Vuxna människor

Vuxna människor.

Så heter filmen. Den verkar kul. Sonen och dottern och dotterns polare har intagit vardagsrummet. Och här sitter jag och försöker vara vuxen.

Smiter in på mitt rum, som känns som rena lyxrummet, om det bara vore hotell. Om man tittar in i skärmen så. Bredbandsuppkoppling, okej säng, tv, musik, balkong. Gnistrig parkutsikt.
Inte titta mot klädhögen, jobbpappershögarna eller bokhyllorna så, för då förstår man att man är hemma i oredan.

Håller mentalt på och förbereder mig för att gå in i en dator som inte är min, men som står här. Fast inte på rummet. På några olika lappar jag letade fram ur flyttboxar idag har jag femtielva usernames och olika passwords till allt---mellan---himmel---och---jord. Kollade webbmail på chello. Och kom in, fastän brorsans UPC-konto är uppsagt sen länge. Nyhetsbreven och spammen ramlar in. Sista mailet som lästes var från mig. 13 januari på natten. Jag skrev ett helt ohysteriskt mail om att jag hittat en bok härhemma han glömt, och undrade hur läget var.

Längre än så kommer jag inte. Inte idag.