Lyckades hinna till Åhléns innan de stängde och var en stund medtvingad av dottern till klädavdelningen. Jag blir så deprimerad. Vi har nu bestämt att hon får köpa kläder åt mig utan att jag är med. Och att jag aldrig igen vill vara bihang, sällskap eller rådgivare när hon letar kläder. Världens tyngd kommer över mig, kan knappt stå upp. Vill bara gå till heminredningsavdelningen och domna i en säng direkt.
Känner mig som en fågelskrämma. Allt bara hänger som trasor på mig, förutom skor, Lee-jeans och tajta linnen. Det finns inte ett förfabricerat plagg som utger sig för att vara den storlek som står på. Köptricket är väl att kvinnor ska tro att de är mindre och smalare än de är. Men vi som är korta och smala då? Får vi finnas? Min gamla storlek 36 heter nu 34 och ibland till och med 32 eller xxx small. Dessutom är brallor alltid 5 cm för långa och ärmarna på jackor, kavajer, tröjor och annat hänger ner över fingrarna. Därav fågelskrämme-looken.
Vi skulle hem men bestämde oss plötsligt för bio och fortsatte till Medborgarplatsen. Kom till Biopalatset och hade tur. Filmen Closer (Filmkrönikan, IMDB), började precis och vi hann sätta oss innan filmen började. Väldigt bra, tyckte båda. En del att tänka på efter, men inget direkt att diskutera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar