Brorsan begravdes idag. Sorgligt som ni förstår. Han var bara 44 och alla ville ha honom kvar. Familjen, barndomsvännerna, polarna, kollegorna.
Vädrets makter var med oss: Soligt, vindstilla, -6 grader. Inte mulet, blåsigt och regn.
Jättemycket folk. Litet kapell och häftig musik. Hål i marken. Man fattar ju inte. Vi var där så tidigt att vi visste lite innan var han ska ligga. För dom flesta var det nog den första jordbegravningen. När stunden i kapellet var över till Wild is the wind så bar de först ut blommorna, sen kistan, ut till platsen, och vi fick följa efter, och ta avsked vid kistan där nere i hålet. Som på film, ni vet.
Jag tror inte att jag fattar ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar