Bangkok: Soi Rambutri

Kao San Roads parallellgata, Soi Rambutri, är mycket trevligare. En rad avslappnade barer där man lugnt kan sittar och titta på folk som virrar omkring, efter att ha virrat omkring själv och fått ont i fötterna.
I gathörnet vid nr 10 och 11 på kartan (länken) ligger gatuköken på rad med all mat man kan tänka sig. Nästan i alla fall. Ackompanjerad med rockklubb på kvällen.

Bangkok: Utsikt från mitt rum

Så här tjusig utsikt har jag. På andra sidan hotellet däremot är det livat. Det är hårt trafikerat på huvudgatan Larn Luang att man faktiskt inte kommer över. En thailändska eskorterade mig. Kom, kom! På varje sida av övergångsstället finns flaggor, som man tar i handen och viftar med framför sig så att bilarna ska stanna. Alternativet är att gå 200 meter bort och ta gångbron.

Frågade vad en extra hotellnatt skulle kosta och rumspriset här är 2900 baht. Det skulle jag aldrig pröjsa. 1200-1500 betalade jag på Ko Samui för jättebra standard och 500 för simplare boende. Så om det blir några extra dar i Bangkok flyttar jag till Kao San Road.

Hello gryning

Tänk, solen. Den här bilden är från tidigt i morse.
Har ingen ordning på dygnet. Hur skulle jag kunna ha det, när jag inte ens har det hemma.

5.50 på morgonen är det i Sverige, och det känns verkligen som jag varit uppe hela natten. Men jag har sovit 5-6 timmar och varit uppe sedan 6 i morse och nu är det mitt på dan, och jag vet inte om jag ska ut och göra Bangkok eller om jag ska sova middag.
Är svimfärdig.

Jag har fyra timmars jobb att göra idag också. Det är därför jag sitter vid datorn just nu. Men å andra sidan är jag bara i Bangkok en dag. Så nu måste jag bestämma i vilken ordning jag ska göra saker. Jag måste inte flyga till Ko Samui imorgon ens.

Flygning: Mönster i Bangladesh

Det här är verklighetens mönster. Såhär ser det ut i Bangladesh. Snacka om floddelta.
Jag borde ha blivit pilot. Jag som älskar utsikter. Inte nån jäkla projektledare.

Taxi-meter i Bangkok

Från bussfärden utmed kungliga trädgården och kanalen, där folk joggade i hettan. Försökte få en bild av dem, eller de knallrosa taxibilarna, men kameran är för ny.

På vilken sida kör man egentligen? Det måste vara vänster. Inte undra på att man är en livsfara när man ska över gatan.

Kungligt i Bangkok

Fick en liten sightseeingtur från flygplatsen igår. Turen tog en och en halv timme och vi var tre turister i bussen och vi satt allra längst fram med bussföraren och en thailkille, som skulle se till att vi kom till rätt hotell. Vi fastnade i trafiken, men inte mig emot. Hann se lite i alla fall, men jag vet ju inte var det var.

Bangkok good morning

I'm in paradise. Vaknar klockan sex och ser solen stiga över bakgårdarna. Dricker rumskaffe och solar lite lagom alltså. Och så har jag jobbat lite och ändå kan jag hinna i tid för en hotellfrukost.

Jag slocknade vid midnatt igår. Inget Kao san road eller ens en lokal bar. Donk. Colgaten satt fint, och sen good bye. Hann fundera lite på varför så många thailändare har gula t-shirtar, till och med programledarna på tv, men sen kom jag på att bussföraren sagt nåt om kungligt jubileum och att det gula är symbol för kungen. Thaländska flaggans tre färger är annars rött för nationen, vitt för buddismen och blått för kungahuset.

Eller drömde jag bara det? 01.57 står det på min dator. Här är det 8 på morgonen.

Bangkok: dröm för tidsskolkare

Långsamhetens lov. Allt får gå skitlångsamt - utom moppar och internet.
OK, jag skiter i moppar, kan inte skilja på höger och vänster, men internet kör jag ju och det är mer rakt på, tycker jag.

Njuter i fulla drag av att skippa de svenska tidsmåtten. Här i Thailand händer nämligen någonting lurigt: Om jag är fit for fight klockan 12, he, då är klockan 6 hemma och man är tidigare än alla andra och nästan först på plan. För en sjusovare är detta en dröm.

Tycker det är ok med dealen med hotellet om totalsurf för tre dygn, fastän jag stannar bara ett och ett halvt. 180 minuter kostar 650 baht och 3 dygn 700. Tio kronors skillnad på 3 timmar och 3 dygn. Men jag körde test först. OK, efter att tekniker bytt ut kontakten osv. så funkar det ju, och jag sitter vid, faktiskt, min egen bärbara, och kan både blogga och, framför allt: jobba.

Nåt annat är inte förhandlingsbart.

Taxi i bankok - vågar man

Jag fick ju två gratis hotellnäter på charterstolen och valde inte hotell själv. Jag blev bussad till hotellet och min ryggsäck blev transporterad till hotellrummet.
Det är tydligen 4-stjärnigt. Det är därför en öl kostar 150 baht här jämfört med 50 på flygplatsen som väl antagligen är dyrare än på syltan runt hörnet.

Men HÄR, HÄR finns inga syltor. Det finns ett fint hotell, en enerverande pianobar, och tusen taxi. Man ska taxi-meter har jag hört.

Så här sa nån till mig idag. Thaikille: Taxametern ska sättas på. Minimum är 35 baht och gäller de första 2 kilometerna. Tänk er: Hornstull till Kungsan, den sträcken. Under tio kronor.
SEN kostar det 2 baht per kilometer, om bara taxametern är på.

Det tål att tänka på att svart pris inte alltid precis är lågt pris.

Bangkok: För lugnt och fint och inget sex

Well, here from Royal Princess Hotel i Bangkok kan man just nu följa något på teven som ser ut precis som Idol, men med lite kambodjanska(?) övertoner kanske. Pojkband, alla klädda likadant och en mycket allvarlig tävling. www.thaitv3.com.

Området där hotellet ligger är rena skräcken. Det här är inte vad jag kallar centralt.

Det är lugn och fint.

Jag klarar inte lugna och fina ställen.
Nej, själva området är inte som gjort för coola morsan.

Jag hittade i alla fall en sleven och köpta 2 Singha till rummet och en colgate-kopia. Såg ut som äkta men kostade 12 istället för 36 bath. (baht= ungefär svenska kronor delat med 5). Tjejen i kassan kunde inte säga sex. Det jag köpte gick på 106 baht. Hundra klarade hon och sen blev det bara skratt.

Köpenhamn mellanlandning

Planet redan två timmar efter tidtabell. All snö på arlanda. Klockan är 5 i 11. 9,5 timmar ska flighten till bangkok ta.

Köpenhamn från planet

Stökig jumbojet, inklämd bland 3 bebisbarnfamiljer..

Missa avgångar

Jag höll pinsamt nog på att missa flyget från Arlanda till Bangkok. Ställde mig i en kö som verkade höra till en typisk jumbojätte-checkin. Efter ett tag reagerade jag på att det var så få barnfamiljer i kön. Precis. Planet skulle till Goa. Tur att jag fick veta.

I trygg förvissning om att stå rätt ställde jag mig i kön bredvid. Först efter en lång stund insåg jag att den kön också hörde till Goa och jag började leta andra köer, men det fanns inga diskar med folk nånstans. Vad som stod på skärmarna kunde jag bara inte se. Var för stressad. Och närsynt heter det väl. Kan inte läsa skyltar på håll.

Så när jag for omkring och letade ropade någon mitt förnamn från en av diskarna, hallå hallå, det måste vara du... kom, kom. Du är sist. Vi har väntat på dig.

Arlanda express 18.05

Halvtomt med danska turturduvor bredvid. Det är knappt man hinner begrunda vad man lyckats packa ner. Tungt var det i alla fall. 8 kilo tippar jag.

Premiär-ping för Coola resan-bloggen

Jag har öppnat den här testresebloggen nu, och kommer pinga inlägg när jag har möjlighet att sitta vid en dator. Pinga från mobilen går ju inte, eller snarare, jag har inte lärt mig det än.
Välkomna ska ni vara.

19 februari bär det av

Första anhalt är Arlanda och hinna checka in i tid och hinna köpa nödvändigheter som både börjar och slutar på s.
Tvätten drar igång klockan 9 och när det torkat börjar det stora urvalet.
Vad är vettigt att dra med hela vägen till Thailand. Mina boots var jag rätt irriterad på när jag kom ner förra gången. Mockaboots. Redan på flygplatsen bytte jag till flip-flops och fick lida lite över mina kritvita fötter och skära tår. Bangkok ligger på 34 grader ungefär. Öarna på 28-29.

Triumf vid pinnen på Sergels torg

Glasspiran på Sergels torg, Stockholm. Tänkte på hur trist det blir om Kulturhuset i bakgrunden görs om till kontor.

After shopping. Triumf för en anti-shoppo-holic. Köpte en ryggsäck med tusen fack varav ett för solbrillor och ett inte alltför överarbetat som passar en dator. Nästa bild blir på själva fyndet. Det var den sista de hade, fylld med hårda platspåsar, som jag fick på köpet. En everest 35 liter, men som väger mindre än min gamla Adventure-rygga, som faktiskt är syrrans. Den är bara ett lån.

T-banan med sällskap

Det är svårt att ta bilder på folk som man inte känner. Men utan människor är det lite trist.

T-banan mot T-centralen

Alltid ute sista sekund. När alla ska hemåt ska jag ut. Ska kolla om jag kan hitta 25-liters.rygga och hämta ut digital-box och..

Öar

Öar är speciellt. Jag bor på en ö. På Södermalm.

Lärde mig en gång Greklands 99 största öar och kunde placera dem i rätt ögrupp.
Jag har varit på Kos, Kalymnos, Ios, Folegandros, Paros, Antiparos, Mykonos, Naxos, Santorini, Spetses, Hydra, Zakynthos, Skiathos och Kreta. That's it, om det inte vore för en jag glömt, eftersom jag inte var välkommen och åkte tillbaka till Skiathos samma dag jag kom.

Några av öarna har jag varit på väl mycket. Jag är ett Ios-freak och jag har föreberett för Ios-bloggen. Det går inte att komma ifrån. Och Antiparos är ett kapitel för sig.

I Thailand blir det också mycket tal om öar när resmål kommer på tal. Ska snart till Thailand och får fundera på hur en reseblogg med mobilen kan fungera där. Orkar man i värmen?

Och bloggens namn är...

Är så påhittig så. Jag byter namn på den hela tiden nu innan den är ute och sökbar.

Den har hitills hetat:

• Pengar pass och pikini
• Med på resan
• Trip-trap
• Beachbloggen
• Ios-bloggen
  

Just nu heter den Resa till Paranoja beach.

Väcker inte det lite intresse?
---
Fast nu blev den ändra till Coola resor. Vi får se.

Bloggar är bäst

Det bara slår mig att så kallade experter på webb- och webbkommunikation nästan bara är män, som ofta inte kan föra fram budskap på ett enkelt sätt. Det skra krånglas till, teknifieras, mystifieras och bildas skolor. Som om det egentligen vore så svårt. De som producerar material, skriver själva information och läser mycket verkar övervägande vara kvinnor.

Och innehåll är det viktigaste.

Därför är detta med bloggar så otroligt bra. Enklare kan det inte bli. Allt hamnar i rätt ordning och vill man ha ämnesområden kan man ha det. Personlig touch kan lätt ändras om man byter inriktning, utan att nån petfingrig designer måste in och styra och ställa och förminska textens och innehållets betydelse.

Det här plottriga hemsidorna med tusen spalter och pop-uper och rutor orkar man inte man inte med. DN är ett skräckexempel, där man har dubbla menyer i toppen, halvmeny till höger och allt blandat i alla kolumner, till skillnad från Aftonbladet, som kör menyn till vänster och det redaktionella i huvudytan och annonserna samlade längst åt höger.

Det är det som är så skönt med bloggar är att det finns en verklig avsändare, som man tror har bestämt själv, och att bloggarna går att söka i, till skillnad från kommersiella publikationer, som inte tycker om gratisläsare, inte ens långt efter publiceringsdatumet. Materialet försvinner i ett svart hål, vilket måste kännas jäkligt tråkigt för skribenterna. Eller bäst så kanske.

Nikon eller Canon

Frågan är om det bara är olika skolor eller om de är olika bra, Nikon och Canon? Det är lätt att tänka att NU ska jag ta fotografin på allvar och helt plötsligt är man uppe i fantasisummor för ett kamerainköp.

Varje gång jag får för mig att köpa digital systemkamera blir det nån liten ny kompakt. För ett år sen köpte jag en allväderskamera som jag tog till Thailand. Bra att ha i vatten och i regn. Idag ska jag provköra en Fuji Finepix som har fått goda betyg för fotande i dåliga ljusförhållanden.

Dolt jävla nummer

Dolt nummer. Ringer vid 1 på natten.
Jag svarar inte.

Ingen av betydelse (förutom farsan då) ringer med dolt nummer. Och skulle det var viktigt har alla i familjen hemnumret.

När jag väl somnat ringde det igen. Klockan var 4:04. Får hjärtklappning och måste gå upp och lugna ned mig.

Känner man med sig att den man ringer inte kommer svara om hon ser vem det är, borde man ju förstå att man är fel ute.
Och hur viktigt är det om man inte talar in meddelande, eller skriver ett sms om man inte når fram.

Nu har jag stängt av mobiltelefonsignalen på mobilen för gott.

Tiga eller skrika

En natt skrev han sms om att han skulle ta livet av sig. Det fanns inget kvar att leva för... han stod på perrongen... livet var slut.

Åtta öl helt i onödan. Uäääh. Jobbigt på jobbet nästa dag, typ. Minneslucka.

En annan natt skrev en annan kille, inte till mig, att han bara ville dö och stod vid relingen. Adjö. Och var sen okontaktbar.

Falskt och fult alarm kan man säga. En revanch av en ratad.

Hur ska man märka när folk verkligen är i kris när de antingen tiger helt och hållet och döljer situationen eller skriker vilt om allt?

Mår verkligen illa...? Jaha, är det feber, halsont, olycklig kärlek eller kollaps på gång? Det verkar som vi inte kan visa eller ha ordför om det är en verklig kris. Inte konstigt att det är svårt att märka att något allvarligt håller på att hända, verkligen allvarligt, med betoning på både verkligen och allvarligt, när folk säger "åååhhh jag mår så dåligt idag vill bara dööööööööö", för en pms eller förkylning.

Vad ska man säga när man behöver hjälp?

Inte vilja ha sällskap

Jag är nog sån som droppar av innan andra visar att de inte vill ha en med. Jag vill inte få det i ansiktet att jag inte passar i gänget, och jag vill inte bli själv kvar med någon jag inte vill vara ensam med bara för att vara snäll, eller riskera att ha sällskap med den personen på tunnelbanan hemåt - och att han ska kräva eller kräla om att få sova över.

Inte undra på att after-work-aktiviteter hysteriskt rinner ut i sanden vid 18.30 eller 20.30.

Som igår. Same guy. Flykt.
Sen sitter jag ensam med lurar och musik i vagnen från Kista - och det känns som högvinsten, ren semester. Liten lycka i februari. Att slippa nån som klänger.

Killen ifråga känner sig säkert mobbad - av mig. Jag har aldrig lovat något och har rätt att åka hem när jag vill. Jag vill inte sova ihop ens. Som om det vore nåt man gör med varannan kollega.

Bloggrankning

Det är när man går in på ställen som bloggportalen man förstår att det kan kännas som ett explosivt skämt det här med bloggvärlden. Vilken jäkla röra.. Och alla dessa listor.

Jag förstår ju att det blir lite extra krydda med ett tävlingsmoment och att utnyttja det här på ett sätt att bli synlig, men det gäller också att anmäla sig överallt, pinga och puffa och länka till rätt ställen och personer.

Uh. Trött jag blir.

Adventure

35 liter äventyr. Ett alternativ till kabintväskan. Har tre kabinväskor, bara en ryggsäck kvar, samt en dra-maten.

Andra bloggar om: resor

Kista platform dimma

Nej inte dimma, bara väntan bakom smutsigt glas. 3 minuter till nästa. Inte så farligt jämfört med att stanna kvar på jobbet, innan knytkalaset spårat ut.

DN gjorde det igen

Sist ut med nyheten om att Johanna Sällström hittats död var DN, som fortfarande inte fattar att de har en nyhetswebbplats, som ligger online, vilket innebär att man har möjligheten att publicera i takt med att man får in nyheter. Komplettera har man all tid i världen att göra senare. Visst, personalen behövs för att få allt på plats till torsdagens tidningsupplaga, men det är både och som borde gälla.

Jag kan uppfatta det som förakt att inte publicera direkt på nätet. Man kan skriva att mer information inte finns för tillfället, men nyheten ska helt enkelt ut. Att vänta kan uppfattas som att de bedömer att en händelse saknar betydelse och därmed nyhetsvärde. Folk vill ju veta vad som hänt. Nyhetsblaskor har definitivt spelat ut sin roll om de till och med i webbversionen ligger många timmar efter andra nyhetsmedia.

Johanna Sällström hittats död

När jag loggade in idag såg jag den sorgliga nyheten att Johanna Sällström hittats död. Man blir omskakad trots att man inte träffat personen i verkligheten, men hon kändes verklig, och som någon man kände eller kände igen sig i.

Trevlig 32-årig tjej hittats död.. nej-nej-nej, varför händer sånt här gång på gång? Fel människor dör alldeles för unga och elakingarna bara kör på. Så kan det kännas när inte själva livet, men det som omger det är för alldeles för hårt.

Inte precis Indien

Men en curry och en lingegsier - kingfisher - är aldrig fel. Om inte curryn är för stark. Rezala heter den jag ska äta om en stund.

Börjat packa

Hur mycket ryms egentligen i en kabinväska modell mindre? Som vanligt tar necessären en tredjedel av utrymmet, och sen inser man att de varma kläderna man har på sig på flygresan ut inte får plats i packningen sen.

Man blir en sån där resande med plastpåse.

Den som spar han har

Med nya blogger kan man få en anings överblick från bloggens inre. 1700 drygt publicerade och 250 opublicerade "drafts". Det är rätt många texter det.. Hm. Jag söker på ord och sätter en och annan "label". Tänk, man skulle kunna sitta och sortera, och sortera om i all evighet.

Så. Jag har INTE tid med sånt här. 8 timmars arbetspass återstår. Idag. Ikväll. Inatt. Den som spar han har.

Det skulle vara enklare om dom pratar svenska

Eller hur. Det skulle vara enklare om alla pratar svenska för svenskan är ett mycket tillämpligt språk. Väldigt modulärt. Och enkelt att förstå.

Banglamphu. Hur ska jag komma ihåg det? Så snart jag flyttar blicken från kartan har jag glömt vad stadsdelarna i Bangkok heter. Men nu när jag skrivit det så kommer jag ihåg det. Konstigt. Vilket trick va!

När jag kommer till Bangkok på eftermiddagen.. ska jag först bussas till hotellet, sen hoppa i taxi ner till floden och dricka Singha på en båt, och sen driva omkring på "Kossan Road", Kao San Road. Efter några dar åker jag vidare till "Kossan Mu", Ko Samui.

Med TrickyTricky

På nordbanken

Ta tillbaka nåt från Thailand

När jag kommer till Thailand nästa gång ska jag fundera vidare över varför svenskar ÄLSKAR Thailand så, när vi härhemma lever i nåt som skulle kunna liknas vid Thailands absoluta motsats. Det tolereras inte att saker går långsamt, eller att man pratar bort sin tid, och släntrar runt i tofflor.

Är det bara omväxlingen och värmen? En "vänlig" kultur?

Kanske dras man in i thailändarnas sätt att se, och märker att dom faktiskt ser dig. Folk är det roligaste som faktiskt, även live, fast vi föredrar att se dom från tv-skärmen.
Många lever på turisterna och turisterna tycker allt är billigt. Respekt respekt. Behoven går hand i hand, och det är vår sak att se till att inte missbruka förtroendet.

Svenskar är inte vana vid att bli sedda och bekräftade och skojade med. Tänk vilken höjdare det är att okända vuxna bekräftar dina barn kanske för första gången, och att nästan allt är enkelt.
Tänk om vi kunde ta något av det tillbaka till Sverige.

Gubbjävel

Vid 7-tiden satt jag på tunnelbanan. Vid Slussen steg det på en rödbrusig man i 60+-årsåldern, som var så nervös att han skakade. Ojoj, tänkte jag. Hur ska detta gå. Hjärtinfarkt. Hjärnblödning. Kollaps?

Mannen spejade jagat omkring sig och kastade sig sen ner där två personer satt med lurar. En kvinna 50-årsåldern och en ung kille med utseendet emot sig. Åtminstone för gubben.

Gubben knackade hårt på ynglingen som tog av sig ena öronsnäckan.

- Du stör. Jag tål inte oljud, sa gubben och skakade.
Den unga kille uppfattade inte riktigt och sa "Va?"
- Det låter. Jag försöker sitta här och koppla av och du.. du låter.
- Ja, men sätt dig nån annanstans då, sa killen.

Det var gott om plats i vagen, och alla var lugna och avslappnade utom gubben.
- Nej, du ska flytta, terroriserade gubben, och knackade på killen igen och skrek:
- 35 års invandrarpolitik har förstört det här landet!!!

Kvinnan, som satt mittemot, också hon med lurar, gick helt fri från terrorn, och hon hörde inte heller vad gubben sa och såg bara förvånad ut. Situationen började bli väldigt obehaglig, men jag hade nått Hornstull och skulle av. De tre jag satt med pratade spanska. Vagnen var på väg mot Norsborg. Folk var på väg hem och försökte koppla av med en bok, en tidning eller sin musik.

Vi var nog alla överens om vem det var som borde hålla käften.

/hittat bland draften, detta från 25 maj -06 03:31/

Helena lyste upp

Krukmakargatan. Hon ska nog till Uruguay senare i vår.

På hemväg en måndag

Så jäkla grått. Ofattbart osnyggt. Krukmakargatan.

Grälla regnjackor och promenadisar

Gnälltanten under fyllde inte 60 eller 70 häromåret. Hon fyllde 50. Konstigt. Hon beter sig mer som min mors generation. Utan att nu gå in på några shablonbilder, som det där stubbade håret eller den pageaktiga permanenten, de stadiga promenadskorna, de höga jeansen med säckiga lår och konstigt grälla regn(?)jackor med stora fickor på.

Det är kanske då det händer, pang bom, när man fyller 50. Att man tappar sig själv och måste hålla stadigt i allt och inte tål avvikelser och måste ha mintgrön jacka för att kunna hitta den. Synapserna kollapsar och blir allt färre och man går alltmer i samma banor, som bara blir djupare och djupare.

Fast för far min var det ungefär då det nya livet började. Det var då han sa upp sig och började med sånt han tyckte om istället. Det är ju ingen garanti för att allt ska bli bra, men om man åtminstone i jobbet jobbar med något man är intresserad av då blir själva tiden ett värde, inte inkomsten av den.

Åldersnojigt

Nån sa att man förnyas helt vart 7:e år. Alltså skulle man kunna dela in livet i 7-årsperioder, då man borde ha rätt att göra omstarter också. Man är ju inte denssamma. Och man är inte någon annan heller eller ska leva någon annans liv. Andra kan göra på andra sätt. En del blir föräldrar i 20-årsåldern, andra kanske som 40-åringar, en del blir inte förldrar. En del utbildar sig tidigt, andra senare. En del aldrig, men klarar sig ändå. Undrar när vi ska sluta plåga varandra med en måttstock ingen kan passa in i.

0- småbarn
7- skolbarn
14- ungdomstid, men sen då?
21-
28-
35-
42-
47-
54-
61-
68-
75-
82-
89-
...osv

Många unga verkar inställda på att allt måste ske under en enda 7-årperiod. Då ska man lära sig klara sig på egen hand, det ska festas, man ska se världen, man ska flytta hemifrån, man ska börja jobba på riktigt, lyckas, skaffa egen bostad, partner, skaffa eller undvika att skaffa barn, få livserfarenheter, utveckla färdigheter.

Men sen då? Varför kan inte folk få göra saker i sin egen takt.
Det är ett jävla stressamhälle.

Osynlig metarmorfos

Sådärja. Metamorfosen verkar helt osynlig.
1,793 Posts, last published on Feb 11, 2007
Några minuter tog det. Nu gäller det att inte röra fel knappar så att det blir såna där mastodontarkivpilar i högerkolumnen, för det vill jag inte ha.

Nu är det dags

Jag tvingas över till nya blogger och jag kommer inte få utbrott som glamourprincessan. Jag tror jag får utlopp på dansgolvet så att det inte blir ilska över till arga ord-konvulsioner. Detta från mobilen. Får inte publicera från old blogger mer.
Nu gäller det.

Monday bar på Berns: Uppvärmning

Uppvärmning med myspys under laserhimlen. 

Monday bar: Från dansgolvet

DJ sköter sin publik. Hands up. 

Monday bar: Sidospår i dimman

 

Berns. Hela stora salens dansgolv är fullt och taket kvittrar. 

Mondag bar: Längst bortifrån

 

Wow. Eller hur! Nästan som neon. 

Mondag bar: Ferry Corsten från ovan

Kalendarium.se skriver:

MONDAY BAR XL
340 kr 20 år 22-04 Berzelii Park

Under 2007 kommer Monday Bar att bjuda hit dj:er från världen över. Monday Bar XL håller till på Berns salonger.
Först ut är Ferry Corsten (Holland). Biljetterna kommer att säljas via Berns i
dörren och på Ticnet.

340 i inträde var verkligen XL. Men vad gör man inte en isig lördagkväll när köerna till gratisställena är långa och tiden nästan ute. 

Monday bar: Balkongliv

Med kameramobilen i högsta hugg. Det blir som små konstverk. 

Berns

Start klubb yes

Kom på att jag ju kan starta klubb när jag blir så gammal att jag inte kommer in på dem längre. Så kan unga entusiaster få jobb där och jag kan sitta i mitt eget vip-rum och blogga och lyssna på musik i smyg.

Är inte DET en bra idé?

Lugna hemmakvällar, allmänna intressen

Världens mest okarismatiska tråkjävel.

Är det inte lite hårt att säga så om någon, tänker jag. Men nu ringer han och vill bestämma tid för att få mitt namn på intresserad-av-att-köpa-lägenhet-och-göra-ett-klipp-listan.

Håller med dottern fast jag bara pratat med honom i telefon. Så nästan overkligt tråkig. Och inte precis den man vill äga en fastighet ihop med och ha som granne..

Vad vill en sån där människa egentligen? Äga saker? Förvalta sitt pund? Putsa sitt handtag?

Det övergår mitt förstånd hur man kan bli så genomtorr. Upplever man sig själv som tråkig? Tråkar man inte ut sig själv också?

Jag måste fråga honom.

Bg ägare

Spärra sig själv

Visst är det toppen att kunna posta en text till sin egen blogg istället för att terra andra med sms. En enda epostadress inlagd i mobilen. Till bloggen, och skriver jag dumt kan jag radera sen. Jag har tusen teman som snurrar runt men snön tar på kraften. Jag tycker att tema nr 1 är detta att bli någon, problemet med att söka ständig bekräftelse på att man är bra eller åtminstone duger. Och så sitter alla där och är sina egna värsta åklagare och inga bryr sig, egentligen. De har fullt upp med sina egna fall.

Anna N och Anja

Så olika men så samtidigt. Nå toppen nå botten. Det verkar verkligen vettigare att åka nerför än att sikta mot stjärnorna.

Hårda grejer

Borstade rödbetor. En hade lite tilltryckt form. Det var en sten.
Kan ni tänka er. En sten i påsen. Gotlandssten.

Ska vi leka ikväll?

Man stiger undan av olika anledning. Man kan inte, orkar inte, det krockar, man gör nån blunder. Nån kompis går från 0 till minus 100 och vill plötsligt knulla hela natten. Sen är det inte så konstigt att ingendera ringer igen. Ingen. Inte minst inte jag.

Jag känner för att seriöst dränka mig själv i nån tung bom-bom-trance-techno, snurra av musikyrsel vid balla bardisken och bara vara anonym, och kanske slajda i periferin på nåt dansgolv med musikidioter som jag själv...

Och så vill nån polare plötsligt "ut och leka". Jag blir helt ställd.

Det är ren och skär kulturkrock:

- Vaddå leka?

Hade en pojkvän ett tag som alltid sa: Heeej, ska vi leka ikväll...??!!!

Jag fick krupp:

- Vaddå leka??

Om nån säger "leka" och anspelar på sex tycker jag bara att det är ännu löjligare än när Madonna i videon springer och fnissar bakom handen i hotellkorridoren efter sin helnatt med läderkillarna. Så helt fel. Så otroligt fånigt att göra "det förbjudna" och sen gömma ansiktet och skämmas ögonen ur sig - för sig själv.

Smisk-smisk, så får verkligen inte lilla dumma jag göra.

Vet inte om jag tolkar väninnan lite fel. Kanske helt fel. Troligen helt fel.
Vad betyder det när helt vuxna plötsligt vill leka med andra vuxna? Betyder det att "gå ut och ha lite kul", "gå ut och busa och flirta", eller"vi gör nåt busigt först, och sen ha sex typ, typ".

Jag fattar ju ingenting. Men frågar man får man ändå inga svar.

Jag frågar: Hur var det då? (underförstått med älskaren)
Hon svarar: Vi hade trevligt.

Vaddå trevligt? tänker jag. Trevligt!

Vad menas med trevligt?

Ta med dator på tripp

Har fått igång lilla bärbara. Virusskyddet är uppgraderat och specialinloggningar fixade. Det tog sin tid men nu vågar jag koppla upp den och in den - och kan ta med den på resor, och distansjobba om så skulle behövas, och i eget val av miljö kanske. Jag skriver ungefär tre gånger snabbare på tangentbord som på papper och det gör det mycket roligare, förutom att det blir läsbart också.

Charmen med att sitta på internetcafé är överskattad, tycker jag. I Mexico var det okej för där fanns datorer på varenda litet hak och man loggade in till morgonkaffet varsomhelst. I Grekland däremot, fy fan. Man fick sitta i nån hörna på båtbokningskontoret eller påstressad i hotellreceptionen med tusen stressflåsande amerikaner i nacken.

Detta för att nu övertala mig själv att ta med datorn nästa tripp.

Nästan klar med bebistemat

Såja, bebistemat nästan avklarat. Man blir så påmind på jobbet där halva styrkan verkar vara på föräldraledighet. Och kommer ett kommer fler. Jobba ett tag, och så iväg på nästa. Nästan som om jobbet var ledigheten och föräldraledigheten det verkliga jobbet.

Ligger nåt i det. I ett längre perspektiv kan man nog se vad som gav mest värde i livet.

Bebistajmat

Man lever lite otajmat.
Det är nu man skulle haft bebisar. Barnledigheten är jättelång och det har blivit barntillåtet nästan överallt. Det är rökfritt på kaféer och restauranger, och det är fritt fram för föräldralediga med barnvagn att gå ut på restaurang eller ta en drink i fredagsvimlet på Stureplan.

Under 80-talet senare del var det dels få jämnåriga som hade barn (för folk hade redan då börjat skjuta upp det där med föräldraskap), och först på BB insåg jag att jag var rätt ung. Faktiskt nästan yngst. En 18-åring som födde tredje barnet bräckte förstås. En del ska alltid vara värst.

Ute såg man sällan folk med barnvagn och man var definitivt inte välkommen in på fiket efter promenaden i vinterkylan. Polarna flydde en, men så är det väl nu med. I all välmening förstås.

Välja flygstol ändå lotteri

Boeing 747. En jumbojet med plats för 582 passagerare. För 200 kronor t/r får man boka den sittplats man föredrar. Några platser kostar 300 och platserna vid nödutgångarna med extra utrymme 800 kronor.

Inredningen är den typiska med 3 + 4 + 3 säten per rad. På en kortflygning har det inte så stor betydelse om man skulle sitta inklämd mellan två okända, men ska man sitta i planet i 11 timmar är det annorlunda.

Men det blir ju ett lotteri även om man väljer ut en ytterplats någonstans. Just där placerar de kanske en maxi-size-knatternisse. Fick spader på en flygning en gång när killen bredvid fyllde ut all tänkbart utrymme fysiskt och mentalt. Han pratade med sig själv hela tiden och klonkade hypernervöst med fingrarna på stolsätet framför i takt med monologen.

Vilken är din favoritplats och var i planet sitter du helst?

Inget över huvud taget

God sömn, inspiration.
Sömnlöshet, håglöshet.

På hemvägen kunde nog ingenting över huvud taget få mig att höja huvudet över taget.

Stopp i rören

Stopp i rören, stopp i huset. En rörmokare sa en gång att det mesta hade de hittat i rören, men största fyndet ändå var en trasmatta. Hur nån lyckats spola ner den var ett mysterium.

Inneboenden har stopp i sin toa och akutrörmokaren är är och bullrar och borrar. Gästtoan. Ändå får jag skuldkänslor. Kanske är det tops eller hårnålar härifrån från oss som hoppat dit. En trappa ner. På nåt sätt. I alla fall är det obehagligt. En råtta fastnat eller nåt.. ish.

Vad gör man med kedjebrev

Fick ett kedjebrev via sms vid nyår som skulle vara en nyårshälsning men mest kändes som ett hot. Skickar du inte går det illa.
Nu är det ett brev om att systrar ska hänga ihop i världen, i förrgår en protestlista mot barnvåldtäkter i Sydafrika. Ni som vet, har mailade protestlistor något som helst genomslag?

Jag vet inte hur jag ska göra. Hur gör du?

Jag bryter ofta kedjebrev. Andra vågar inte. Själv blir jag upprörd när folk som inte hört av sig på länge gör det med ett kedjebrev eller kedje-sms.

Nervös

Letar efter något som antagligen inte går att hitta. Funderar på om det är någon vits att leta. Jag känner mig dum. Antingen har jag lagt det på en smart plats, eller annars är det bara försvunnet. Magen känns som sjögång på engelska kanalen.

Vad är detta?

I och för sig har jag köpt en flight till Thailand. Men tanken var väl att ha nåt att leva på fram till resan och sen ha lite fickpengar också.
Hm. Inneboenden har INTE betalt hyran.

Det märks.

3 februari. Jag trodde det var januari som var så här.

Skitbilder från Skiathos

Ha. Mina Skiathosbilder från 04. Korrupt, kan man säga:



Men snyggt på nåt sätt ändå. Skulle aldrig kunnat komma på tanken att lägga rosa och gröna fält över bilderna. Kämpade länge för att rädda 2/3 av bilderna genom att kopiera fram och tillbaka.

En av favoriterna:


Banana beach. Början av juni. Seneftermiddag. Har nog publicerat den tidigare.

Och här en tillfällig bekant:


Just frigiven. Skulle snart avtjäna ett straff till. Han ville inte berätta.

Måste man gilla schlager för att ha vänner

Nu, när telefonen i stort sett fallit i bitar, funkar i alla fall sladden och bilderna kunde föras över från telefon till dator. Vilket lördagsnöje. Folk ser nog melodifestivalen i goda vänners lag istället. Jag gillar inte schlager, och har inga vänner.

Det är väl när man inser att det är om man hela tiden anpassar sig till andra, det är då man duger. Att tänka att andra skulle skulle ta ett enda steg och anpassa sig till något man själv gillar - då inser man att det aldrig är på egna villkor eller ens gemensamma. Att göra exakt som andra, samtidigt, och där sluta enstaka pakter med likadana, det är mer det det handlar om.

Istället för kärleksaffärer

Jag har inventering. Så smått. Försöka bunta ihop vilka sladdar som hör ihop med vilka grejor. Funderar igenom mitt liv med kamerorna. Otroligt irriterande. Undrar vart vissa kameror försvunnit. På allt som inte funkar. Och varför inte mappar kan sorteras som jag vill i datorn: till exempel att mapparna sorteras i bokstavsordning medan filerna i sparatdatum.
Blir vansinnig.
Nu är det bilderna från SonyEricssontelefoner som strular. Bänder sönder hela mobilen för att få upp luckan till minneskortet. Bilderna på kortet kan utan problem skickas via IR till laptop, men inte via några sladdar till någon dator. Två veckors bildtagande liksom förlorat. Fel parametrar. Det är väl bra att jag har tekniken att bli arg på.

Det är väl istället för att ha kärleksaffärer.

F-öl

Tre man feg

De måste gå i bunt sl-kontrollanterna. 3-4 st eller som i Kista, 8-10. På bussen har en blivit kollad, en fjortis. Svin. Vardagsadism./Comomobileo

Optimera packningen

Trött på nattbilder som den här. Skärpning behövs.

Nu är jag snart där igen med mitt teknikkaos inför resa. Mobil ska jag ha med, men vilken kamera? En eller två kameror, en vattensäker och en riktigt bra? Ska iPoden med? Ska Palm-piloten vara anteckningsbok som sist då den fick black-out? Ska jag ta med dator, usb-minnen, kortläsare?

Mitt liv är nu organiserat så att i värsta/bästa fall blir det bara mobilen. Plats för 100 bilder, 50 låtar, radio. Och en liten liten portabel hårddisk att tanka bilder till.

Till skillnad mot den mycket imponerande packning hos In transit har jag en hang-up på att ta med för lite alternativ fel grejer. Vissa resor antecknade jag efterråt vad som var fel och vad som fattades. Böcker har jag i alla fall skippat. Jag vet att jag studerar, agerar, skriver och fotar, släntrar runt, solar och badar, äter mat och minglar. Läsa romaner kan man verkligen göra hemma.

Ibland ser jag folk (typ nästan alltid par) som helt missar underbar utsikt och roliga saker som händer för att de läser. Läser och läser för att slippa prata med varann. Som att dom inte vill vara där dom är och inte med den dom är med. Inte ens på semestern.

Comomobileon igång

Det är lite kul att kunna blogga från mobilen (comomobileon). Jag skickar ett e-post till bloggen. Klart. Det är visst bara när man är i det där svarta hålet under Solna det inte funkar. Och nåt pingande blir det ju inte heller. Om jag nu bara kunde skicka med bilder från mobilen skulle jag vara så nöjd. Så nöjd. Mina krav är i ankelhöjd just nu.

Når inte fram

Bäst så kanske. Lovade mig själv att inte sätta på den på väg till sängen.
/Comobilen