När jag loggade in idag såg jag den sorgliga nyheten att Johanna Sällström hittats död. Man blir omskakad trots att man inte träffat personen i verkligheten, men hon kändes verklig, och som någon man kände eller kände igen sig i.
Trevlig 32-årig tjej hittats död.. nej-nej-nej, varför händer sånt här gång på gång? Fel människor dör alldeles för unga och elakingarna bara kör på. Så kan det kännas när inte själva livet, men det som omger det är för alldeles för hårt.
Klart det var tråkigt. För de anhöriga. Men ändå, hon ville ju dö så för henne var det säkert en befrielse. Det är läskigare att typ 20 000 människor svalt ihjäl idag. Kan garantera att de flesta av dem inte ville dö, speciellt inte barnen. Och de dör för att "vi" inte gör något åt det. Vi skulle kunna, men skiter i det. Det kostar mig klart fler sömnlösa nätter än J Sällström.
SvaraRaderaJag tror inte någon "vill" dö. Det är att förenkla. Man orkar inte pga av depression eller annat, och det kan vara svält, nån olycka, eller utbrändhet som triggar igång uppgivenheten och personlig kris.
SvaraRaderaVill man bara dö beror det på något som gått snett. Det kan man inte kalla för ett val eller någon lyx jämfört med andra som mår dåligt. Varför jämföra folk som mår skitdåligt här med folk som mår skitsdåligt där? Där ligger inte problemet. Folk här äter och har el och bilar, men blir inte lyckliga människor för det. De skulle kanske hellre vilja hjälpa folk i nöd än att sitta på kontor och åka bil hela dagarna.
Folk ska förstås inte behöva svälta ihjäl, det är fel, och vi behöver göra mer, och avstå överflödgalenskap, men inget garanterar att räddade och materiellt nyligen mättade människor mår bra och "vill" leva i en för hård tillvaro, där för mycket skitjobb och ingen tid över förväntas - istället för för lite jobb över huvud taget och för mycket tid är en del av krisen.