Såg att Stiftelsen Thailands övärld förutom bidrag söker bilder till en bok om Phi-Phi island. Började leta i i arkiven. Har rätt mycket bilder, som vanligt. Folk fattar inte vad man tar på, men det kan visa sig.
Arbetet de gör verkar vettigt: Att använda sin projektledningserfarenhet till att bidra med återuppbyggnaden av en by i Thailand som drabbats hårt av katastrofen, på alla sätt. Med bra mål och personligt engagemang.
Det är när man funderar på vad man verkligen, i praktiken är hyfsat bra på, och skulle kunna bidra med, som självförtroendet verkligen dalar. Vad kan man egentligen? Jag som inte ens kan sätta i en sladd rätt, slå en knop eller köra bil. Och när man inte kan laga hyfsat god mat eller vårda sjuka på rätt sätt heller...
Det tål att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar