Sorterar ett strumpberg. Sover några timmar tills hostan väcker igen. Ställer in disk. Mosar i mig en antibiotikatablett till. Hostar och hostar. Sover igen. Promenerar högst 10 meter i lägenheten och loopar sen tillbaka till sängen. 5:e dagen ordentligt sjuk efter två veckors misskött influensa. Känns som jag aldrig kommer bli frisk och att vintern är oändlig.
Den här instängdheten är precis motsatsen till allt jag vill. Men det kunde ju vara värre. Att ha lunginflammation i ett tält till exempel. Och hjärnhinneinflammation är värre. Då kan man inte göra någonting över huvud taget. Råkade ut för det i Afganistan en gång. Två veckor låg jag blickstilla på rygg och folk fick hälla i mig små droppar te med jämna mellanrum. Det gick inte röra på huvudet. Som tur är finns det kringresande med reseapotek, vilket räddade mig den gången.
Jag har ju datorn, en hög med böcker och en liten tv på rummet. Jag kan surfa kortare stunder och får framför allt tid till att fundera.
Krya på dig!
SvaraRaderaHälsar en regelbunden läsare:-)
Tack så mycket. Kämpar på här. Kan knappt andas, och men all instängd tid härhemma gör att man är med i världshändelserna via medierna på ett helt annat sätt än man är van vid. Ruskigt.
SvaraRadera