Club sandwich med frieri

På söndagkvällen var det dags. Äta bör man. Sprang till närmsta pub och beställde in käk.

Bredvid satt en kvinna och hängde med håret så att man inte såg ansiktet. Hon var rätt full och lyfte inte huvudet en enda gång, pratade lågt och släpigt och satt med händerna över ett korsord. En nyträffad mansperson lutade sig framåt för att höra vad hon sa. Själv talade han klart och tydlig.

Hon lovade honom jobb. Hade tydligen liten firma. Hon pratade och pratade. Han lyssnade.
- Det ok för mig, sa han. Jag ställer upp. 4 timmar om dan, mer om det behövs. Jag tar det.
Hon fortsatte älta detaljer och han surnade till:
- Om du ringer imorgon och minns det här kan du väl ta alla detaljerna då, sa han. Du kommer ju inte minnas vad du sagt.

Hon fortsatte ändå att lägga ut texten och hängde med hela kroppen.
- Ska du jobba imorgon eller tänker du ligga hemma och sova ruset av dig? avbröt han. Jobbar du verkligen eller brukar du ta såna här bleckor på kvällarna?

Hon bytte tema. Krånglade på sig jackan med stort besvär. Ville gå vidare till nåt annat ställe. Ut och dansa. Kanske Engelen. Men huvudet hängde och hon blev bara sittande.
- Du kommer inte klara det, sa han. Du kommer inte in. Jag går hellre ut med dig en fredag- eller lördagkväll, men ikväll följer jag inte med.

Sen började han komma ikapp henne. Jag hörde bara honom, hon mumlade och fnittrade och började luta sig mot honom. Plötsligt hörde jag honom köra igång det tunga artelleriet:
- Du är ju så jävla söt...
- Du är den perfekta kvinnan, whatsoever...
- Märker du inte att jag suttit här och kåtat på dig hela kvällen?

Missade resten för en kille kom fram till mig:
- Ska vi gifta oss?
- Hur lång betänketid har jag? svarade jag. Är det för att vi äter på samma lunchrestaurang?
- Precis. En halvtimme, sa han och gick.

Undrade om han skulle minnas det imorgon.
Söndagkväll på Söder.