Skitbok av lögner

Läst en riktig love-loserbok igen: Lögner av Charlotta von Zweigbergk. Köpt på Mariahallen för 25 spänn. Billigare än tvålen.

Inte orkat riktigt färdigt med den. Det är outhärdligt, men kanske nyttig läsning - om man vill förbli singel och tycka att livet så ändå är frid och fröjd. "Bygger på en sann historia", står det på omslaget.

Ja-ja. Man känner ju en och annan som verkligen spårat ut i sina passioner och beroenden och som försakar allt för sin "kärlek" eller besatthet. Det här var nog det värsta jag läst i genren. Kvinnan fick hur många återfall som helst fast mannen var ett manipulerande svin. Hon var inte stört bättre. Hon sket fullständigt i alla omkring sig utom denna man, som hon ville äga in i minsta skrymsle. Hon regredierade till ett gråtande och skrikande psykfall, sket i sina ungar, sket i vännerna och sysslade oavbrutet med att försöka locka karln ur hans äktenskap. Urk. Hälften vore nog. Och halva boken hade räckt.

Känner igen en del av lögnerna och grubblandet om en annan person från förhållandet med det så kallade x-et, som till slut inte kunde hålla isär sina stories. Bara det att min historia kanske hade räckt till två täta och kanske riktigt roliga kapitel, inte sjuttielva sidor tjat om "äkta kärlek".

- Varför läser du sånt där då, undrar dotter.

Det kan man verkligen fråga sig.