Det är väl bara morsor som är så otroligt oroliga.
När man själv är tonåring har man tryggheten i polarna, men mitt i folkhavet försvinner den den ena efter den andra. Tjejpolarn träffar nån kille och man vill inte följa med just då. Och helt plötsligt finns de där, de trevliga killarna. De nya kompisarna.
Som morsa vet man. Man har själv varit 13, 14, 15, 16, 17 och villebråd. Och råkat ut för. Och först senare insett hur värnlös man var. Man var så glad att träffa så trevliga och roliga lite äldre killar och ha lite kul.
Men hur kul är det egentligen med 28-åringar som häller i 16-åriga tjejer sprit. Sen kan man kanske få äran att "ta hand om" henne, eller? Och lämnar man henne i sticket om hon blir för full? Inte fan vet jag hur de killarna tänker. Men om det hade varit egna lillasyrran hade de kanske brytt sig.
Stod på Hornsgatan och folk var inte otrevliga alls. En kille ursäktade sig för sina polare att han varit borta ett tag, och berättade att han just hjälpt en tjej på bussen. Hon hade mått dåligt och kräkts ner sitt hår.
Jag tänkte sen då... Hur kommer hon hem efter bussen?
Tjatade hem min dotter. Var glad att jag fick reda på var hon var.
Hon blev inte glad kan jag säga.
Jag förstörde allt.
Hallå där fest-morsan!
SvaraRaderaGott nytt år på dig :)
BRA jobbat!
SvaraRaderaJag lyckades inte tjata hem min.
Som tur var gick det bra ändå den här gången.Men jag håller verkligen med dig, man vet ju hur det är. fast de är stensäkra på att DE vet att det INTE är så...
Jag tror föräldrar är till för att förstöra allt! Eller åtminstone stoppa eller fördröja alla sorts debuter, rädda dem från det de inte alls vill bli räddade ifrån. Jag fick hem minstingen i tid. Storasyrran ringde och meddelade att hon sov hos pappa istället, det blev närmare. Ok när de säger var de är. Jag känner mig nöjd med det här nyåret. De kom ju hem! :)
SvaraRaderaFöräldrars lott är att vara besvärliga. Hav tröst! De fattar hur bra det var när de blir vuxna och då får man uppskattning för att man brydde sig.
SvaraRadera