Jag är oootroligt trött på vårt sätt att festa i Sverige.
Jag var nära att börja packa resväskan inatt. Bort från fylla och slaskeri.
Festandet saknar nästan allt. Det är hysteriskt. Det är från 0-100 på nolltid.
Folk pratar lite försiktigt, en stund senare rumlar de runt och skrattar åt obegripligheter, för att sen gråta och ragla.
Jag vill inte vara med om "firande". Varken jular, nyårsaftnar, valborgar, midsomrar. Ingenting.
Jag vill inte bag-in-boxa med tjejerna och älta problem, eller gå på personalfester.
Vill helt enkelt inte vara med på svenskfesten.
Men jag förstår varför det blir så viktigt.
För inget tillåts i vardagen. Ingenting händer på så länge. Och när väl festen är där blir det för mycket. Det är inte ett festproblem. Det är ett tristessproblem.
Alla år jag jobbat på krogen (nyårsafton i 30 år) var detta alltid den värsta av allt. Som god tvåa kom studentbalen!
SvaraRaderaTristessproblem, yes -- bra sett. Kanske behövs det en katastrof för att sätta sprätt på tillvaron -- jfr nyårsintervjun med James Lovelock (han med Gaia-hypotesen) i The Guardian, se här: "What we need is ... disaster".
SvaraRaderaThomas
Jag hoppas du får ett riktigt Gott 2006. Och det här med andras festande kan man inte göra så mycket åt...så är det. Istället får man festa eller låta bli att festa på det sätt man själv tycker om.
SvaraRaderaSjälv önskar jag att man avskaffar alla nyårsraketer och skickar pengarna till de som behöver dem bättre.
Håller med. Varför ska det supas så in i helvete, ursäkta uttrycket bara för att det råkar vara nyår, midsommer eller what so ever. Natten har varit stökig enligt nyheterna.
SvaraRaderaDet är precis som om en del inte kan ha kul utan att ha kroppen full med sprit.
Gof fortsättning!
Annica
Ja, hälften vore nog. Ganska lagom med hälften, faktiskt.
SvaraRaderaDet tråkiga med festande är när det inte ÄR roligt, utan bara fylla. Det jobbiga är att det händer så mycket elände när folk inte vet var de är längre.