1986: Tiden frös, sen small det i Tjernobyl

Tidens anda frös och huttrade ända till den 28 april, då första riktiga vårdagen kom till Stockholm med härligt ljumma vindar från öst. Var ute med sonen hela dan.

På eftermiddagen stod det klart. På natten den 26 april hade kärnkraftverket i Tjernobyl exploderat och vindarna hade fört de radioktiva molnen än hit än dit och orter med regn, som Gävle och Uppsala, hade drabbats hårdare än övriga landet. Först när radioaktiviteten nådde anläggningen i Forsmark kom larmet. Man trodde först att något hänt där.

Istället för Palmemordet handlade det nu om radioaktivitet. Sverige hade blivit sjukt. Strålningen mättes i beqerel. Joden var slut. Bär och vilt skulle undvikas och barnen hållas borta från de smittade sandlådorna. Jag var i upplösningstillstånd. Så jävla förbannad.

Är fortfarande förbannad på att riskerna underskattas. Uräckliga anläggningar finns överallt, och man byter ibland till med namn på orter för att folk inte ska oroas.

20 år sedan: Palmemordet

Hade du nåt alibi? Vad gjorde du mellan 11 och 12?

Jag hade inget, men ingen misstänkte mig. Vid tiotiden på kvällen den 28/2 1986 gick jag ut. Kom hem nån gång vid ett kanske. Riktigt när vet jag inte. Hade varit iväg och "avreagerat" mig lite. Småbarnsmammelivet tog så på krafterna. Den vilde sonen var 1,5 och vi höll ställningarna i pass.

På morgonen hörde vi nyheten. Palme hade skjutits till döds i hörnet Tunnelgatan-Sveavägen kvällen innan, klockan 23.21. Liksom när tsunamin dundrat in lät man radion och tv:n stå på och alla följde vad som hände. Mordet var det ena man pratade om. Någonstans där i mörkret vaknade folk ur naiviteten. Palme var högt beundrad men hade också många fiender, och våldet fann plötsligt här och nu. Jag hade min egen konspirationsteori, som jag dessbättre inte spred ut, men byggde på att han hade många fiender i de egna lägren också.

5/3: Mordet har färgat tiden, tankarna, känslorna. På det känslomässiga planet svårt att fatta att det hänt, men för övrigt varken ologiskt eller otänkbart. Han hade fiender, var statsminister och oskyddad. Det är något djävligt skumt nånstans, i tiderna, vittnena, polisens förlamning...

Man ville hellre se en logisk politisk konspirationsförklaring än ett vaninnesdåd eller ett slumpens grymma misstag. Tiden frös fast. Så mycket visade sig ha skett just vid tidpunkten för mordet i kvarteren runt mordplatsen. Det var som om nuets hud plötsligt vändes ut och in. Allt kunde ha ett samband, men antagligen inte.

Riktigt fult under ytan var det i vilket fall.

Skitbok av lögner

Läst en riktig love-loserbok igen: Lögner av Charlotta von Zweigbergk. Köpt på Mariahallen för 25 spänn. Billigare än tvålen.

Inte orkat riktigt färdigt med den. Det är outhärdligt, men kanske nyttig läsning - om man vill förbli singel och tycka att livet så ändå är frid och fröjd. "Bygger på en sann historia", står det på omslaget.

Ja-ja. Man känner ju en och annan som verkligen spårat ut i sina passioner och beroenden och som försakar allt för sin "kärlek" eller besatthet. Det här var nog det värsta jag läst i genren. Kvinnan fick hur många återfall som helst fast mannen var ett manipulerande svin. Hon var inte stört bättre. Hon sket fullständigt i alla omkring sig utom denna man, som hon ville äga in i minsta skrymsle. Hon regredierade till ett gråtande och skrikande psykfall, sket i sina ungar, sket i vännerna och sysslade oavbrutet med att försöka locka karln ur hans äktenskap. Urk. Hälften vore nog. Och halva boken hade räckt.

Känner igen en del av lögnerna och grubblandet om en annan person från förhållandet med det så kallade x-et, som till slut inte kunde hålla isär sina stories. Bara det att min historia kanske hade räckt till två täta och kanske riktigt roliga kapitel, inte sjuttielva sidor tjat om "äkta kärlek".

- Varför läser du sånt där då, undrar dotter.

Det kan man verkligen fråga sig.

Glädjeträngsel

Så är karnevalerna igång. Både i Rio och på Trinidad & Tobago. Idag och imorgon är kulmen på festligheterna. Men vad är en bal på slottet... när man kan åka till Medis och fira hockeyguld i folkmassan utan att behöva svettas det allra minsta.
Nu är hjältarna vid Slussen, enligt Radio Stockholm.

Mina och dina listor

Jag är ingen list-människa. Andra runt mig älskar listor. Sina egna mest förstås.
Möjligen kan en rubrik som "Vi har hela listan. Världens 100 vackraste stränder" locka lite. Då köper på stört. Och sitter där och suktar över kritvita stränder och turkost hav.

Ibland plitar jag ihop en att-göra-lista på en stor post-it-lapp i agendan, men bara när kaos närmar sig, och måstena måste upp i listform, prioteras och prickas av.

Inför resor kan jag mer lustfyllt plocka upp min pack-lista ur palm-piloten, men det är samma lista som återanvänds gång på gång, och kanske förbättras lite för varje resa. Man nedprioriterar det som är ointressant för aktuell resa och datumsätter det som är viktigt. Men det är nog den enda riktiga lista jag har och utprintad har den aldrig varit.

Det skulle vara himla bra att ha sina skivor, böcker och filmer i en databas på datorn eller på någon listsajt där man kan byta eller sälja och ge bort. Kanske har man något som nån annan verkligen letar efter. Någon som känner till några bok- och skivbytarsajter?

Min tanke är egentligen att göra mig av med ganska mycket, men jag vet inte var jag ska börja och vill inte slänga rakt av.

Bara fel fel fel

Så är man uppe då. Och solen går i moln. Förstås.

Min blogg bekymrar mig. Skulle göra nån validering av koden och det var bara fel fel fel. Inte konstigt att den inte "finns" och att statistiken säger att jag har 0 träffar i veckan.

Kan inte nån tekniskt duktig bloggare starta en bloggakut? Varsågod. Tipset bjuder jag på.

Partner in crime

- Jamen, en cigarett kan du väl ta i alla fall!
- Men varför, jag har inte rökt på tre veckor.
- Du kan väl följa med ut och röka i alla fall...

Sanslös resefixering

Hm. Konstigt. Igår hade inneboenden otroligt stökigt i hallen utanför rummet med enorma klädhögar. Idag är högarna borta. Istället står där 3 stycken kabinväskor med BMA-taggar. Visby. Undrar om hon ska ut och resa med polarna eller om vi har fått extragäster.

Igårkväll var jag ute med K, P, A och C. Åt väldigt gott på Toscano. Åt Linguine con zucchini, porro, gamberi d'acqua dolce e astice, det vill säga Linguine med zucchini, purjolök, kräftstjärtar och hummer. Hur gott som helst.

K och P åker till Goa för 2000 spänn på måndag. Det är otroligt billigt. Vi andra fick sitta där och låtsas ångra våra 400 gånger dyrare biljetter. De börjar med Vagator och ska kolla runt lite i Chapora och Anjuna, sen softa vidare till Colva beach veckan därpå. C och A flyger till Bangkok en vecka före mig. Dom ska ta bulle från flygplatsen till Ko Samet-båten. Vilket är typiskt dom.

Vi pratar bara resor. Helt sanslöst. K, som inte gillade Ko Samet försökte övertala C och A att ön inte är nåt för dom. Det är för lugnt. C och A försökte överala mig att åka till Ko Samet istället för Samui, och jag försökte påverka dem att som jag ta direktflyg till Samui istället och ta Ko Tao istället för Samut. Men alla är lika envisa.

Tyckfels-nisse har varit framme igen

Vet ni. Jag blir galen över att jag inte kan skriva rätt. Jag skriver fel. Först när jag lagt ut nåt ser jag felen och allt som är kasst. Men bara ett i taget. Till slut kan jag till och med tycka att jag tycker fel.

Elit i ankdammeri

Sug på namnet. Elit. Eliiit-listan. Det övre skiktet, de bästa bland de bästa, de värsta bland de värsta, de rikaste av de rika.

Slutna sällskap finns. Ibland för att exkludera, ibland för att få vara ifred. Varenda företag är ett slutet sällskap och blir inte mer spännande för det. Men mediafolk älskar att bevaka just mediafolk. Och vi dumma konsumenter smaskar i oss, i brist på bättre.

Mustafa Cans DN-debattinlägg Übermobbning på nätet fick avsedd effekt med sitt avslöjande om en sluten mejlinglista i media- och kändisvärlden ledd av "sektledaren" Alexander Bard.

Tanken är kanske att jag som läsare ska bli upprörd över att det finns subkulturer och gängbildningar även i den branchen, men det känns mest som dammet yr omkring. Han avslöjar smutskastning, men smutskastar själv genom sitt sätt att beskriva Bard.

Det är klart att det är skönt för självkänslan att bli välkomnad i en gemenskap, bli utvald, invald eller guldvippad. Men därinne i gruppen får man leken tåla - och i utbyte sina kontakter och uppdrag. Så verkar regeln vara i många brancher, inte minst bland politiker och makthavare. Svågerpolitiken inom media är mer än väl känd, även om det numera handlar mer om vänskap än släktskap. Alla karriärister uppmanas att nätverka. Allt handlar om kontakter. Varför uppröras över att artister och mediafolk skapar sina egna nätverk?

Få är de internetanvändare som tror att man kan skriva eller chatta i slutna rum utan att det kan läcka ut. Det finns samlare som sparar ned andras diskussioner, och på jobben sitter torra säkerhetsnissar och kollar de anställdas surfning och mailtrafik. Inte ens stenhårt styrda sekter lyckas hålla tätt. Det sipprar och läcker. Avhoppare finns i alla grupper, och medlöparen blir plötsligt motståndare. Och vem vet. Helt plöstligt har Insider från tv3 varit där också.

Jag tycker att folk självklart ska umgås och maila med vilka de vill och gå med i de communities de vill. Men folk är olika och har sina egna syften, inte minst journalister, som alltid behöver nytt stoff och nya stories. Man kan va allmänt nyfiken, man kan va spion, man kan va en glad munerjök som tar saker med en sund nypa salt. Men en "sluten" lista med journalister och kändisar ihop? Det är klart att folk smilar och småler lite varstans i stugorna.

Hela storyn belyser i alla fall att det är bra att veta att man kan behöva stå till svars för det man säger eller skriver, oavsett var man gör det. Snackar man skit och förtalar kan man bli uthängd själv. Man kan också få en massa skit utan att ha gjort något illa, om en syndabock måste utses. Och i den kriminella världen är det oftast också de största skurkarna som går fria. Det skulle ju vara bra om skolade journalister i större utsträckning jagade de stora bovarna istället för skvallrande kändisar.

Avstå från mobbning kan man i alla fall bidra med, var och en.

--------------
Några texter om Elit-listan:
Trettinånting om Elit-drevet
Jonas Morian om E-postelitism och överreaktioner, där det finns en några väldigt roligt skrivna kommentarer.
Jan Söderqvist i Expressen: Vi i "hemliga klubben" gör rätt som skrattar åt DN

Typ av städning

Som många andra har jag en lista på andra bloggar till höger. Den är manuell. Jag har min "favoritlista" via nyligen.se där jag lägger till bloggar som jag vill föja, men som inte nödvändigtvis är intressanta, trevliga eller som jag sympatiserar med. Därför har jag manuell lista på bloggen istället. Men är dålig på att uppdatera den.

Börjar nu städa lite här och där.

Lite ont gör det. Jag är ju en snäll människa... men nu tar jag nog bort länkar till bloggar som är opersonliga, och mest bara snygga. En vacker yta räcker att titta på nån gång då och då, inte att läsa varje dag. Det är roligare med uppstickare och bråkstakar, även om de tycker helt annorlunda än jag själv.

Sömn, tics och new age

Tio timmars sömn och en missad väckning, ett missat möte, fyra missade samtal och ett meddelande i mobilsvar. Fattar inte. Hur trött kan man va? Hur pigg borde jag inte va nu?

Har irriterande tics på höger ögonlock. Läkande lunginflammation på höger lunga. Undrar om det hänger ihop? Undrar hur vanligt det är att new-ageare skriver bloggar? Verkar vanligare att shopoholics gör det, tyvärr. Köpa saker kan ju nästan alla bara de har pengar, men folk som tänker i helt nya banor är nog ovanligt - och varför skulle dom göra som alla andra och till exempel blogga?

Ah, dessa morgonfrågor... jag vaknar av frågor. Inte av signaler.

Känner bara en, som är lite new age. Sist prackade hon på mig sin livsbok, eller tipsade om snarare. Det var i december. Ibland läser jag något kapitel, och för varje blad lär jag känna henne lite bättre, hur hon tänker och varför hon agerar som hon gör. Eckhart Tolle heter författaren, Power of now, heter boken.

Löne-fredags-eftermiddag. En hel helg framför mig att ta igen jobb jag missat göra i veckan. Skönt. Men nu ska jag städa.

Lost har tappat det

Lost klipper nu bara om gammal material i olika återblickar. Varje avsnitt är bara hopkok. Absolut ingenting nytt händer.
De som inte följt serien tidigare borde kunna få sin resumé i ett enda uppsamlingsheat. Eller är det samma avsnitt de sänder varje vecka? Lost är precis vad jag är.

Lost-sidan på tv4 har också ställt frågan: Hur lost är du?

Testet visar vem i Lost man är. Själv är jag Jack eller Kate - en handlingskraftig ledartyp. Sådetså.

Bara damer och herrar

Vinter-OS ger mediasemester för oss lite sport-ointresserade. Dom bara åker och åker. Så fort jag slår på tv:n verkar det vara samma typ som sitter där på pinnen högst upp i hoppbacken och precis ska åka ned, eller nån prinsessklädd kvinna som utför dödsföraktande hopp på isen - utan vare sig hjälm eller knäskydd. Man pallar ju inte titta.

Bristen på informationsgrafik är talande. Även om ljudet är av borde man kunna få ett hum om vilken sport det är, om det är direktsändning eller repris, kval eller final, och få siffror som går att läsa på soffavstånd. Som skidåkningen just nu, ett gäng på 7-8 killar spurtar på skidor ute i ingenstans och allt man ser är tidtagning i nedre hörnan. De upphetsade reportrarna skriker bara: Kom igen nu Mikael! Jaha, det är Mikael.

Damerna lyckas visst bättre än herrarna i Torino.


Pingvinpåverkad Anja Pärsson?

- Mina damer och herrar, Ladies and Gentlemen, jag har äran att få presentera konungariket Sverige, där orden för "man" och "kvinna" är så hyperladdade att de ofta inte kan användas i dagligt bruk, utom i några få sammanhang.

När man bokar resor brukar man tvingas välja kön och valet står mellan man och kvinna. Inte mellan herre och dam. Tack för det. När jag bokade nyligen skulle man däremot välja mellan Fru och Fröken. Jag blev helt ställd. Fröken Como eller Fru Como? Inte kan man återgå till frökenstadiet efter att ha varit fru? Fri-fru. Tönteri är vad det är.

Tjuvtittar på dejt

Pub i Stockholm. Tidig kväll. Paret sitter där mittemot varandra och är ett par. Eller försöker bli. De har just avslutat sin måltid, men har fortfarande kvar i glasen.

Jag har inget bättre för mig än att smygtitta lite, för det slår mig hur pinsamt mötet är. Hur tiden kryper fram för dem. Slår fast att det inte kan vara annat än en dejt. Kanske första.

Hon tar sig över munnen, halsen och öronen hela tiden, liksom för att kolla om allt är kvar. Och hon tittar på honom hela tiden och ler artigt. Han pratar antagligen, där han sitter i fast position lätt lutad över bordet mot henne för att slippa prata så högt.

Hon tar sig över hakan. Kanske vågar hon inte visa honom att hon skulle vilja ha en cigarett efter maten. Sånt gör man inte på en dejt. Speciellt om man låtsats vara icke-rökare för att få fler träffar.

Han rör inte på händerna och flyttar inte på fötterna. Kavajen ångeststramar över ryggen och benen sitter fastlåsta mot stolsbenen. Han är fullkomligt skräckslagen och vågar inte sluta prata och fixerar henne med blicken. Hon lyssnar, pillrar och ler igen.

Intellekt och prat - räcker det, funderar jag, samtidigt som jag dömer ut mannen som den mest osensuella varelse jag nånsin sett. Ingen kropp, bara ett ansikte som pratar och pratar. Kanske söker han en varm kramgo kvinna som vill väcka honom ur hans kroppsliga fängelse.

Hu, tänker jag. Han kommer ligga där som en stor och utspänd kroppskaka på rygg och bara vänta. Kanske han har pengar och är van vid det?

Nä, fy sjutton för dejter, ska aldrig dejta, tänker jag.

Kylskåpstjuvar eller bara trolleri?

Hm. Det måste vara den inneboende som är i farten.

Skulle ta ut min lunchfiskgratäng ur frysen. Istället för en med rödspätta och spenat, som jag langade in för två dar sen, låg där istället två billigvarianter med äcklans dill. Vad gör man?
- Eh, råkade du ta min goda gratäng istället för din egen äckliga?

Jag har aldrig bott i studentkorridor, men antar att principen är som i kylar på jobb där folk lagrar allehanda med obestämd ålder och ägare, och där mjölpaketen alltid är tomma.

Har delat kylskåp med folk på pensionat i Grekland. Det var rena trolleriet. Man ställde in yoghurt, juice och vatten i kylen. Poff, sa det nog, för nästa gång man öppnade kylen var allt borta. Tänk om det vore så att städa och sortera sopor hemma:
Man ställer in skräp i ett städskåp värt namnet och stänger dörren. Poff, och sakerna är borta, och givetvis insorterade på rätt plats i recyclingrymden.

Är inte det en bra idé?

Mammar mig själv med banan

Burken är tom.

Har svalt den sista antibiotikatabletten för ett tag, hoppas jag. En gång i Grekland satte sig en mega-stor plastaktig kapsel på tvären vid luftstrupen och jag fick panik. Fem på morgonen var det. Vid nio när ödoktorn öppnade var det på gränsen att hon skickade mig till Syros för att skära upp...
Tio ångesttimmar tog det innan kapseln luckrades upp eller lossnade och det gick att andas ordentligt igen. Har aldrig druckit så mycket vätska i hela mitt liv. Gick omkring timme efter timme. Skrev adjö-meddelanden till dottern som sov och var oväckbar. Om jag inte lever när du vaknar beror det på...

Hur liten en tablett än är ska den nuförtiden mosas ordentligt, oavsett om det är en vitamin eller en huvudvärkstablett. Har mammat mig själv den senaste tiden. Mosat tabletterna med banan eller yoghurt och blåbärssylt. Bäst så.

Torrlagd blogg

Hittade idag en blogg med ett utmärkt namn: Torrdocka. Det känns som det är en bekant till mig som skriver den, men det finns många i liknande situation, och torrdocka är kanske en av dem hon träffar på mötena.

Packad för resan

För några dar sen skrev nån tidning att en "artist" uppträtt stupfull i kabinen på hemresan från Goa. Hon hade bland annat bråkat med medresenärer och haft sex med sin pojkvän på flyget.

Det var inte så länge sen ett plan fick vända halvvägs mot Thailand och lämpa av en berusad man, som gått bärsärk i kabinen och till slut övermannats av passagerare och kabinpersonal ihop. Han skulle till Thailand och gifta sig, men hamnade istället i finkan med upp mot en halv miljon i böter att vänta.

Det är inte kul med asfulla medpassagerare. Som blir sura om man inte vill parta. Som inte kan sitta stilla. Som är på och på och på.

- Men kom igen nu FÖRFAN... va FAN e partyt? Djävla torrbollar! Gumman, du e ju söt ju, kom igen!

Var på en veckas semester på Kreta för några år sen, och rätt tidigt på morgonen gick flyget från Heraklion. Jag hade haft en lugn semester efter en uppslitande skilsmässa, och kände mig lite återhämtad och utvilad. Satt på ytterplatsen i mittenraden. Sätena bredvid gapade tomma, sånär som på fyra plastkassar förbeställd sprit som väntade på några som verkade försenade.

Sist av alla kom ett äldre par invinglande, med ytterligare tax-free-påsar med sig. De stank som om de supit dugnet runt i två veckor utan att tvätta sig. Det stod en odör av gammal sprit runt henne, och han stank också som av gammalt bajs i byxan. Ja, man rynkar hela ansiktet vid tanken, eller hur.

Så fort personalen hjälp paret att få upp kassarna i hyllan ovanför och på med bältena lyckades de ändå hala fram en ny flaska vodka och hällde skrockande i sig så mycket det gick. Jag bad personalen om en annan plats. Det luktade så jävla illa. Personalen förstod läget, men planet var helt fullt och redan försenat på grund av fylleparet. Jag lutade mig ut över gången och försökte få luft...

Efter en stund kom maten. Efter en liten stund spydde fyllkärringen över sig själv och sin matbricka, och satt sen där och gnällde och hade mage att klaga över allt. Nej, det var så äckligt.

Jag tycker det är helt rätt att folk som är packade vid boarding inte ska få följa med.

Dans farligt nära fall

Jag brukar säga att jag gillar dans, gillar att dansa loss. Och det stämmer.
Det är en glädje och en sorg ihop. Glädjen de få tillfällen då man hittar rätt, och sorg att det är så fruktansvärt lite musik och dans i mitt liv, och när det kommer ett tillfälle är det så ernorm töntigt eller eller bara "pretto", som dottern skulle uttrycka det.

Var och en har ju rätt att hävda sig på sitt sätt, och är man bra på att dansa är det ju bättre att göra kvadrutta figurer och tjugo kombinationer på dansgolvet hellre än att slå ner folk på gatan.

Självklart har jag gjort bort mig på dansgolv. Som när ovanstående mycket rörliga man bjöd upp på ett latinhak här i Stockholm för några månader sen. Klarar man inte tre gånger tre + tre + tre snurrar på raken så är man ju totalt ointressant att dansa med. Jag som på kanske gillar en snurr var femte minut, i bästa fall, och i slow-motion... Så det är vad man har att välja mellan. Osäkra fettoklossar eller arroganta kroppsjonglörer.

Ur mitt hektiska liv kan jag berätta att jag närapå blev nerslagen av en känd svensk danserska på dansgolvet på en 40-årsfest häromåret.
- Vad gör du här, du är väl inte nån av våra vänner heller, skrek hon till mig.
- Jo, jag blev inbjuden av dom två som har festen, sa jag.
- Äh. Du! Du Är En En Djälva Nolla och Du Ska Ut. Nuuuuu! Ja, hon är skådespelerska också.

Jag tyckte jag var rätt tuff som över huvud taget hade vågade mig ut på dansgolvet där det egentligen bara var dansare, om än fulla. Försökte inte alls hävda mig, ta nåns kille, ta över, va elak, inget sånt. Bara glad och danssugen, och mycket sämre på att dansa än de andra. Förstås.

Det slutade med att jag låg på gatan, och sen kröp jag upp och letade efter plånboken som jag hittade under soffan till slut. Satt i köket och hulkade med värdparet.
Den våldsamma damen ifråga har rykte om sig att vara rätt farligt aggressiv, så jag försökte att inte känna mig alltför misslyckad.

Vårsgnyn

Det är vår. Katterna börjar skrika eller gnyla snarare. Ungefär som Ace Ventura.

Ingen rumba-fan precis

Det blev gin och tonic.

Idag fattade jag beslutet att pröjsa flighten, och därmed är det bokat och klart till Bangkok, och nästan klart till Ko Samui. Och jag fick två veckors semestern beviljad.

Bokade inrikesflyg från Bangkok till Ko Samui på http://www.bangkokair.com och blev positivt överraskad: e-biljett. Inget korkat pappersbiljettskickande behövs. Bokade en enekel flight till Samui och fick bekräftelse via e-mail, där det står att biljetten ska vara betald senast 22 februari, annars förfaller bokningen. Betalar gör man med sitt kort över nätet. Det är ju så det ska vara: Lite betänketid och alla transaktionerna över nätet.

Ser lite förstrött på Let's dance. För första gången...
Uh. Fy fan. Varför ska folk som inte kan dansa tävla i dans till musik de inte ens gillar? Rätt obegripligt.

Rena spriten

När jag reser brukar jag oftast köpa en vodka eller två på flyget. Alltså de där små plastflaskorna med Absolut eller Smirnoff. Dricker sen mina två-tre-fyra bloodymarymixar med citron och is, men skippar spriten. Brukar sällan vara spritintressad på flyget, vill hellre sova bort resan, och jag är inte precis den som brukar nicka till av alkohol.

Oekonomiskt som fan, men de där småflaskorna brukar kännas bra att ha i necessären. Sprit ska ju vara rent, och fördelen med vodka är att den kan användas både invärtes och utvärtes. Man kan hälla den i sår, badda bett eller ge till nån som är supernervös inför tandläkarbesöket. Såna saker. Och en pytteflaska förpliktigar inte till att bli uppdrucken, som om man köpt en liter på tax-freen på utresan, och sen inser att man inte orkar släpa omkring på eländet också.

Nu tänkte jag vara lite drastisk och medicinera invärtes med sprit. Undrar vad som är renast: Tequila eller gin? Till attack mot halsbakterierna...

Bacillernas anfall

Bacillattack! Kundvagnar - värsta bakteriebomberna.

Jag visste det. Jag har varit utsatt för värsta bakterieterrorn den här vintern. Inte nog med att jag suttit på allmän plats i kontorslandskap utan kontroll över vilka äckelpäcklar som använt "mitt"tangentbord, så har jag trängts på överfulla bussar och t-banor, fram och tillbaka varje dag, och resten av tiden varit i gallerior och mataffärer. Inte undra på att man däckar...

Och nu kommer fågelsviruset farande söderifrån också. Influensa är ingen lek. Jag ställer in mig på vegetarianism. Det är så det lär bli, för allt fler. Kyckling och närapå utfiskade firrar kan man faktiskt vara utan. Hamburgare och korv likaså.

Bokat på

Sådärja. Nu har jag bokat. Bara att hoppas att jag får semester också.
Nu ser det ut såhär:

Mars: knappa två veckor Thailand. Preliminärbokat till Bangkok och direkt vidare till Ko Samui. 13 hela dar på resmålet. 12 hotellnätter. 2 nätter på flyg dit och hem. Ska inte på fyllmåne-bucket-party på grannön som tusentals ungsvennar, men ska nog ta en tripp över till någon fin strand när festen är över. Tar gärna emot tips.
April: sista-minutenvecka till Turkiet med ungarna, som förra året. De har lyckats få det till en "tradition".
Juni: en vecka på Skiathos. Bokat och betalt. Ska fota färdigt. Kameran gick sönder sist.
Juli: fyra veckor i Grekland, Från Köpenhamn till Aten och vidare till Paros. Bokat sen länge och betalt.

Ja, det blir visst åtta veckor det... det är nog bättre att ha ett halvtidstjänstledigt år än ett så kallat friår.

Tyst från x-et

Min snälla sms-fråga om han kan skicka mig min guidebok om öar och stränder i Thailand får inget svar. Jag tror han ser boken som en trofé. Vi får se.

Nu får det bli Thailand ändå

Jag har visst glömt att blogga. Har sovit konstiga tider och i övrigt småstädat och dagdrömt i reseplaner. Ett sätt att bli frisk kanske.

Har preliminärbokat på mig en hel del olika alternativ, men nu lutar det skarpt åt två veckor i Thailand och dit och hem med reguljärflyg.

Hittade en flight som tar 13 timmar brutto direkt från Stockholm till Bangkok och bra anknytning till Ko Samui, där stranden ligger bara fem minuter från flygplatsen. Hemresan verkar ligga perfekt för en nattlig tupplur. Flighten går från Ko Samui 22:00, planet från Bankok 00:45 och klockan 6:00 på morgon är man på Arlanda... Utresan känns desto längre förstås.

Undrar nu hur man kommer från Ko Samui till Ko Tao. Inser att min guide till Thailands öar och stränder ligger hos det så kallade x-et i London. Hm. Jag kanske skulle bjuda med honom...

Surrender. Morgonen är här nu.

Surrender.

Sträckläste i förrgår natt Angels and demons, som olockande legat och skräpat härhemma bra så länge, och jag märker nu att jag plötsligt formulerar mig på engelska eller att tankar dyker upp på engelska istället för på svenska. Som om jag fortfarande hade en engelsk snubbe att försöka bli förstådd av. Eller att jag fortfarande var tvungen att skriva artiklar på affärsengelska på jobbet.

Sonen ringde häromkvällen och försökte prata spanska med mig. Jag förstod vad han sa men kunde inte få ur mig ett enda ord. Ändå frågade han bara hur jag mådde och om jag ablade espanjol. Han kör Pimsleur Spanish på full fart nu, vilket ju är skitbra. Funderar på att ladda iPoden och dra till nåt spanskspråkigt land. Ja-ja. Har sagt det till leda, Venezuela.

- Fattar du inte, sa syrran igår. Det är ju till Thailand du ska. Med mig! M och R har sitt pensionat där som väntar, tänk dig ljumma coola kvällar i tjejgänget, och långa långa promenader på Mae Nam, fram och tillbaka, och skitsnygga kajtingkillar längst bort på stranden, och god mat... du måste med, du måste...

Sa som det var. Semester för mig är att bestämma själv, och att inte behöva oroa sig över andra. Eller bli av med lägenheten för att man är bortrest. Det är närapå olösligt. Jag har tre veckor på sommaren, that's it.

Men visst lockar Thailand nåt otroligt nu. Med avslappnade glada människor som absolut inte har bråttom, fuktig luft som återställer allt det torra, sol, hela dagar, helande mörka nätter och verkligt soft dagsljus och goda färger, inte de här isskarpa solstrålarna och mörka slagskuggorna.

Surrender. Det är morgon nu. Dottern somnade nog bara hos polaren.

Hiva i sig

Nej, de e bara å hiva i sig, som en polare brukar säga, när småungarna inte vill dricka upp sitt vatten därnere i Grekland.

Var åttonde timme ska den tas, medicinen, och i samband med måltid. Hoppas en fjärdeldels deciliter yoghurt räknas som det.

Funderar på hur mitt liv - utan cigaretter - kan se ut. Tänker redan som en riktig missbrukare som haft nån missbruksfri vecka och börjar tänka att sen, när jag är återställd och mår bättre, då kanske jag kan... vid nåt speciellt tillfälle sådär... absolut bara nån enstaka gång... till kaffet efter en riktig god middag, och när jag kommer upp från vågorna på Ko Lanta.. och efter den långa flygresan och...

Jag får tänka på allt jag får göra istället. När man röker är man nästan lika röksugen hela tiden ändå. Det är ju mest bara lidande till nästa cigarett, som ändå bara brinner upp för fort.

Det sägs att man aldrig blir mer röksugen än man blir efter 2 timmar, till exempel instängd på ett jobbmöte, eller på flyget. Och sånt sug har man varje dag, mellan cigaretterna, fastän man får röka. Egentligen gör det ju ingen skillnad, utom att ena varianten är lite nyttigare.

Orosnatt

Igårnatt läste jag Små citroner gula. Tills den tog slut. Den var lättsvald och huvudpersonen blev riktigt vettig mot slutet. Mest tack vare andra som DROG henne in i nya banor och gav henne nya chanser.

Det är sånt som visst bara händer andra, eller i böcker: Att någon annan ser ens talanger och erbjuder det där jobbet som man längtar efter, och passar för.

Det har aldrig hänt mig, trots att jag varken är osocial eller feg, som tjejen i boken. Jag får fixa själv. När jag haft förhållanden vill den andre att jag drar lasset åt honom också. Så det är ju färdigkört på den fronten också.

Nu har jag nån timme kvar till nästa medicinintag. Ingen idé att somna innan. Oroar mig över dottern. Det går inte över. Oron. Det är ångest. Misströstan mot världen och vad idioter kan hitta på. Men jag är inte i tillräcklig fysisk och mental form för att tjata hem henne. Har pratat med henne tre-fyra gånger under natten och hon är snart myndig, ingen barnunge längre.

Nej, det är väl dags för coola morsans frigöreleår snart!

Totalt skruvat

Svårt att sova sittande. Det blir några timmar här och några där. Igår hostade jag så att jag fick ryggskott också. Ryggskottet känns minst om man vankar omkring och inte försöker göra något, och är värst när man hostar, och allra mest hostar jag om jag ligger. Det är svårt att stå och sova.

Mina två beundrare skulle fly för gott om de såg mig nu. I mjukiskläder, halsduk om ryggskottet och raggsockor. Osminkad sen två veckor tillbaka och blekare för varje timme. Båda Snaps-Johan och S ville gå ut med mig igår, men det är som jag inte tillhör den där världen längre. Den kommer in via medierna och jag sitter här och ser ut och tycker att det bara blir alltmer absurt.

Öppenhet, nyfikenhet, mänsklig och kroppslig kärlek och humor syndbeläggs i religioners namn.
Förtryck, våld, mord och krig rättfärdigas.

Jag tycker det är totalt skruvat. Vem vill ha det så?

Självcensur

Ursäkta förra texten. Den som hette något flelstavlat. Nu är den borttagen.
Nej fan, tänkte jag idag. Typiskt. Tryckte jag inte "spara draft"? Tydligen inte. Det var verkligen inte tänkt att publicera texten utan ens ha läst den själv. Kan bli så när man sitter och ser på tv och skriver samtidigt.
Minns hur hemskt det var att jobba med trycksaker och inse att fel var tryckta i tusentals exempler.

Före detta tändare

Eldtändare.
Jag är en före detta sån. Letar efter tändare.

Har inte tänt en enda cig på en hel vecka nu. Och innan dess var de ganska så få ett tag.
Jag är inte är ett dugg duktig. Det bara går inte att röka.

När jag ser os-elden tändas blir jag JätteRökSugen. Vill gå ut på nån bar och bara ta en cigarett. Men det går ju inte heller längre.
Helt sjukt.

OS-virus sprider sig?

Fick bara en känsla av att jag kanske smittat vitt och brett. Tur i oturen att bli sjuk samtidigt med OS, för det kan ju vara lite trevligare att ligga hemma i sängen och inte kunna annat än att bara se på tv - just när det råkar vara OS.
Ni får skylla på mig...

Barock OS-invigning

OS-invigningen. Musiken förstör allt. Den deprimerar. Spelar ingen roll hur bra sceno- och koreografin är. Klockan är 21:51. Inte mycket tid kvar att höja musiken.

Slalom: Nästan som reklam

Vinter-OS-invigning. Tycker dom har väldigt mycket kläder på sig allihop. En (1) Kenyan passerar. Strongt, tycker jag. Honom håller jag på. Han känns som jag.

En gång fick jag en konstig inblick i vad vintersportsälskarna håller på med, och tjusningen i det. Det var Nästan som reklam.

Efter nån timmes absolut nybörjarkurs i slalom längst ner i slutet av barnbacken satt jag helt plötsligt längst upp på en vitlklädd topp i solen med öppen jacka och drack en öl eller två med lunchande normalproffs. Det var bara några få år sen.

Solen sken över bergen. Folk runtom snobbade runt lite i sina nyköpta saker och blumpade omkring och flirtade på det där konstiga slalompjäxsättet. Häftigt tyckte jag. Det var varmt, mitt i snön på bergstoppen.

Kände soppan som värmde i magen och en lätt triumf över att ha vågat mig ända upp till toppen efter bara en timmes lektion ihop med andra som aldrig nånsin åkt skidor. Sen tog jag mod till mig och åkte ner för berget med bra musik i lurarna. Det var häftigt. Sen gjorde jag det en gång till. Upp med liften till toppen och ner.

På kvällen fick jag jobbets pris för bästa outfit i backen. Hade på en mörkgrön anorack som nån av ungarna vuxit ur för länge sen, mini-mini-tajt, med larvig text på, och till det mina vanliga svarta jeans och indisk sjal. Jag fattade ingenting, men tog gärna emot medaljen.

Upptrappning mot bacillerna

Kriget trappas upp. Tar till värre vapen. Från igår är det grymmare antibiotika och 3 gånger per dygn istället för 2. Måste tas med måltid, står det, och jag blir som en bebis här: mosar äckeltabletten med en halv banan, för annars får jag inte i mig den. Dottern tittar lite konstigt.

Kunde vara värre

Sorterar ett strumpberg. Sover några timmar tills hostan väcker igen. Ställer in disk. Mosar i mig en antibiotikatablett till. Hostar och hostar. Sover igen. Promenerar högst 10 meter i lägenheten och loopar sen tillbaka till sängen. 5:e dagen ordentligt sjuk efter två veckors misskött influensa. Känns som jag aldrig kommer bli frisk och att vintern är oändlig.

Den här instängdheten är precis motsatsen till allt jag vill. Men det kunde ju vara värre. Att ha lunginflammation i ett tält till exempel. Och hjärnhinneinflammation är värre. Då kan man inte göra någonting över huvud taget. Råkade ut för det i Afganistan en gång. Två veckor låg jag blickstilla på rygg och folk fick hälla i mig små droppar te med jämna mellanrum. Det gick inte röra på huvudet. Som tur är finns det kringresande med reseapotek, vilket räddade mig den gången.

Jag har ju datorn, en hög med böcker och en liten tv på rummet. Jag kan surfa kortare stunder och får framför allt tid till att fundera.

Svensken slår sig för bröstet

New York Times skriver om svensk integration i artikeln Islam on the outskirts of the welfare state, (berättar DN) och det är intressant att läsa hur en icke-svensk beskriver vår invandringshistoria och flyktingpolitiken över åren, och artikeln pekar på en omfattande segregering.

Det är lätt att slå sig för bröstet och peka på Danmark, som inte verkar klara av sina invandrargrupper, fastän de jämförelsevis tagit emot så få. Här är vi väl nedkylda av klimatet och passiva i väl uppvärmda bostäder med världens tv-kanaler, men problemen tycks vara desamma som i Frankrikes miljonförorter, där stora grupper unga känner sig mindre värda och utanför samhället och inte får en chans till jobb och självförsörjning, och istället bildar subkulturer där förstärkning av den egna livsstilen blir ett sätt att behålla sin värdighet. I artikeln beskrivs den muslimska hållningen i Sverige som uppgiven, ungefär som att de inte ser nån anledning att försöka anpassa sig eftersom svenskarna ändå aldrig kommer att acceptera dem.

Var och en kan ju kolla in vilka som bor i de egna kvarteren och vilka som välkomnats in på den egna arbetsplatsen. Det är extremt pinsamt att folk från olika kulturer här i landet inte ges chans att bidra, utan så sofistikerat ställs utanför. Man säger att alla ges samma chanser, men i praktiken får den stora gruppen invandrare och de med invandrade föräldrar inte komma in. Och därinne är det trist som fan när alla är likadana och lika svenska, men folk tjänar i alla fall sina egna pengar.

Arga unga män

Arga unga rotlösa män i hop. Huliganer och extremister. Around the world.
Skriker, bränner, bryter och hotar. Inga hatar som dom.
Alltid finns nåt att skylla på. För att få kriga.

Kokar över elen

Lågvatten och ebb i hälsan. Till och med luften gör ont. Hasar mig upp och märker att jag är sen med räkningarna, allt utom hyran. Vilka typer man har att göra med: UPC, Fortum, telekomföretag som pumpar ut räkningar varje månad fast man sagt upp avtalen...

Varje gång jag ser Fortum-räkningen känner jag att jag börjar koka. Man är så lurad och det går inte att hitta i el-djungeln. Är det 40% det gått upp på bara några år? Och Fortum är allra dyrast, hör man. Ska ett minihushåll på 2 tjejer betala 4 x 1553 för elen? Är det rimligt? Och elsakerna pjoffar sönder härhemma och lamporna går i ett.

Man orkar inte. Det är det dom lever på.

Bye-bye sharm el sheik

Nu är det verkligen rekordbilligt att åka på en veckas solskenssemester i Egypten eller Marocko. Men vem vill? Har man släktingar där är det väl superläge att åka och hälsa på, men vem vill åka bort och kanske utsättas för både förakt, plöstliga utbrott av gatuaggressioner och mordhot?

De där äckliga bilfärjorna

borde skrotas allihop, en gång för alla. De är rena dödsfällorna. Usch.

When shit hit the fan... eller?

Vad tyst jag är!
Det kanske beror på hostmedicinen jag fick idag.

Kan fundera på små saker som varför jag inte kan engelska ordentligt, efter alla dessa år. Hur säger man egentligen: 'When the shit hit the fan', eller 'when shit hits the fan'

I alla fall känns det som att skiten från Jyllandsposten verkligen gjort det de senaste dagarna. Har ungefär tvåhundra rader klokheter på lut, som jag härmed proaktivt befriat eventuella läsarna ifrån.

Fick också lite antibiotika som ska hjälpa mot luftrörskatarr, urinvägsinfektion, gonorré, magsårsbakterien heliocbacter pylori, öroninflammation, bihåleinflammation och lunginflammation. Känns som om den skulle kunna rensa lite varstans.

Undrar också om det finns nåt intelligenshöjande medel man skulle kunde skicka in med spriten i Big Brother-huset? Majoriteten verkar mer än måttligt korkade, vilket de så gärna visar världen. Som de två som bråkar om huruvida de knullade eller inte, båda med helt olika minnesluckor från den eventuella händelsen...

Totalenerverande energi

Man kastar i sig pillren precis innan man drar hemifrån. Får energin tillbaka. Springer sen som en jävla galning över gatorna med fladdrande kappa och kastar sig in och dansar riverdance.
Möller's total.
En totalenerverande reklamfilm som körs just nu. Kvinnan i filmen känns min absoluta motsats, men jag käkar å andra sidan inga piller.
Förresten är det Abba, fiskföretaget, som står bakom produkten, som verkar vara rena knarket.

Åh nej oh no

Idag såg jag publiken stånka så fort en OH-bild med mer än tre fyra rader text dök upp. Oron ligger där och dallrar: Det blir väl inte en sån här bild till... Jop. Hoppas det inte blir... jo, där kom en till... När talaren kommit till punkt 2 av 10 har publiken redan läst alltihop och har ingen lust att höra det sägas också. Att det ska vara så svårt.

Megatrött

Jobbade till fyra igårnatt.
Två deadlines 1 februari. Det roligare var webbprojektet, det andra ett event för 150 personer. Som härmed kommer få min coola influensa.