Planer lagda på is, och låtarna på iTunes

Hm.

Istället för resa ska jag fixa saker först. Göra en lista.
Eftersom Håkan, ni vet Håkan, ska spela den 1 april så går det inte att resa innan i vilket fall. Inte om dottern ska följa med vill säga.

Undrar om iTunes orkar med alla skivor jag matar in nu? Undrar om det finns nån övre gräns. Vad är det här då.. 10cc, T-rex (fattar inte varför jag tänker mellanöl och flakmoppar så snart jag hör en T-rex-låt??)
Måste nog vara alla Pink Floyd här, alla Yes, alla Jethro Tull och alla Gentle Giant. Men ingen Zappa. Ingen Bowie. Bara en Stones. Konstigt.

Det var ett tag sen jag hörde Black and Blue med Stones. När den kom var jag ensam i världen om att gilla skivan. Blev mobbad. Just det, 1976 ser jag. Det är klart, då var det så jävla tillknäppt i Sverige och jag övertygar dottern om att hon inte missade nåt på musikfronten i alla fall. Inte som 16-17-åring. Jag flydde till England och gick på discon. Musikscenen i Stockholm var astråkig och senproggig. Folk som var tusen år äldre än en själv satt med långa skägg och benen i kors, och hade rätt, oavsett om de var hippisar eller kpml(r):are. Isch.

Och nu nästa Stonesplatta. Bridges to Babylon. När man hör gitarren gnälla i första låten så känner jag mig hemma. Flip the switch... precis just så skulle jag lira om jag var rockgitarrist! ;-) eller annars är jag bara sönderpräglad av Stones.