Nån sa att man förnyas helt vart 7:e år. Alltså skulle man kunna dela in livet i 7-årsperioder, då man borde ha rätt att göra omstarter också. Man är ju inte denssamma. Och man är inte någon annan heller eller ska leva någon annans liv. Andra kan göra på andra sätt. En del blir föräldrar i 20-årsåldern, andra kanske som 40-åringar, en del blir inte förldrar. En del utbildar sig tidigt, andra senare. En del aldrig, men klarar sig ändå. Undrar när vi ska sluta plåga varandra med en måttstock ingen kan passa in i.
0- småbarn
7- skolbarn
14- ungdomstid, men sen då?
21-
28-
35-
42-
47-
54-
61-
68-
75-
82-
89-
...osv
Många unga verkar inställda på att allt måste ske under en enda 7-årperiod. Då ska man lära sig klara sig på egen hand, det ska festas, man ska se världen, man ska flytta hemifrån, man ska börja jobba på riktigt, lyckas, skaffa egen bostad, partner, skaffa eller undvika att skaffa barn, få livserfarenheter, utveckla färdigheter.
Men sen då? Varför kan inte folk få göra saker i sin egen takt.
Det är ett jävla stressamhälle.
Jag förstår precis vad du menar. Och jag har/var tvungen att lägga ner alltihop. Tänk att det var tvunget att ta 52 år innan jag begrep/försöker begripa att rusa fram i 180, tar en ände med förskräckelse till slut.
SvaraRadera