Håll käft

Vi spelar ni lyssnar, säger dom. Tidernas bästa rockklassiker. Jag lyssnar. Helt ok. Det är den enda radiokanalen jag får in. Jag ska va tyst. Har pratat lite för mycket i helgen tror jag.. Men det var kul.

Jag håller med, låt stå

En låst cykel utanför jobbet eller bostaden är inte skräp. Jag har på 30 år aldrig haft tillgång till nåt cykelrum. Det har inte gått att få in nåt där pga barnvagnar och pulkor - och inte minst deras cyklar. Det vill säga dom som har cykel men aldrig använder den. Låt stå.

Arga typer

Med milt höjda ögonbryn såg jag och medhandlare på Ica ett par med tonårsson som svor åt allt och pratade högt på sina olika mobiler. Stackars son var tyst och skämdes. Ordentligt med groggvirke köptes in och gräl till natten. De var så sura och leee på varann men lät det gå ut över den jävla skitaffären.
När man ser såna här par förstår man att varken ny bil, jaccuzi eller charterresor hjälper mot dåliga relationer och allmänt hat, till exempel mot stockholm(are). Jag ska inte säga varifrån de kom. Skrikandet i mataffären var ett slags statement, för det fanns inget att överrösta, och det lät som att de sa att de inte ville möta några (jävla?) hammarbyare i backen.

Läst bloggar

Nu har jag gjort det jag gör lite mer än skriver i blogg: läser bloggar lite random. Inte mycket, men en hel del. Ibland bubblar det till av råd jag vill ge, men jag undrar varför. Dom flesta vet så väl ändå. Och läget ett annat. Har mergat några profiler idag, så jag har fått en medhjälpare i bloggen, som ska skriva om resor och annat kul, medan jag, como, kör gnället.

Bjuda in sig själv

Har nu inbjudit en del av mig själv att blogga hos en annan del av mig själv. Är ofta inloggad på fel mailkonto för att göra det jag ska. Det drar in från alla fönster. Lämna kylan, det är begripligt att folk väljer det, även om dengin blir alltmer aggressiv därute. Läste i senaste Allt om resor att man kan få ett års visa i Thailand om man har fyllt 50. Kan vara bra att känna till så att man inte pendla fram och tillbaka över gränsen i tid och otid.

Varför är det så?

Varför heter det klädkammare när det är den enda plats i lägenheten där det inte ligger kläder?

Varför har schampoflaskor alltid öppet lock och är kladdiga på utsidan? Bestämmer man sig för att ta lite mer när man redan har händerna fulla av kladdet?

Varför står mjölkpaketen alltid fint och ser fulla ut när själva mjölken alltid är slut?

Varför blir gatgruset större för varje år? Är det för att befolkningen blir större och klumpigare, som jättemänniskor som stegar omkring och inte får välta. Man välter snarare för att gruset är så grovt.

Varken ut eller in

Vet varken ut eller in, vare sig privat eller på jobbet.

Är det bara jag som inte är totalt självupptagen? Eller är det det jag är?

Missade kalaset

Missade ett födelsedagskalas och utmärkelse idag. Jag hade kommit försent. Trodde det var 7 och så när jag ringde vid halv sju för att dubbelkolla hade evenemanget redan startat. Klantig är vad jag är. Gick sen för att lämna in cykel på lagning - och tog ännu en gång med fel nyckel för att låsa upp cykeln.

Nu sitter jag hemma och väntar på att fiskgratängen i ugnen ska bli klar nångång. Har städat hela lägenheten och varit och köpt nytt av diverse och en mopp-refill. Dotter sover och sover. Min enda utekväll denna helg verkar gå i stå.

Känns som jag är lite sent ut i starten nu. Att det är försent. Hade jag skippat de där snubbarna och kärleksolyckliga år när jag var nyskild vid 35 hade jag kanske kunnat hittat mig själv och iväg istället för att stanna och stå och hamra i kylan. Och ingen hade varit gladare för det än min dotter. För hon hade ju fått följa med förstås. Men hon är inte försent ute i alla fall.

Tiga?

Nehä. Sällskap ut har jag aldrig. Ikväll är det Tiga som gäller. Vad deprimerad jag blir. Café Opera. Gå dit själv? Om dottern bara varit några dar äldre hade hon kommit in.. Det är 88:orna som blir 20 i år. Sen kommer 89:orna och 90:orna som är ännu fler. Babyboomen runt 89-90 är redan ute på stan och i startgroparna. 90-talister!

Andra bloggar om: klubb, musik, Stockholm, tiga, Café opera

Efter tsunamin

Tre år drygt är det sen jag startade bloggen. Det var en ventil. Inget kunde bli värre. Tystnaden var nästan total runtomkring, folk på jobbet undvek mig, och jag skrev febrilt i små svarta anteckningsböcker, som jag sen la åt sidan. Inget av det jag skrev där hamnade i bloggen. Det var J jag pratade lite med. Träffade honom första gången på puben på den plats där jag träffade brorsan den allra sista gången.
Det är väl så, många kommer att räkna, i år från januari 2005. Efter tsunamin, efter stormen.

X-et till Stockholm

Ha, skrattade.

Helt plötsligt poppar det så kallade X-et från London upp som ett troll och säger att han funderar på att komma till Stockholm.

- Passar det bra?

- Eh..

- Ja, du kommer ju bara till London i augusti.

- Jo, men bara om det är soligt.

- Ok jag ringer imorgon, måste jobba..

- Bye bye.

Nerringd varje morgon

Varje morgon i gryningen ringer nån. Igår ringde en programmerare från Göteborgare, idag en cykelsäljare från hagsätra. Är det så att hänga på dejtingsiterna? Lite olika snubbar olika dagar. Korta möten. Tack och hej.

- Sover du? Ja, det gäller en cykel...
- En cykel? Vad för cykel?

Har bara svarat på EN cykelannons så kan det vara någon annan? Varför kan inte en hjärna fungera på förmiddagen? Varför får man inte någonsin en soft väckning med gott kaffe kl 11 efter minst 8 timmars sömn. Och varför är jag en sån idiot som sätter på datorn istället för att sova vidare?

Det snöar och jag känner mest för att stanna hemma och diska och sy och sånt. Lättare hushållsarbete är sådant som passar mig bäst - som ni vet.

Jag kan faktiskt sy mina egna kläder. Hade en period när allt jag hade på mig var absolut handsytt i plommon och rosa, och träskorna hade jag tillverkat själv. När sonen var liten rev jag trasor och vävde tre långa mattor av alla misslyckade syprojekt. En gång broderade jag med sytråd. En bild på 8x8 cm tog två veckor att göra.

I själva verket är jag en ocean av tålamod och enträget arbete.

Ingen tankeläsare

Jag är inte tankeläsare, bara avsiktsläsare. Jag ser vad folk håller på med, hur de rör sig, vad de låtsas, hur de tror att de uppfattas. Såna saker.
Ibland tror jag faktiskt på allvar att jag är bra på att läsa folk.

Men så är det inte. Jag har inte den minsta aning om vad andra menar om de inget säger, eller inte agerar och inte reagerar. Jag kan inte se om pokerfejsen bakom ytan är positiva eller negativa. Jag vet inte vad de tycker om, om de tycker nåt. Får ibland känslan av att de skiter i i just sånt som jag tycker är viktigt, och satsar på sånt som inte håller bara för att det ger tillfälliga stora röda R i skrivboken och beröm när det virtuellt klirrar i kassan.

Jag har faktiskt inte en aning. Mer än att de låtsas engagerade när en chef är med. I fortsättningen kommer jag alltid låtsasinbjuda högsta chefen till alla mina möten och bara be honom titta in och säga hej och "det vi gör är avgörande för vår, alltså er framtid på jobbet..."

Ingen monark vid räcket

Letar cyklar på bred front

Dotter och jag letar cyklar på blocket. Hon måste hitta en crescent freja, en sån som hon blev bestulen på, och jag måste hitta ett par nya reservhojar.

Status just nu:
Nycykeln utlånad.
Vita monarken står kanske kvar på slussen, men den är trögtrampad och för stor. Senast hämtade jag den i kungsan men pyspunkan fick mig att överge den vid Debaser.
Svarta cbs:en lämnade jag vid någon pendelstation tror jag. Vet inte ens var. Kass var den.
Min mintgröna peugeot, favoriten, är definitivt borta. Den eller likadan dyker upp på blocket då och då. Senast ville personen som sålde att jag måste åka och hämta den, nånstans i obygden.
Det är ju där på såna där jättelager ens cyklar hamnar när de står löst och dräller utan att vara fastkedjade.
Man lär sig aldrig.

Dottern önskar sig en ny freja.

Inte mörkt men alltför ocykligt

Syster min tycker att jag är så dyster och har så arga tankar i bloggen. Kanske är det så att man inte har tid att blogga just när man hoppar omkring med glädjefnatt, har panikattack eller är mitt i en film eller cykeltur. Nånstans däremellan bloggar jag kanske lite för dystert ibland.

Ingen såg sur ut på avgång 22.15 från Kista. De få i vagnen blundade och hade lurar. Jag drack en cola och läste en skrynklig metro. Häromdagen såg jag min mamma på SL:s sidor i någon av gratistidningarna. Åkte hon kommunalt för att det var miljövänligt? Framför allt för att det är praktiskt, svarade hon.

Själv åker jag kommunalt för att det är för långt till jobbet. Annars skulle jag cykla. Körde jag bil och åkte fast skulle jag kunna få böter och möjligheten till körkortstillstånd indraget..

Min augustiinköpta nycykel är utlånad. Buuäää. Men så går det när man lånar en cykel som går sönder i ens väna "vård". Man får låna ut eller ge bort sin egen.

Esque - en del av Surasomfan-plan

Det är pinsamt att gå på klubb - om man inte bestämmer sig för att överse med blickarna, som frågar en vafan man gör där. Tänker oskyldigt att "I'm only here for the.." och så får man hoppas att inte stöta ihop med sonens polare, som skvallrar till honom om morsan som är ute och..

Många tjejer verkar vimla omkring och surar lite varstans för att det är nåt slags stureplanszon, och de kastar arga blickar på folk som är fel sort, och även på högtalarna, som spelar fel musik.

Tycker det är tråkigt att klubbspringande ska användas som alibi för att hitta nån att skaffa barn och ball bostad med. Tror bara det är i Sverige som klubbar riktar in sig på 20-25-åringar. Runt om i världen är det musiken, och dansandet som förenar, inte åldersgruppen. Jag förstår innerligt varför jag hellre klubbar i Berlin.

Stockholm är pinsamt, både för oss invånare som är i fel ålder och inte längre välkomna ute, och turister, som tror att klubbar i Stockholm fungerar som klubbar ute i Europa, där det finns mer befolkning, och där man går ställen som spelar den musik man gillar.
Men musiken kan ju vara jävligt bra, som igår, om man bara kisar lite i lasern, förtränger inramningen och att det bara finns en sorts flasköl och ingen alls på kran, samt låtsas att man inte syns.

Andra bloggar om: esque, klubb, music, musik, livsstil, Stockholm,

Melodifestival i bakgrunden

Dottern sover i soffan, men sa, tror jag, att hon tänkte rösta på Amy. Fast hon hade inte hört låten. Inte jag heller. Efter uppträdandet fick Amy i alla fall ett äkta falskleg i present, och det är ju precis vad man behöver om man är 15-16, eller 16-17.

Hörde just BWO därinifrån vardagsrummet, och alltså: lall-lall.. jag förstår ju glitteri och glittera och glädjen i att dansa och showa loss på en lössläppt klubb, men få schlagerlåtar får mig in the mood, och de Celiiiniga låtarna är en utdragen plåga i mina öron. Nordman får mig mest att tänka på att var man än går i Stockholm så ser man nordman-kloner. Hans look är ideallooken för så många.. eller kanska enda räddningen. Ofta ser man sådär 4 nordman åt varje håll..

Andra bloggar om: musik, melodifestival, nordman, Amy, BWO

Man får ta en broschyr..

.. så blir promenaden lite roligare.

Nä för f*n vad brunt är fult

Jag håller verkligen med mig själv. Brunt är oftast fult som fan och processblå är det tråkigaste tänkbara. Billigast så va. Inga jävla färgblandningar här inte, vi är ingenjörer vi..

Men man kan inte säga att något är snyggt eller fult. Man kan bara säga att man själv tycker att något är si eller så. Och mina färger känner ni ju. Och svart och vitt, förstås. Och ljus sandstrand.



Hela brun-ordet är fult. Och svenska flaggan är anskrämligt ful, speciellt ihop med brunt - och alla andra färger. Förresten, hur kan vi bara acceptera att ha en blå flagga med ett illgult kors fastän kyrka och stat har separerat? En taggig granskog och en solnedgångshimmel skulle passa som bas här i sol- och naturdyrkarnas långa land.

Hur skulle det sitta med lite bruna fjädrar nån gång..

Fula fjädrar på Swedenborgsgatan.

Jag är överkänslig mot t ex turkost ihop med brunt. Men live: turkost hav och vit sand ihop med bruna ben funkar ju.

Igår fick jag veta att jag hade fel om färg. Helt enkelt tyckte fel, som sa att grönt och ljusbrunt och rosa är fult ihop.
Färgad som jag är av trist marinblått till väggväv och brun manchester faller jag som en fura för svart och vitt, och färgprakt - bara färgerna inte äcklar sig ihop.

Lugna gatan och god natt med Fight club

Tyckte jag kände igen filmljudet.. och gick ut i vardagsrummet för att fråga dottern vad hon tittar på.

Inget svar. Hon sover som en stock i soffan, till Fight club.

Inneboenden kom hem ikväll och hade köpt lägenhet idag. Bara sådär. Passade på när pojkvännen är ute och reser, som hon sa.

- Han får skylla sig själv som inte ville flytta ihop.

Men det är en god start att ha sin egen bostad. Även om det kostar på.

Förstår så väl att man vill ha både något ihop - och något eget, och att sammanbo med första partnern kan verka väldigt lockande och vuxenliv, och rätt ekonomiskt också.

Svår kombination bara, när andra liksom tar över ens liv bit för bit, och att man märker det först när man inte ens har en liten hörna i garderoben till sig själv. Tänk alla vuxna, så många kvinnor man träffat, som delar ut sin enda dator till barnen (för att de påstår att de behöver för studierna 24 timmar om dygnet), och som sedan längre inte har en tanke på eget rum utan delar med partner som snarkar och tar 2/3 av sängen, och ingen egen tid, och drömmer om att få en liten vrå att pyssla i.

Nä, man måste ta sin plats redan från början. Ta plats. Inte veja för idioter som vill ha allt och inte tänker på att andra behöver space.

Drar ner volymen till ett minumum på tv:n, och tänker på vad klockan är och den koffeinöverdos jag måste ha fått idag. Har inte druckit så mycket kaffe på kanske ett år. Två mycket åtskilda koppar om dan ger definitivt inte såna kickar som många dubbla espresso på raken på fastande mage.

Ät, drick och var glad

Piggnade till när jag gjorde PRfekts blogtyptest som Annika Tiger tipsade om.

Textanalysen indikerar att författaren (jag alltså) tillhör tempramentet
Improvisatörer (SP) >>
och är av Jung-Myers typen ESFP >> Festfixare

Jajamensan. Egentligen så..

Jag har inte somnat av utan tvärtom grinat för ingenting (ostädat och kaotiskt hemma), oroat mig för barnen i jämna doser mellan son och dotter, gormat omkring och bråkat med folk på jobbet i oväntad omfattning, klippt mig för första gången på två år, och så varit på hysterisk teknokryssning med MondayBar.

Det var alltså (kanske) bara jag som var hysteriskt stressad när jag gick på båten efter en rekordförsenad start hemifrån, och utan egentligt hopp om att hinna med båten ändå tog mig i kragen och tog en taxi på Hornsgatan som gick åt fel håll, och u-svängde med en taxiförare som skakade på huvudet åt hela projektet att hinna. Men, men med hjälp av blixstsnabb interpolering mellan hans bilkörningskunnande och mina cykelerfarenheter från att ha cyklat mellan söder och jobbet i Värtahamnen under sex år så kom vi fram till nån slags port där det stod folk och rökte cig.

.. och taxiföraren fick riktigt ordentligt med dricks både för en lyckad körning och hans lugnande snack att det aldrig gått så snabbt genom Stockholm och att vi hade tur med grönt ljus och att han lugnande sa att jag hade gott om tid vid terminalen: hela 3 minuters marginal.

Sen gick det på i rätt fartigt tempo tills jag fick sova i 12 timmar i en mörk cell (hytt utan fönster någonstans i båten) och vaknade som en rätt ny människa med hyfsad hår, och verkligen kunde uppskatta folket på båten några timmar till. Måste göras om.

Har gjort mig den erfarenheten att tiden verkligen inte räcker bättre för att man jobbar typ deltid. Man ska göra lika mycket på jobbet fast på kortare tid och klämma in nån slags rehabtimmar i det hela också.

Om x minuter

Det är tidig kväll. Kanske lite före nio, men det känns som natt på hornsgatan. Bussen tänker inte komma och jag vill ändå inte ta den om den kommer eftersom jag nästan är hemma. Det är öde förutom bilarna som kör ett jävla rally västerut. Skitstövlar, tänker jag. Riskera folks liv för nån ynka minuts tidsvinst till rödljusen vid hornstull.. Man hinner med nöd och näppe över gatan och får springa för att inte bli prejad i mörkret, för stan har sparat på all belysning, och de korta och få släppen ger bilisterna ständigt företräde fastän de har det bekvämt och varmt i sina säten och musik i högtalarna. D och jag var överens idag. Bilar ger inte staden nåt som helst mervärde, de ska bara snabbt igenom. Bilåkandet är istället för folkliv. Istället för spårvagnar och breda trottoarer och folk som äter en bit ute med vännerna istället för att mikra ensamma i groteskt överdimensionerade kök. Det är valet vi gjort. Utan utefolk inget uteliv. Utan servicebehov inga tjänster. Då får man bara dessa hårsalonger och trafikskolor, och precis lika torrt i huvudstan som i vilken svensk småstad som helst.

Drevet går medan var man tiger

Drevet går kallas det när journalister i brist på annat jagar någon individ utför stupet för att få uppmärksamhet själva och kollegornas beundran. ~ Jo, för fan, vad trist det varit på sistone.. vi får väl dra till med nån publik hängning igen, vad har vi?

Det är ju lättare än att googla runt lite på vissa ord och där lätt hitta de öppenhjärtiga, snarare än att hitta i mörklagda områden där de riktiga bovarna och banditerna håller till, och där man riskerar att sätta sig själv och sin familj i fara om man pratar för högt.

Lata är vad dom är. Och så ska de leverera till spalterna, det ska fyllas upp även om det inte finns något att berätta.

Självklart finns alla sorters journalister, och jag träffar både stillsamma bakomkulissernaskribenter som bevakar ett visst ämnesområde, och de som gång på gång berättar var de jobbar och vilka dom träffat eller känner, och som anser sig vara "riktiga" journalister.

Tänk att få sparken för att man varit öppen i sin egen privata blogg, för att man tyckt eller skrivit något, kanske hasplat ur sig något.. och så sitter någon vän av ordning där på jobbet och går till cheferna och.. och så ligger det där man skrivit och skvalpar i alla cacheminnen, i all evighet, hur raderad källan än är.

Problemet är gammalt. Och det är alltid värre att vara... hrm, knaster knaster. Just det, man får vara mycket noga med vem man kritiserar eller avslöjar och inte minst vem eller vad man driver med eller skojar om. Humor får bara stå-uppare stå för, men även där finns gränser och tabun, som givetvis är de mest tacksamma områdena att röra om i - på egen risk.

Bäst att hålla käften va. Som de flesta gör på mitt jobb. Det tigs så mycket att man blir ansedd som bråkmakare om man över huvud taget har en åsikt om nån skitsak.

Det är väldigt obehagligt när man känner att något är i görningen, och att man troligen snart ska få sparken, eller nåt. En del blir avtackade och går vidare till nya jobb och får tal och blommor medan andra bara slutar från enda dan till den andra utan någon som helst förklaring.

Behöver roligare än så här

D och jag dök upp lite efter till afterworken. Det ska man inte göra. Då hade de hällt i sig ett antal pajntar redan och börjat öka takten. När vi lämnade puben var en som en virrig höna, hittade inte väskan, nån fick leta efter mobilen. Nästa steg var AG, Almänna galleriet. En spydde och en en blev portad. Vuxna människor..

Snålade med taxi, inte värt efter en för mig superlugn sansad kväll åseende det hela. Stod på St Eriksgatan och såg en extended ungdomsgård mittemot hållplatsen. 100 pers som packat stod utanför haket i små linnen och två polispiketer som parkerade och bevakade det hela.

Behövde 12 timmar i natt. Har missat dan. Skulle behöva ha mer kul.