Det är pinsamt att gå på klubb - om man inte bestämmer sig för att överse med blickarna, som frågar en vafan man gör där. Tänker oskyldigt att "I'm only here for the.." och så får man hoppas att inte stöta ihop med sonens polare, som skvallrar till honom om morsan som är ute och..
Många tjejer verkar vimla omkring och surar lite varstans för att det är nåt slags stureplanszon, och de kastar arga blickar på folk som är fel sort, och även på högtalarna, som spelar fel musik.
Tycker det är tråkigt att klubbspringande ska användas som alibi för att hitta nån att skaffa barn och ball bostad med. Tror bara det är i Sverige som klubbar riktar in sig på 20-25-åringar. Runt om i världen är det musiken, och dansandet som förenar, inte åldersgruppen. Jag förstår innerligt varför jag hellre klubbar i Berlin.
Stockholm är pinsamt, både för oss invånare som är i fel ålder och inte längre välkomna ute, och turister, som tror att klubbar i Stockholm fungerar som klubbar ute i Europa, där det finns mer befolkning, och där man går ställen som spelar den musik man gillar.
Men musiken kan ju vara jävligt bra, som igår, om man bara kisar lite i lasern, förtränger inramningen och att det bara finns en sorts flasköl och ingen alls på kran, samt låtsas att man inte syns.
Andra bloggar om: esque, klubb, music, musik, livsstil, Stockholm,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar