Surrender.
Sträckläste i förrgår natt Angels and demons, som olockande legat och skräpat härhemma bra så länge, och jag märker nu att jag plötsligt formulerar mig på engelska eller att tankar dyker upp på engelska istället för på svenska. Som om jag fortfarande hade en engelsk snubbe att försöka bli förstådd av. Eller att jag fortfarande var tvungen att skriva artiklar på affärsengelska på jobbet.
Sonen ringde häromkvällen och försökte prata spanska med mig. Jag förstod vad han sa men kunde inte få ur mig ett enda ord. Ändå frågade han bara hur jag mådde och om jag ablade espanjol. Han kör Pimsleur Spanish på full fart nu, vilket ju är skitbra. Funderar på att ladda iPoden och dra till nåt spanskspråkigt land. Ja-ja. Har sagt det till leda, Venezuela.
- Fattar du inte, sa syrran igår. Det är ju till Thailand du ska. Med mig! M och R har sitt pensionat där som väntar, tänk dig ljumma coola kvällar i tjejgänget, och långa långa promenader på Mae Nam, fram och tillbaka, och skitsnygga kajtingkillar längst bort på stranden, och god mat... du måste med, du måste...
Sa som det var. Semester för mig är att bestämma själv, och att inte behöva oroa sig över andra. Eller bli av med lägenheten för att man är bortrest. Det är närapå olösligt. Jag har tre veckor på sommaren, that's it.
Men visst lockar Thailand nåt otroligt nu. Med avslappnade glada människor som absolut inte har bråttom, fuktig luft som återställer allt det torra, sol, hela dagar, helande mörka nätter och verkligt soft dagsljus och goda färger, inte de här isskarpa solstrålarna och mörka slagskuggorna.
Surrender. Det är morgon nu. Dottern somnade nog bara hos polaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar