Följa pilen på gröna linjen

4 mars.

Pilar och färger kan förvirra mer än förtydliga.

I Stockholms tunnelbana kör tågen vänstertrafik, men på gator och trottoarer är det högertrafik. Som fotgängare bör man alltså veja till höger vid möte med annan person, och detsamma även på en perrong, om man nu inte är för nära kanten.

Vid t-banespärrarna försöker man sen en tid införa högertrafik för själva in- och utpasseringen, men sen det är samma gamla vänstertrafik när det gäller tågen. Lite knepigt det där.
Vid Skanstull får ett grönt band med pilar folk att krocka med varandra på perrongen.

Jag antar att de försöker förenkla genom att pila över resenärer till den norrgående perrongen fast det är en dubbelriktad perrong, med tåg som går både norr- och söderut, och en station med flera utgångar.

Folk krockar.  (kommentar: efter nån vecka togs de trafikfarliga pilarna bort)

Wikipedia om gröna linjen

Stora ser inte små

Ett småbusgäng på perrongen får härja. De gör luftsparkar, harklar och producerar pubertetsloskor och låtsas att de ska släppa ner den minste i gänget på spåret. Bredvid står stora vuxna män och låtsas som det regnar. De visar inte ens för grabbarna att de finns. De finns inte själva och har aldrig funnits. Istället närmar sig kvinnor som jag. Visar att vi ser småkillarna och är beredda att ingripa. Männen sviker allmänt som förebild för mellanstadieungarna. Där står de: Stora tysta frånvarande mesar som aldrig skulle våga nåt, utöver att klicka på sin pyttedator eller köra sin bil. Pinsamt.

Argt trött

På t-banan sitter två kvinnor som skulle kunna vara från Kina eller kanske Korea. Japaner, får jag för mig, skulle inte sitta och skrika till varandra så ohämmat. Fördom fördom. Ena kvinnan tittar på mig och blir allt argare. Va fan, tänker jag, vilken galning. Sen förstår jag att hon grälar med kvinnan mittemot medan hon blänger rakt på mig. Obehagligt att börja veckan med skärande aggression rakt i ansiktet.

---- Skickat från mobileon

Inte vilja ha sällskap

Jag är nog sån som droppar av innan andra visar att de inte vill ha en med. Jag vill inte få det i ansiktet att jag inte passar i gänget, och jag vill inte bli själv kvar med någon jag inte vill vara ensam med bara för att vara snäll, eller riskera att ha sällskap med den personen på tunnelbanan hemåt - och att han ska kräva eller kräla om att få sova över.

Inte undra på att after-work-aktiviteter hysteriskt rinner ut i sanden vid 18.30 eller 20.30.

Som igår. Same guy. Flykt.
Sen sitter jag ensam med lurar och musik i vagnen från Kista - och det känns som högvinsten, ren semester. Liten lycka i februari. Att slippa nån som klänger.

Killen ifråga känner sig säkert mobbad - av mig. Jag har aldrig lovat något och har rätt att åka hem när jag vill. Jag vill inte sova ihop ens. Som om det vore nåt man gör med varannan kollega.

Gubbjävel

Vid 7-tiden satt jag på tunnelbanan. Vid Slussen steg det på en rödbrusig man i 60+-årsåldern, som var så nervös att han skakade. Ojoj, tänkte jag. Hur ska detta gå. Hjärtinfarkt. Hjärnblödning. Kollaps?

Mannen spejade jagat omkring sig och kastade sig sen ner där två personer satt med lurar. En kvinna 50-årsåldern och en ung kille med utseendet emot sig. Åtminstone för gubben.

Gubben knackade hårt på ynglingen som tog av sig ena öronsnäckan.

- Du stör. Jag tål inte oljud, sa gubben och skakade.
Den unga kille uppfattade inte riktigt och sa "Va?"
- Det låter. Jag försöker sitta här och koppla av och du.. du låter.
- Ja, men sätt dig nån annanstans då, sa killen.

Det var gott om plats i vagen, och alla var lugna och avslappnade utom gubben.
- Nej, du ska flytta, terroriserade gubben, och knackade på killen igen och skrek:
- 35 års invandrarpolitik har förstört det här landet!!!

Kvinnan, som satt mittemot, också hon med lurar, gick helt fri från terrorn, och hon hörde inte heller vad gubben sa och såg bara förvånad ut. Situationen började bli väldigt obehaglig, men jag hade nått Hornstull och skulle av. De tre jag satt med pratade spanska. Vagnen var på väg mot Norsborg. Folk var på väg hem och försökte koppla av med en bok, en tidning eller sin musik.

Vi var nog alla överens om vem det var som borde hålla käften.

/hittat bland draften, detta från 25 maj -06 03:31/

Guld i garderoben

Där satt man helt oskyldig och ovetande på jobbet utan möjlighet att komma ut på nätet. Radio går inte heller att lyssna på i radioskuggornas kontor.

Folk satt väl som galningar och sålde sina aktier och fonder för att dollarn gick ned. Hela internet verkade ha pajat ihop.

Tänkte på det idag, när det var som allra värst på tunnelbanan och folk satt där i sina egna världar, igenpluggade med musikmobiler och iPodar på väg hem till mikrougnar och tv-apparater, att vi är för beroende. När proppen går ur, när näten kraschar, när internet kapas och pengarna fryser inne på kontona som tappat sina identiteter, då sitter vi där i mörka kalla hem och har ingenstans att ta vägen.

Det är då man letar fram bordssilvret och guldtackorna ur garderoben, och tar första bästa flight till Abu Dhabi.

Andra bloggar om: aktier, guld, Abu Dhabi, börskrasch

Helt störd vanlig man

Satt mitt emot en man i 30-årsåldern på tunnelbanan mot Kista idag. Han märkte inte själv hur hans ben hoppade av spänningar. Solna centrum, Näckrosen, Hallongbergen. Han måste sluta, tänkte jag. Plötsligt stannar hans ben, och istället börjar han knäcka med fingrarna. Knaak. Knaak. Ansiktet är helt uttryckslöst. Var tvungen att byta plats.

Erbjuder dom dig deg

Studera utomlands?



Ser trött reklamen i tunnelbanan och läser "vad dom kan erbjuda DEG som vill studera"
Og så vidare. Ny variant. Kanske nynordiska? Kanske något för både för meg och deg?

Jag föredrar dig.
Det har jag alltid gjort.
___
Andra bloggar om: studera, dig, stavfel

London drabbat

Slog på radion och det var sändningar från London, där sex bomber smällt av på bussar och i tunnelbanan. Som de säger på CNN, att det inte var fråga om det skulle hända, utan när. Myndigheterna har tränat länge för en eventuell terroristattack, men det är helt omöjligt att gardera sig till 100 procent. Hela London är fullt av övervakningskameror, men det hjälper inte. Hotell, kontorshus, flyg, varuhus, tågtrafiken, tunnelbanan, stora evenemang. Varsomhelst kan det hända.

Har tänkt på det varje gång jag är i London, hur sårbart det är med så mycket folk på ett och samma ställe.

Har pratat med x-et på hans "landline". Mobilnätet ligger nere och han får inte tag i sina systrar och sina söner. Skulle börja jobba senare än vanligt och fick bara höra att Kings Cross var avstängt. Man ville inte initialt säga att det var bomber eftersom det skulle ha skapat panik. Det är som paralyserat, säger han. Man får inte tag i folk, och det går inte att ta sig nånstans.

Passera spärren gående

Har ni sett det, de nya oranga lapparna när man ska ut genom spärren från tunnelbanan.
"Passera spärren gående" står det.

Jag skakade bara på huvudet. Hur trötta är folk egentligen? Hur skulle man annars göra. Försöka krypa under när man ändå nästan är ute? Hoppa över? Skulle vara läge att fråga spärrvakten.

Lön för mödan

Tänk, en lön trillade in idag. Tycker ju inte att jag jobbat, men semester är ju också en form av arbete.

Kollade depån nyss. Oj vad den stigit. En aktie som förra veckan var värd runt 70 kronor har klättrat till 870 kronor över helgen. Med 500 såna blir det ju rätt fina siffror. Om än ej riktigt riktiga. Undrar hur banken lyckades fixa till just en 8:a framför.

Förbereder mig mentalt för inträdet på arbetsplatsen efter all denna semester. Riktmärke är 13.00. Personalmöte. Jaga chefen för ett samtal. Snacka med folk. Kanske har jag min stol och skrivbord kvar, men tror jag inte. Jag har ju haft projektjobb och sen semester.

Skulle vilja cykla, men cykla till Kista går inte. Jag skulle hoja vilse nånstans. Det är obegripligt hur Solna hänger ihop. Det finns inte en tillstymmelse till kärna någonstans. Lite bostadsområden här och där utkastade mellan astråkiga industriområden och motorleder.

Solna stad, det svarta hålet på kartan. Att ta tunnelbanan till Kista handlar bara om att penetrera Solna under jord. Till slut kommer man fram i Hallonbergen, där det finns ett Mio. Mellan Hallonbergen och Kista hinner man läsa ut både City och Metro. Man tror inte att det är sant. Det tar sån tid. Efter en hel evighet kommer man ut i ljuset på Järvafältet och glider in i Kista, som visst tillhör Stockholm.