Var på nån rätt vidrig turistort inatt, med extremt stora nedslitna hotellkomplex, med hissar som tog en till våningar där man bara såg allting inifrån och bakifrån. Inga dörrar ut i fria luften utan återvändsgränder in i prång av byggnaden, där man såg ventilationstrummorna och diskoteksmaskinerikarusellen snett uppifrån, från en glipa i taket.
Jag måste ut på stranden, men vilken av dom? Det är långa transportsträckor i träskliknande områden och mellan stränderna motorvägar utan trafik, men omöjliga att korsa från ena sidan till den andra. Jag springer och springer. Måste till strandområdet och leta efter ställena jag var på kvällen innan och ut på stranden och se om väskan kanske ligger kvar där.
Vill minnas att jag inte köpte nåt, utan gick direkt från stranden upp på en hippieaktig liten servering med ett partytält, där jag träffade några killar som bjöd på sprit. Sen allt svart.
Jag vet inte var jag är där jag springer. Vet inte var jag sovit och inte om jag är på rätt väg. Dottern dyker upp och vi är utomlands nånstans och jag har en trasig sedel och ett mynt som rullar iväg.
Jag vågar bara inte berätta att jag har blivit av med väskan med pengarna, bankkorten, palmpiloten, kamerorna, anteckningarna... och allt det andra. Igen.
Jag sover ju bara, tänker jag. Jag drömmer, tare lugnt och se till att vakna, så är allt bra.
Men jag kan ju inte komma tillbaka utan väskan, måste komma fram till stranden snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar