Hemma ikväll bara, du själv då?
- Ute å super, kommer du?

Det där var igårkväll det. Jag gick inte ut. Men idag ska jag. Konstigt att det alltid är roligast att sitta vid datorn och fixa hemma, just när man ska iväg.

Dubbelskit

I protest går dottern och lägger sig igen för att jag städar.
Känns det igen?
Den som tar skiten, får ta dubbel skit.

Inte delirium

Det rör sig. Något svart och litet larvar omkring på knäckemackan. Nej, så kan det inte va.. eller? Man kanske inte har läsbrillorna på sig för att kolla mackan ordentligt, men rörelser märker man nog.
Hela paketet Falu rågrut kryllar av mjölbaggar. Nåt annat kan det väl inte vara. Små svarta 2 millimeter långa.

Haft räd. Ljuset idag får en att se allt. Bäst att blunda.

Banana Beach: Flipflopsarnas rätta plats

Efter alla tankar om djurliv, miljöförstöring, kärleksbekymmer och diverse kom jag att tänka på sol, bad och stränder igen. Och presenterar här en annan favoritstrand.


Bilden på flipflopsarna i övre högra hörnet är tagen just här. På en av de två strandbarerna.


Den andra baren har en liten veranda och resten av stolarna nere i sanden.

Banana Beach på Skiathos i Grekland, systerstrand till Railey Beach i Thailand. Läget är detsamma. Superbt västerläge så att solen inte försvinner under de sena eftermiddags- och kvälltimmarna. Grön inramning, berg omkring.


Från klipporna mellan stora Banana beach (i bild) med sina två strand-hangout, och lilla Banana dit man bara ska gå om man är 100% naturist. Fluktare är inte sedda med god min.

Banana Beach var väldigt lugnt i början av juni, men så mycket kommers kan det inte bli. Två strandkaféer är vad som finns. På somrarna är stranden packad med folk, trots man får ta bussen till sista hållplatsen på ön och gå en kilometer, upp för en backe och ner genom olivlundarna.
---
En gnutta information om Skiathos finns på greklands-sajten kalimera.se. Lite mer finns på en passagenhemsida om ön. Basfakta finns hos Apollo.

Valen i Themsen dog

Du hamnar lite fel, eller helt fel, kommer in i en mörk tunnel och hittar inte vägen ut. Vänligt folk försöker hjälpa dig ut, men du klarar inte av att gå, inte att krypa, inte att se. Som näbbvalen i London som som inte orkade längre.

Vi som inte äter val ser dem som fria individer, och går en val på grund vill vi rädda ut den på fritt hav, inte gör fiskbullar, djurfoder eller sushi av den. Samtidigt pågår rovfisket utan några större rubriker. Industrifisket drar med sig bifångster av valar, delfiner och tumlare, skriver Greenpeace, och nämner siffran 300 000 individer per år. Och många arter vi tagit för givna ska finnas är utrotningshotade.

Du och jag ser kanske inte hundar och katter som mat, även om vi är jättehungriga. Stora befolkningsgrupper äter inte gris, andra inte kor. Vi kanske käkar kyckling och en del vilda fåglar här i Sverige, men backar om vi får en friterade gråsparv på tallriken eller förstår att det är chimpansgryta som serveras.

Mat är verkligen ett känsligt kapitel. Jag tror vi måste börja vänja oss vid att avstå vårt sovel.

Man får vara konstig men inte hur konstig som helst

Kan isolering och utanförskap leda till precis vad som helst?

Tydligen. Man kan få smak för att dricka blod, våldta bebisar, vadsomhelst. Och i de lugnaste vattnen lurar ibland de farligaste fiskarna.

Man kanske kan värja sig från omvärlden genom att isolera sig och slippa träffa folk och andra faror. Men uppenbart är det i isoleringen vi steg för steg riskerar att blir galningarna själva.

Tål att tänka på.

"Man får gärna vara konstig, men inte hur konstig som helst", brukar nån jag känner säga. Absurd humor, slapstick och diverse provokationer går bra. När konstigheter bara är bisarra är det inte roligt längre, men gränsen är väl hårfin.

Miss Nude America: Nudister på naturistcamping i USA, som vi såg i High Chaparall-reprisen häromkvällen, kan åla omkring nakna runt pinnar på scen och mjaua upp sina intimdelar på alla fyra mot turisternas svettiga kameror och tv-tittarna skrattar, men hur reagerar folk om en kvinna, mitt på badstranden bland barnfamiljerna, koncentrerat sitter och och masturberar? Inte lika sexigt och roligt kanske? Kommer kamerorna fram? Tror ni folk tittar dit eller bort?

Alexander Bard tar sig rätten att vara annorlunda, men hemlighåller inte. Han är i en annan genre, om än inte alls direkt rolig. Frågan är när man i sin vanliga omgivning borde reagera mycket mer på andras egenheter och specialiteter. Jag tycker att man får bjuda på en reaktion, för fredens skull. För den goda galenskapens skull och för att folk inte ska falla omkull.

Vanligen är folk livrädda för att säga bu eller bä, och fel sak till fel person, och bli betraktade som konstiga, men det bisarraste av allt är ju folk som bara tiger, som inte reagerar, som någonstans räknat bort sin egen medverkan och inverkan. För de redan isolerade är omvärldens tystnad katastrofal.

En halv centimeter för mycket

Snövindar och det drar kallt över tangentbordet. Har en halv centimeter springa vid fönstret där sladden till balkongljusslingan går ut. Det räcker för att kyla ner hela rummet. Det så kallade X-et undrar när jag ska till London. "I can't wait" skriver han. Har jag sagt att jag ska dit? Nej.
Känner mig insnöad.

Vägra vin

Uhh. 2 (stora) glas rödvin igår och världen huvudvärk idag. Ska det få vara så? Har hört att chilenska viner ska vara mildare mot huvudet, men jag vet inte om det kan stämma och varför i så fall.
En gång fick jag ett riktigt migränanfall efter en rödvinskväll. Blixtar i synfältet följt av synbortfall och sen yxa i huvudet kanske 12 timmar i mörkt rum, så jag brukar vara försiktig, men igår tänkte jag bara äsch. Dumt nog. Mår illa bara jag tänker ordet rödvin.

32 papp till ön

På ondsag kväll gick tydligen nåt resemagasin på tv som bland annat handlade om Venezuelaresor, och sen var det bara att skippa plan B.

De få platserna på en tänkt flight tog slut på en timme. Condor/Lufthansa från Frankfurt till Porlamar på Isla Margarita steg i pris från 7 till 32 tusen! Finns det över huvud taget några privatpersoner eller företag som betalar såna priser för en flight?

NEJ

Är faktiskt lite av en hårding.
Har sagt NEJ till nytt uppdrag i februari. Nej, nej, nej.

NEJ.

Hur ska jag kunna jobba mot en deadline 1 februari och börja på nytt uppdrag 2 februari, som är ännu tråkigare? Sökt tjänstledigt på halvtid från februari. Inkomsten kommer precis täcka fasta utgifter, och det är väl superbra...

Inget nytt under dold sol

Inget nytt under dold sol. Men jag har druckit två glas vin fast jag inte ska. Är inte vin lite av gift? Man mår illa och bra i symbios på nåt sätt.

Månadsmöte på jobbet. Plötsligt har man ett helt dricksglas rödvin i glaset fast man bara dricker öl. Ett glas går nog bra, tänker jag. Sen märker jag att ett glas lätt blir både två och tre.

Har kundmöte imorgon bitti.

Det är alltid så när jag skulle vilja gå ut på nåt och sova halva dan sen. Jag får ställa in och gå upp tidigt istället. Skjuter roligt på framtiden, som om det skulle vara roligare att vara pensionär när man äntligen kan gå ut och roa sig utan att oroa sig.

Trösten är väl att finlandsresorna kommer vara målgruppsanpassade när det väl är dags, så att man åter kan känna sig som yngst igen. Jag kommer vara 60 och gubbarna 75-80. Vinyl-fasen pågår just nu, men om 10 år kommer Bowie-kryssning, seniorrejv och sånt.

Jag känner mig oftast som jag är den yngsta, fortfarande, och ska sitta längst bak i bussen - och somnar personalmöten. Det börjar surra i huvudet och sen vaknar jag upp och vet inte hur länge jag varit borta och om jag snarkat eller inte.

Gnagaren och jag till Karribien

Det har kommit fler män in i landskapet på kontoret, bland annat en enormt stor och bullrande tysk samt lite lösa manskonsulter som springer in och ut och försöker ta ens stol när man går på toa. Gnagaren vill nog inte tugga sådär högt när det kommit in så mycket mansfolk in i närzonen.

Hörde henne berätta att hon ska på "karribbisk vekejtjen". Hjälp tänkte jag. Hon ska väl inte dit jag ska... eller tror jag ska. Sen kunde jag pusta ut:
Virgin Islands.

Gick sen till bokhandeln och valde mellan guideböcker till hela Sydamerika och guideböcker till de karribiska öarna. Men slog till på Lonely Planets Venezuela. Förutom att jag läst mig igenom Jamaica för några år sen och kan till exempel Negrils karta i huvudet, så har jag också läst The Rough Guide to The Maya world, vilket gör att jag tror mig ha varit runt i hela södra Mexico, i Guatemala, Belize och följt kusten en bit in i Honduras och stuckit ut på diverse dykturer på öarna.

Billigt och bra. Runt 300 per tripp. Lite mer kanske.

Usch. Py-paan.

Visst skulle det finnas mycket annat som är roligare på nätterna än detta.
Söker förresten en hand-held-konsult. Finns såna? Som kan få mobil, palmpilot, iPod och såna där grejor att funka ihop som det är tänkt?
Behöver semester.

(Word verification ganska passande: pypan. Ungefär så jag pratar när jag är trött på pc)

Ett år gammal suck-burk

Panik-backar allt data igen. Bilderna viktigast.
Öser över jobbets webbsajter till extern hårddisk. Hoppas allt kommer med. Känns lite lugnare nu i alla fall. Hela pc-världen förutsätter att man är intresserad av massor av krångel, krångel, krångel.
Har haft min dator över ett år, ett så kallat paket, och det enklaste av allt som borde kunnat följa med den hade varit att beskriva vad kontakterna på fram- och baksidan är. Vilka är usb1, vilka usb2? Inte fattar jag varför scannerna bara funkar på ett par usb-ingångar och inte andra.

Externa drivar och skit, som jag hållt på med nu då: En knapp men men inte om det är en off/on-knapp eller nåt annat. Pedagogen i mig vill ha ett on åt ett håll och off åt det andra. Man ska gissa. Jaha, så det ska det vara en sladd till...

Sonen somnar om jag ens nämner datorn. Och själv blir jag hyperhyperirriterad. Så irriterad att jag inte kan skriva en enda vettig bloggtext.

Skit med datorn usch va arg jag är

Småkris på datorfronten: Va sjutton ska man ha för virusskydd? Vaa?
Folk svarar inte på frågor. Virusprogram är bara skit, säger dom. Förstör mer än hjälper till. Skaffa mac!
Och förresten kan du inte installera ett virusprogram utan att ta bort ett annat...
Och under tiden är man oskyddad då?

Kollar idg. Så simpla frågor som vad som ger ett bra grundskydd går det inte att få svar på där.
Jaha, så vad gör man?

Finns en enda människa som kan ge ett vettigt tips på vilket program som är bäst om man vill ha skydd när ens prenumeration på förinstallerade Symantec/norton går ut... och versionen inte går att förnya prenumerationen på...

Fokuserat virtuellt resande

Hur jag än funderar så blir det rundgång till slut. Och sen kan jag inte sova.
Och jag kan inte stänga av datorn, för jag är ute och reser, än hit, än dit. Det är helt enkelt skitkul.

Fastnar i reseberättelser på http://travelblog.org. Imorgon ska jag köpa en reseguide till Venezuela och försöka få tag i Pimsleur Spanish (CD-skivor), en kurs jag hört ska vara bra.

Om jag nu ska försöka ha en röd tråd i det jag gör, så måste jag åka till ett spansktalande ställe den här gången. Ha spansklektioner i iPoden, praktisera. Det lutar åt att flyga reguljärt till Caracas med Iberia, och ta några dar i Madrid på vägen dit eller hem. Kan inte vara helt fel det heller.

Känner mig hemskt förnuftig såhär dags på natten.

Brasilien kanske

Mitt projekt är slut 1 februari kl 21.00.
Då hinner jag hem, tidrapportera, packa det sista, och dra till Arlanda för en flight 0.55 till Brasilien, Natal. Lite stressigt blir det kanske...

Några fynd i alla fall

Hittade oväntat ett par överdragsbrallor, Adidas, som passar perfekt. Måste vara dottern som skulle haft dom för några år sen. Oanvända. Nu kan jag börja träna, för jag går inte in i de där kalla salarna utan protection.

Hittade försvunna bikinibrallor. Inte illa. Det är lättare att dra iväg när man har allt man behöver färdigpackat.

Vet inte om det är ett fynd, men vad sägs om att jag lägger upp alla mina dagböcker från 7 års ålder? ...Nejdå, jag lovar. Jag gör det inte.

Hemmets värsta härd

Skelett i garderoben?

Nej, men man kan fråga sig om två personer, utöver de saker som redan är i runggång ute i lägenheten, till exempel behöver en massa skrymmande tygsaker som:

20 gamla frottéhanddukar..
10 extra påslakan..
4 tunna täcken
2 täcken för dubbelsäng - fina, men extremt skrymmande.
8 filtar och överkast..
10-15 underlakan och udda örngott
18 jeansaktig.. man undrar vem som haft dom
konstiga jackor, kappor, tröjor, kavajer..
mängder av t-shirtar från alla tider.. usch.
gamla syprojekt.. intressant, trodde visst att jag kunde sy
osv.

Det var inte länge sen jag skickade 8 kassar kläder till Myrorna.
Fattar inte.

O-sexigaste sportlooken

Man förstår att det är hårt som fan i uppförsbackarna, men ser det annat än grodaktigt ut?

Var med jobbet på en fjälltripp och vi bodde i 8-personersstugor, 4 tjejer i ett rum, 4 killar i ett. Att möta män i underställ det första man gör på morgonen är inte heller nån riktig hit..

Enslighet enligt plan

Jag klagar på att jag reser för lite. Eller är i Sverige för mycket. Eller att jag är på jobbet för mycket, och för lite hemma. Det blir kaos, vilket får mig att längta efter enkelhet.

Ett rum bara, men på en plats där det går att andas. Ett rum med fönster som går att ställa på vid gavel och en balkong eller terass att gå ut på och ett varmt klimat. Absolut minimalt med (små och bra) prylar. 3 minutera att packa ihop. Och fullt med folk och folkliv där det är är stad eller by, och ensligt där det inte bor folk.

Här är det ensligt fast det bor folk överallt, mitt i Stockholm. Skulle jag gå ut nu - klockan 11 eller klockan 1 en lördagkväll på Södermalm - så ser ni ju scenariot framför er. Jag tror det är samma överallt runt i Sverige: Fullständigt proppfullt där folk försöker träffas, och resten i ödsligt och folktomt mörker.

Jag vet inte hur många generationer tillbaka sen det fanns riktiga "byar" och kanske riktiga "städer" i Sverige. Storskiftet kom. Jag är inte historiker, men har i olika sammanhang hört talas om den stora jordbruksreformen som gjorde att "byarna", som ändå nån gång måtte ha varit ett jytter av folk, stegvis försvann. Man ville åtgärda det utplottrade ägandet av marken, så att varje markägare skulle ha en sammanhängande areal av jord att förvalta istället för små plättar eller tegar.

Så här skriver sökträff 1 på "storskiftet +följder":

Redan 1749 utgick förordningar om det sk storskiftet och tanken var att samla varje gårds brukningsenheter till en samlad plats. Reformen blev inte vad man från myndigheternas sida hade tänkt sig utan det gamla bebyggelsemönstret med den samlade byn och ägorna runt omkring bibehölls. Men 1827 gjordes ett nytt försök då stadfästes laga skiftesreformen och nu började den process som skulle sluta i det gamla bebyggelsemönstrets upplösning. Man brukar tala om den stora bysprängningsepoken Det nuvarande bebyggelsemönstret på landsbygden utformades nu.

Sverige är sig likt med sina stora socialekonomiska experiment. Och med det blev vi, som en del påstår, alltmer enslingar, men breda som laggårdsdörrar, fysiskt och mentalt, eftersom vi blev vana vid att inte träffa så många. Andra blev främmande, och man sågs mest vid högtider av olika slag och vid kyrkan, då man skulle visa upp sig. Vardagen var mest slit och släp och inte mycket folk som hade vägarna förbi precis.

Precis som nu.

Sunkig drömsemester

Var på nån rätt vidrig turistort inatt, med extremt stora nedslitna hotellkomplex, med hissar som tog en till våningar där man bara såg allting inifrån och bakifrån. Inga dörrar ut i fria luften utan återvändsgränder in i prång av byggnaden, där man såg ventilationstrummorna och diskoteksmaskinerikarusellen snett uppifrån, från en glipa i taket.

Jag måste ut på stranden, men vilken av dom? Det är långa transportsträckor i träskliknande områden och mellan stränderna motorvägar utan trafik, men omöjliga att korsa från ena sidan till den andra. Jag springer och springer. Måste till strandområdet och leta efter ställena jag var på kvällen innan och ut på stranden och se om väskan kanske ligger kvar där.
Vill minnas att jag inte köpte nåt, utan gick direkt från stranden upp på en hippieaktig liten servering med ett partytält, där jag träffade några killar som bjöd på sprit. Sen allt svart.

Jag vet inte var jag är där jag springer. Vet inte var jag sovit och inte om jag är på rätt väg. Dottern dyker upp och vi är utomlands nånstans och jag har en trasig sedel och ett mynt som rullar iväg.
Jag vågar bara inte berätta att jag har blivit av med väskan med pengarna, bankkorten, palmpiloten, kamerorna, anteckningarna... och allt det andra. Igen.

Jag sover ju bara, tänker jag. Jag drömmer, tare lugnt och se till att vakna, så är allt bra.
Men jag kan ju inte komma tillbaka utan väskan, måste komma fram till stranden snart...

Vänta på tecken

Är det inte konstigt att en person som alltid sagt att "alla religiösa har en skruv lös" och som inte tror på andra dimensioner, själavandring eller ett liv efter detta väntar på "tecken" från andra sidan.

Spå i kaffe

Mobillarmet gick på. Ville inte sova längre än till ett. Bredvid mobilen en kopp kaffe.
Ni förstår.

Jävla kaffet ut över skrivbordet. In under tangentbordet, in under mobilen, och ut över hela mina planeringskalender, som nu är märkt i kaffe.



Försöker tänka oskrockfullt. Okej okej: 2005 var kasst och är passerat, men 2006 då?
Hela februari och mars är dränkta i det. April och juni smetiga, januari nerstänkt.

And how are you then?

Typiskt mig att komma hem med två nya kuddar, istället för två nya toppar eller till exempel två nya vänner. Försöker skylla insomningsproblemen på kuddarna.

Nya vänner får man inte på en dag, men om man inte har för bråttom och stannar upp och småsnackar känns allt lite bättre. Det känns som att man åtminstone har goda relationer med ganska många ändå.

- Hi, how are you? säger irländskan glatt i pentryt. Och fortsätter:
- And how's your daughter then? ...so when do you come back to work with us?

Snacket är socialt smörjmedel som svenskar snålar med. Många av oss fattar tydligen inte att få en fråga är en invit till samtal.
...and how are you? ...how was your vacation? ...are you still working with the same shit?

Självklart är det enklare att gilla de irländska, amerikanska, australiensiska, sydafrikanska och brittiska arbetspolare lite bättre än de svenska, för de svenska lär man inte känna, inte ens ytligt. Svårare är det i alla fall. Dom jobbar allvarsamt och tyst, och springer målinriktat mellan stationer, men de får inte ett dugg mer gjort.
Och fel blir det också, när man aldrig vågar fråga.

Blyghet misstolkas lätt som ointresse.

Sömnlöst

Tisdag natt. 4 timmar.

Längtade efter sömnen hela dan igår. Mikrosov lite i soffan på kvällen, men bara en kvart.
Vid 5 i morse somnade jag. Och inte på grund av sittande vid datorn, för redan under Prison Break-reprisen märkte jag att internetuppkopplingen bröts.

Vakna mardrömmar. Försökte läsa mig ur krisen. Inget hjälpte.

Halv 9 gick jag upp för att ha telefonkonferens.
Jag är grusig och mosig och fullständigt outsövd. Solen skär in.

Frihet för alla

Frihet är fint och bra.

Vi ska få välja själva, säger vänner av frihet. Folk får supa och knarka ner sig, de får äta och röka ihjäl sig. Vuxna människor får göra vad de vill, så länge de inte skadar andra. Vi ska bo där vi vill, jobba med det vi vill, skapa våra egna liv.

Om någon annans "fria val" går ut över andras möjlighet till "frihet" då är gränsen nådd, kan man säga. Ändå är det just vuxna människor som tar sig friheten att begränsa andras frihet.

Sluta gnälla, gör nåt istället, säger nån till mig.
Sluta gnälla, försök se positivt, göra nåt nytt istället, säger jag till någon annan.
Och så går stafettpinnen vidare... det är många som faktiskt inte är så nöjda med allt.

Vi har inte alls den stora frihet att välja fritt, som de som hamnat rätt och trivs, tycker att alla faktiskt har. Jag kan till exempel inte välja mina grannar. Jag kan ofta inte välja bostad - och långt ifrån välja verksamhet och jobb. Det är inte helt mitt val att ungarna får problem i skolan. Jag kan inte veta att mannen som var så trevlig i början ska flippa ut, eller supa ner sig eller att en anhörig blir sjuk.

Nä, nu ska jag försöka leta fram det här som kallas klacksparkarna. Kista Centrum nästa.

Sponsored by PartyPoker dot com...

Prison break. Man måste vara helkoncentrerad för att följa med. Det är inte jag. Jag jobbar vid datorn en stund, kollar programmet en stund och blir väldigt irriterad på reklamen.. "..sponsored by PartyPoker dot com.." Fy. Jag tycker det är äckligt.

Är det nåt typiskt för män här i Norden att spelandet fått ett sånt otroligt genomslag? Kanske passar det som hand i handske med en socialt handikappad och innesittande tillvaro, där nätet inte bara blivit titthålet ut mot omvärlden utan också en plats där man kan agera själv och dra i spakar, men från gömslets trygghet.

Gnagaren börjat prata

Morötterna tydligen slut. Rösten gäll. Som att hon går på fel hastighet. Lite för snabbt.
Kollegan har försvunnit in i sig själv med sina öronproppar. Härliga öppna landskap. Imorgon får jag bara inte glömma iPoden.

Snart fredag den 13:e

På fredag är det årsdagen. Då har det gått ett år sen brorsan dog och vi fick beskedet på kvällen, och polisen körde från anhörig till anhörig och hämtade upp.
Har hört om olika sorgeritualer i olika religioner och fick en lista på dem här. Årsdagen är viktig i de flesta religioner. Dagen är inetsad. Vinden viner och ångesten rullar in.

Första avsnittet av Sex inspectors

Hade tur som fick se TV4:s Sex inspectors ikväll. Tittade för ovanlighets skull i tablån och tycker att det är intressant att se om programserien, som orsakat sån rabalder i England, kommer har samma effekt här. Spektakulärt och för intimt, kanske somliga tycker. Ren sexualupplysning tycker jag, med folk som faktiskt vågat ställa upp med sig själva som försökskaniner.

Meterologiska ligor

Måndagen leder i två ligor. Årets fulaste respektive årets kallaste dag. Folk sprang köldslagna. Drypande fuktigt också. Alla, precis alla, gnällde och hade ont. Ont här, ont där. Stel i nacken, huvudvärk.

Gnagaren igång igen

Grannbordet gnager igen. En tugga var 20:e sekund. Det är som tuggorna är drivkraften. En tugga räcker till en minuts knatter på tangentbordet.

Inte hemma här

Hoppas jag inte tråkar ut med mina evinnerliga resplaner. Speciellt som resorna inte blir av.

Det är väl ett sätt att hålla sig över ytan. Utan det skulle jag fullständigt deppa ihop. Jag mår bra i varma länder där man lever enkelt och utomhus och träffar mycket folk, och kass när det är kallt och torrt och allt bara handlar om prylar.

Igår höll jag på att frysa ihop. Frös om händerna till och med inomhus. Allt risar ihop.

Jag är inte så intresserad av hemindredande, inköp, partnerbytande, bostadsrättsaffärer, träning, helgfirande, bilköp, bilturer, bilreparationer, matlagning och bantning.

Jag är känner mig, efter alla år i Sverige, fortfarande inte hemma här. Jag har visst hamnat fel.

Plan A eller om det nu var B:Västindien

Skaffade konto på backpacking.se och ställde en flygbokningsfråga i ett av forumen där och fick ett bra tips skickat till mailen.
En site där man kan söka i databasen på alla flighter och också kan välja till exempel kortast flygtid, minst antal stopp mellan två destinationer: amadeus.net

Snabbt gick det att få fram att det bara finns ett enda flygbolag som flyger direkt från Europa till Porlamar på Isla Margaritha i Venezuela. Condor. Deras flight från Frankfurt kostar 934 euro och det är för mycket. Pendelflyg går mellan Isla Margarita och Trinidad och det går också att komma till Margarita från Barbados via St Lucia eller Grenada. Så det lutar åt att flyga Martinair till Tobago för 650 nånting och hoppa mellan öar.

Jag blir extremt ressugen. Hade inte ens funderat på St Lucia (det så kallade x-ets föräldrars ursprungsland) eller Grenada förut, men nu gör jag det.

CV-skit

CV:ar har alltid gett mig ren och skär rå-ångest. Bara ordet ger mig rysningar. Samma med meritförteckningar, kompetensprofiler och allt vad det kallas. Vi autodidakter tycker nog alla likadant. Självstudier och en stor del av de erfarenheter man har räknas ju inte.

Gång på gång ska man skriva ny "kompetensprofil" på jobbet. Nu för att de säger att de ska satsa på kompetensutveckling igen, och hittat på en ny blankett. Men när inget utvecklande hänt på jobbet och när inget utrymme för kurser eller seminarier funnits på åratal, så har man inget som helst att tillägga, och att skriva en ny CV känns bara förnedrande.

Jag har varit med och anställt folk och tvingats läsa massor av ansökningshandlingar, den ena värre än den andra. Presentationerna alltså. En del skickar hela pärmar och har tagit med varenda kvällskurs och varenda fjäder i hatten. En gång tvingade jag en boyfriend att stryka vilka uppdrag han hade inom "vårt föräldrakooperativa dagis x" ur sin CV. "Du kommer aldrig få nåt jobb om du skriver så", sa jag.

Själv fick jag ett bra heltidsjobb när barnen var i värsta dagisåldern. Jag bedyrade att dagis inte var något som helst problem och inte heller mannen därhemma. Fyra personer grillade mig kring civilstånd, hur barntillsynen var ordnad och hur fördelningen mellan mig och fadern till barnen såg ut. "Inget problem. Sena öppettider på dagiset. Och pappan både lämnar och hämtar."

Och det var ju nästan sant. Vi delade 50/50 på det. Men det skulle de inte ha trott på. Oftast när kvinnan säger att det är 50/50 betyder det att hon hämtar (och nästan alltid får lämna också), och måste springa från jobbet tidigt.
Män brukar väl inte ens få frågan.

Plan B klar

Plan B:
Stockholm > Amsterdam > Tobago > Trindidad (karneval 27-28 februari) > Isla Margerita > Barbados > Amsterdam > Stockholm.
Det skulle ju verkligen vara hur kul som helst... och på Isla Margerita kan jag praktisera både spanska och salsa.

648 euro kostar flighten med holländska Martinair till Tobago. 1300 vill SAS ha för flighten mellan Stockholm Amsterdam t/r. Billigare än flygstolen till Thailand alltså.

Loose connections

- Men hur länge har du bott i Sverige då?
- 25 år. I hela mitt liv alltså...

Mitt gå-ut-sällskap S är alltså lite yngre än jag trodde. 30 trodde jag nog. Han har inte frågat om min ålder men har man en 21-åring och en 18-åring är man åtminstone 42. Minst 39 i alla fall.
Igår valde han ställe. Grymt hak, sa han på sitt breda karlstadsmål.
Connection.

Det var riktigt kul, snacka om att lätt få tjejpolare från jordens alla hörn. ;-)
Lite som att vara ute och resa.
Sen tog jag taxi hem. Utan S. Jag är hopplöst dålig på att falla för någon. Och gör jag det är det kört i flera år.

Klant-bokning

Skulle boka till en 2-veckors, och så råkade jag boka en 3-veckors igen. Och det var tydligen den sista platsen, för sen var platserna till Thailand slut.

Det förundrar att flygen till Thailand i februari redan nu fullbokas. Det ju är lätt att tro att folk är panka efter jul och nyår och att få kan vara lediga. Kanske är det de första kullarna 40-talister på gång ut i semestervärlden. Pengastarka och lediga.

Charterstolarna till Bankok är redan slut och reguljärt kostar en biljett just nu runt 12 tusen, vilket är för mycket.

Förra året kunde man ju komma till Phuket för 5500. Året innan låg billigaste biljetterna på 6500. I år 7700 för två veckor sista minuten, för bara flygstol. Det blir kanske Goa istället. Eller Trinidad & Tobago. Eller Brasilien.

Vet inte om jag tycker ensamresa i Thailand verkar så kul, egentligen.

Villervalla?

Svart lirare på Sjöhästen

Ibland lyckas man inte så bra med fotandet:



Okej, nytt försök:



Toni Ellis, före detta granne, på lokalsyltan Sjöhästen igår. Den nya tjejpolaren lurade med mig, men vi pratade inte mycket. Hon dansade. Jag drack några öl och tog lite bilder och snackade nog mest med bartendern.



Tjejpolaren verkade vilja ha efterfest hos sig och bjuda killarna på mat, tror jag. Jag sjappade snabbt. Märkte att de inte ville. Och jag ville definitivt inte.
Tycker inte om att förödmjuka mig.
---
Funderar också på att en del män, svenska som utländska, beter sig som såna divor. Så snart de upptäckt att tjejer tycker att de är snygga börjar diveriet. Tjejerna flockas omkring och har ingen stolthet. Sen snackar brudarna skit i timmar om de här männen som inget ger, bara tar, och "aldrig gör nåt för en".

Ful-lördag

Uh. Idag är ljuset så tråkigt. Missade att betala resan igår. Man kan ju inte betala en resa på 8000 kronor om men inte vet om man kan åka. Jag har krympt planerna till två veckor istället för tre.

Resmålet: Railay beach

Kärt barn har många namn.
Railay beach söder om Ao Nang och en halvtimme från Krabi med longtail-båt har kanske inte så många namn, men desto fler stavningar. Thailändarna själva har inte en susning om hur det ska skrivas med vårt alfabet. Rej li, borde det stå, på svenska.

Byn har två fina stränder i väst, och en ful i öst. Byn ligger i näset mellan östra och västra stranden. Det var från en av finstränderna, Railey West, som bilden vi alla minns är tagen, den med mamman som springer rakt ut mot vågen för att rädda in sin familj.


Vågbilden ur SvD:s bilaga ett år efter och samma ställe vid skymning och solnedgång.

Alla överlevde. Alla överlevde på Railay beach, sägs det. Det var vad som sas i de lokala internetforumen i alla fall.

DN har en artikel där Railey omskrivs på ett bra sätt: Krabis sju sagolika stränder.

Jag var där 2004, och stället har något alldeles speciellt. Det fanns något för alla. Dottern hittade thaikompisar i sin egen ålder som var eldjonglörer, jag fick mina skönhetsupplevelser varje dag och kväll, och lite häftig musik som bonus.





Syrran fick sola och bli brunare än brun på en av världens vackraste stränder, Prah Nanh, där hon låg på en blå badmadrass och guppade med en tysk kille en vecka.



På dagarna var man på finsidan och på kvällen på fulsidan. Små ruckel vid vattnet med barer och restauranger. Där låg också de riktigt billiga bungalowerna och rummen. Efter 7-8 ställen kom man till Last Bar. Och där tog det verkligen tvärt slut.



Längre än så kom man inte. Railey är en udde, men det går inte att komma dit landvägen. Alla varor kommer dit enbart med båt och nånstans i buschen står generatorn och brummar illa. Men det är bilfritt, romantiskt och tyst nästan överallt. Flummigt skulle andra säga. Hisnande vackert. Lugnt. Vilt. Lugnt och vilt i god balans.


Här lastas en hög cement av på östra sidan när det är flod. Vid ebb ligger strandbrynet flera hundra meter ut.

Där fanns en rätt rolig blandning av wannabe-hippisar från Bankok, den lokala "maffian", backpackers, snygga bergsklättrare och högst vanliga semesterfirare på hela skalan från budget till värsta honey-moon. Till och med på samma resort kunde man bo hyfsat billigt i en stor bungalow med veranda (men inte AC) för 1000 baht, eller välja det tredubbla priset och bo lyxigt. Här är det stället och åker jag tillbaka finns absolut inget bättre alternativ om man nu inte har jorden-runt-backpacker-budget. Bästa stället är Railay Bay Resort : http://www.thai-tour.com/thai-tour/South/Krabi/hotel/railay-bay/index.html

Just det hotellet kan varmt rekommenderas, för hotellområdet sträcker sig från piren på östra sidan till stranden på den västra, och det kändes helt tryggt. Både för barn och kvinnor. De billiga bungalowerna finns inte med i prislistan, förstås, om ni kollat länken. Poolen vid stranden är för alla gäster, oavsett om man bor billigt eller inte och en dusch då och då är inte fel. Solnedgångarna från västra stranden, Railey West, är något av de mest hisnande jag sett.

(Lite om Railey beach eftersom jag ändå berättat att jag dumsurfat på Krabi...)

Resesurfar på Koh Samui och Krabi

Researchdag alltså.

Har resesurfat också. På till exempel Krabi och Samui.
Till och från Bankok och Samui går många flighter per dag.
Mellan Samui och Phuket gar två flighter i båda riktningarna dagligen.
Hittade till slut att det finns en flight mellan Samui och Krabi per dag med Andaman Air.
Och ett enda resebolag här i Sverige har direktflyg till från Stockholm till Krabi.
Tisdagsflyget. Hemresor på onsdagar.

Inte lätt att hitta i resedjungeln. "Södra Thailand sista minuten" betyder till 98 procent Phuket. Men en gång i veckan kan man alltså flyga till Krabi och komma väldigt nära ställen som Koh Lanta och Railey Beach utan att passera Phuket.

Frågan är hur man åker om man vill vara på Koh Samui ett tag i mitten. Bankok, Phuket eller kanske Krabi.

Hemligt på datorn?

Hur skulle du tycka om att jag skulle gå in i din dator och börja leta helt planlöst?

Nehä?

Här tycker folk olika. En del säger att jag måste, andra att jag inte får.
Jag säger att jag inte ska snoka, jag ska bara rädda foton och grafikkonst, och kolla om något ser konstigt ut, som t ex att filer mellan vissa datum raderats. Sen ska jag ta ut hårddisken och lägga till exempel i bankfack.

Att få en riktig analys av vad som hänt på en dator finns firmor till som polisen använder när det är riktigt viktiga personer som dött. Kostar visst 20000 i timmen. Då existerar inte ordet RADERAT över huvud taget. Hårddisken kan vara omformaterad flera gånger, men datat kan ändå spåras och läsas.

Snoka känns bara som en feltolkning. Har man som jag gått igenom varenda papper och pryl och pryttel i lägenheten intill varenda bortglömt hörn, så finns inte många såna hemligheter kvar. Och andra har gått igenom alla ekonomiska transaktioner intill minsta bankomatuttag, och polisen hade datorn i åtta veckor. Jag tror inte att hemligheterna finns i datorn.

Hemligheterna vet ni alla var ni har. Eller hur?

Vuxna människor

Vuxna människor.

Så heter filmen. Den verkar kul. Sonen och dottern och dotterns polare har intagit vardagsrummet. Och här sitter jag och försöker vara vuxen.

Smiter in på mitt rum, som känns som rena lyxrummet, om det bara vore hotell. Om man tittar in i skärmen så. Bredbandsuppkoppling, okej säng, tv, musik, balkong. Gnistrig parkutsikt.
Inte titta mot klädhögen, jobbpappershögarna eller bokhyllorna så, för då förstår man att man är hemma i oredan.

Håller mentalt på och förbereder mig för att gå in i en dator som inte är min, men som står här. Fast inte på rummet. På några olika lappar jag letade fram ur flyttboxar idag har jag femtielva usernames och olika passwords till allt---mellan---himmel---och---jord. Kollade webbmail på chello. Och kom in, fastän brorsans UPC-konto är uppsagt sen länge. Nyhetsbreven och spammen ramlar in. Sista mailet som lästes var från mig. 13 januari på natten. Jag skrev ett helt ohysteriskt mail om att jag hittat en bok härhemma han glömt, och undrade hur läget var.

Längre än så kommer jag inte. Inte idag.

Afrocore och powersalsa?

Nu ringar jag in passen på mitt gym. Det är så man säger va?

Poweryoga, powerpilates, pilatesexpress, aerobics, aerobiceffect, coreexpress, afrikansk dans...
Afrikansk dans? Ska det verkligen heta så? Kunde det inte fått heta afrocore eller afroexpress istället?
I kista hittade jag pass med salsa och undrar om man då måste träna i par.

Förnedring. Det känns som jag kommer göra bort mig något alldeles otroligt. Jag vet inte ens hur man sätter på jympadojer. Och helst vill jag ha ett par med lite klack...

Smygshopping

Kunde inte motstå att prelboka en flight till Thailand idag. Har ingen aning om jag kan åka, men har några dar på mig att bestämma mig. I så fall blir det tre veckor i februari.

Frågan är om jag vågar riskera att bli uppsagd från lägenheten pga fester härhemma när jag är bortrest. Frågan är om dottern kan motstå att bjuda hem folk - även om hon lovat att inte ha några här? Granntanten sitter bara och väntar på rätta tillfället att slutligen få hit störningsjouren igen. Och en riktig fest, för första gången, är ju rena högvinsten för henne.
17-åring lämnad vind för våg. Modern i Thailand på semester...

Mums.

Bekvämt att släpa på bilen?

Förresten säger många bilister att det är "bekvämt" med bil. Och sen måste de köra till gymet för att bli av med kalorierna. Man hör också att bilen gjort stackars förortsföräldrar till slavar. De får sitta på helspänn med familjeschemat beredda med bilen vardag som helgkväll för att agera privatchaufför åt sina allt större barn. Hämtningar, lämningar, sportskjutsningar, partyskjutsningar. Förstår inte hur det står ut.

Jag tycker att det verkar urjobbigt att alltid ha en bil att hålla reda på och försöka få p-plats till. Det är väl mycket bekvämare att till exempel gå från t-banan och direkt dit man ska, hellre än att cirkla runt enkelriktade kvarter i all oändlighet för att kanske hitta en p-plats tre kvarter bort och inse att p-autmaten ligger åt fel håll.
Hur bekvämt är det?

Redan före bloggens tid fick jag vissa utfall om Stockholm:
Jag var väldigt irriterad, och ville släppa det mesta fritt och skrev här med fortsättning här.

Trängselskatter bort

Trafiken minskade med 25 procent första dan skriv DN igår och motståndet är rekordstort enligt City.

Som många innerstadsbor har jag inte bil, och är inte riktigt engagerad. Jag åker kommunalt, går, cyklar eller tar taxi nån gång. Men jag är kritiskt mot trängselskattsförsöket ändå. Om det är avgaserna man vill åt hade många andra sätt kunnat funka smidigare.

Jag tycker man ska kunna röra sig så fritt som möjligt och att det ska gå så fort som möjligt att ta sig från A till B. Om bilisterna som inte ska in till stan slipper ta vägen genom stan är det bra förstås. Och en jämnare trafik fördelad på fler gator är också bra. Nu leds trafiken på vissa gator som får all trafik, allt buller och all business, medan bakgatorna dör.

Sen kollektivtrafiken i Stockholm införde en massa ointelligenta vakter för att kolla att resenärerna betalar hutlöst dyra biljetter har resorna bara blivit ännu dyrare, fast de får in fler att bötfälla. Allt krångel och kontrollerande skapar bara allt argare trafikanter.

Hade man istället sänkt biljettpriserna i kollektivtrafiken för länge sen och infört ett smart biljettsystem, med ett urval av åkkort för olika tidsperioder, t ex en dag, en helg, två veckor, som skulle passa även "ibland"-resenärer hade fler kanske valt att åka kommunalt istället för att ta bilen. Och jag förstår att kollektivtrafiken inte är ett alternativ om bussen till pendeltåget eller till jäkla Mörby centrum går en gång i halvtimmen i kringelkrokar runt varje stuga. Inte lockar det till att lämna bilen hemma.

Gratis kollektivtrafik hade varit det allra bästa. Inga biljettförsäljare, inga kontrollanter. Jobben skulle finnas i att utföra servicen, vilket måste vara mycket roligare än att sitta stilla eller stå timme efter timme vid en spärr för att bevaka att folk betalar. Hela systemet skulle bli tryggare med fler folk ute på gator och torg, fler resenärer i rörelse och tätare turer.

Alien utklädd till IT-gnagare

Tillbaka på åttonde våningen. Bara Kista är högre upp.


2 januari 2006, 17:06:58

Man tappar tiden däruppe. Nästan inga var tillbaka efter ledigheterna än, och mörkret föll snabbt. En närsynt tjej jag aldrig sett förut stirrade in i en skärm vid bordet bredvid. Hon tittade inte upp när man kom, pratade inte, utan betedde sig som en hypnotiserad gnagare, förklädd till människa:
"Gnag-gnag-gnag-fnys-gnag-gnag-fnys-gnag-gnag-gnag", lät det.

Rymdisarna gjorde nåt fel när de släppte ner henne där. IT förväxlas kanske lätt med engelskan "eat" och "eat it".

Mörötter, äpplen, ännu fler fler morötter. Timme efter timme.
- Åh nej, sa jag till R, ser du, hon har fortfarande ett äpple och en morot kvar. Kan hon inte gå hem snart... jag klarar inte av det här längre. Kan inte jobba.
- M, jag vet, sa R...

"Gnag-gnag-knaper-knaper-gnag... gnag. Fnys-gnag-gnag."

Nevrotiskt. Sånt här får mig att tänka lite extra på att inte avslöja mig med konstiga ljud.

Vintervykort utan koltrast

Solen strålar vågrätt rakt in. Har de rosa solbrillorna på mig, inomhus.
En koltrast hoppar omkring lite på balkongräcket och utsikten är som ett vintervykort. Det blir så när man bor vid parkens rand.

Är vrålhungrig efter gårdagens stora kompensationsätande. Missade maten på nyårsaftonen. Istället lagade vi lax, janssons frestelse med mera igårkväll. Var riktigt stolt över att kunna göra en perfekt jansson helt på känn.

Bryta nyårslöftet

Mitt enda föresats, som inte var riktigt allvarlig, var att inte ha några nyårslöften. Om jag nu bestämmer mig för några föresatser för 2006, så har jag brutit löftet.
Skitsamma.

Mina planer går oftast i stöpet ändå. Det beror på det som kallas dagsform, och att den inte alltid, eller sällan är riktig lämpad för de aktiviteter man föresatt sig.

Då är det bättre att hålla dem väldigt allmänna:
- Ska bli tuffare, tydligare, modigare och öppnare.

That's it. Easy-piecy.

Sist ut

Jag är oootroligt trött på vårt sätt att festa i Sverige.
Jag var nära att börja packa resväskan inatt. Bort från fylla och slaskeri.

Festandet saknar nästan allt. Det är hysteriskt. Det är från 0-100 på nolltid.
Folk pratar lite försiktigt, en stund senare rumlar de runt och skrattar åt obegripligheter, för att sen gråta och ragla.

Jag vill inte vara med om "firande". Varken jular, nyårsaftnar, valborgar, midsomrar. Ingenting.
Jag vill inte bag-in-boxa med tjejerna och älta problem, eller gå på personalfester.
Vill helt enkelt inte vara med på svenskfesten.

Men jag förstår varför det blir så viktigt.
För inget tillåts i vardagen. Ingenting händer på så länge. Och när väl festen är där blir det för mycket. Det är inte ett festproblem. Det är ett tristessproblem.

Nyårsaftonsnatten: 1, 2, 3, 4, 5...

Det är väl bara morsor som är så otroligt oroliga.

När man själv är tonåring har man tryggheten i polarna, men mitt i folkhavet försvinner den den ena efter den andra. Tjejpolarn träffar nån kille och man vill inte följa med just då. Och helt plötsligt finns de där, de trevliga killarna. De nya kompisarna.

Som morsa vet man. Man har själv varit 13, 14, 15, 16, 17 och villebråd. Och råkat ut för. Och först senare insett hur värnlös man var. Man var så glad att träffa så trevliga och roliga lite äldre killar och ha lite kul.
Men hur kul är det egentligen med 28-åringar som häller i 16-åriga tjejer sprit. Sen kan man kanske få äran att "ta hand om" henne, eller? Och lämnar man henne i sticket om hon blir för full? Inte fan vet jag hur de killarna tänker. Men om det hade varit egna lillasyrran hade de kanske brytt sig.

Stod på Hornsgatan och folk var inte otrevliga alls. En kille ursäktade sig för sina polare att han varit borta ett tag, och berättade att han just hjälpt en tjej på bussen. Hon hade mått dåligt och kräkts ner sitt hår.

Jag tänkte sen då... Hur kommer hon hem efter bussen?

Tjatade hem min dotter. Var glad att jag fick reda på var hon var.
Hon blev inte glad kan jag säga.
Jag förstörde allt.