I måndags var det slut på lönekontot. Det hade nått sin limit på minus tio tusen. Med ungefär en femma i 50-öringar åkte jag iväg för att träffa kollegor på lunch.
Ingen fara, tänkte jag. Eurocard och några rikskuponger, det är inte det sämsta. På vägen tappade jag cigaretterna och slirade därför hukande i snömodden iväg till närmsta bankomat för att ta ut lite kontanter.
Kortet spärrat.
Åh. Plötsligt kände jag mig lusig. Inga cigaretter och bara 50-öringar. Och jag märkte min attityd förändras. Kände hur tovan i bakhåret växte, tyckte folk började glo, kände hur hållningen började falla:
- Du har inte en cigarett att sälja?
- Nä.
- Har du en cigarett att sälja?
- Eh.. OK du kan väl få en då.
- Tack, det var snällt. Tack-tack.
Idag kom i alla fall lönen.
Minus tio papp? Då hade jag fått spara ihop länge för att komma på plus igen. Man har verkligen fel jobb.....
SvaraRaderaJag har ingen ambition att komma ikapp och upp till 0. Det trista är bara att krediten nu inte kan kan betraktas som "reserv".
SvaraRadera