Har skrivit två texter som jag sparade som draft, och ville skriva en tredje, som jag tycker är oskrivbar. Den känns bara som självömkan.
Var så otroligt ledsen hela dan idag.
En refuserad text var bara suckar över alla prylar som inte funkar som de ska, från datorn på jobbet som sinkade mig i timmar till osynkande iPodar och svajiga digitalkameror.
En var ett tappert försök att muntra upp folk med fobier och uppmana till privat olydnad rent allmänt.
Den tredje handlade om svek. Kände mig urledsen på en person som helt slutade höra av sig sen han hörde vad som hänt brodern. Och jag var ledsen på jobbet som räknar bort mig som halvtidssjukskriven, fast jag inte är ett dugg sjukskriven längre, och som lovat 10 tillfällen hos psykolog, som krymte till 3, som sen ändrades till 3 träffar med en kurator, och med första träffen först imorgon, hela 11 veckor efter händelsen. Hade det skett i Thailand istället för i en Stockholmsförort hade stödet kanske varit åtminstone en aning mer engagerat... chefen tyckte jag skulle söka friår "för att slicka såren".
---
Jag ska inte jämföra. Inte klaga. Bara packa ihop mitt projekt och ta semester fortast möjligt.
Jag kommer inte på något att kommentera, ville bara säga att jag alltid och gärna läser din blogg.
SvaraRaderaMan FÅR känna så här i bland man kanske rent av MÅSTE göra det för att sedan kunna njuta när det lättar igen.
SvaraRadera