8 mars betyder för mig min farmors födelsedag. Hon födde 8 barn. Fick 22 barnbarn. När hon var i 90-årsåldern klagade hon över sina knän och tyckte att alla där hon bodde var så gamla. Hon gillade det goda livet, och glömde aldrig någon. 22 barnbarn och hennes barn med respektive fick alla julklappar och födelsedagspresenter. Det var alltid festkänsla omkring henne, som hon skapade.
- Var det inte jobbigt att föda 8 barn på 13 år?
- Äsch, sa hon.
- Farfar då, delade ni på nåt därhemma?
- Farfar! Jo, en gång, kom han faktiskt nästan in i köket. Det var julaftonskväll och jag hade ordnat allt, och stod med kaoset. Han lutade sig mot köksdörren, såg lite pilsk ut, svajade till och sa: "Hur går det här då...?" Sen gick han bara tillbaka ut och satte sig i fåtöljen igen.
Men han var bra på många andra sätt, förstås.
Jag är feminist i praktiken, men jag hör inte till den fjärdedel, som enligt en färsk sifo-undersökning, skulle kunna tänka sig att rösta på ett feministiskt parti. Jag har tillräckligt svårt att rösta som det är och röstar mer ideologiskt, men med mycket stor tvekan varje gång.
Jag skulle rösta på ett parti som gör det busenkelt att starta småföretag, så att alla som inte passar in i storskaliga företag, skulle kunna skapa sina egna jobb och utvidga och anställa sina arbetlösa vänner. Till exempel.
Det där gamla ordet empowerment var fint. Vart tog det vägen? Det är det som dagis och skola skulle syssla med. Hjälpa de unga att förstå sitt värde, och ge dem verktyg att klara sig i tillvaron. Vem sjutton vill vara offer? Finns det nån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar