Igårnatt läste jag Små citroner gula. Tills den tog slut. Den var lättsvald och huvudpersonen blev riktigt vettig mot slutet. Mest tack vare andra som DROG henne in i nya banor och gav henne nya chanser.
Det är sånt som visst bara händer andra, eller i böcker: Att någon annan ser ens talanger och erbjuder det där jobbet som man längtar efter, och passar för.
Det har aldrig hänt mig, trots att jag varken är osocial eller feg, som tjejen i boken. Jag får fixa själv. När jag haft förhållanden vill den andre att jag drar lasset åt honom också. Så det är ju färdigkört på den fronten också.
Nu har jag nån timme kvar till nästa medicinintag. Ingen idé att somna innan. Oroar mig över dottern. Det går inte över. Oron. Det är ångest. Misströstan mot världen och vad idioter kan hitta på. Men jag är inte i tillräcklig fysisk och mental form för att tjata hem henne. Har pratat med henne tre-fyra gånger under natten och hon är snart myndig, ingen barnunge längre.
Nej, det är väl dags för coola morsans frigöreleår snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar