Vi är dåliga på att ge bekräftelse.

Håll med. Man läser alla dessa bloggar. Inga kommentarer. Vaddå, tycker ingen nånting? Frågor, berättelser, synpunkter... Nej, ingen kommentar.

Tonåringarna skriker om uppmärksamhet. Vuxna lyfter inte ens på ögonlocket från skärmen. Man har viktigare saker att sköta. Uppdatera excelfiler. Räkna kassan. Betala räkningar gå ut med soporna. Drömma om nya bilen. Träna och bli smalare och vackrare.

Man frågar på jobbet: Vad tycker ni, är det här bra eller dåligt, vill ni ändra på något, några nya idéer? Helt dött. No comments. I små detaljer har folk möjligen nån åsikt, men först när det är för sent att vara med att påverka nånting. När det är klart.
Det är lustigt med ett samhällsklimat där 90% är observatörer, ytterst få är ute och rör sig bland folk, ytterst få agerar eller reagerar. Gör nåt. Säger nåt. Visar nåt.

Och detta säger jag inte för att nästan ingen reagerar på min månadsgamla blogg...
Jag är så van vid stumma människor ändå. Därute såval som härinne. Eller om det nu är tvärtom.