Missade ett födelsedagskalas och utmärkelse idag. Jag hade kommit försent. Trodde det var 7 och så när jag ringde vid halv sju för att dubbelkolla hade evenemanget redan startat. Klantig är vad jag är. Gick sen för att lämna in cykel på lagning - och tog ännu en gång med fel nyckel för att låsa upp cykeln.
Nu sitter jag hemma och väntar på att fiskgratängen i ugnen ska bli klar nångång. Har städat hela lägenheten och varit och köpt nytt av diverse och en mopp-refill. Dotter sover och sover. Min enda utekväll denna helg verkar gå i stå.
Känns som jag är lite sent ut i starten nu. Att det är försent. Hade jag skippat de där snubbarna och kärleksolyckliga år när jag var nyskild vid 35 hade jag kanske kunnat hittat mig själv och iväg istället för att stanna och stå och hamra i kylan. Och ingen hade varit gladare för det än min dotter. För hon hade ju fått följa med förstås. Men hon är inte försent ute i alla fall.
När det är riktigt snurrigt brukar jag försöka tänka att det nog är bra, att det kommer något gott ur den där kaoset sen när hjärnan har centrifugerat klart. Så....ta det lugnt. Unna dig något gott och bekvämt, umgås bara med trevliga människor som ger dig energi, gå bara framåt när du hör en röst inom dig som säger "jaa" och köp fler post-it-block (olika färger för olika ämnen)
SvaraRaderaDu kommer igenom dimman och, du hade aldrig fixat det vid 35!
Jag tror det var sjukgymnasten som pratade om en bok som heter Energislukarna. Undrar om jag själv varit en sån för någon annan? Troligen. Jag var tydligen ett helvete - i min frånvaro - som tonåring.
SvaraRaderaJa, det är dags för nya, och ABSOLUT inte ljusgula, dom har jag lagt av med helt. Man får göra workshop med sig själv. Välja färg, gruppera, prioritera.
Och så göra lista.
På en liten lapp.