Textanalysen indikerar att författaren (jag alltså) tillhör tempramentetJajamensan. Egentligen så..
Improvisatörer (SP) >>
och är av Jung-Myers typen ESFP >> Festfixare
Jag har inte somnat av utan tvärtom grinat för ingenting (ostädat och kaotiskt hemma), oroat mig för barnen i jämna doser mellan son och dotter, gormat omkring och bråkat med folk på jobbet i oväntad omfattning, klippt mig för första gången på två år, och så varit på hysterisk teknokryssning med MondayBar.
Det var alltså (kanske) bara jag som var hysteriskt stressad när jag gick på båten efter en rekordförsenad start hemifrån, och utan egentligt hopp om att hinna med båten ändå tog mig i kragen och tog en taxi på Hornsgatan som gick åt fel håll, och u-svängde med en taxiförare som skakade på huvudet åt hela projektet att hinna. Men, men med hjälp av blixstsnabb interpolering mellan hans bilkörningskunnande och mina cykelerfarenheter från att ha cyklat mellan söder och jobbet i Värtahamnen under sex år så kom vi fram till nån slags port där det stod folk och rökte cig.
.. och taxiföraren fick riktigt ordentligt med dricks både för en lyckad körning och hans lugnande snack att det aldrig gått så snabbt genom Stockholm och att vi hade tur med grönt ljus och att han lugnande sa att jag hade gott om tid vid terminalen: hela 3 minuters marginal.
Sen gick det på i rätt fartigt tempo tills jag fick sova i 12 timmar i en mörk cell (hytt utan fönster någonstans i båten) och vaknade som en rätt ny människa med hyfsad hår, och verkligen kunde uppskatta folket på båten några timmar till. Måste göras om.
Har gjort mig den erfarenheten att tiden verkligen inte räcker bättre för att man jobbar typ deltid. Man ska göra lika mycket på jobbet fast på kortare tid och klämma in nån slags rehabtimmar i det hela också.
